Alkispodden

I dagens avsnitt delar Anna, Johan & Andrea med sig av minnen från midsomrarna förr, innan de var nyktra. Hur kunde det se ut, hur kunde det kännas – och hur känns midsommar idag? Eftersom alla tre hade mycket för sig denna vecka sker inspelningen på varsitt håll och vi testar att fyllesnacka (eller som vi kallade det denna gång "ensam-babbla") för oss själva för första gången. Det känns både ovant, lite obekvämt men också fint och resultatet blir Alkispoddens egna lilla sommarprat. Som Johan så fint uttryckte sig "Hoppas att ni får fira midsommar på ett sätt som ni mår bra av". Kom ihåg att ni altid kan höra av er till oss på instagram @Alkispodden - eller på alkispodden@gmail.com. Ha det fint, så hörs vi snart! Hepp! // Alkispodden

Anna finner sig själv i det klassiska alkis-tillståndet av rastlös, missnöjd och lättirriterad. Men hör och häpna så gör hon något konstruktivt av det, något vettigt och spelar in ett poddavsnitt. Och vilket avsnitt det blev! Vi får fira Johan 7,5 års-dag och höra om hur det är nu till skillnad mot för 7,5 år sedan. Han konstaterar att han till och med på cellnivå är en annan person än då. Vi pratar om sorg som en funktion för bearbetning och integrering och minns också sorgen över att säga hejdå till alkoholen, om hur en gammal identitet gick i graven, om livet och löftena som det livet implicit gav… men som aldrig infriades. Anna och Johan pratar om att stanna till och reflektera över vad som händer. Om att det för oss inte finns något neutralt läge – antingen är jag på väg åt positivt håll eller negativt håll. Antingen är jag i tillfrisknande eller så är jag i en återfallsprocess. Antingen är jag på väg närmare gud eller längre från gud.    Det blir också ett avsnitt om hur stegarbete och jobb kan hänga ihop; om att be om hjälp, om att vara tydlig och ärlig med förutsättningar, att inte jämföra sig mot sin skeva fantasi-måttstock och det stora i att fråga sig ”på vilket sätt kan jag vara till nytta idag?”. Till skillnad från den kanske tidigare vanliga och mindre sköna ”vad kan jag få ut av den här dagen?”. Trevlig helg allihopa! Tack för att ni lysnar! / Alkispodden

Andrea och Johan funderar på varför de alltid vill bygga och skapa mer, mer, MER i allt de gör? Det leder in samtalet till Johans nya podd “I tolfte timmen” där han och Gustaf Skarsgård diskuterar bland annat detta, då de undersöker klimatkrisen ur ett beroendeperspektiv. Andrea älskar att de påminner om att vi inte ska sträva efter perfektion – bara utveckling. Likaså att vi inte är några helgon, och aldrig kommer att bli. Johan delar en insikt han fått om hur otroligt viktig integration är för att skapa förändring. Kanske är det just 12-stegsmöten som är nyckeln till framgång och varför tillfrisknandet integreras på ett så bra sätt i nykterheten. Och de undrar hur det skulle vara om sådan slags uppföljning av utbildningar användes även i företagsvärlden. De bestämmer sig för att göra en sammanfattning av vad sjukdomsbegreppet är. En gammal hederlig recap. Hur var det att höra att de hade en sjukdom? Varför kändes det som en lättnad? De går igenom de tre delarna; fysisk allergi, andlig brist och mental besatthet – och båda kan säga “check” på att de har denna sjukdom. De minns hur svårt det var att smälta allt först, att de både var skeptiska och tvivlade. Men även hur otroligt bra allt blev när de bara tog en liten bit i taget, en.dag.i.taget. Båda jublar över att vi aldrig blir klara och att det inte finns ett slutresultat att uppnå, utan att det är en utforskande och utvecklande resa – precis som med denna podd. Tills nästa gång vi hörs, ha det fint kompisar!

Andrea är full av tänkvärda uttryck och Anna tycker att det är skräckblandat i dagens avsnitt. Ett avsnitt där vi fyllesnackar om att ha förkärlek till allt som är omoraliskt, olagligt och fettbildande. Om att som aktiv inte ha världens bästa moraliska kompass, om oförmågan att se skillnad på sant och falskt, om bortkopplad magkänsla eller att helt enkelt inte kunna höra vad den inre rösten säger pga allt oväsen. Anna vågar dela om hennes relation till mat, om besatthet och ohanterlighet och om att be om hjälp från likasinnade och om lättnaden att få höra att DET FINNS EN LÖSNING. Vi pratar om det finfina med att att inte vara självrådig utan att dela och be om hjälp, om värdet av igenkänning och att bli speglad, om att ändå hitta på tok ibland – ”något att göra istället”. Anna kallar det att kasta ut fiskespöt och se vad som nappar, medans Andrea har ett smörgåsbord av så kallade lösningar och liknar det med en meny av nya besattheter att välja från. Avslutningsvis uttrycks kärleksfulla ord och vi påminner oss om det viktigaste först och att keep it simple. Tack alla som lyssnar och alla som hör av sig - fortsätt gärna på insta/fb eller maila alkispodden@gmail.com. Tack Josefina Reunanen Mandaric för att du hjälper oss med klippningen. Kram / Alkispodden

Anna och Andrea diskuterar hur det är att presentera sig som alkoholister – och att det ibland slinker ur när man minst anar det. Det pratas om att gå ut nyktert, att dansa nykter och om upptäckten att alla andra på fester inte är lika fulla som vi var (what?!). Det filosoferas kring om vi skulle välja att sudda bort vår alkoholism om vi kunde och om 12-stegsprogrammet fungerar utan en högre makt? De glider in på det lilla ämnet Gud och om att höra sjukdomsbegreppet i Terminator 2. Efter en sväng förbi konsten att mingla landar de i att det är bäst att vara sig själv och allt kommer att bli bra om man vågar testa det. Trevlig helg gänget!

Andrea och Anna är jätteglada för att få träffa John för ett ordentligt fyllesnack. Vi pratar om vår gemensamma känslomässiga sjukdom och om alkohol som metod för att hämnas världen. John delar med sig om vettiga och vansinniga val i sökandet efter sinnesro. Ett avsnitt om kemisk spiritualitet, om drogbaserad gemenskap, om att må skit, om att vara helt avstängd och leva utan känslor, om att försöka leda andra och om att planera att surfa vågen som troligtvis kommer döda dig. John berättar om vägen ur det aktiva livet och gör en riktigt bra liknelse om hur livet som alkohol- och drogfri var innan han hittade lösningen i programmet. ”Droger och alkohol är som deodorant och parfym och tar man bort det då börjar soptunnan (läs: John själv) lukta riktigt illa”. Andrea är inte sen på att checka in på den. Anna minns inget från första månaden på vita knogar, vilket så att säga nog speaks for itself. Vi får höra om Johns resa i tillfrisknandet, om att lära sig av universums läxor, om synkronicitet och om vikten av att vara till nytta för andra, Tack John! Och tack till alla som lyssnar och till alla som hör av sig! Kramar från Alkispodden

Andrea och Anna konstaterar att de är lite obehagliga typer nuförtiden som både kall-badar och blivit mer “lagom” människor. De minns när ordet “lagom” var ett skällsord och betydde motsatsen till att leva livet. Hur de trodde att de hade sämst självdisciplin i hela världen, och att det nog var skälet till att en glamourös AW med bubbel och ELLE-tidning aldrig stannade där. Om att beställa hamburgare på fyllan, om Skavlan som fyllekompis och att somna på den inköpta hamburgaren som kudde. Andrea får input från sin 9-åriga bonusson att de borde pigga upp Alkispoddens content lite och inte bara sitta och babbla om livet. Det leder in samtalet på hur det var när de förr i tiden brukade sitta och babbla om livet hos psykologer, enormt dyra sådana dessutom. Om snarkande KBT-terapeuter, om dåliga råd och hur slingrig vägen är att förstå vad man ens villl ha hjälp med (att man är alkoholist!). Och hur allt börjar falla på plats när man inte är handlingsförlamad av ångest längre. Om hur det är att lära känna sig själv på nytt med en sponsor som spegel. Om ömsesidig respekt och kärlek – och snabba puckar och hårda bud. Om hur sponsorskapet lär oss hur en fungerande relation kan vara. Sen går de ut i minusgrader och njuter av våren och önskar er alla en fin helg!

Anna och Andrea fyllesnackar själva i detta avsnitt och passar på att djupdyka lite i det stora skälet att de är en del av Alkispodden (förutom att bli kända såklart!) nämligen att bredda bilden av vem som kan vara en alkoholist. Anna delar att hon levde i total förnekelse för alkoholismen, medan Andrea anade att hon var alkoholist och googlade “sober celebrities”. Det pratas om vikten att omge sig med andra nyktra alkoholister som är mänskliga vision boards och att i denna sjukdom måste vi diagnostisera oss själva för att medicinen ska fungera. De konstaterar att de är sinnessjuka och att det är tur att 12-stegsprogrammet inte kräver så hög nivå av filosoferande – utan att det snarare gäller att handla. De diskuterar olika utlopp för att kontrollera sina känslor, (socker, alkohol, träning, jobb) och hur allt kan falla på plats när man äntligen börjar acceptera olika nyanser av känslor. Anna erkänner att hon blivit en sån där obehaglig typ som går upp tidigt, och de vältrar sig lite i att minnas ångesten när man vaknade bakis. Andrea minns när hon första gången träffade en inspirerande nykter kvinna många år innan hon blev nykter, och hur avgörande det var i hennes resa. Slutligen påminner Anna om att när oro för framtiden kryper sig på ska Andrea säga “OM det sker - tar vi det då” och sen släppa det. Precis som hennes sponsor sagt tusen gånger och Andreas likaså. De tackar slutligen alla kvinnor som gått före, och alla fina lyssnare som lyssnar på oss! Kramar / Alkispodden

Nya trion plockar upp cliffhangern från förra veckan och fyllesnackar om att vi som alkoholister även har svårt att hantera när det är bra. Det pratas om att valet är enkelt mellan överexaltering och en smocka, om verklighetsallergi, om att det aldrig får vara tråkigt, om att det alltid ska vara guldkant, om farliga sanningar, om 25 år gamla fredagskänslor, om att vara ”för-full ”, om signalsubstanser och om tron att vi först kan kämpa kort och intensivt och sen njuta och leva lyckliga i alla våra dar. Johan och Andrea konstaterar att det är bra att insikterna om dem själva kommit bitvis i nykterheten och att det nog finns en funktionell del av förnekelse. Anna reflekterar över att hon varit lite tyst och känner tacksamhet för att få lyssna på dom som gått före. Avslutningsvis avslutar Johan med att berätta om hans beslut att göra om stegen - i en ny gemenskap och med en ny sponsor. Det är en resa vi ser fram emot att få ta del av! Ta hand om er! Kramar/Alkispodden

Nu händer det roliga grejer! Vi har äran att välkomna en ny medlem i programledartrion: Andrea. Hon är nygammal i podden som gäst men är från och med nu ett stående inslag i podden. Hurra!!!! Johan börjar med att fråga Andrea vad som hänt sedan hon var med i podden senast. Och vi kan inte annat än njuta av det vi får höra: Förutom två bröllop och två bebisar berättar Andrea om självkärlek, om frihet från självkritik och om vänskap i nykterheten. Ett avsnitt om Andreas syn på alkohol som mirakelmedicin, om Baileys som dunderhonung för att förvandla allt tråkigt till roligt, om att ”kröka upp sig” till en normal nivå, om att rödvin med isbitar är uppiggande, och om att sätta på sig sitt war face. Andrea delar om konsekvenser som hopar sig, om ursäkterna som tillslut sinade, om andligt uppvaknande, om alternativet att säga som det är eller att fortsätta ljuga och fortsätta kämpa för alltid, om att sörja alkoholen, om att få nummer till okänd människa och be om hjälp, om vad som händer i rummen, om 100 000 ton stenar som lossnade när hon första gången sa ”hej, jag heter Andrea och jag är alkoholist” och om det fantastiska med att nu kunna njuta av bra grejer. Punkt. Anna avslutar med att dela om det som ligger henne varmt om hjärtat- om att Andrea är hennes sponsor och om högre kraften som förde dem samman. Tack för att ni lyssnar och hör av er till oss! Vi önskar er en fantastisk fin helg! Kram Andrea, Johan & Anna

Avsnittet börjar med att vi reflekterar över att konceptet vila på helgen aldrig var för oss och vi konstaterar att vi nu i nykterheten fått en bonusdag. Vi pratar om rutiner, om hur ska man komma ihåg dem under dagen, om vad som händer när vi inte hanterar saker löpande, om att lagra negativitet, om att inte acceptera verkligheten, om att mer eller mindre vara i konflikt med det som är, om smärtan av det som ligger och skaver gör att vi dricker, om att vi behöver släppa taget (återigen), om osköna inre plåster som kanske behöver läggas om. Helt plötsligt börjar Johan prata om Big Bang för 13,8 miljarder år sedan och osannolikheten i att vi ens sitter här nu och upplever denna stund och sen har mage att värdera och kritisera den. Anna översköljs av tacksamhet och avslutar med påminnelsen om att inte ta sig själv på så stort allvar. Tack till alla som lyssnar och hör av sig! Stor kram! /Alkispodden

I årets första avsnitt fortsätter vi filosoferandet om beroendesjukdomen, tillfrisknande och hur vi gör för att hantera livet som nyktra alkoholister. Johan berättar om vad han egentligen tänkte när han var med på ett dubbelsidigt uppslag i Expressen, om att aldrig blir klar med processen och vad han hade gått miste om om han hade fortsatt att dricka. Ett avsnitt om om definitionen av galenskap, om vikten av att titta på konsekvenser, om trasiga hjärnor, om obehagsflykt, om operativsystem som programmerats att tycka att det är logiskt att dricka större delen av sin lediga tid och om att vi i nykterheten kan få syn på vad som ligger till grund för den programmeringen. Avslutningsvis pratar Anna lite otippat om funnen självtillit och om att bli biten där bak tills vi lär oss våra livsläxor. Önskar er en trevlig helg! Hör gärna av er:) Kram Johan och Anna Jingel: Povel Olsson Klipp & ljud: Josefina R. Mandaric

Anna berättar att hon har upplevt vad som kan definieras som en harmonisk morgon men som avslutades i kaos. Vi kommer in på skillnaden mellan nyktert och onyktert hanterande av vardagssituationer. Och Johan påminner om några bra 12-stegs deviser, bland annat ”ta det lugnt” och ”en sak i taget”. Ett avsnitt om att ta genvägar som direkt straffar sig, om panikagerande och att då ta typiskt dåliga beslut, om distans, mellanrum, space - kärt barn har många namn, om att gå igång på att vara effektiv och ”kapabel”, om priset det kostar, om den andliga bristen, tomheten som vi försöker fylla med våra egna lösningar, om dåliga verktyg som vi envisas med att fortsätta använda, om sjukdomsbegreppet, om att hitta en ny lösning som är funktionell, om det grundläggande i att inte ta våra tankar som oifrågasatta sanningar och samtidigt hur svårt just det är att komma ihåg så fort den andlinga spänsten sviktar. Och slutligen kommer den berömda acceptansen in i bilden igen. Och vi avslutar med lite kärlek och tolerans och önskar alla en trevlig helg! Hör av er om ni vill att vi pratar om något särskilt eller funderar över nåt!

Johan fyller 7 år som nykter och connectar med lill-Johan 7 år. Ett samtal som kom att handla bland annat om att bli kärleksfull förälder till sig själv. Om att fira att man tar ansvar för sitt liv. Varje dag. Om att inte kunna acceptera nedsatt förmåga vid förkylning. Om att supa bort förkylning (obs rekommenderas inte). Om påminnelsen om att meditera är bra. Om telefonterapi och vikten av att ha kontakt med nyktra vänner i gemenskapen. Om att inte fastna för frestelsen att isolera sig själv. Vi pratar också om att träna på att gå på nykter aw. Om att stanna för länge och om social leverans. Om rädslan av vad andra ska tycka och tänka. Om att vara värd att tillhöra gemenskapen (även om jag går hem). Om att rida på livets våg och om omöjligheten att stoppa vågen. Avslutningsvis pratar vi om att hjälpa varandra genom att ringa ut. Vi finns här om du skulle vilja hojta till! KRAM

”Om jag låter mina tvivel begränsa mig är jag i alla fall kvar på samma ställe. Jag tar ingen risk” Johan och Anna träffas för ett samtal som skulle komma att handla om att byta jobb. Om en göra slut-process. Vi pratar om lugnet efter stormen, om att inte ha några speciella förväntningar, bara att allt ska bli bra. Vi pratar om tvivel och oro kring pengar, om att hitta meningen med livet i en öl (eller många) på Katarina ölcafé, om att utforska i backspegeln, om att ha helt orealistiska förväntningar på ett uppvaknande, om att kasta sig ut i ovisshet med möjligheten att göra det största misstaget i livet, om att få syn på sig själv, om att träna på förlåtelse, om tankens kraft och att tro på det som inte finns, om rädsla för förnedring och om försvarsstrategier för att skydda sig från förtvivlan. Vi påminner oss om vikten av att ha "färska" verktyg. Och om vi kommer ihåg att använda verktygen så kan vi hantera allt. Och vi enas om att gå den hårda vägen har fasen varit nödvändigt. Vi finns som vanligt på alkispodden@gmail.com eller Messenger. Hör hemskt gärna av dig med dina bästa verktyg, tips och tricks och vad du är sugen på att höra mer om. Ta hand om er så hörs vi snart igen! Kram

”Jag hamnade på en plats där jag inte bara var maktlös inför alkoholen, utan inför alla delar av livet”. Johan och Anna har ett fyllesnack och pratar inte alls om det som var tänkt. Som vanligt. Vi pratar om transformation, om att vara inne på sitt fjärde år i nykterheten, om att ta ansvar och sätta gränser, om att vara ständigt triggad och agera ut, om att gå in i en tuff månad utan att förbereda för det, om att dra i handbromsen, om att be om hjälp efter att ha grinat några dagar på jobbet, om att inte se någon väg ut, om att släppa taget och plocka bort allt från kalendern, om att ha ett positivt brus i bröstkorgen, om att nå en ny botten som inte alls handlar om alkoholen, om att sjukdomen är en oförmåga att hantera livet, om aha-upplevelser och revolutionerande upptäckter, om verklighetsallergi, om att skapa en roll och en personlighet som jag tror att andra gillar, om djungeltrumman som börjar dunka igång på torsdag, om att vara rädd för att se sanningen om sig själv för att det kanske finns ett monster där, om motiven bakom våra handlingar och om att försöka hitta den där treåringen inom oss. Vi avrundar med att påminna oss om själva om att Alkispodden är en farkost där vi får möjlighet att utforska och lära det som vi egentligen redan vet och det har blivit en viktig del av vårt tillfrisknande, och vi är så tacksamma att få göra det med er lyssnare! Vi finns som vanligt på alkispodden@gmail.com eller Messenger. Ta hand om er så hörs vi snart igen! Kram

”Jag behöver inte viljestyrka, kampen är över.” Johan, Anna och Roger träffas för det sista fyllesnacket för terminen, där vi försöker svara på bra frågor från våra lyssnare. Vi pratar om att vara hälsosam - eller inte, om att inte vilja vara en ”jävla” renlevnadsmänniska, om att börja röka i nykterheten, om att ta bort belöningar, om att vilja hålla kvar vid det liv man känner till, om att ett nyktert liv var/är ett okänt liv, om att vara nykter är att offra något, om att det var ändå roligt att dricka ibland - och jävligt svårt att släppa taget om det, om hur det var i början av nykterheten, om hur det var att vara fyra veckor på behandlingshem, om hur lång tid det tog att få en stabil nykterhet, om hur man ska bete sig som nykter, om att vi måste jobba i stegen för att kunna leva nyktra, om att ge upp och kapitulera – hur gör man?, om att ”inta en neutral hållning” till alkohol, om att fatta så lite som möjligt, om att släppa taget, om att inte behöva bry sig om hur det faktiskt funkar, om att lita på processen och ”underkasta sig detta enkla program”, om att det tar olika lång tid att jobba i stegen, om hur man väljer sponsor, om betydelsen av kl. 19:40, om att dela på möten, och om att tolvstegsgemenskaper egentligen inte borde funka. Vi rundar av med att konstatera att det är svårt att svara på frågor om hur allt funkar och hur lång tid saker tar i nykterheten. Vi får börja med att ge upp, sluta kämpa och släppa taget - sen är det bara att jobba i stegen ;) Och med detta avsnitt så tar Alkispodden sommarlov. Vi hörs när vi hörs. Ha en skön sommar allihop!

”Jag har nog fyllt min kvot av idioti. Jag ångrar ingenting” Alkispodden välkomnar Eric Palmqwist tillbaka på återbesök! Denna gång med ännu en ny platta och det har tydligen hänt grejer sedan sist. Vi pratar om att fylla det där hålet som ska fyllas, om att vara inne i kreativa skrivfaser både i det nyktra och det aktiva, om halva grisar som inte kan gå, om att på skoj säga att man ska skriva en trilogi, om att vara en stolt nykter alkoholist istället för en skamfylld alkoholist, om att gömma den lilla pojken istället för att visa honom, om att vara uppväxt i missbrukarfamilj och sluta dricka två månader innan dottern föddes, om att ta tag i sitt liv när man är 40 år, om att återuppleva storhetstiden när alkoholen funkade, om att förstöra för sig själv om och om och om och om igen, om att dricka spritzer ur sportdrycksflaska, om att ta tabletter istället för att gå på intervju hos Nöjesguiden, om att använda alkoholen för att vara extrovert, om att nätverka men att bli för jobbig när man är full, om att det är mycket enklare att dansa nykter, om att ha haft en önskan om att bli en filmjölksman även i det aktiva, om att älska de rutiner som man hatade förut, om att möta den lilla killen som kommer gående till midsommarfesten, om att samhället inte är gjort för de hudlösa, om att definitionen av nykterhet ändras i takt med nykterheten, om 12-stegsprogrammet istället för lumpen, om mörka fåglar som flyger in i huvudet men inte får stanna kvar så länge längre, om en inre kraft som jag inte behöver jaga, om att det egentligen är samma end game nu som då men med helt olika verktyg, om att göra precis tvärtom mot vad jag instinktivt känner att jag borde göra, om att Johan måste lyssna på Erics senaste skiva när han bastar och om musiken som ett pågående tolftesteg, Vi avrundar med att understryka värdet av att prata med varandra och om att Eric behöver sluta cirkeln om ett år i sin Alkispodden-trilogi. TACK Eric för att du ville gästa oss igen och dela med dig av dina kloka erfarenheter och insikter!

”Om jag lär mig hur jag kan sörja så skapar det en enorm trygghet” Med anledning av att Johans hund Gustaf gick bort i förra veckan så pratar Johan och Anna om sorg. Vi pratar om kontrollförluster vid flyttar, om att komma tillbaka på banan igen, om chocken över att Gustaf inte kom hem igen, om att gå tillsammans som familj för att säga hej då, om att skaffa sig en sorg som man vet att man behöver bära, om ordlös och villkorslös kärlek, om tanken på att gå sönder men de facto inte gå sönder, om vad det egentligen är ledsamheten består i, om ångesttryck över hjärtat, om svårigheten i att förhålla sig till en vardag samtidigt det till synes meningslösa kan vara skönt, om att kunna leva nykter när något är väldigt bra och när något är väldigt dåligt, om att kliva runt det där svarta hålet som öppnades, om ökenvandringen som man inte vet när den är klar men som man får lita på att den kommer att gå bra, om att skriva det sista kapitlet i den gemensamma boken, om att sluta fightas mot att önska att det var på något annat sätt, om att sorgen är nödvändig process, om att skapa trygghet på fel sätt, om att tillåta hela spektrat av känslor, om att hitta sin drömlägenhet med öppen spis, om att skapa en rökkammare i lägenheten med hjälp av den öppna spisen, om att planera hur det ska kännas (och att det aldrig blir så), om alla oförutsedda händelser som ger krydda till livet, om hur en 4,2 kg tung chihuahua kan lära en så mycket, om värdet av att skratt och humor i både tillfrisknande och sorg och om rädslan för att säga fel saker till någon som är i sorg. Avslutningsvis vill vi säga: vila i frid finaste lilla Gustaf. Tack för allt du gav och för allt du fortsätter att ge. Vi älskar dig.

”När det känns som att framtiden är osäker vill jag kontrollera nuet ännu mer” Johan och Anna spelar in ett högst improviserat Alkispodden-samtal på Johans 6,5-årsdag. Vi pratar om att vi inte har koll på läget (vilket är sant), om rädslor av olika slag, om löften som infriades och som sedan helt glömdes bort, om sömnlösa nätter, om att processen i sig är lösningen, om olika saker som triggar rädsla, om att blixtsnabbt gå från tillit till kontroll, om att befinna sig i kamp utan att förstå det, om att förstå vad som är min vilja och vad som är min högre kraft, om en alternativ version av sinnesrobönen, om påminnelsen att använda bön som ett aktivt verktyg i tillfrisknandet, om att be gud avlägsna min självcentrering innan jag börjar fundera på dagen, om att inte ha tid att göra sånt som vi mår riktigt bra av, om att det här är ett enkelt program för komplicerade personer alternativt ett enkelt program för enkla personer som har en förmåga att göra saker och ting väldigt komplicerade, om att öka tröskeln för nivå av lidande innan vi gör en förändring, om att allt är i konstant förändring, om att vi behöver kalibrera vårt signalsystem för rädsla och om den gamla LP-skivan som spelar upp sig igen som vi knäcker över knät och slänger in i skogen. Vi påminner oss om att samtalet är utforskande och att vi utforskar oss själva live (typ) och även om den alternativa sinnesrobönen: Gud, ge mig sinnesro, att acceptera de människor jag inte kan förändra, mod att förändra den jag kan, och förstånd att inse att den är jag.

”Tacksamhet är vägen till frihet” Johan håller ett samtal helt på egen hand. Inte med sig själv som tur är utan med Per-Olof Mårtensson, som har varit nykter i 27 år. Vi pratar om att skriva böcker fast man inte kan, om att komma i kontakt med alkohol redan vid 4-årsåldern, om att gestalta sin barndom i Södertälje, om att ha anknytning till pappa genom alkoholen, om att tåla mest alkohol av alla genom sockerbitar och träning, om att få en 75:a i veckan efter en värvning till Sorunda, om att alkoholen hela tiden har eskalerat, om att söka hjälp för drickandet och få benzodiazepiner utskrivet för ångest, om att aldrig bli bakfull och se det som ett tecken på att dricka, om att den blyga Tomaten försvann med alkohol, om Sveriges roligaste folksjukdom, om preskriberade dåliga idéer som var bra då, om att bli jagad av sin egen bror som var socialsekreterare, om att hänga filtar för fönstren och sova i badkaret, om att vara öppen med alkoholen men dölja pillren, om att bli osams med terapeuten på första dagen av behandlingen, om att inte kunna börja med steg 11, om att försöka rymma från behandlingshemmet mitt i vintern utan skor, om dynamit i lägenheter och amfetamin i dammsugaren, om att reta sig på alla med lång nykterhet, om att komma i kontakt med trauman efter 20 års drogfrihet, om att Gud är Gott Utan Droger, om Trygga Klassen, förebyggande arbete och filmer om mobbing, om vikten av att vara nykter själv för att kunna jobba med andra, om att gå från skamerfarenhet till yrkeserfarenhet och om lotusblomman som växer i det grumliga med blad som skyddar mot smuts. Vi avrundar samtalet med att konstatera att de människor som ”stod i vägen” för oss i det aktiva kanske är de som till syvende och sist har räddat våra liv. Våra nyckelpersoner. Och att det inte behövs så många interaktioner med människor för att vi ska förändra liv, våra och andras. TACK P-O för ett fantastiskt fint samtal!

”När jag drack hade jag inte några prestationskrav på mig. Jag var en naturlig talang!” Anna och Roger har sitt första fyllesnack tillsammans. Vi snackar om hur duktiga vi var på att vara fulla, om att allt var möjligt när vi drack, om att inte känna sig duktig på att vara nykter, om prestation och att jämföra sig med andra, om att bilda pakter på fyllan, om äventyr, om att ”glömma bort” konsekvenser, om kontroll, om att det var så sabla roligt att vara full i många år, om att bli bekräftad, om taskiga fabriksinställningar, om att slå på sig själv för att man inte är ”bra nog”, om att det är svårt att vara nöjd, om att vara ”vältränad” på att vara nykter, om brist på andlig spänst, om att sluta fundera så jävla mycket utan agera istället, om ”lyxen” att gräva ner sig i skitsaker, om varningssignaler, om andra beroenden, och om att ha säkerhetsventiler. Vi avslutar med att konstatera att det är tur att vi (Roger i alla fall) har Alkispodden så att vi kan dela om saker och bli speglade. Och att det är dags att sluta snacka och börja göra!

”Det är lite som att byta plats på Titanic” Johan och Roger träffar FLORENCE – en amerikansk författare som blev besatt av Sverige efter att ha läst Milleniumtrilogin. Idag tillbringar hon mycket tid i Sverige, här lärt sig prata svenska och har nyligen skrivit sin första bok på svenska. Florence fyller också 60 år i år! Hurra! Vi pratar om missbruk – alkohol, marijuana, mat, om det vilda 70-talet i New Jersey, om att bli besatt av alkohol efter första klunken öl, om att få blackouts direkt, om att sluta dricka 1989 – men att istället röka på rejält i femton år till, om att fly starka känslor med hjälp av mat, om att sluta dricka för att man är så rädd för att man inte har koll på någonting, om att gå på det första tolvstegsmötet år 2000, om att första steget är att inte ta mat från soptunnan, om friheten att få prata om vad som helst på möten, om att alltid vilja ha mer, om att Jack Kerouac, Allen Ginsberg och William Burroughs var stora förebilder, om skillnader mellan Sverige och USA, om AW-fenomet, om team-building, om att bli nykter på olika språk, om ”John Barleycorn” och ”cunning, baffling and powerful”, om det stökiga 70-talet och ”Taxi Driver”, om alla mirakel på vägen till nykterheten, om Florences nästa bok, om att känna sig fri och naiv på ett annat språk, om Olof Palme och Amerikanska inbördeskriget och om att det finns ett vilddjur inom oss som vi måste hålla i schack. Vi rundar av med att konstatera att vi idag har välsignats med lite avstånd mellan känslor och handling - att vi kan se på oss själva på ett sundare sätt. Och att det finns hopp, att du inte är ensam – och att det finns hjälp. Tack Florence för ett magiskt samtal!

”Det här med alkohol-ISM står för ”Incredibly Short Memory”” Johan och Anna träffas för att snacka om vårkänslor i nykterheten, om att prata med chefer om alkoholism, om en skräddarsydd offerkofta som sitter helt perfekt, om gastkramande ångest, om att bli glatt överraskad över att det funkar att gå på möten, om att vi har allt vi behöver inom oss, om att vi inte blir klara, om att ha bestämt sig för att vara sur en hel dag, om att ”this too shall pass”, om att ha en egen reset-knapp, om att vi kan börja om på nytt i varje relation, om att bli vän med sig själv, om att åka på tio dagar tyst meditation som aktiv och tänka på alkohol och cigg hela tiden, om att vi nog alla innerst inne delar samma strävan, om att blanda ihop mål och medel och om att vara antingen i mörker eller super-bright ljus. Vi avslutar med att påminna oss (!) om att det kan vara en gåva att bli sjuk eftersom det påminner oss om hur det var att vara aktiv och att hitta tacksamheten för att livet ser annorlunda ut idag, och vad Anna eventuellt ska tatuera in för att påminna sig själv om det.

”Det första löftet som infriades var att jag slutade vara intresserad av alkohol” Johan och Anna har sitt första samtal HELT själva! Hur ska detta gå? Vi pratar om olika typer av bastu och känslan av uppvaknande och pånyttfödelse, om förmånen och gåvan att få sponsra en annan människa i sitt transformationsarbete, om att inte vara klar utan behöva ta ett varv till, om hur vi kan agera som sponsorer och vilket ansvar en sponsor (kan) ha, om ateistiska och agnostiska ingångar till en högre makt, om vår programmering som vi har haft med oss hela livet, om den upplevda paradoxen mellan att släppa taget och ta ansvar, om byggklossarna i stegen, om att ringa sin sponsor kl. 18.40 varje dag, om att inget i livet är konstant – allt är i rörelse, om att föra budskapet vidare på olika sätt (finns många), om friheten att se sin del i det som händer och ta ansvar för det, om att förstå när man är oskön och tycker att alla är idioter, om att andra människor (trots allt) får göra som de vill, om steg 12 och att applicera principerna i ALLA våra angelägenheter och om att stegarbetet inte blir klart. Vi avslutar med att belysa vikten att sträva efter andliga framsteg och inte andlig fullkomlighet, och att det finns oändligt mycket att utforska (kul!).

”Jag får skylla allting på Johan. Han är så jävla nyfiken av sig.” Anna, Johan och Roger träffas för ett fyllesnack om att hitta en gemenskap. Vi snackar om hur vi träffades, om hur vi känner varandra, om Alkispodden som gemenskap, om sociala kameleonter och stenåldersmänniskor, om att hitta en ”common ground” i tolvstegsgemenskaper, om att föra ordet vidare, om att till slut välja att gå på sitt första möte, om att känna sig välkomnad och älskad, om att människor delar från hjärtat inför främlingar, om att blotta sig helt och fullt och ändå få vara med, om att hamna i ett undantagstillstånd, om ”antabussen” (ha ha), om att det kan vara svårt att komma in i en gemenskap, om att potentialen att skaffa kompisar på tolvstegsmöten är otroligt stor, om att möta människor på en ny, icke-dömande, plats, om att det finns så mycket klokskap och kärlek i gemenskapen, om djupare vänskap, om att ”committa” sig till människor, om att ibland så räcker det att bara lyssna, om rädsla över att bli ensam och/eller vara tvungen att umgås med andra människor som nykter, om att det är svårt att förstå vad Alkispodden betyder för andra, om att utvecklas själv tillsammans med andra, om att be om hjälp, och om att man egentligen inte har nåt att förlora på att testa ett tolvstegsmöte. Vi avslutar med att konstatera att det är så fantastiskt att få chansen att prata om de har viktiga sakerna – rädslor, känslor, vara ensam, ta plats i en gemenskap, sluta dricka, INTE sluta dricka – och att vi är tacksamma över att vi kan göra det.

”Jag försökte nog sluta varje dag i ett och ett halvt år” Första avsnittet med Anna Pierre som medlem i Alkispodden-trion! VÄLKOMMEN ANNA! Vi pratar om första gången Anna var med i Alkispodden, om processen att gå från skam till att kunna skratta och skämta om sjukdomen, om att skala den kända löken lager för lager, om rädslan för att vänner skulle vända en ryggen, om skammen att inte kunna hantera sitt liv och att inte kunna uppbåda viljestyrkan att inte dricka, om att önska att tiden ska försvinna, om att dricka själv för att slippa konsekvenser, om att hela tiden ha ett dåligt samvete, om att lägga pusslet och förstå att man behöver söka hjälp, om att kunna känna sorg och andra känslor samtidigt, om att hantera negativa händelser utan att behöva fly bort från dem, om att hitta acceptans för att livet händer, om en resa som inte går att tro på (när man försöker sluta dricka), om att se på världen genom två sugrör, om feedback-loopen from hell, om the female touch, om att få tänka högt i poddformat, och om att föra budskapet vidare. Vi rundar av med att konstatera att vi är otroligt glada över att Anna är med och att Alkispodden går mot en otroligt spännande framtid. Som inkluderar live-poddande på Stockholm 12. Mer om det framöver. Och glöm inte att ratta in Alkispodden 112.12 – i en radio nära dig!

”Vi behöver hjälp! Berätta – vad skulle ni vilja att vi tar upp i samtalet?” Johan och Roger träffas igen för ett fyllesnack – om Alkispodden! – efter några månaders paus. Vi pratar om att det är pirrigt att spela in igen, om att man mår bra av att vara nära programmet och nykterheten (surprise!), om att Alkispodden har blivit en del av en personlig process, om att det är ohederligt att ljuga i en podd, om vilket ansvar som ligger på den som hjälper till, om att dela om något för att förstå hur det känns, om när Netflix-serien blir viktigare än att gå på möte, om att gå back to basics, om att gå från förnekelse till frigörelse eller förbannelse, om hur vi gör mest nytta för de som behöver höra samtalet och om att den största risken med att höra av sig till oss är att man kanske hamnar som gäst i podden. Vi avrundar med att konstatera att individuell utveckling är något som vi gör tillsammans och att det var underbart med så mycket kärlek från er lyssnare när vi annonserade att vi skulle ta en paus. TACK

”Tolvstegsprogrammen är anonyma – men de är inte hemliga” Johan och Roger träffas för att snacka om anonymitet och dragningskraft. Vi ställer oss frågan om varför anonymiteten är viktig, men också om det finns nackdelar med att vara anonyma. Vi snackar om att det här med att bli nykter och börja podda kan få oanade konsekvenser, om olika tidsdimensioner och filosofiska rummet, om gruppsamvetsmöten och vår gemensamma välfärd, om tolvstegstraditioner, om dragningskraft, om personlig anonymitet, om ”säkra utrymmen”, om att det finns flera tolvstegsgemenskaper, om att vi inte ska vara hemliga, om olika sätt att föra budskapet vidare, om skillnad på traditioner, principer och regler, om poddens dragningskraft, om hur effektivt det är med reklam, om oberoende och ”evil corporations”, om att lära sig så mycket genom samtal med andra alkisar, om att införa gruppsamvetsmöten på jobbet, och om att det är otroligt att kunna tillfriskna, jobba med sig själv och utvecklas i en tolvstegsgemenskap – ta chansen ni också! Vi rundar av med att tacka alla som hör av sig till oss och alla som är med i tolvstegsgemenskaper – ni lär oss att bli bättre människor!

”Jag har haft en skyddsängel som haft jäkligt mycket att göra” Johan och Roger träffar Jeanette, nybliven 60-åring som inte känner sig som 60. Hon är nykter alkoholist med ADHD/ADD och fibromyalgi. Mycket att hantera! Vi pratar om Rogers mentala besatthet, om uppväxter fyllda av fest, jobb och träning, om att ha mycket kompisar men ändå känna sig annorlunda, om att röka hasch för att få vara med, om att hamna på bänkarna och dricka vid 16-17-års ålder, om att få hepatit och rymma från infektionskliniken, om att inte höra hemma i ett liv med droger och kriminalitet, om att inte veta om att man har en beroendesjukdom efter två månader på S:t Klas, om att få tre döttrar under kort tid, om att dricka hela helger när barnen är borta, om att dricka en timme efter jobbet för att orka laga mat, om at dricka och ta smärtstillande för att kunna vara Pilates-instruktör, om att köpa två små vinare istället för en stor för att dricka mindre (gissa hur det gick), om att hitta sömntabletter i Bulgarien, om att vara nykter men behöva värktabletter, om att gå till psyket efter fem års nykterhet, om att få ADHD- och ADD-diagnos, om att vara jätteengagerad i tolvstegsgemenskapen, om det går att meditera med ADHD och smärta i kroppen, om att hitta andlighet när man börjar gilla sig själv, om att vi kunde nog inte ha slutat förrän vi slutade, om att föra vidare sjukdomen till sina barn, och om att söka hjälp gång på gång tills man hittar något som funkar. Vi rundar av med att konstatera att det är så stort att kunna leva nykter även fast de fysiska och mentala/känslomässiga besvären finns kvar och att det är klart att Jeanette ska skriva en bok om sin resa! Den vill vi gärna läsa. Tack för ett fantastiskt fint samtal Jeanette.

”När tycker du att du är närmast dig själv?” Johan och Roger träffas för ett glädjande och upplyftande avsnitt om LIDANDE. Vi pratar om vardagslogistik och drömmiga affärsresor, om online-möten och att sova eftermiddag, om återfall, dödsfall och separationer, om acceptansreglage och hur det påverkar lidande, om att bidra till livets flöde (eller inte), om att det tuffaste i sinnesrobönen är förståndet, om vikten av att kunna läsa tankar i en relation, om The Power of Now som är en ny bok varje gång Johan läser den, om att skilja på livssituation och livet, om att livet alltid upplevs inuti mig själv, om moments of stillness, om att vara en kanal för ett budskap, om att stå till svars för den man är och om Alkispodden som exjobb (vi tar emot ansökningar!). Ha en riktigt fin helg kära lyssnare, helst utan alltför mycket lidande. Kram!

”Jag har nog aldrig druckit som jag har gjort under Sober October” Johan och Roger träffas för första gången på 1,5 år i ett fysiskt samtal. Long time no see (IRL)! Vi pratar om att det här är ett jubileumsavsnitt – nummer 150! (herregud), om att förvärva förmågor att ha digitala samtal, om Rogers 14-årsdag (alltså i nykterheten), om att få tala på möte om hur det var och hur det är, om årligt återkommande introspektioner, om att sluta jämföra med hur det vore om vi fick dricka, om smörjmedel i olika former, om att inte kunna skylla på något när vi är nyktra, om att inte skrämmas av situationer som var läskiga när vi var aktiva (typ att träffa folk vi inte känner), om att programmet är till för att vi ska ha ett bra liv, om att vara villig och öppen för att lära sig nya saker, om att stanna nära programmet efter lång tid i nykterheten, om att lämna över till en oidentifierad högre makt som tar hand om saker som vi inte kan hantera själva, om att vara ovillig att ha dagliga rutiner, om att ha grinig gubbe-perioder och om Sober October, Vi avslutar med att konstatera att samtalet böljar vidare och att det ger oss (livsviktiga) insikter varje vecka och att det snart är dags för Trocadero/Champis/Pommac/Champagne Brus-provning (ej sponsrat)!

”Hur i helvete lyckades jag hålla mig nykter?” Johan och Roger träffas för ett fyllesnack en regnig höstdag för att prata om livet. Vad annars? Vi pratar om att vara sommarromantiker, om defaultkänslor att allt är dåligt på hösten, om bilfärder från Nürnberg, om att nära drömmen om den perfekta familjepromenaden, om att dela om Sanningen, om livsberättelser som ändrar både innehåll och riktning, om att ha en vag bild av vad andlighet är, om att 12-stegsprogrammet funkar även om man inte fattar något, om vikten av villighet för att göra en förändring, om att ha ett Business Case och referenser för nykterhet, om förebilder i gemenskapen, om att bli retroaktivt medveten om sin sanning, om att lägga sitt liv i händerna på en liten bok, om att applicera andliga principer i alla våra angelägenheter, om att lära sig att ta ansvar, Vi avrundar med att be om ursäkt (eller?) för vårt fyllesvammel och försök att få rätsida på oss själva och hoppas att ni fortsatt vill följa med på resan!

”Jag förnekade så mycket att det inte ens fanns på kartan” Johan och Roger träffas för att prata om förnekelse och förändring. Igen! Ett ämne som fortfarande fascinerar. Vi snackar om filmen ”Sound of Metal”, om mental besatthet, om att vägra acceptera att man har problem – eller att vilja fixa problemen på egen hand, om att förneka att problemen ens finns, om att sluta dricka för att göra andra till lags, om att problemet snarare var att vi inte fick dricka som vi ville utan att andra lade sig i, om att fatta ”alibi-beslut”, om att tala om nykterhet och tolvstegsarbete på en hållbarhetskonferens, om att förnekelse handlar om oförmåga att ta till sig signaler och konsekvenser – tills den dag lidandet och konsekvenserna är för stora, om att vilja hitta egna lösningar för att fixa sina problem, om att försöka skjuta problemen framför sig, om att vara tillräckligt marinerad i lidande för att söka en förändring, om att verkligen SE sina konsekvenser KAN bryta förnekelse, om man kan göra en förändring utan att slå i botten, om förlustaversion, om att vi såg det som en uppoffring att vara nyktra, om att erkänna sin maktlöshet, om det öppna fönstret, och om förändringsprogression: 1. jag har inga problem 2. jag kanske har problem 3. jag har problem med alkohol 4. det är JAG som är problemet. Vi avslutar med att konstatera att ju mer vi pratar om detta med förnekelse och förändring desto mer osannolikt är det att det faktiskt har hänt. Och desto mer tacksamma är vi!

”Det är ett icke förhandlingsbart tillstånd!” Johan & Roger befinner sig långt ifrån varandra geografiskt – Johan hemma i Stockholm och Roger i Nürnberg för att hjälpa sin son att flytta hem till Sverige, men vi spelar självklart in veckans avsnitt ändå - oklippt, oredigerat, i princip live. Vi snackar om att inledningstala på hållbarhetskonferenser, om ett ”nyktert” förändringsarbete, om att kapitulera inför klimatkrisen, om att nästa kostym ska få en att slappna av, om att externa saker inte ger en sinnesro, om att vara närvarande, om att vara bekväm med sig själv, om Eric Gadd, om att självklart inte behöver betyda ”ta för givet”, om odiskutabla prioriteringar, och om att det är värt att kämpa för det som är självklart i livet. Ett kort och lite udda avsnitt, där vi jämför alkoholism med klimatkrisen. Går det ens? Lyssna så kan ni avgöra själva.

”Det hade varit jobbigt om vi måste dricka tre öl varje dag för att överleva” Johan & Roger träffas för ett fyllesnack efter Johans sjukfrånvaro förra veckan. Vi snackar om SM-finalen i baseball, om att doppa tårna i dödsriket (hmmm…), om 40 graders feber, om att bli ordinerad Netflix-tittande, om 20-årsfester på Gotland, om sjukdomen alkoholism, om att inte märka av att man har en sjukdom, om att få för sig att vi inte behöver göra det vi ska för att hålla sjukdomen i schack, om ”the golden ticket”, om ”psychological safety”, om liv och död, om att göra RÄTT val i livet, om rädslan för att sjukdomen är starkare än den fria viljan, om att mer träning ger mer tur, om att det är svart eller vitt, om miraklet, om en dag i taget, och om att ta återfall och podda om det. Vi rundar av med att tacka alla lyssnare som hör av sig med fantastiska historier, frågor, funderingar och tips. Det är otroligt givande, tänkvärt och hedrande. Fortsätt att höra av er!

”Varje gång jag hittar på saker som skulle kunna hända, så är det alltid något dåligt” Säsongspremiär! Johan och Roger träffas för ett samtal efter en rekordlång sommarpaus. Vi pratar om säsongsskiftningar, om nya hemmagrupper över sommaren, om att ha saker i ryggsäcken, om en kutryggig 35-åring, om en börsticker och bränder som behöver släckas, om skillnaden mellan vrakgods och små issues, om stegarbetet som stenvändare, om gamla mönster som aktiveras, om att tolka signaler på ett sätt som bekräftar våra rädslor, om att Johan inte vill snacka med Roger, om ett oändligt skyddsnät, om att inte ha några kriser att hantera, om The Upper Limit Problem, om dagens husbilsskörd på Blocket och om skillnaden mellan att inte vara uppfylld och att känna sig tom. Vi avrundar med att konstatera att det är jäkligt kul att vi är igång igen och att vi ser fram emot fler samtal under hösten!

”Tänk om jag är alkoholist, som pappa?” Johan och Roger träffar Nina Berg, 52 år, som varit nykter i 15 år. Hon är föreläsare, coach och författare till boken ”Låt fasaden rämna - Ingen ska vara ensam”. Vi snackar om att leva livet på sina egna villkor, om att släppa taget, om att ilska fungerar som en varningssignal, om att vara en känslomänniska, om ”Arga Nina”, om att växa upp i ett alkoholisthem, om att förvandlas från tapetblomma till utåtagerande tonåring, om minnesluckor och ångest, om att inte reflektera så jävla mycket över hur man dricker, om det är bättre eller sämre med mer information, om att sluta dricka första gången vid 28 års ålder, om att bestämma sig för konsekvenser i förväg - då ÄR det ju inte konsekvenser, om att må dåligt över att vara en dålig mamma, om att få panikångest nio månader in i nykterheten, om att hålla fasaden uppe, om att marinera sin dotter i kärlek, om att vem som helst kan bara alkoholist, om svårigheterna med att få hjälp av vården och socialtjänsten, om att investera i sig själv, om att sen ta återfall efter sex år - för att det var tråkigt att vara nykter, om rädslan för att sluta utvecklas, om att Roger nog borde bli coachad, om glädjen över att kunna dricka (bara) ett glas, om att vakna upp på en åker utanför Malmö efter en blackout, om att vara den duktigaste alkoholisten av de alla, om återfallsdrömmar, om att tjuvröka tio cigg på balkongen, om att ta med sig en hundralapp ut för att inte bli full, om luftgroggen när alkoholen tar slut, om HALT (hungrig, arg, ledsen, trött) och att våga känna det vi känner, om att bryta ihop eller om det bara är vätska som rinner från ögat, om att de flesta tankar redan är tänkta och om att vara duktig på att vara nykter. Vi avrundar med att konstatera att det är likheterna oss emellan som skapar en gemenskap och att ensamheten minskar när vi delar med oss om hur vi har det.

”Jag är fortfarande besviken på mig själv att jag tog det så långt.” Johan & Roger träffar krönikören, journalisten och författaren Johan Croneman för ett samtal om alkoholism, nykterhet och livet. Vi pratar om våndor inför att skriva krönikor, om ordet alkis och vad det betyder (för oss), om återfall, om känslan att kunna förlora allt, om att sakna idén om barlivet, om att vara en klassisk självmedicinerare, om att knipsa av ångesten, om det romantiska skimret över alkoholen, om att påminna sig själv om hur livet var förut, om att bara vilja vara i ett slutet rum, om tiden som chefredaktör på Nöjesguiden, om att hitta ett bättre alternativ till att dricka, om att man måste ta itu med saker och ting spiknykter i nykterheten, om att spontanköpa ett (tre) glas rött när man hämtar indisk mat, om att dricka med handbromsen i, om att inte vara bakis eller packad de sista tio åren, om överenskommelser med sig själv, om förskönande filter på omvärlden, om att vara full mitt på dagen i Las Vegas, om att fixa och trixa, om tryggheten i Antabus, om att inte lita på sig själv, om att stänga bakdörrar, om att det krävs mod för att sluta dricka, om att det sociala blir svårare i nykterheten, om tolvstegsprogram, om att alla metoder som hjälper en att vara nykter är bra, om att hela Stockholm sitter på en uteservering och dricker, om ensamheten i att dricka – och i att vara nykter, och om att alkohol funkar till en viss gräns. Vi rundar av med att konstatera ett det är ett pågående arbete att vara nykter och att man får jobba som fan för det. Och att det är värt det. Och att det behövs mer hjälp för oss/er/de som vill sluta missbruka! Tack Johan för ett starkt och sårbart samtal!

”Bara för att jag inte förstår det, behöver inte det betyda att det inte fungerar” Johan och Roger träffas för säsongens sista (!) fyllesnack (men ni kan vara lugna, det kommer två avsnitt till innan vi går på sommarlov). Vi pratar om Marcus Berg, sumpade målchanser och näthat, om Rogers harmlista som precis har fyllts på, om människor som medvetet gör livet svårt för oss, om att känna framför att göra, om skillnaden mellan interna och externa mål, om att skjuta på välmående långt fram i framtiden, om svårigheten att leva och verka i ett vacuum, om att bli självförsörjande på bekräftelse, om systematiskt utforskande genom handling och om att acceptera paradoxer och komma närmare visdom. Ett typiskt fyllesnack helt enkelt.

”Jag är ju inte bäst i klassen på att vara nykter direkt” Johan & Roger träffas för att fira Alkispoddens treårsdag! Woohoo! Ett fyllesnack med backspegel skulle man kunna säga. Vi snackar om trötthet, att gå på fysiska möten, om att ha ett ”sinnesro-minne”, om att bli generade när vi möter lyssnare ”i verkligheten”, om att tre år är lång tid, om hur det kom sig att just vi klarar av att hålla oss nyktra, om att vara ”duktig” på att vara nykter, om livets byggstenar, om att ”undertänka” saker, om Johan ska vara med på Rogers harmlista eller inte, om att Alkispodden har blivit en viktigt rutin i nykterheten, om accountability, om åtaganden, om insikter, om våra modiga lyssnare, om att stänga av ångesten, om att bli sårbar, om att göra stegen – och att göra dem igen, om Roger 3.0, om det mest överraskande under Alkispoddens tre år, och om våra gäster som ställer upp och pratar om skitjobbiga saker. Vi rundar av med att konstatera att Alkispodden har gett oss otroligt mycket och att den gemenskap som finns runt om oss är helt underbar. Så tack alla lyssnare, gäster och ni som hör av er. Vi älskar er!

”Det är fan inte mainstream att sluta dricka och få ett bra nyktert liv” Vi pratar om pollenallergi och förnekelse, om lugnet under stormen, om att vi kan få allt vi vill (bara inte samtidigt), om att göra en lista på allt kul som har hänt under de senaste fem åren, om svårigheten att uppskatta det vi har när vi är i det, om illusionen att få mycket gjort när man gör många saker, om vad vi egentligen ville under våra sista tid i det aktiva livet, om att intellektuellt VETA vad vi BORDE göra men inte alltid göra det, om att förutsätta framgång, om att tänka så lite som möjligt och göra så mycket som möjligt, om skillnaden på tänka och älta och om krocken mellan ett hyperindividualistiskt samhälle och ett enkelt andligt handlingsprogram. Vi avrundar med att konstatera med att det inte är mainstream att sluta dricka och få ett nyktert liv. Men, vem fan vill vara mainstream?

”Det blev så tydligt för mig vad som skulle hända om jag inte slutade dricka” Johan och Roger träffar Jan som har varit nykter i 339 dagar för ett samtal om alkoholism, tacksamhet, kapitulation och ja, livet. Vi pratar om passiv morgonmeditation för den som är riktigt stressad, om att växa upp i ett samhälle där alla känner alla men ändå känna att man inte passar in, om att alkoholister är individer även om vi har samma sjukdom, om att vara en lovande hockeyspelare som spelade hockey bakfull, om att skaffa sig dåligt rykte och flytta till Göteborg och bli anonym, om att bli personlighetsförändrad och agera ut på olika sätt, om att ha ett jobb där man kan få utlopp för sin alkoholism, om att hålla sig till två glas vin på fredagen under fem år (med undantag för konferensresor), om att ha större julstjärna än grannen, om att bli en produkt av vad någon annan vill att man ska vara, om att först ta ett glas vin och sedan vittja sina alkoholgömmor, om att vara ensam med sitt ältande och sin beslutsprocess, om att inte kunna vara ärlig mot dem man älskar mest, om att ha konstant dåligt samvete och försöka reparera det när man är nykter, om att bli nykter för att ta sig igenom en separation, om att flytta fram moraliska regler och inte dricka så att barnen märker, om att kapitulera på ett besök hos läkaren på den lokala vårdcentralen, om avsaknaden av saknaden av alkohol, om Jan 2.0 som förstår att Jan 1.0 har en sjukdom och inte bara är moraliskt förkastlig, om att inte bara bli nykter utan få en helt annan inställning till livet, om att lägga ut roadblocks på vägen tillbaka till det gamla livet, om att berätta för alla på jobbet att man är alkoholist och om att skriva ett långt SMS till grannen som lämnade en orosanmälan. Vi avrundar samtalet med att konstatera att vi har kunnat ge upp för att det finns de runtomkring oss som inte har gett upp (på oss). TACK för det. Ni är fantastiska. Tack Jan för att du ville gästa vårt samtal och dela med dig av allt klokt. För er som vill följa med Jan på hans resa så finns han på @jwochlivet på Instagram. Kan varmt rekommenderas!

”Spänn av!” Johan och Roger träffas och fyllesnackar igen. Det pratas mycket om gamla fyllor och när man kan sluta dricka. Vi snackar om Folknykterhetens dag som en bra dag att bli riktigt full på, om att lyssna efter bilar med örat mot asfalten, om att säga till sina föräldrar att ”spänna av”, om konsekvenser som meriter, om att sova på gatan i London, om ”The Brynjas” – festgänget med eget anthem, om att dricka före och efter själva drickandet, om att bli nostalgiska och känslosamma på fyllan, om att komma hem med presentsnöre runt stortån, om att cykla omkull på fyllan och få hjälp av pappa att göra försäkringsanmälan, om att vilja ha kaos, om att dricka med handbromsen i, om att dricka sig till den platsen då allting släpper, då vi kan vara i känslorna, om små rimliga nattfösare som blev ”fyra-fingrars” när alla andra sov, om att förfesta med katten Lukas, om att bli sentimental och nostalgisk, om en fråga från en lyssnare: måste man slå i ”botten rejält innan man slutar, eller går det att sluta tidigare, om att våga testa, om att våga vara lycklig, om att vara värd ett bättre liv, om att göra andra människor lyckliga, om att inte behöva fatta ett beslut om att aldrig mer dricka, om att vara nykter en dag i taget, om att det inte finns något facit på hur resan ska se ut, om att bli fri, att slippa vara beroende av vad andra tycker, tror och säger, och om att vi finns här om ni vill testa att göra en förändring. Hör av er! Vi avslutar av med att konstatera att om ni missade att fira Folknykterhetens dag i år så får ni en ny chans nästa år. Och vi skickar också med ett rungande ”Spänn av!” inför helgen.

”Jag är för fan vuxen, jag kan väl bestämma själv om jag kan dricka vin.” Johan & Roger träffar ANNALENA, 36 år, bosatt på Malta, som varit nykter i 14 månader och samtalar om hennes resa in i nykterheten. Vi snackar om ”Fear the walking dead”, om feber, om att ha en pappa som var tillfrisknande alkoholist, om att bli mamma vid 18 års ålder, om att ta hand om andra utan att kunna ta hand om sig själv, om att pappa satt i köket, med kaffe och cigaretter och läste Stora Boken, om att inte ta ansvar för sina egna känslor, om utmaningarna med att vara alkis när man har småbarn, om att börja dricka ordentligt när man är ensam, om att det är skitsvårt att plugga om man är full eller bakfull hela tiden, om att ta hjälp i tolvstegsprogrammet i ett halvår men sen tycka att man är vuxen nog att bestämma själv, om att göra praktik i Bryssel och på Malta, om att komma skitfull till jobbet – utan att få sparken, om alla ropen på hjälp, om att åka ambulans för alkoholförgiftning FYRA gånger, om att slåss med polisen och vakna upp naken på en brits med handfängsel, om att vara på avgiftning, om att ändå fortsätta dricka, om den där morgonen när hon gav upp, om att bli nykter och lära känna sig själv, om att känna befrielse, sinnesro och tacksamhet, om bästa väninnan som slutade dricka tre dagar efter Annalena, om att ha kvar människor som älskar en, om att få ett andligt uppvaknande, om att ”shit happens” när man dricker, om att hålla fasaden uppe, om att se till att vara nykter när vi pratade med barnen i telefon, om att väcka sin sovande partner med korv med bröd med räksallad och rostad lök och om att dricka vin ur kaffekopp även fast man bor själv. Vi avrundar samtalet med att polletter kan trilla både upp och ner, men att vi är tacksamma över nåden att den har trillat ner åtminstone en gång för oss, och att livet (faktiskt) inte blir ett dugg tråkigt när vi blev nyktra. Snarare tvärtom. Plus att vi kommer ihåg allt. Oftast.

”Ju viktigare något är, desto mer vill jag kontrollera det” Johan och Roger träffas för en reflektionspaus mitt i en hektisk kväll. Vi pratar om att prioritera service när det är mycket som händer, om att hålla sig nära programmet, om att ge gruppen förutsättningar att göra det den ska, om att Roger är arg, om att vi aldrig är arga av den anledning som vi tror, om att bearbeta sina känslor och ta rätt action, om att inte vara rädd för någonting, om programmet som en plattform att bygga vårt liv på, om elevens val utan att få betyg, om Supersize me för nyktra alkoholister, om inbillade problem som inte existerar, om att släppa taget om resultatet, om tre kategorier av kontroll, om små små sugrör in i framtiden, om att inte orka hålla i ältandet tillräckligt länge för att bli duktig på något och om att både Roger och Johan hade blackout under Poddfest. Ha en fin helg älskade lyssnare – vi hörs igen i nästa vecka!

”Jag är lite nervös faktiskt” Johan & Roger fick äran att live-podda på Sveriges Radios Poddfest Nonstop. Ett poddmarathon som höll på i 12 timmar den 18 april. Och här är resultatet. Med programledarintroduktion och allt. Som vanligt så snackar vi om hur det är att vara alkis - både som aktiv och som tillfrisknande, om att inte veta hur ett nyktert liv kan se ut, om att vi inte är ensamma och om att det kommer att bli bra! Och mycket mer. Ett klassiskt fyllesnack, helt enkelt. Tack alla som röstade på oss så vi fick chansen att göra det här. Tack Sveriges Radio och alla andra medverkande poddar för en fantastiskt upplevelse. Och tack för att ni fortfarande vill lyssna på oss!

”Det är någonstans där vid öl sju eller åtta som det är en bra idé att åka på en dagskryssning till Finland med Amorella” Johan och Roger har som vanligt ingen jävla aning om vad de ska snacka om, men snackar ändå bland annat om att de inte har en jävla aning om vad ska snacka om på söndag då det är Poddfest Nonstop och Alkispodden är inbjudna i egenskap av vinnare i Poddfest 2020 (TACK!). Vi fortsätter samtalet med att prata om hur det var i början där vid Alkispoddens födelse, om ett pågående samtal som nu har pågått i tre år, om att drabbas av jämförelsen med alla andra, om höjden av ironi (och tragik) om vi hade tagit ett återfall för att palla med den självpåtagna pressen av prestationen på Poddfest Nonstop, om svårigheten med liveradio, om att vara underdogs (och gilla det), om samtalet som verktyg för att skapa välmående, om att Roger inte har gått på möte på två veckor, om eventuellt ensampoddande på söndag om någon av oss inte klarar corona-kraven för att komma in, om Alkispodden som förband (eller kanske efterfest), om att omfamna det nya och livesändas på YouTube, om vikten av att lära för att kunna gå vidare och släppa ältandet (och lidandet), om att det är enkelt att hamna på den mörka sidan, om olika kamper i det aktiva jämfört med i det nyktra, om svänghjul som vi måste hålla i rörelse så att det inte börjar rulla bakåt, om det meningslösa med att dricka en eller två öl, om den magiska sjunde ölen och om att det nog ändå kommer att bli bra till slut.

”Att köra en rehearsal funeral blir ju en hyllning till livet” Johan & Roger träffas för ett fyllesnack om motgångar, om stoicismen, om livsmål, om att ”allt är mitt fel", om besvikelse, om förväntningar, om sorg, om kontrollbehov, om att göra en spellista till sin egen begravning, om rehearsal funerals, om att släppa taget, om att älta och älta, om att bearbeta skit med hjälp av tolvstegsprogrammet, om ”jobbispodden”, om rädsla, harm, bitterhet och själviskhet*, om att hjälpa sig själv genom att hjälpa andra, om att gå vidare genom att lära sig något av motgångar, om ”gift vid första ögonkastet”, om trygghet, om det stoiska lugnet, och om Sinnesrobönen. Vi rundar av med att snacka om Sveriges Radios Poddfest Nonstop den 18 april där vi ska medverka – tack vare att ni röstat på oss! Det kommer att bli sjukt spännande. Mer info finns i på Facebook och Instagram. Tune in! * Texten som Roger försöker komma ihåg lyder ”Fortsätt att se upp med själviskhet, oärlighet, harm och rädsla. När de dyker upp, ber vi genast Gud att avlägsna dem”.

”Att köra en rehearsal funeral blir ju en hyllning till livet” Johan & Roger träffas för ett fyllesnack om motgångar, om stoicismen, om livsmål, om att ”allt är mitt fel”, om besvikelse, om förväntningar, om sorg, om kontrollbehov, om att göra en spellista till sin egen begravning, om rehearsal funerals, om att släppa taget, om att älta och älta, om att bearbeta skit med hjälp av tolvstegsprogrammet, om ”jobbispodden”, om rädsla, harm, bitterhet och själviskhet*, om att hjälpa sig själv genom att hjälpa andra, om att gå vidare genom att lära sig något av motgångar, om ”gift vid första ögonkastet”, om trygghet, om det stoiska lugnet, och om Sinnesrobönen. Vi rundar av med att snacka om Sveriges Radios Poddfest Nonstop den 18 april där vi ska medverka – tack vare att ni röstat på oss! Det kommer att bli sjukt spännande. Mer info finns i på Facebook och Instagram. Tune in! * texten som Roger försöker komma ihåg lyder ”Fortsätt att se upp med själviskhet, oärlighet, harm och rädsla. När de dyker upp, ber vi genast Gud att avlägsna dem”.

”Att vara nykter är ett onaturligt tillstånd för en alkoholist” Johan (utan Corona-Roger!) pratar med Martin Sjöberg som har varit nykter i över 20 år. Vi pratar om hur allting började med tomrummet som aldrig kunde fyllas, om längtan efter samhörighet med andra människor, om att vara en klassisk katastrofdrinkare, om att åka på behandling i USA och vara full på planet hem, om när vännerna börjar göra bra ifrån sig och skaffa fina jobb, om att använda studierna som en drog och hålla sig ”nykter” i tre år, om en öken av Ramlösa-korkar på restaurang Vikingen, om att känna full identifikation med andra och inse att man inte är ett missförstått geni, om befrielsen att börja dricka igen efter fem års spritfrihet, om att alla återfall tas nykter, om att inte ha några vingar och inte kunna ta för sig av livet, om att köpa sig själv frihetsgrader genom att träna och jobba hårt, om hur måendet förändras när nykterheten inte kommer i första hand, om att få barn i nykterheten och falla in i bildningshets, om att ha ett barns känsloliv som vuxen, om att jobba i Dykarbaren på Sandhamn och sticka ut bland alla fyllon, om att komma högre och högre upp för att se skogen, om att vi inte får syn på mer av oss själv än vi kan hantera, om att brottas med självcentrering löpande, om omöjligheten att parkera saker som vi är mentalt besatta av, om att handla sig frisk (inte shopping), om vitsen att göra stegen i den föreslagna ordningen, om att hjälpa arbetsgivare att se dolda problem med missbruk, om att hålla sig till att vara chef och luta sig mot rutiner och kännbara sanktioner och om att the opposite of addiction is connection. TACK Martin för detta fantastiska samtal och tack för att du ville dela med dig av dina erfarenheter och lärdomar från över 20 (!) år nykter.

”Var hade jag varit idag om jag inte hade blivit nykter?” Johan & Roger träffas för ett fyllesnack fyllt av reflektioner. Vi snackar om Rogers Corona, om att bli så full att snoret sprutar, om att det är svårt att acceptera situationen vi är i, om att vara en på hundra, om att hitta en starkare kontakt med andligheten, om tillfrisknandeprocessen, om att jämföra sig, om att ge upp, om vad Roger hade varit värd idag - med inflationen inräknad, om att tycka att man är ”good enough”, om att få chansen att träna på livet, om tillfrisknande som en lagidrott, om att reflektera (istället för att dagdrömma och vara bitter), om att våga gå en meditationskurs, om projektparadoxen, om den positiva spiralen, om att skratta åt oss själva, och om att vilja bli en bättre människa – en dag i taget. Vi rundar av med att fundera på vad som skulle hända om vi applicerade ”träna på livet”-konceptet på jobbet, på föräldraskap och i relationer - bara bra grejer tror vi!

”Jag har alltid haft en regel om att inte ta droger i fängelset” Johan och Roger träffar Jacob Fraiman i ett samtal om beroende, tillfrisknande och kriminalitet. Vi pratar om en rotlös barndom, om flykten från ett Chile under statskupp, om vad som kom först; missbruk eller kriminalitet, om att lära sig att det är fel att gråta, om pappa som åkte in i fängelse för grovt narkotikabrott, om att festa med äldre kompisar och känna sig accepterad, om att hela tiden komma tillbaka till alkoholen, om att vilja bli som pappa vid ett besök på Kumla, om processen att bli livsstilskriminell, om skillnaden mellan respekt och fruktan, om pengar som drivkraft, om att ta droger för att orka se sig själv i spegeln, om att bli punktmarkerad av poliser, om att veta att man kommer att hamna i fängelse förr eller senare, om att inte ta starka droger på vardagar, om att inte vara en smutsig pundare men ändå få abstinens i fängelset, om att inte vilja klippa bandet med sin kriminella identitet, om att komma ut från fängelset och snabbt efter falla tillbaka till brott och droger, om att möta KRIS första gången, om att tacka ja till tolvstegsprogram för att få tillgång till bättre gym, om att känna igen sig i delningarna, om att våga börja dela själv, om att ”dela för att hela”, om att börja göra stegen och att det till slut blev ”på riktigt”, om att ta första steget med bar överkropp, om att få hjälp av KRIS för att ta tag i livet, om att det finns funderingar på att ta bort tolvstegsbehandlingar på anstalter, om andliga principer, om tydlighet, om att bli ödmjuk och tacksam, om att tolvstegsprogrammet räddat hans liv, och om att vi behöver leva i programmet varje dag. Vi avslutar med att konstatera att vi vill höra mer! Så vi får helt enkelt planera in en del två. Tack Jacob för din historia, väldigt inspirerande och ett fantastiskt exempel på att dela för att hela.

”Det finns inget problem som inte blir värre av att jag dricker” Johan och Roger träffas för ett fyllesnack som börjar med en känslomässig käftsmäll. Vi pratar om en nära vän till Johan som precis har tagit ett återfall, om tacksamhet för att han är vid liv, om en ödmjukhet inför sjukdomen, om hopplöshet och sorg, om den enda vägen ut, om livet som en process, om att glömma att tidrapportera, om låga odds som inte ens går att spela på, om det enkla som vi kan göra så jävla svårt, om vad som skulle kunna få oss att ta ett återfall, om att vi skulle skylla på Alkispodden om det skulle hända, om att söka andra högre makter, om de gamla alkis-tricksen förnekelse och manipulation, om att känna medvetenhet och lycka i det vi har just nu, om att prata med någon eller prata upp, om att känna sig egoistisk när man tar hand om sig själv, om att vara där osjälviskt för en annan person, om skillnaden på sympati och empati och om vikten av att vara nära programmet. Vi rundar av med en reflektion kring det magiska i att dela något med en annan person kan göra att bördan av det känns lättare.

”Hur fort går det egentligen att ändra en god vana till en dålig vana?” Johan och Roger träffas för ett efterlängtat fyllesnack. Vi tänker att det ska handla om isolering men det handlar istället mer om naturgodis. Faktiskt. Vi pratar om födelsedagsstimmet som får tacksamhet att svälla, om att vara naiv inför saker som man har gjort förut, om upplevelsen av att lova mer än vad jag kan hålla, om att få kickar av stress, om att det tar 66 dagar att ändra en vana (åtminstone en dålig vana), om kortsiktig och långsiktig belöning, om motståndet till att göra nyttiga saker och narcissistiska assholes, om att belöna sig själv med naturgodis när man är och handlar (speciellt de med choklad på), om att den sunda sidan av oss lämnar walk-over rätt så ofta, om vem det som egentligen är som ser det jag ser, om att tappa kontakten med programmet under isoleringen, om basmodellen av Roger med inte så mycket krut i motorn eller kromade lister, om potential som ligger flera år bort och tar oss bort från nuet, om alkohol som grädde på moset och sylt på pannkakan, om att ju mer tid vi spenderar i programmet desto mer tid får vi utanför programmet, om närvaro som inkörsport till effektivitet. Vi rundar av detta filosofiska rum med att vi behöver samtalet för att lära oss saker om oss själva och att vi vill ha fler kvinnliga gäster som kan förgylla vårt samtal. Hör av er! Vi finns som vanligt på alkispodden@gmail.com

”Jag har slutat att trycka på ‘Enter‘-knappen när jag är arg” Johan och Roger snackar med Marcus Birro, skribent, författare och profil som varit nykter sedan 2005. Vi pratar om Sisters of Mercy, om Göteborg, om geografisk flykt, om bomullstussen som drömmer om att bli en gul t-shirt, om ”hjärtats tårar”, om skrivande, om supande och lidande konstnärer, om sen alkoholdebut, om svartklubbar, om att vara passionerad, om att backa från offentligheten, om ett klassiskt drev, om att SLUTA göra massa saker, om hur det var den sista tiden med alkoholen, om att gråta till Pink Floyd, om vinsterna som kom med nykterheten, om att säga ja till ALLT, om vem man blir när man blir nykter, om att tappa fotfästet, om att börja prenumerera på Dagens Industri, om bekräftelse, om att späka oss själva, om att hälsa på grannarna, om att inte kunna fira framgångar på ”riktigt”, om löprundor, om andlighet, om konsekvenser, om att hitta tillbaka till sina drömmar, om nyår 1999, om kreativitet, skrivande och dedikation, om att (inte vilja) lyssna på andra människor, om vemod och melankoli, om känslor och värderingar, om ”The Drowning Man”, om Japan, om att bli tjock av att dricka, om Kurt Olsson, om döda, tomma blickar, om tonårstexter, om tolvsträngade gitarrer, och om att Roger och Marcus borde starta band tillsammans. Vi rundar av med att återigen konstatera att när vi alkisar träffas för att prata så händer något speciellt, ”det är som vi har känt varann sen 93” som Marcus säger. Tack för ett otroligt roligt och energifyllt snack! Missa inte när Marcus går igång på Fields of the Nephilim och The Mission på slutet. Snacka om PASSION! För er som är sugna på att utforska musiken vi pratar om har vi satt ihop en unik spellista: https://open.spotify.com/playlist/0o3qoe9o4RzNhgp0smCDP6?si=Q2-iGykyTD6sYQ0V6gWkPA

“My mind is a dangerous neighbourhood” Johan and Roger have a conversation with Jackie Jones from Los Angeles, California. The first one in English in the history of Alkispodden. We talk about getting sober at 25 years old, about showing up late to the first 12 step meeting, about the importance of following rules in sobriety, about wanting 100% freedom, about the delusion of fear, about mathematically finding the perfect combination of drugs and alcohol to feel OK, about only having personal contact with the pizza delivery man, about being a tornado in the life of others, about getting into a relationship at 8 days sober, about the difference between shattering your ego and breaking your pride, about peaking at 19, about saying NO and not lying about why, about being a motivational thinker, about God being on his lunch break, about having a roast for yourself (a horrible idea!), about crying at a funeral to ”Dead and gone”, about wanting others to be ok, about performing comedy in sobriety, about success, about being of service, about the ”dis-ease”, and about caring about people. We wrap up by agreeing that the power of the twelve step fellowship is a wonderful thing, and that we should always remember Rule 62! Thanks Jackie for an amazing ”super connected” conversation! We loved it and we hope that our listeners do too.

Johan och Roger träffas för ett värmande samtal på en kall söndag. Vi pratar om tillfrisknande och andlighet i vintrig miljö, om att Johan var Hollywood och talade, om ohanterlighetsparadoxen, om att tappa greppet om livet, om att jobbet blev strukturen som vi höll fast vid, om svårigheten i att kolla med nyktra ögon i det aktiva livet, om att skapa en egen norm, om en glidande skala av besatthet, om att ta sig upp från mörkret, om vikten av att fatta stora beslut utan att förstå konsekvenserna på lång sikt, om att livet består av processer och relationer och inte transaktioner, om att alkohol inte är på listan över saker vi människor behöver för att överleva, om det makalösa i att faktiskt släppa taget om sina illusioner, om när Johan egentligen blev mentalt besatt av alkohol, om att allt vi har gjort har lett oss hit där vi är idag och om guldåren där på slutet (OBS ironi). Vi avrundar med att konstatera att det finns en jäkla massa 12-stegsmöten i LA och att vi med en hyfsat stor dos pirr ser fram emot nästa veckas internationella premiär på ENGELSKA i Alkispodden.

”Jag var väl något av en svärmorsdröm”   Johan och Roger träffar en god vän; Simon Beyer, 38 år, strateg, föreläsare och författare som varit nykter i sju år.   Vi snackar om att vara nyfiken, social och ha mycket känslor, om att alltid få sitta bredvid den som var tråkigast, om att vara rolig på andra människors bekostnad, om att känna sig ensam och utanför, om att vara en svärmorsdröm, om att lägga stor vikt vid vad andra människor tycker, om att göra alkoholdebut av misstag, om att vilja vara lite annorlunda, om att Simons lillebror tog livet av sig, om att hantera sorg, om att må riktigt jävla dåligt, om att inte vilja leva, om att dricka för att döva sina känslor, om att planera att ta livet av sig själv, om att ta psykiatrisk hjälp men ljuga om hur mycket man dricker, om att frun och nära vänner hade en ”intervention”, om att inse att det inte funkar att dricka längre, om att gå på sitt första möte, om att vara ärlig mot sig själv i nykterheten, om att ha bättre relationer, om att slippa ångest, om att förstå vem man är och vad man behöver, om att må dåligt på Sveavägen, om att vara bipolär, om att skala löken, om att materiell status inte får en att må bättre, om ”att vilja vara annorlunda men samtidigt vilja höra till-paradoxen”, om bekräftelsemaskiner, om varför vi gör våra val, om det är ”farligt” att ha jobb som bygger på bekräftelse till stor del, om att hitta sitt reason to be, om att bli självförsörjande på bekräftelse, om att gå på sitt första möte på Östermalm tillsammans med ett gäng jurister, om att vi inte pratar om alkohol i Alkispodden, om att det är mycket effektivare att vara sann, om att vi som människor längtar bort från skådespelet, om det sluttande planet (som alltid sluttar åt något håll), om jobbet som ett sätt att ge service, om att hellre vilja prata om ångest än bostadspriser.   Vi avrundar med att konstatera att Johan och Roger ändå verkar vara i hyfsat bra mental och andlig form med tanke på att vi lät Simon prata rekordlänge utan att avbryta. Bara en sån grej.

”Se till att det är du som spelar huvudrollen i ditt liv” Johan och Roger träffas för årets första fyllesnack. Äntligen är säsongen igång! Vi pratar om att det är synd om Johan, om impulsiva köpbeslut för att komma bort, om rädslan för att fastna i villa-Volvo-vovve-träsket, om olika definitioner av frihet, om att slå rot, om att hålla dörrar öppna, om banan genom livet, om att släppa ansvaret för sin egen lycka, om att bestämma sig för att jag har det bra, om perfektionism och rädslan att välja fel, om receptet på lycka, om hur vi hamnade här, om att lägga grundstenarna för trygghet i livet, om att kunna bidra med kärlek utifrån den position man har, om att spela biroller och inte passa in i castingen ibland, om att bestämma sig för att det här är fan bra, om paradigmskiftet som ändrar på orsak-verkan-sambandet, om att gräset inte finns (förutom i huvudet) och om att gräset ändå finns vid Johans lantställe men bara för Gustaf. Vi avrundar med ett nyktert konstaterande om att vi har det bra som vi har det, och att den riktiga rikedomen är att vara nöjda med det vi har.

”Vi vill vara en stor tratt ut i samhället” Johan och Roger träffar Madde och Johan som har startat Stockholm 12 – en varm, naturlig, spännande och intressant mötesplats för alla människor som på nåt vis berörs av beroendeproblematik. Vi pratar om nykter tid (Johan firar 24 år!), om att få tillbaka färgseendet, om att kämpa mot sig själv, om för stora överrockar, om att bli dömd till nykterhet, om att bli kallad discoknarkare, om mötesplatsen Stockholm 12, om att tränga sig i kön på psykakuten, om ”The Dry Dock”, om den här botten som man ska slå i, om att sänka ribban och ta bort skammen, om att det är fult att vara alkoholist, om att det tar tid att hitta sig själv i nykterheten, om att plöja 100 böcker om andlighet, om att GÖRA saker man älskar, inte bara PRATA OM att göra saker man älskar, om att älska stängda krogar, om att våga ringa någon, om saker man kan göra ”bara för idag”, om att titta på fina hus, om att fastna i det sociala kittet, om ”det goda samtalet”, om 12% av Sveriges befolkning, om den dolda målgruppen, om att ha kul, om att ta med en jättestor moodboard till Socialen, om en mötesplats för ALLA, om att tona ner sig eller ta plats, om ett hemligt och magiskt nätverk, om att vara duktig på att ljuga för sig själv, och om att BLI nykter för någon annans skull, men att FÖRBLI nykter för sin egen skull. Vi rundar av med att konstatera att det här var ju ett fantastiskt kul samtal och att vi alla ser fram emot att hänga med varandra på Stockholm 12 framöver. Tack Johan och Madde för inspiration, energi och hopp!

Äntligen 2021! Johan och Roger gör ett avbrott i julledigheten för att spela in ett avsnitt nyårsdagen till ära. Vi pratar om Rambo-gear på hundpromenader, om att stänga gamla dörrar och öppna nya, om dagböcker från första tiden i nykterheten, om våra sista fyllor, om sorgen att lämna det aktiva livet, om förvirring över vilken person man egentligen är och vill vara, om att välja överlevnad framför fest, om kul OCH katastrof på samma gång, om den perfekta fyllan för 21 år sedan, om att bli ställd mot väggen om sina intentioner för 2021, om att vara sin egen bästis och vilket åtagande det innebär, om vår intensiva radiopremiär i P4 Stockholm och om att det finns hjälp att få om man känner att gårdagen nog var sista gången jag drack. Vi avslutar med att skicka ett TACK för det gångna året och till er lyssnare som har hört av er och gjort oss sällskap på resan. Vi älskar er.

”Jag är i en djup brunn så jag kan lika gärna stanna kvar där ett tag” Johan och Roger träffas för årets sista Alkispodden-avsnitt innan juluppehållet. Vi pratar om sviterna av isolering, om Christmas Week (nytt koncept!), om att stanna kvar i sina karaktärsdefekter, om en varm och härlig offerkofta, om andlig spänst, om att inte göra dagliga rutiner varje dag, om att det blir bra nästa vecka, om att vara på sin vakt för att vara en god människa, om att personer som vi är förbannade på är våra bästa lärare, om Euphoria, om ett balanserat synsätt på sin egen utveckling, om vänskaper i nykterheten, om att ta rygg på människor i olika faser och om värdet av att prata med folk i berg-och-dalbanan. Vi avrundar med en påminnelse om att ni som vill gärna får höra av er till oss om det skulle kännas jobbigt eller ensamt under julen (och annars också såklart). Vi finns här. Ni når oss som vanligt på Facebook, Instagram eller alkispodden@gmail.com Kram och god jul!

”Alkisar har ju inte patent på lidande” Johan och Roger träffar Anna ”Promilletanten” Sjöström, en helt normal människa, för ett samtal om alkoholism, dryckesnormer och tillfrisknande. Vi snackar om att försöka hjälpa människor att inte utveckla alkoholism, om varför ingen köper Annas böcker, om slalombackar och snöbollar som rullar med förutsägbar slutstation, om att skydda sitt fredagsmys, om att hitta på egna riktlinjer för riskbruk, om superkraften att inte ha baksmälla, om "the point of no return", om mental besatthet som tar sig olika vägar, om ett underground-Rotary, om tillfrisknande och frihet, om rätten att dricka alkohol, om att förstöra andras drickande, om att lyfta på hatten för den som kan dricka som en gentleman, om att hitta ett program som funkar för mig, om när man blir villig att göra en förändring, om att dricka för att man är mentalt besatt eller att bli mentalt besatt för att man dricker, om genetik, om att hålla två tankar i huvudet, om att medvetenhet ger dåligt samvete, om att det kan vara kul att prata om alkoholism, om att bli certifierad som "normal", och om att ju fler som pratar om de här frågorna desto bättre är det. Vi avrundar med att konstatera att detta är ett komplext område och att det behövs flera perspektiv. Tack Anna för dina "normala" insikter, åsikter, tips och inspiration– vi kommer aldrig att glömma slalombacken!

"Så är jag också lite feg tror jag." "Ja, vem fan är inte det?" Johan & Roger träffar MATS, drygt 30 år och egenföretagare, som varit nykter i sju veckor och tycker att det har varit jävligt jobbigt att sluta dricka. Vi snackar om hur det är att lyssna på Alkispodden när man fortfarande dricker, om att vara isolerad i ett hus ute på landet, om tips på trick för att få dricka ensam, om återfall, om antabus, om att försöka hålla sig nykter utan hjälp av andra, om att vara feg eller rädd, om att återupptäcka vänskap i nykterheten, om att Mats drickande eskalerade när han blev utbränd, om att fredags-AW:erna bara blev längre och längre innan han gick hem (till krogen), om ångest, om att offra jobb för att kunna supa, om att bli hämtad med ambulans på en AW på jobbet, om fem år av mer ångest och skit, om konsekvenser för nära och kära, om strategier för att hålla sig nykter, om att tillfriskna online, om att sträcka ut en hand, om att drabbas av sug, om vad det innebär att vara nykter, om sjukdomen alkoholism, om att det är svårt att inte börja dricka igen, om att kapitulera, om att slå i botten, om möjligheternas fönster, och om att det är kanske snarare oförmågan att vara nykter, än hur mycket vi dricker, som förenar oss alkholister. Tack Mats för ett underbart samtal! Så stort att du vågar vara så öppen, ärlig och sårbar.

"Antingen går det bra, eller så går det över" Världspremiär för Alkispodden International! Johan & Roger träffar Marianne från Sandefjord, nykter i över fem år, gestaltterapeut och lärare. Vi pratar om hur man påverkas av att bli nykter när det är mörkt ute, vad en gestaltterapeut är och gör, om att vara vanlig istället för unik, bäst eller sämst, om att se sig själv från den introverta sidan, om kärleksrelationen till alkoholen, om ätstörningar och hur det hänger ihop med alkoholism, om de mörka sidorna av 40-talet, om att försöka tillfriskna med vänster hand och dricka med höger hand, om det kollektiva medberoendet, om att vara duktig flicka och skämmas för att behöva dricka, om att Mariannes drickande var en perfekt mix av Johan och Rogers, om svårigheten i att både acceptera och vilja utveckla sig själv, om att leva i flow med sitt eget liv, om att det är ett paradigmskifte att sig själv på allvar, om att komma hem till en galen flock med vargar som står och ylar, om "sober sisters", om skammen att vara kvinna och mamma och alkoholist, om att se sig själv som ett offer, om olycklig kärlek, om att trivas i offerhörnet och inte veta hur man tar sig ur det, om mod att göra saker, om att hålla sig undan bråk, om att kunna ta plats även om man är nykter (och ödmjuk), om att släppa taget, om att använda tolvstegsprogrammet som lärare, och om att kärleken går före allt. Vi avrundar med att påminna om att det är inte mängden man dricker som är avgörande för om man är alkoholist eller inte – att alkoholismen är aktiv även nar man inte har promille i blodet. Viktigt att komma ihåg! Tack Marianne för att du är så öppen och ärlig – och visar att både våra problem och vår lösning är samma även på norska!

Johan fyller fem år! Det firar vi genom att ha ett fyllesnack – såklart. Vi pratar om att det firas alldeles för lite nykterhet, om att vilja ha en belöning när man får en gåva, om hundar och like-raketer, om att det är bättre att vältra sig i stolthet än i självömkan, om att kunna se lika långt framåt som bakåt, om GREJEN som är den stora skillnaden nu jämfört med för fem år sedan, om att det är svårt att känna glädje när man är rädd hela tiden, om processer som sker både successivt och i stora hopp, om att bara för att man är tjurig behöver man inte ha rätt, om tydliga beskrivningar av galenskap, om att vi ännu inte kan manipulera folks hjärnor (vilket är för väl), om att det inte är självklart att få vara nykter, om att jobba utifrån rädsla eller utveckling, om att vilja bort från ett dåligt liv eller vilja till ett bra liv, om att ha mycket i den andra vågskålen, om skillnaden mellan att vara rädd och vara vaksam, om att släppa sin oro efter steg 9. Vi avrundar med att konstatera att Johan har poddat halva sitt nyktra liv! (Och att det i sig skulle se bra ut i ett CV).

”Det är ju en ’game changer’ – att släppa taget” Johan & Roger träffas på fars dag och pratar om, ja… fars dag bland annat. Ett samtal som handlar om tacksamhet, närvaro, att kunna ändra sig och sunt förnuft. Vi snackar om att vara rädd för gottgörelser, om att inte gunga båten, om att vara pappa, om relationerna till våra barn, om att välja alkoholen före barnen, om att bli av med den mentala besattheten, om att vara närvarande (igen!), om att släppa taget som ”återställare”, om att älta grejer, om att inte åka till Kanarieöarna, om vår gemensamma välfärd, om ”det här jävla livet”, om att det är så fint att kunna ändra sig, om att tycka synd om sig själv för att man inte får tycka synd om sig själv, om att se ett annat perspektiv, om att låsa sig till en position som man tror är sann, om att vi var rädda för att ha fel men nu är det ok, om att vi måste använda verktygen vi har i verktygslådan, om tionde och elfte stegen, om ansvarsparadoxen, om sunt förnuft, och om andlighet som grund för förstånd. Vi avrundar med att konstatera att det är ganska skönt att inte vara planetens centrum!

”Be om hjälp nu! Det finns inget att vänta på” Johan & Roger träffar Janique Svedberg på USA:s valdag i ett spännande samtal om beroende, nykterhet och att the time is NOW! Vi pratar om att växa upp i en familj av psykologer och terapeuter, om att tro att man har tagit livet av sin mamma, om att skära sig själv, om att ha ont i hjärtat och inte kunna be om hjälp, om att bestämma sig för att aldrig mer prata utan dansa istället, om att träffa Bruce Springsteen i slow motion, om att det inte fanns några snygga killar i Göteborg på 80-talet, om att vilja bli katt men istället bli en kokosnöt, om att få en egen drugdealer och vara på turné i 10 år, om att få kokain av en polis i Brasilien, om att äntligen få försvinna genom att bli Mrs., om att ligga avsvimmad i två veckor och få OxyContin när man vaknar, om att åka på rehab och få reda på att 12-stegsprogrammet finns, om att ha ett lyxliv på utsidan men att vara död på insidan, om att bli fastighetsmäklare för att kunna sno piller och alkohol, om att gifta sig med en FBI-agent och bli utslängd på gatan, om att bli New York Housewife och gifta sig på TV3 med en man från rehab, om att ha världen som hem, om att ha en norsk gudinna som heter Freja som kicks ass, om att ge bort allt till sin cleaning lady och starta från början, om att hitta det som gör att ditt hjärta ler och göra det större, om att vara arg i 10 år på något som inte finns, om att vara en all-in-människa, om att vara närmare döden än födelsen och välja att leva loppan, om att vara lika chockad varje morgon när man vaknar upp och inte är bakfull, om att få lära känna sig själv efter 10 år i nykterheten, om att låta någon annan älska mig tills jag kan älska mig själv och om att kunna få hjälp innan botten är nådd. Vi avrundar samtalet med en inspiration att säga JA till livet, om att det kanske ändå finns hopp för Johan & Roger och att det egentligen inte finns något att vänta på. Tack Janique för att du ville dela med dig av din otroliga resa – inspirerande!

”Om man sår förväntningar, får man skörda besvikelse” Johan & Roger träffas hemma hos Bengt Renander och spelar in ett avsnitt som både sänds i Alkispodden och i Bengts podd, Närvaropodden. Ett magiskt (och lååångt) samtal om alkoholism. Bengt är författare, coach och poddare som fokuserar på att utveckla mer medvetenhet och närvaro. Vi snackar om vad närvaro är, om att hjälpa andra, om att försöka föreställa sig andra människors liv, om kontroll, om rädsla, om att föra – och att följa eller till och med ställa sig bredvid, att vara över medel och normal, om ego, om att leva andligt insomnad, om förnekelse, om branta och flacka kurvor, om bekräftelse, om att kapitulera, om vi kan tänka på hur vi känner, om att vi inte behöver förstå, om acceptans, om att jaget är ett vittne som observerar oss själva, om att uppleva verkligheten, om att träna på att ge upp, om att på nåt konstigt sätt så har vi kommit till framtiden - nu är framtiden är äntilgen här, om missbrukarträdet – allt som går att bruka går att missbruka, om att vi inte kan fixa grenverket – vi måste gå till roten, om att träna på att befinna sig i ögonblicket, om konsekvenser, och om massor med andra spännande saker. Detta avsnitt får inte missas!

”Konsten att vara människa är att utmana sig själv” Johan & Roger samtalar med Robin Araya, livs- och hälsoinspiratör som har varit nykter sedan i våras. Vi pratar om när det egentligen gick fel, om att försöka smärtstilla sig med alkohol, om att testa olika antidepressiva, om att träffa sin man och starta blogg samtidigt som man är inne i ett mörker, om att gå igenom en separation som utlöser en depression, om självmordsförsök på hotell och att bli räddad, om att provocera fram livsgnistan, om att vara svag för rödvin och whiskey, om vardagslyx och lillördag, om att bli arg när man inte får dricka alkohol eller när andra inte vill dricka alkohol med en, om att ha druckit själv oftare än vad man tror, om att inte ha någon titel på sin osunda relation till alkohol, om stämplar som inte går att tvätta bort, om att göra alkoholismen till en positiv del av sin personlighet, om skräckscenarier innan man kommer ut som alkoholist, om skammen att vara ung och ha en alkoholproblematik, om känslan att det är skönt att vara ensam när man blir lämnad, om att bara gråta en gång per år, om att bli rädd för sig själv när man blir aggressiv, om tillfällen som skapar alkoholsug, om vikten av gemenskap och att inte göra det här ensam, om att ryggsäcken blir lättare om man öppnar upp den och att det är rädslorna som hjälper oss att växa. Vi avrundar samtalet med att konstatera att även om ålder, nykter tid och bakgrund kan skilja sig åt så känner vi igen oss väldigt mycket i varandra. Stort TACK Robin för att du ville dela med dig så sårbart och modigt i samtalet!

”Jag vet inte om jag är en slow learner eller late bloomer” Johan och Roger träffas en grå och blöt söndag och firar att Roger blivit tonåring med att spela in ett avsnitt. Vi pratar om meditation och krav på mirakel, om högljudda suckningar när det inte blir som man vill, om att vänja sig vid sakernas tillstånd, om hur bilden av oss själva förändras kontinuerligt i nykterheten, om hemliga rum inuti oss, om att inse att man har haft fel om precis allt, om sanningar som skapas i vår barndom, om djupt inbankade alkoholistiska logiker, om vikten av att få sanningsenliga bilder av oss själva och hur det var förut, om irriterande karaktärsdrag som går igen i familjen, om att vara tacksam för att bli uppmärksammad på sina dåliga egenskaper, om när hela livet är en försvarsställning, om att försöka rikta strålkastaren på någon annan när man har gjort fel, om att det är en superkraft att kunna be om ursäkt, om det perfekta sättet att fira sin 13-årsdag, om bowlingsarger som ger stöd och riktning, om att vara kvar och trivas på samma arbetsplats i 11 år och om att ha nykterhet som motor för att utveckla oss själva. Vi avrundar samtalet med en fråga om det finns någon därute som har några gamla föreställningar ni behöver släppa taget. Johan har tydligen inga. Eller?

”Det handlar om liv och död för mig. Jag var beredd att göra vad som helst” Johan och Roger snackar med Freddy och Jesper som har podden ”2 fyllon och 1 sanning”. Det blir ett fantastiskt samtal som handlar mycket om att föra budskapet vidare, hur svårt det är att förmedla hur ett nyktert liv kan se ut och att det är så många som behöver veta mer om vår sjukdom. Vi snackar om hur och varför vi började podda, om att leverera ”slå-på-käften-sanningar”, om livremmar, hängslen och kuddar för att inte börja dricka igen, om att göra tolvstegsprogrammet riktigt grundligt för att försöka bevisa att det inte funkar, om att bli lite lat i sitt tillfrisknande, om att vara offentlig alkis, om att det är på liv och död, om anonymitet, om att skriva manifest – eller inte, om hur svårt det är för alkoholister som dricker att bli nyktra – det finns ju ett enkelt recept, bara att följa, om alkislogik, om sjukdomsbegreppet, om att gå upp i ringen mot Mike Tyson, om att inse att jag måste ge upp för att vinna, om att ändå tycka att vi hade allting kvar, om att tro att det är så jävla tråkigt att vara nykter, om att knulla och dansa nykter, om hur svårt det är att vara en ”vanlis”, om sinnesro, om att släppa taget om våra gamla föreställningar, och om att krossa gamla sanningar. Vi rundar av med att konstatera att det här var ju ett grymt samtal och att vi ska fortsätta det. Och påminner om att det är aldrig försent om att be om hjälp! Tack Jesper och Freddy för ett underbart samtal – fullt av både nya och gamla sanningar.

”Nätet som släpper igenom oönskade beteenden har stora maskor i sig” Johan och Roger träffas för ett fyllesnack på en måndag lunch. I det här avsnittet resonerar vi en hel del om stegen och stegarbete. Vi pratar om resorb med citrussmak, om effekterna av att faktiskt göra annorlunda och inte bara säga att man ska göra det, om att be om ett öppet hjärta för att möta dagen, om 12-stegstraditioner applicerade på familjen, om att följa intuition och gå bort från minutplanering, om den första ingivelsen i stegarbetet med steg 10 & 11, om att känna sig distanserad från på programmet, om att stegen hjälper en med att döma baseball, om meningsfulla möten på jobbet, om kunder som alltid har fel, om att försöka skydda sin position och vara bäst, om paniken för att bli avslöjad, om 12-stegsgemenskapen som en träningsyta, om skillnaden mellan näringslivet och 12-stegsgemenskaper, om att vara en omedveten tillfrisknande alkoholist, om att förbättra sin medvetna kontakt med gud, om att workshopa sig fram till dagliga rutiner som funkar även på operfekta dagar och om att styra bort från rädsla och till kärlek. Vi avrundar samtalet med att åter igen tacka alla gäster som hör av sig till oss med teman och att ett av de teman som vi vill ta upp i något av våra kommande samtal är rädslan att som förälder förlora sina barn om/när man ber om hjälp för att bli nykter. Ta hand om er alla fina lyssnare och ha en fin helg!

”Mitt drickande var en lång strid mot mitt eget samvete” Vi träffar Carl Sundevall, föreläsare, tidigare journalist och nattklubbschef på Spy Bar i ett samtal om beroende, missbruk och kreativitet. Vi pratar om kommunikationsbranschen och relationen till sin egen alkoholkultur, om förmågan att BÅDE hitta på bra idéer OCH genomföra dem, om 1,5 glas vin på fastande mage, om avundsjuka på dem som blir kreativa när de dricker, om att ljus som brinner dubbelt så starkt brinner hälften så länge, om att börja se sig själv utifrån andra, om samvetet som står i vägen, om en ljusare framtid som öppnar upp sig, om att inse att det är knäppt att inte se ett liv utan alkohol, om att bryta tio veckor nykter med en svensexa i Berlin, om drömmen att campa som grusas av en röd räv, om att inte kunna rekrytera nattklubbschefer p.g.a. moraliska övertygelser, om att tappa bort sig själv innerst inne och ha en längtan att hitta tillbaka till det, om att se sitt liv framför sig tills man är 70 och inte gilla det man ser, om att bygga upp en värdegrund med hjälp av 12-stegsprogrammet, om ett tungt första år i nykterheten, om att vara en junkie på att lära sig nya saker, om att inte ha problem ända tills man är helt fucked up, om att kunna hindra ett missbruk och dess konsekvenser tidigt, om paradoxen att det är så många som är så intresserade av alkohol men så få som har kunskap om beroende, om svårigheten att föra samtal om beroende och missbruk innan man är ute på andra sidan, om att bygga mörka världar där alla är onda, om att ha konsekvent otur att hitta fel flickvänner, om kognitiv dissonans och otrohet, om att göra stegarbete även om man inte är aktiv i ett 12-stegsprogram, om att vara ett tråkigt middagssällskap som inte kan skvallra, om surret i hjärnan och alkoholen som verktyg för att tysta det och om att en månad är för kort tid för att testa på ett nyktert liv. Vi avrundar samtalet med en dialog från The Wire, apropå att välja den nyktra vägen: ”Well, what are you going to do?” “I don’t know, but it can’t be this”.

”Jag måste lära mig att känna mig värdefull när jag är en ’vanlis’” Johan & Roger snackar med Matilda Ugand, som är en 28-årig tjej som är medberoende, Guds barn, låtskrivare och artist och Harry Potter-nörd. Vi gräver ner oss i medberoende och känslor, självcentrering, insikter och att få hjälp med sina problem. Vi snackar om vad medberoende är, om att ta på sig andra människors känslor och att ta ansvar för andras mående, om att bli mentalt besatt av att försöka fixa någon annan, om att lägga jättemycket energi på något som inte finns, om ”triggerkänslor”, om att det tog lång tid att fatta att hon var medberoende, om att försöka kontrollera, manipulera och inte respektera en annan människas gränser, om att försöka fixa en relation via vykort från Lissabon, om stressen över att inte kunna GÖRA något!!!, om att inte kunna respektera och acceptera att någon inte vill ha hjälp, om att till slut fatta att hon var medberoende, om att det är pissjobbigt med gränser när man är van vid gränslöshet, om självcentrering, om att vara fri i sitt hjärta, om att det är väl inte så konstigt att man är som man är, om att bara minikontrollera lite, om återfall som medberoende, om att ”hela världen handlar om mig”, om hur hon tränar på sitt tillfrisknande genom att hjälpa andra människor, om att vara en genomsnittsmänniska, om ”leva och låt leva”, om provocerande meditationer, om hur hon hittade tolvstegsprogrammet, om att spendera tid med Gud, om att ”underkasta sig detta enkla program”, om att kapitulera, om att prestera, om ”double winners”, och om likheterna mellan beroende och medberoende. Vi konstaterar att den mentala besattheten är densamma och att det är så fantastiskt att vi har hittat en gemensam lösning. Och så rundar vi av med Matildas låt ”Hela världen handlar om mig”. Tack för ett underbart samtal Matilda!

Johan och Roger träffas (överraskande för Roger) för ett fyllesnack. Vi pratar om Poddfest som har skjutits upp till nästa år, om tips från olika tidningar på hur man kan reglera sitt drickande, om alkoholistisk logik och nyktra ögon, om att öva in vad man ska säga när man inte dricker, om människor som faktiskt kan ta en paus från sitt drickande, om när Roger lovade att sluta dricka, om att lämna dörren öppen för att börja igen, om att vara alkoholist på sommaren eller året om, om att logga hur mycket man dricker och hitta loggar från 2012, om saltade tjeckiska schnitzlar och läskande tjeckisk öl, om normalvärden som inte stämmer, om en ständigt pågående terrorbalans, om att vara kung i sitt eget kungadöme, om att vara ensam hemma och tänka på att ta återfall, om att skapa en distans till sina tankar, om zombieapokalypsserier som påminner en om att man kan dricka, om en mental besatthet om baseball som grundades 1987, om galna tankar som är som pingpong i huvudet, om funktionell rädsla för sjukdomen alkoholism och om att nykterhet är en färskvara. Vi avrundar samtalet med att påminna oss själva om att det inte är tanken som räknas. Och tur är väl det med tanke på hur mycket galet som kan visa sig i medvetandet.

”Om jag fortsätter att knarka och leva som jag har levt så kommer jag att dö” Vi träffar Peter Roth som är nykter alkoholist och narkoman sedan drygt 15 år. Peter är HIV-positiv och homosexuell och jobbar idag som bland annat alkohol- och drogterapeut. Vi pratar om att bada i 12-gradigt vatten, om njurstensanfall på babysim, om att växa upp med en alkoholiserad pappa, om att göra inbrott i källarförråd och stjäla hembränt vin, om att komma ut som homosexuell under AIDS-hysterin på 80-talet, om att bara testa droger en gång till och göra det jättemånga gånger, om att livet till slut började krascha, om att bli sprutnarkoman och få hjälp att sätta sprutan de första gångerna, om att få reda på att man är HIV-positiv efter att ha klarat hela 80- och 90-talet, om rädslan för hur andra ska bemöta ens homosexualitet, om det plågsamma sista året fyllt av misslyckanden och förtvivlan, om att befinna sig i ett korthus och någon rycker undan ett kort och allt faller ihop, om att bli hemlös och gå på sitt första möte, om att det inte finns några behandlingshem som tar emot hundar, om att hamna på ett arbetskooperativ och må fruktansvärt dåligt, om att gå den långa vägen tillbaka via stödboende, träningslägenhet och försökslägenhet, om att hitta hopp hos andra människor i gemenskapen, om att slutföra något för första gången i sitt vuxna liv, om att inte känna skuld och skam över att ha knarkat bort en lägenhet, om att berätta allt för sin sponsor i femte steget, om hemligheter som ligger och gror och blir gyttja, om att utbilda sig till alkohol- och drogterapeut, om dagliga rutiner, meditation och mindfulness, om att förändra livet på 30 dagar, om miraklet att inte behöva dricka längre, om boken Livet, Hivet, Döden som tar avstamp i när Peters dotter föddes och om kärleken till ett barn som får en att fortsätta kämpa. Vi avrundar samtalet med att konstatera att det aldrig är för sent och att det aldrig är hopplöst och att det bästa vi kan göra för oss själva är att slutföra det vi har påbörjat.

”Bad decisions make good stories” Johan & Roger träffar Mathias Holmgren, sångare, DJ, och ”schlagerkille” som varit nykter i två år. Det blir ett fint samtal som handlar väldigt mycket om att vi har en viktig roll att visa hur bra ett nyktert liv kan vara. Vi snackar om att ”komma ut” som alkoholist, om hans destruktiva relation till alkohol, om att dricka te i Arvika, om bekräftelsebehov, att drickandet ökade i takt med att framgångarna uteblev, om relationsbråk, om att göra pinsamma inlägg på fyllan, om att tankarna på att han drack för mycket kom första gången redan 2013, om att ta på sig clown-rollen och känna stolthet över det, om rädslan att folk ska tycka att man är tråkig, om att ha party hemma för sig själv och kolla på Carolas Främling 48 gånger på YouTube, om att drickandet ledde till farliga situationer mot slutet, om att göra saker som går emot allt man står för, om vänner som ser en och faktiskt gör allt för att hjälpa till, om att börja ta alla möjliga sorters hjälp redan hösten 2017, om att tröttna på att vara den snälla killen, om rädslan för att någon skulle se vad han höll på med, om att alltid vilja vara ”världens härligaste kille” (men kanske inte lyckas så bra med det), om fem-kronors-tricket, om att göra allt för lära sig att dricka normalt, om att göra en hel livsstilsförändring, om det sista kaotiska året innan han nådde sin botten, om att kicka på att vara nynykter, om att upptäcka att man inte tänker på alkohol så mycket längre, om skammen att berätta att man är alkoholist, om det magiska med att vara nykter, om sinnesro och lyckorus, om vilken hjälp som han fått, om att hitta tillbaks till saker som man mår bra av, att bli van att vara nykter, om att det finns gay-möten, om mardrömmar om återfall, om att slippa allt skit och strul som vi hade förut, om responsen Mathias fått efter han ”kommit ut” som alkis och om hur man gör när man dejtar nykter! Vi rundar av med att konstatera att det är viktigt med identifikation och öppenhet – och att våga göra förändringar. Och vi önskar förstås Mathias lycka till med hans föreläsningar framöver. Tack för ett fantastiskt fint samtal fyllt av ärlighet, öppenhet och värme.

Johan och Roger träffas för ett säsongspremiäravsnitt efter sommarlovet. Äntligen är vi igång igen! Vi pratar om att anpassa sig till nya verkligheter, om skillnaden på att sluta dricka eller vara någon som inte dricker, om mental besatthet i det aktiva och i nykterheten, om att kliva över nya trösklar under det första året, om att dricka fyra flaskor nollprocentig öl jättefort, om att tappa intresse för nollprocentig öl, om att sukta efter kickar från djungelvrål och Ramlösa Mango, om rädslan för att väcka till liv mental besatthet och ett fysiskt sug, om semesterförväntningar som har skruvats ner kraftigt, om att sätta likhetstecken mellan storleken på upplevelsen och hur långt den ligger från hemmet, om jättehärliga stränder med fantastiska solnedgångar som man är sur och grinig på, om att köra ända in i kaklet, om oro över att känslan som har just nu aldrig kommer att försvinna, om att sätta kärleksfulla gränser, om att de tuffaste perioderna är de mest lärorika, om återhämtningstjuvar, om att det måste göra ont innan vi gör en förändring (som vanligt), om Falling Down-bilder från det aktiva, om att fira sin 40-årsdag med att gå på ett 12-stegsmöte i en källare och om att Roger var grymt lik Jimmie Åkesson när han var aktiv. Vi avslutar denna nypremiär med att konstatera att det är många spännande gäster på gång i Alkispodden under hösten och att vi är så lyckligt lottade som får fortsätta samtalet. Stay tuned!

"I never meant to cause you any sorrow, I never meant to cause you any pain.” Johan & Roger träffas igen för ett fyllesnack. Vi har precis släppt avsnitt 100 och den stora tomheten drar in. Finns det något mer att prata om? Vi lyckas fortsätta snacka om alkoholism (tur det) och pratar om att fira milstolpar, om tid, om 40-årsfirande, om att ta ett kliv närmare sin mentala ålder, om orimliga musikquiz, om att smita undan, om att vara till lags, om att göra om stegen, om missriktade drivkrafter, om att alkoholister kan hjälpa varandra, om att öppna nya dörrar inuti sig själv, om att få ”extra tid”, om att glömma bort saker man lovat att göra, om skillnaden mellan att prioritera och planera – att prioritera innebär att TA BORT grejer, om att inte prioritera tolvstegsarbete när vi mår bra, om att det faktiskt handlar om liv eller död, om att vilja ha ett mjukare liv, om att utvecklas och känna sig tillfreds, om att använda problemet på rätt sätt, om att ta tillbaka sitt liv genom stegarbete, om Björn Natthiko Lindeblads sommarprat, om döden, om att känna alla känslorna på en och samma gång, om att skapa utrymme för livet, och om att släppa taget om stunden. Vi konstaterar att om vi kommer ihåg att vi lider av en sjukdom som är dödlig, så får vi rätt fokus och kan välja livet istället!

”Det finns inga munskölj som kan dölja det du håller på med” Johan och Roger träffar två tidigare gäster, Andrea och Fredrik, i ett (lite längre) jubileumssamtal. Vad har hänt sedan sist? Vi pratar om storskaliga planer som inte blev av, om nykterhetsrörelsens Gunde Svan, om kopplingen mellan nykterhet och hundar, om att vilja föra vidare att det går att vara nykter och lycklig, om tio kokheta bag in box ovanför kylen, om Alkispoddens största respektive äldsta fan, om att stoppa det sociala arvet, om vikten av samtalet för att bryta stigmat, om den där gången som man hade en nykter fredag och ville få medalj, om att på riktigt älska sig själv istället för att vara sportkommentator i huvudet, om att göra planer för att bli lyckad och lycklig, om tacksamhet över syréndoft, om att göra det svårt för sig själv genom att dricka en flaska vin i smyg på jobbet, om att kunna se rakt in i köket på lägenheten där botten nåddes, om det perfekta återfallet i isolering med obegränsade mängder alkohol, om att ju mindre vi kämpar emot desto bättre blir livet, om att sätta sig ner med sin dotter och förklara vad alkoholism är, om att avsluta en detox med att dricka shots, om att konsumera 500 sockerbitar i veckan, om att ringa Alkoholhjälpen åt en ”kompis”, om att vi lyckades med mycket TROTS att vi drack förut och hur mycket enklare livet är nu, om att skapa och återknyta vänskapsband och om att inte behöva gå på tråkiga tillställningar. Vi avrundar vårt fyrpartssamtal med att konstatera att det går att vara stolt över något som vi tidigare skämdes över och att tillfrisknande från alkoholism faktiskt handlar om liv eller död.

”Utveckling sker ju utanför vår comfort zone Johan & Roger träffas för att reflektera lite över Alkispodden, knappt 100 avsnitt efter starten. Vi pratar om det otroliga med 2 år, 100 avsnitt och 250 000 lyssningar, om att spela in ett avsnitt i taget, om vad samtalen har gett oss, om att sätta ord på känslor, om våra magiska gäster, om alla som hör av sig, om glädjetårar, om våra förväntningar och reaktioner, om samtalet som verktyg, om nyfikenhet och sårbarhet, om viljan att lyssna och förändras, om saker och insikter som vi kommer ihåg från tidigare avsnitt, om att lyssna på sig själv, om att tycka att vi bara snackar massa skit, om att alltid prata utan manus, om vad som varit jobbigast att prata om, om den stora förklaringsmodellen hur ALLT hänger ihop, om andlighet, om att förstå mer eller att släppa taget mer, om punkter som kopplas ihop, om att utveckling sker utanför vår ”comfort zone”, och om Alkispoddens framtid. Vi rundar av med att bjuda in er som är sugna på att bli ”alkispoddare” att höra av er – och hoppas att det inte bara blev skitsnack i detta avsnitt. Och vi slås av tanken att det ju är midsommarafton idag, men att det överskuggas av peppen inför avsnitt 100!

“お酒飲めない、自制御できないから” Johan och Roger träffas för ett fyllesnack och pratar om varför vi drack. Stort ämne. Vi pratar om guldkant i vardagen, om att vika tvätt, om att det blir roligare att kolla på 7-åringar som spelar fotboll om man är full, om att tillståndsdricka, om att bara kunna dricka med andra, om att ordna fest på en tisdag kväll, om att vilja spränga skallen i bitar, om olika strategier för att dricka, om inbrott på byggarbetsplatser, om att absolut inte vara värst, om kodspråk för total gränslöshet, om att hångla med killar på dansgolv, om parmiddagar, om att bo i London men inte se något av London, om att dricka 20 pints på puben, om att toppa helgfyllor på vardagarna, om att gå ut och dricka en öl (till), om mayhem, om att bygga framgångsrika fasader, om den inåtvända konen, om att bo i Japan, om relationer som räddningar, om att förtjäna att börja dricka igen efter fyra år, om minnen om ett liv där man kunde prata med människor, om att bli räddad av matte, kemi och fysik, och om att vara en nykter student. Vi avrundar med att konstatera att vi lär oss något om oss själva i varje samtal, och att det är genom andra som vi blir speglade och förstår mer av vad som pågår inom oss. Grävandet fortsätter!

”Ge inte upp, det finns hopp” Johan och Roger träffar Alexander, 31 år gammal och nykter i 19 månader, i ett samtal om missbruk, psykisk ohälsa och tillfrisknande. Vi pratar om bipolaritet, om ångest, om identitetskriser, om olika kostymer, om att försöka vara vem som helst förutom sig själv, om att skapa fasader, om att jämföra sig med andra, om att vara cynisk hela tiden, om att alla runtomkring växer upp och vet saker som jag inte vet, om en hårfin gräns mellan lättsamt och ledsamt, om kick-ass-indiepop-DJ, om att inte behöva dricka med handbromsen i, om att hälla kokain från påse in i näsa, om skillnaderna mellan alkohol och kokain, om skulder till föräldrarna, om nackdelar och fördelar med att leva, om att ha St:Görans som spa-resort, om gudskomplex, om ett självmordsförsök som slutade med hjärtstillestånd utanför Max, om att köra en stand-up-comedy på sitt första möte, om att acceptera sig själv 4 av 7 dagar, om lycka och att känna sig komplett, om att leva i stunden, om att vara kvar istället för att vara på väg, om att resa sig och bli något vackert, om att hitta sinnesro för första gången, om att det aktiva är en hopplös kamp mot hoppet, om att uppleva sommaren på riktigt, om en effektiv gottgörelse till föräldrarna och om mental besatthet som riktas till kampsport – och surdeg. Vi avrundar med att det är fint att kunna gå djupt i samtalen, att få öppna upp och att få prata om psykisk ohälsa och missbruk. Och att det faktiskt finns hopp. För alla. TACK Alexander för att du ville gästa oss i samtalet och sprida ditt hopp till oss och våra lyssnare.

”Genom att be någon om hjälp, så hjälper du den personen” Johan & Roger har ett fyllesnack om att be om hjälp. Varför är det så svårt? Vi pratar om att skämmas för att inte klara av grejer själv, om att inte störa, om att bli avvisad, om rädslan för att vara sårbar, om att ta hjälp för att jobba i stegen, om kompetenslistor (nej, konsekvenslistor ska det vara), om att ta ansvar för sina egna behov och uttrycka dem, om att vi lär oss mer om oss själva när vi får hjälp av andra, om att kontakt med andra människor skapar något ”större än vi själva”, om tillit och boken ”Ett litet liv”, om andlighet, om principen att ”vi kan bara behålla det vi har genom att ge bort det”, om att komma på att man inte behöver vara modig, om överflöd och brist, om att tolvstegsgemenskaper är så bra på att ge hjälp, och om att vi får så otroligt mycket hjälp av er lyssnare som hör av er och ber om hjälp. Vi rundar av med att konstatera att fråga om hjälp är att ge hjälp och hoppas att ni fortsätter att höra av er till oss med frågor, utmaningar, tips, pepp – och era rop på hjälp.

”Det har hänt så mycket positiva saker... som jag inte önskade. För jag visste inte att livet kunde bli såhär" Johan och Roger träffar ANNA, 40 år och nykter sedan september 2018, i ett samtal om livet som aktiv alkoholist och livet som nykter alkoholist. Vi pratar om livsnjutning, om att inte vilja sluta dricka trots att festen var över, om att ”komma på” att man ju kan dricka hemma, speciellt om man behöver måla, om rädslan för vad vänner och kollegor ska tycka om beslutet att bli nykter, om att lyssna på Alkispodden och samtidigt dricka öl på en skärgårdsö, om att försöka hitta lösningen i självhjälpsböcker, om att drömma om kärleken, om tabletter mot alkoholsug, om vänner som hjälper och stöttar att välja den nyktra vägen, om att gå på sitt första möte trots att kroppen och huvudet gör motstånd, om att förstå att andra känner likadant, om att hitta en sponsor som inspirerar, om måttfullhet och hur den kan uppnås, om att stanna kvar i fjärde steget och se sig själv, om att livet är bättre i nykterheten än vi vågade drömma om i det aktiva och om en högre makt som vi inte behöver förstå intellektuellt utan, faktiskt, bara tro på. Vi avrundar med att det är himla fint när cirklar sluts. Framför allt när många cirklar sluts samtidigt. En 24-årig vänskap från en bar i Sundsvall till en podd om alkoholism. Möten med nya vänner som aldrig hade träffats om det inte var för våra individuella val att bli nyktra.

”Om inte jag gör det jag ska i 12-stegsprogrammet så hör jag locktonerna från The Dark Side” Johan och Roger träffas på Zoom för ett fyllesnack om den mörka sidan. Vi pratar om att ingen vet hur det kommer att bli, om det nya normala, om andlighet som skapas i möten, om lyxen att tycka att det är tråkigt att gå runt i mysbyxor, om bombastiska framtidsplaner som utarmar jordens resurser, om livslånga sjukdomar som vill oss illa, om att Roger i grunden är en ganska oskön snubbe, om att vara lat och tycka att man förtjänar en massa saker som man inte har jobbat för, om att vara riktigt duktig på att glömma bort saker, om att bara för att vi slutade dricka så försvinner inte våra mentala störningar, om stegen och att de har hjälpt oss att få en nykter bild av vilka vi vill vara, om att leva i terrorbalans, om att det är ett bra sätt att fly undan ansvar att ha någon att skylla på, om svårigheten i att projektleda en aktiv alkoholist, om att vilja att allt ska vara rättvist, om att alla runtomkring växer upp men inte jag, om att det finns en andlighet i att förändra sig själv, och om de fyra grundstenarna av den mörka sidans ledarskap. Vi avrundar med att skicka ut en uppmaning till er lyssnare om att komma med idéer på vad vi skulle kunna göra för att fira att Alkispodden snart firar 100 avsnitt (helt galet ju!).

”Om bara en människa kan hjälpas av att jag delar min historia, så har jag nått mitt mål” Johan & Roger har ett långt och gripande snack med Per Nohr, 59 år och nykter sedan 2015 som berättar om sin resa in och ut ur ett omfattande alkoholmissbruk. Vi pratar om panikångest, om att självmedicinera med whisky, om att börja dricka alkoholistiskt först efter man fyllt 40, om nyktra perioder, om att ständigt känna att något saknas, om att smyga och ljuga, om att dricka ”fort och fel”, om att dricka whisky före ett maratonlopp, om alkoholistens sjuka logik, om att supa bort jobb, om ångesten för att sova och att vara ensam,om att svepa en halv flaska Marinella på väg hem från parkeringen, om hur hans missbruk drabbat hans söner, om ekonomiska konsekvenser, om medicinska konsekvenser som diabetes och amputation, om att svika sina söners förhoppningar, om att vara nykter och bygga upp förtroende och tillit, om att ångra så mycket man ställt till med, om att skriva ner sin historia i föreläsnings- och bokform som terapi, om att jobba med att förändra sig själv och om att hjälpa andra. Vi avrundar med att konstatera att det är skrämmande hur mycket 12 års aktivt drickande kan ställa till med och att det är fantastiskt att kunna prata med andra alkoholister om sin resa – för vi förstår ju varandra. Tack Per för att du bidrar till samtalet, vi är övertygade om att din brutalt ärliga historia kommer att kunna hjälpa andra.

”Frihet är inte vara frikopplad, frihet är att ta ansvar” Johan och Roger träffas över Zoom åter igen för att denna vecka centrera samtalet kring åtaganden, något som vi båda fick rätt mycket ångest över förut men nu har ändrat inställning till. Vi pratar om löparkarriärer som får abrupta avslut, om en besatthet kring att bli klar och få bonustid, om varför det är så svårt att underkasta sig ett annat program än ett 12-stegsprogram, om att säga nej till projekt som verkar kul och hantera konsekvenserna av det, om åtaganden och stora stenar i hinkar, om frikopplad som definitionen av frihet, om gamla föreställningar och hur det egentligen gick till när vi släppte dem, om att vara öppen för att ta in andras perspektiv, om att vara besatt på tanken att det finns ett bättre liv någon annanstans, om skev lojalitet, om förflyttade värdehierarkier och ändrade prioriteringar, om att bli närvarande i det som är de närmaste cirklarna och om att även Alkispodden har blivit ett åtagande som är viktigt för oss. Vi avrundar samtalet med att skicka en grattishälsning till en av våra lyssnare, Eva, som firar ett halvår nykter. Grattis Eva!

”Det TUFFASTE jag gjorde var att bryta med mina föräldrar. Det BÄSTA jag gjorde var att bryta med mina föräldrar. Johan & Roger zoomar in på TOMAS KAYA, 30 år, artist, låtskrivare och förskolelärare som växt upp i en dysfunktionell familj med en alkoholiserad pappa. Vi pratar om att växa upp som syrian i Södertälje, om hederskultur, om en aggressiv pappa och en medberoende mamma, om att berätta om sin uppväxt i tv-programmet Idol 2017, om hederskultur, om att prata med socialtjänsten utan att bli trodd, om att rymma hemifrån, om att det gjorde så ont att uppleva sunda familjer, om att vara bekväm i det dysfunktionella, om händelsen som fick Tomas att bryta med sina föräldrar, om att ta någons parti, om att bearbeta sina upplevelser med hjälp av musiken, om att sträcka ut en hand och be om hjälp, om att det gjorde så ont att ta hand om sitt bagage, om att tro på gud, om bitterhet och hat, om att inse att han var mer arg på sin mamma, om att leva i förlåtelse, om att inse att man inte kan fixa sina föräldrar, om hur mycket som krävs för att man ska säga stopp, om att ha rätt till sin egen story, om att vara öppen, ärlig och transparent, om att komma ut som bisexuell, om vad man kan göra om man är i samma situation som Tomas varit, om att inte ångra det man varit med om, och om ”when you know better, you do better”. Vi avslutar med att konstatera att det är så fint att kunna dela med sig av sin historia för att kunna hjälpa någon annan, att vi idag är glada för att vi får fortsätta utvecklas – hela livet, och om vikten av att våga visa sina sår och vara öppen. Tack för att vi fick ta del av din historia Tomas!

”Både människor och världen och universum funkar även utan mina insikter” Johan och Roger kör sitt första Zoom-möte någonsin i Alkispoddens historia, Roger från ett uppgraderat kontor (klädkammare) och Johan från sovrummet, i ett samtal som tar utgångspunkt i 12-stegsdevisen ”Lev och låt leva” Vi pratar om att få corona utan konsekvenser, om att rädslonivån står i direkt korrelation till antalet nyhetssändningar vi har kollat på de senaste 24 timmarna, om att Rogers mobil finns i sjön och att det skapar både glädje och fasa att vara mobilfri, om den jäveln som smet före i rulltrappskön i Liljeholmen förra veckan, om den inre rösten som säger ”Släpp taget”, om att vilja ”hjälpa till” när man har en bättre lösning, om att bli förorättad och nästan kränkt av toapappershamstring men att det inte spelar någon roll (alls), om att inte behöva ha en åsikt om grejer som vi inte känner till eller föraktar, om hur annorlunda Facebook skulle vara om vi levde och lät leva, om effektivitet och Sinnesrobönen, om att ha olika hangups i hemmet som triggar varandra, om att det är acceptans som är nyckeln till det paradigmskifte som det innebär att inte behöva eller vilja ändra på andra människor, om att bli kränkt över att inte kunna åka till ställe A när de andra vill åka till ställe B (som är soligt och fint), om att livet blir bättre och enklare om vi lägger bort vår egenvilja, om att det inte tar oss någonstans (bra) när vi väljer att spegla ut dåtiden i nutiden, om att ta ansvar för det sätt som vi lever nu, under corona, så att vi kan leva tillsammans sen, om fundament av tillit i samhället som grund till Sveriges corona-strategi, om friheten i att inte behöva sitta med alla svaren och om vikten av att vara öppen för och villig till att bjuda in andras perspektiv. Vi avrundar med en utmaning till ett experiment: att se vad som händer i ditt liv om du bara för en dag lever efter devisen ”Lev och låt leva”. Det ska vi testa!

”Jag tror inte att man kan uppleva friheten som nykterheten ger om man inte varit fången i missbruk” Johan & Roger har ett coronafritt samtal med CLARA DIESEN – poet, skrivlärare, copywriter, teaterregissör, konstnär och kock (!) som varit nykter i 12 år. Vi pratar om att författare har en fallenhet för alkoholism, om att alkohol var en medicin för att reglera känslor, om att kunna prata djupt om livet på fyllan, om att öppna upp, bli modig och ha ”andliga” upplevelser när man är full, om att det finns jättemånga olika sätt att vara alkoholist på, om att dricka med handbromsen i, om att tro att den mentala besattheten var en livsstil och ett val, om att ha en enorm sorg över att ge upp alkoholen, om att drickande var en del av personligheten, om att känna igen sig på 12-stegsmöten, om friheten och miraklet, om kapitulation och underkastelse, om en ”tremendous trust”, om att krossa sitt ego och be om hjälp, om ett destruktivt leverne utan misär, om den känslomässiga delen av alkoholism, om att vara svajig i nykterheten, om att inse sanningen om sig själv, om nåden att bli av med besattheten, om att komma som kvinna till en 12-stegsgemenskap, om att förändras, om alkoholistens lidande och drama, om radikal andlighet, om universum, om vad det innebär att vara nykter, och om identiteten som nykter alkoholist. Vi avslutar med att konstatera att det ÄR viktigt att försöka förmedla hur det är att vara en tillfrisknande, nykter alkoholist. Och att det är lätt att vara lycklig idag :)

”Bara för att vi nu ska fysiskt distansera oss, så behöver vi inte känslomässigt distansera oss” Johan och Roger träffas med nästan 2 m avstånd för ett fysiskt möte och inspelning av ett avsnitt som handlar om hur vi hanterar oss själva under corona-pandemin. Vi pratar om syftesdrivna gemenskaper, om att få sina cirklar rubbade och bli grinig som ett resultat, om online-möten i olika 12-stegsprogram, om verktyg för att bryta ensamhet och isolering, om att ta på sig offerkoftan när man sitter där själv, om att sträcka ut en hand till någon man har på känn är ensam, om att grotta ner sig i sitt eget elände, om att skapa hemligheter som vi skäms över, om alkoholistens paradox: att vara bäst och sämst på samma gång, om tillfrisknandets paradox: det i princip omöjliga att upprätthålla rutiner som vi vet att vi mår bra av, om morgonmeditation och att fråga vad jag kan göra för att hjälpa, om första steget och våra livs ohanterlighet, om fina vänner som hör av sig för att kolla hur vi mår, om klurigheten i kontroll och att det inte finns någon som kör bussen, om att vara emotionellt tom med en social hinna runtomkring sig, om att känslomässigt bli en del av omvärlden och om att säga till sig själv att vara en omtänksam människa. Vi avrundar samtalet med att vi inte behöver distansera oss känslomässigt bara för att vi gör det fysiskt. Det kanske till och med är precis tvärtom; nu behöver vi känslomässig närhet mer än någonsin. Vi kan alla träna på att sträcka ut en (digital) hand till varandra nu när det behövs som mest. Och kom ihåg: alla är förmodligen lika ovana som du.

”Inte ett barn till ska behöva gå igenom det mina barn har gått igenom” Johan & Roger träffar AGNETA TRYGG, entreprenör som jobbar med Trygga Vuxna och Trygga Barnen (som hennes dotter Olivia driver) som stöttar anhöriga till alkoholister och missbrukare. Vi pratar om att vara gift med en alkoholist, om att våga agera, om brist på kunskap, om att räkna vinflaskorna hemma, om att ens dotter säger åt en att lämna sin man, om att söka – och få – hjälp, om mental besatthet, om en misslyckad intervention, att alkoholen går före familjen, om lång och varaktig söndring, om att forfarande gråta varje dag för barnens skull, om att ingen vågar ställa svåra frågor, om att bli trakasserad av sin alkoholiserade man, om att stå på sig för att barnen ska få rätt hjälp och stöd, om att tillfrisknande är färskvara, om att bryta beteenden, om att våga vara jävligt jobbig, om att det tog alldeles för lång tid att förstå och erkänna, om styrkan i att hjälpa andra, om att medberoende och beroende borde prata mer med varandra, om barnkonventionen och vårdnadstvister, och om varför det är så viktigt att be om hjälp! Så om du som lyssnar känner att du behöver hjälp, hör av dig till Agneta. Gör det bara! Nu! Så kommer hon att hjälpa dig. Vi rundar av med att konstatera att allt handlar om kunskap. Och nu kan vi lite mer. Tack Agneta för att du vill dela med dig – det hjälper oss och andra.

Johan och Roger träffas för ett samtal mitt i den briserande Corana-stormen. Ett samtal som vi hoppas kan ge inge lugn och trygghet, det gjorde det för oss. Vi pratar om möten i Corona-tider, om individuellt ansvar för den gemensamma välfärden, om att vårt sunda förnuft ställs på sin spets, om att vi nog hade bunkrat andra saker än toalettpapper om vi fortfarande hade varit aktiva, om Sinnesrobönen som ett rätt bra verktyg för att hantera oss själva i en pandemi, om en oro för lågkonjunktur, om vilken typ av människa jag vill vara, om vårt hyperindividualistiska samhälle som ibland gör oss ganska dumma, om att vi är beroende av en välfungerande och gemensam välfärd även i samhället, om att prata om sin rädsla om man är rädd, om att vara sociala även fast man är i karantän och om att fysiskt avstånd inte behöver innebära social isolering, om att skapa ett End of the World-koncept och jobba full, om att tillåta oss själva att vara lugna i osäkerheten, om att förlora 5,4 miljarder dollar på en dag och vad skönt det är att vara normalfattig, om att det blir gupp på vägen, om orättvisa, ledsamhet, besvikelse och acceptans och möjligheten att känna två känslor samtidigt, om Poddfest som Alkispodden vann (TACK!) och som sen blev inställt (inte vårt fel), om det magiska i att kunna hjälpa andra människor, om att vi behöver påminna oss själva om att livet pågår även under Corona, om att det finns ljusglimtar i mörkret och om kondomer som tar slut i Kina. Vi avrundar samtalet med att vi alla nu kan ta tillfället i akt att ta hand om varandra och oss själva och att vi ges en bra möjlighet att kalibrera vad som egentligen är viktigt.

”Om jag skulle lista mina 100 lyckligaste dagar i livet så skulle alla ligga på den nyktra sidan” Johan och Roger träffar Erik Rosenberg, 45-årig tvåbarnspappa från Västerås, nykter sedan drygt 14 år och poddkollega från Seriemördarna i ett samtal om nykterhet och alkoholism. Vi pratar om hur ofattbart det är att Hallstahammar (Västmanland) är så överrepresenterat i Alkispodden, om att vara en orebellisk tonåring som får i sig max två punschpraliner på sin första fest, om att ha ett skruvat förhållande till alkohol redan innan man har druckit, om alkohol som Dunderhonung till världens bästa självförtroende, om att ha lajvat alkoholist i flera år, om att bli pappa som aktiv, om att dumpa sina gamla vänner och bränna broar, om en enskild helg där det blev ett totalhaveri som slutade på jourpsyk, om att alla hjärnsynapser ställer om efter en halv öl, om att hitta nya strategier för att kunna fortsätta dricka, om att bli rädd för fulla människor, om att det alltid finns lite mer kontroll att förlora, om att sluta dricka så att ens dotter inte ska komma ihåg pappa full, om att ha en problematisk relation till sanningen, om att göra en resa i sig själv både i och utanför ett program, om att vara en bra pappa men en medioker make, om att gå upp varje dag och välja att vara nykter, om att få en annan klocka när man är nykter, om värderingsplattformar som skiftar, om att vara för gammal för att börja knarka och om the Death Zone i nykterheten, Vi wrappar upp samtalet med att vi kan bli väldigt kreativa när vi är aktiva för att inte se sanningen om oss själva och att det kanske ändå finns luckor i vår utveckling som ett 12-stegsprogram kan fylla.

Johan och Roger träffas för en högst improviserad delning utan tema som hyfsat direkt centreras kring Johans pågående svacka. Dock inte den första i nykterheten. Vi pratar om utmaningen att komma tillbaka till jobbet efter föräldraledighet, om svårigheten att acceptera en ny verklighet, om att vara i ödmjukande och lärorika processer, om att använda 12-stegsverktyg för att hantera utmaningar, om att vara rädd för att inte få vara med, om prestation som mått på värde, om att älta sig fram till den perfekta lösningen på våra problem, om gottgörelser och dess renande kraft, om att ha en helt felaktig bild av hur vi tror att andra ser på oss, om att svackor bygger styrka (när vi tar oss igenom dem), om en perfekt dag med dagliga rutiner, om att underkasta sig ett enkelt program, om VARFÖR (i helvete) det ska vara så svårt att göra något som är enkelt och om att ljuga i sin egen podd. Vi avrundar samtalet med att fascineras över att delningar är ett så kraftfullt verktyg för att lära känna oss själva och helt enkelt må bättre som människor.

Johan & Roger har ett fantastiskt samtal med VERA från Malmö. Hon är 25 år och blev nykter på nyårsdagen 2019, efter en ”inte speciellt dramatisk kväll som spårade ur som vanligt”, haha! Vi pratar om att dricka som en alkoholist, om att göra illa sig och tappa bort grejer, om att bli magpumpad på Arvikafestivalen, om att inte dricka ensam (förutom när man behöver fördricka innan man går ut och tar en öl), om att lyssna på Alkispodden på fyllan och vakna upp och stänga av i panik, om att kunna skylla allt på ADHD, om att bli grandios och få panikångestattacker när man är full, om att gå på sitt första tolvstegsmöte och önska att någon sa ”du behöver inte vara här”, om att sätta upp regler för sitt drickande och sen bryta dem omgående, om att vara alkis på all-inclusive, om att känna sig sviken när ens bästa kompis inte vill dricka lika mycket längre, om att känna sig ensam i nykterheten – det blev så tomt, vad gör man?, om att få nya vänner i nykterheten, om att möta människor ärligt och djupt, att utvecklas och förändras, om att inte vilja vara som alla andra alkisar, om insikten att aldrig någonsin kunna eller vilja dricka måttfullt. Vi rundar av med att konstatera att det är så fint att få lära känna sig själv och jobba med sig själv i tolvstegsprogram och att det är så härligt att gå all-in i nykterheten! Sen får ni också uppleva när Vera sjunger den underbara låten ”Du är min enda drog” – den finns förstås också på Spotify: https://open.spotify.com/track/3Ocn8Ibwfc4ASdPjvsR7DQ?si=NzHqJ1fYT_y7zmSnc9u_dw

I måndags var det Blue Monday, den fattigaste måndagen på hela året och den dag då festen kanske känns som mest avlägsen. Johan och Roger träffas därför för ett fyllesnack om vardag och fest, om vardagslunk och hur vi gör i nykterheten för att varva ner, pysa ut och festa till det. För hur vet man egentligen att det är helg om man inte får dricka sig full? Vi pratar om njurstenar, om januariutmaningar utan alkohol och socker, om att vardagen bara var i vägen förut, om att få en upptäckarlust i nykterheten, om att göra plats för annat när besattheten börjar försvinna, om att hålla skenet uppe för att kunna fortsätta dricka, om att vara stressad och kränkt redan innan man går ut utanför dörren, om högpresterande alkisar att hålla i schack på jobbet, om att dricka för att bli kreativ, om att hantera vardag och stress utan alkohol, om att ligga på en 7:a på lyckoskalan typ hela tiden oavsett vad som händer, om att få två helger i en när vi är nyktra, om saknaden att få släppa loss, om att helt plötsligt vilja andra saker, om att vara otålig på att få ett bättre liv och om vad vi BORDE vara tacksamma för. Vi avrundar samtalet med att det är en bra idé att öppna upp och träna på att vara närvarande och tacksam för då kan saker som vi aldrig ens trodde fanns komma till oss. Och att komma ihåg att livet är som ett stort laboratorium, det är bara att testa och se vad som händer.

Johan har ett samtal utan Roger men med sin terapeut, Miguel, i samma rum som han en dag för lite drygt fyra år sedan yttrade de tre viktigaste orden för att börja bli nykter: ”Jag är alkoholist”. Samtalet ger oss bland annat berättelsen om den aktiva karriären, om att nå botten och andlighet. Vi har lite utmaningar med ljudet i det här avsnittet så hoppas att ni har överseende med detta och att budskapet ändå når fram. Vi pratar om hur man når botten, om att gå emot sina värderingar, om att förstå att man har värderingar över huvud taget, om att vara beroende och relationsberoende, om skyddsänglar och skyddsjävlar, om en idyllisk uppväxt men utan anknytning till föräldrarna, om att bli mer sofistikerad i sin dysfunktionalitet, om att få välja mellan alkohol och familj, om när alkoholen och drogerna slutar att fungera, om geografiska flykter, om att blanda ihop orsak och verkan, om att faktiskt vara tvungen att fly, om att söka jobb men få öl istället, om att inte få träffa sina barn mer, om att vara en bra farsa, om att jobba med en heroinist som bor i en container, om att det är omöjligt att bli beroende om man inte är rädd, om att dricka bananlikör vid sju års ålder, om att bli full för att kunna hamna på avgiftning, om när den inre dialogen stannar, om att åka Antabussen till möten under behandling, om att hela tiden vara i en förändringsprocess, om att ”the opposite of addicition is connection”, om andlighet och ovillkorlig kärlek, om en kort och lång väg till sinnesro, om vikten av engagemang i sin egen förändring, om känslosurfning, om andlighet som den nya drogen, om att isolera sig först innan alla får reda på hur dålig jag är, om att ha en gemenskapskris och om relationen till Gud. Vi avrundar med paradoxen att när jag accepterar att jag är beroende så blir jag fri och att det är genom en gemenskap med andra som jag kan lära känna mig själv.

Johan och Roger inviger sina nya mickar i ett avsnitt om möjligheternas Autobahn! Vi pratar om den smala vägen, om hur det var precis innan vi slutade, om hur det var precis när vi hade slutat, om öl 20 meter bort, om grundförutsättningar för ett nyktert liv, om gamla övertygelser och självuppfyllande profetior, om gottgörelser och blockeringar, om att förlåta oss själva, om sidovinster som vi kan plocka upp på vägen, om att inte längre vara full på jobbet, om att veta vad den verkliga vinsten är, om att kunna bli galen och gränslös även i nykterheten, om att stänga dörrar för att bli friare och om att vara närvarande istället för att leva i framtiden. Vi avrundar vårt första egna fyllesnack för årtiondet med att konstatera att det är väldigt skönt att kunna ändra sig och att inte behöva ha rätt hela tiden. JÄTTE-skönt.

Vi träffar Ulrica från Norrköping som fyllde 50 år på nyårsafton! GRATTS! Ulrica har varit nykter i drygt ett halvår och delar bland annat med sig om sina återfall. Vi pratar om att vara alkoholist innan man börjar dricka, om den där magiska känslan när allt var perfekt, om att omdefiniera alkoholen för att passa in i det sociala sammanhanget, om att växa upp med en alkoholiserad pappa, om mammakvällar med andra mammor som dricker för långsamt, om att vilja skydda drickandet till varje pris, om att ingen på jobbet fattar att jag är alkoholist, om att blåsa 1,7 promille i alkometer dagen efter, om rädslan för att bli avslöjad, om att läsa Rebecka Åhlunds bok och ändå tänka att man inte är alkoholist, om att svepa en tetra på vägen hem från jobbet, om att känna sig hudlös och skyddslös, om att testa att dricka två öl efter att man har blivit nykter, om att inte kunna skilja på sant och falskt, om att bli radiostyrd och ta återfall i en annan stad, om rädsloböner och harmböner, om bruksanvisningen för livet, om att vakna och vara glad för att man är nykter och om att skapa nya referenspunkter för vad som är ett härligt liv. Vi avrundar med att konstatera att vi behöver andras perspektiv för att vi ska kunna vara ärliga mot oss själva och att vi inte alltid ska tro på vår egen berättelse utan fortsätta att kärleksfullt utmana oss själva.

Alkispoddens egna nyktra Piff och Puff: Johan och Roger träffas för ett samtal på julafton. Ett samtal som vi hoppas ska kunna ge lite extra skjuts i julefriden under julfirandet. Julmys med Johan och Roger helt enkelt. Vi pratar om Roger som tomte, om ensamhet och första julafton i nykterheten, om apokalyptiska andliga bilresor till Duved, om varm choklad med vispgrädde i en bar full med glühwein och att vara glad över att inte ha något sug, om att gå på jullov och släppa alla rutiner som vi mår bra av, om att vara ”up on the fence again”, om att hitta tillbaka till tacksamheten, om att nybörjare och gamla rävar hjälper varandra lika mycket i nykterheten, om att sträcka ut en hand, om att gå på 1-årskalas för att fira nykter tid, om att ge plats och ta plats i gemenskaper, om utmaningen med att vara lagom och en i mängden, om att utmana sig själv genom att gå på andra möten än sin hemmagrupp, om att släppa huruvida glöggen intas före eller efter Kalle, om friheten i att inte behöva tänka på hur drickandet ska gå till över julhelgen, om att gå på julbord nynykter och längre in i nykterheten med och utan njursten och om att samla på sig nyktra erfarenheter i tillfrisknandet. Vi avrundar med att skicka ut extra mycket kärlek så här i juletider och en påminnelse om att det inte behöver handla om konsumtion och klappar utan att närvaro och sinnesro är det som kanske kan ge än mer julefrid.

”Hur mår du?” ”Jag mår bra” ”OK, det går över” Vi träffar Mattias Voltaire, nykter sedan 13 år, tre barn, flickvän, bor i Vällingby, driver en öppenvårdsbehandling och kör en Subaru. Vi pratar om hur det började, om bekräftelse och galna skateboardtricks, om att det kanske inte var så lugnt ändå förut, om att boffa sprayfärg och helikoptrar i huvudet, om att partyknarka, om amfetamin, fotboll och förälskelse, om småbus och inbrott för att kunna köpa knark, om att onsdagar blir lördagar helt plötsligt, om ett streck efter lunch, om att åka fast i Norge, om att dricka jättemycket för att kunna sluta med kokain. Vi pratar om att inte vilja leva Svensson-liv utan vilja vara den coola kriminella, om att knarka på BB, om att lova att köpa pizza på vägen hem och komma hem tre dygn senare (utan pizza). Om att göra en behandling för att kunna dricka som en gentleman, om att kliva ut under behandlingen och ljuga om att jobba i stegen, om att till slut börja göra stegen baklänges. Om vikten och värdet av en gemenskap som verkligen känner en, om att vilja bli alkohol- och drogterapeut efter ett år och arbeta som det några år senare, och om vikten (och svårigheten) av att be om hjälp. Vi avrundar samtalet med att lyfta fram att det går att leva ett kul liv nykter, och att det går att skratta åt alla galenskaper om vi har förlåtit oss själva. Och om det känns tungt – ja det går ju faktiskt över snart.

Johan och Roger träffar Maria Törnblom, beroendeterapeut från Lund, som har varit nykter i tre år i ett samtal om livet, kärlek, beroende, hemligheter och nykterhet. Vi pratar om hur det är att vara gay i nykterheten, om att bo och festa på Hallands nation, om att komma ut på fyllan, om att vara gift med en person som också är alkoholist, om att isolera sig på landet med hundarna, om att få piller mot depression som botar baksmällan, om att inte lämna blodprov på jobbet, om att ”det bara är en fas”, om att dricka för att leva och leva för att dricka, om att dricka två boxar vin per dygn, om att säga upp sig på fyllan, om att stänga inne hemligheter, om att vara parkbänksalkis i sitt eget hem, om att göra som Nicholas Cage i Leaving Las Vegas, om att bli LVM:ad, om att inte ha några egna känslor, om att fira avslutad behandling med att dricka öl, om återfall och att gå in och ut på möten, om gå hos en PTSD-psykolog, om att vara arg på Gud, om att låna självförtroende från någon man litar på, om att känna glädje, kärlek och tillit på jobbet, om vikten att inte bli medberoende till de patienter man jobbar med och om friheten att kunna älska. Vi avrundar med att det är ett heltidsjobb att vara tillfrisknande beroende men det är inte alls samma uppförsbacke som heltidsjobbet att vara aktiv PLUS att vi får ett helt nytt liv i nykterheten. Bra deal!

Den här veckan har vi den äran att träffa Nicke Borg, frontman och sångare i Backyard Babies och radioröst i Rockklassiker i ett samtal om rockstjärneliv, livet på turné, att tillfriskna och att hantera livet på livets villkor. Vi pratar om att vara beroende ut i fingerspetsarna, om att ha festen i LA som mål, om världsturnéer på 90-talet, om att inte ge tips på hur man kan sluta dricka men att erbjuda en fika, om normen för vad som är vansinnigt, om att gå ut och ta ett glas vin till maten som slutar med att handla droger kl. 7 på morgonen, om att inte dricka innan gig men att ta igen det med råge på efterfesten, om att ha Jack Daniels som sponsor, om att utbilda sig till sommelier, om sin egen obehaglighet, om att få en kick av att säga att man har slutat dricka och knarka, om att borsta tänderna med kokain, om tvångstankar och att be till Gud när de kommer, om att göra stegen under en ettårig världsturné, om vänskapsrelationer som gick åt helvete, om att få hjälp av andra branschkollegor i nykterheten, om att se till att ha en bakdörr öppen när man är på fest och om dr Jekyll och mr Hyde. Vi avrundar med att kärleken ändå är störst av allt och om vikten av att hitta en högre makt, att släppa taget och därmed ta ansvar. Och att det är OK att må dåligt, även i nykterheten.

Roger fyller 12 år! (Ja, i nykterheten alltså). Hurra! Vi pratar om det surrealistiska i att ha varit nykter under så lång tid, om att inte ha något att skämmas för, om att skaffa sig nyktra vänner på riktigt, om att komma ut med sin nykterhet på sociala medier, om att säga att man är alkoholist på Oktoberfest i München, om att inte se hela problembilden för alla pusselbitar av problem, om svårigheten att se nyktert på våra egna liv när vi var aktiva, om restriktiva alkoholpolicies, om att ha en välvillig systeminställning till 12-stegsmöten, om att få tillgång till visdom som vi redan har men som har blivit fördunklat, om att lära sig nya saker från gamla texter,  om att avgöra vad som är bra för min nykterhet, om Don Draper i Mad Men och om Sinnesrobönen kategoriserad. Vi avrundar med att återigen konstatera att mellanmänskliga samtal är vägen (tror vi) till ett ökat välmående hos alla personer, alkoholister och icke-alkoholister. Låt oss fortsätta samtalet.

Johan och Roger träffar Erica, 23 år, som har varit nykter i två månader i ett samtal om den första tiden i nykterheten, om att bli nykter som ung, återfall och framtid. Vi pratar om att vilja återuppleva den där första fyllan, om att dricka starka groggar med sin pojkväns mamma, om att googla hur man är som alkoholist, om tidpunkten då världen slutar kretsa kring en själv, om att be sin partner göra slut (på fyllan), om att manipulera sina vänner, om att börja en behandling och gå på sitt första möte, om att intala sig att man inte är alkoholist, om att börja dricka igen för att prova hur det går, om att inte kunna bli nykter själv, om att byta identitet i nykterheten, och om att bli en av Stockholms yngsta pensionärer. Vi avrundar med att vi alla är olika alkoholister men ändå lika, att hjälp finns bara vi vill ha den och att våra vänner och respektive kan bli det bästa stödet i nykterheten.

Fredag och eftersom vi får bestämma helt själva fokuserar vi samtalet på egoism. Vi pratar om funktionell och dysfunktionell egoism, om transaktionella relationer, om att bli eller känna sig isolerad, om att självcentreringen inte försvinner bara för att vi slutade dricka, om svårigheten för andra att tränga in i våra skallar, om hur våra återfall skulle kunna se ut, om att skapa mogna egon i tillfrisknandeprocesser, om problemupplösning, om att bryta isär hela hjärnan för att byta världsbild och om att glömma sig själv genom att hjälpa andra. Vi avrundar med att annonsera en ny regim under hösten för Alkispodden som är en direkt konsekvens av att sätta det viktigaste först: Vi kommer under oktober-december att släppa avsnitt varannan fredag.

Fredag och vi träffas för att prata om hur det är att använda 12-stegsprogrammet och dess (andliga) principer i alla våra angelägenheter, och vad som händer när vi gör det. Vi pratar om kapitulation inför alkoholen, om att avbryta kampen och erkänna sig besegrad, om att byta spelplan, om att det som hade makt över oss förlorar den makten när vi erkänner oss maktlösa, om att maktlöshet ger stor frihet, om skillnaden mellan ansvar och släppa taget, om det absurda att vi inte är huvudpersoner i andras liv, om att erkänna när vi har fel, om att göra kontinuerlig självrannsakan, om att meditera på röda linjen, om att göra Brené Brown-TGIF-övningar på fredagar, och om att integrera rutinerna för tillfrisknande i det vardagliga livet. Vi avrundar med att konstatera att det arbete som vi gör är både självförsvar och självutveckling, och att det i slutändan kanske är samma sak. OCH: att vi är extremt tacksamma över all kärlek och pepp vi får från er lyssnare. TACK för det! Vi älskar er.

Den här fredagen unnar vi oss att prata lite mer fokuserat än vanligt om ANDLIGHET. Vi pratar om svennehelger minus fylla, om premiärresor till Skottland, om köksfläktar som stängs av, om påhittade roller, om att använda traditionerna inom 12-stegsgemenskapen som grundstenar för relationer, om pengar, om proppfulla tunnelbaneövningar, om att släppa taget om ospecifika saker, om att rikta fokus och kärlek på viktiga saker., om att lägga näsan i blöt i andras business, om att bli bättre på att vara där vi är - och inte där vi inte är, om integraler, om att inte få svar på frågor utan istället ifrågasätta de svar vi får, om tanklösa tillstånd som rensar bort det rationella och om röda gorillor i en röd buss. Vi konkluderar detta hobbyfilosofiska rum med att det är viktigt för oss att upprätthålla vår andliga spänst annars riskerar vi att falla tillbaka i våra gamla tankemönster - och att andligheten ger oss en temp på hur nära livet - och döden - vi är. Lätt att glömma bort när livet rullar på.

Johan och Roger träffar Jonas. Han är bosatt i London och vi fångar honom på vägen hem efter en halvmara-helg i Stockholm. Vi pratar om varför Jonas behövde bli nykter (stor fråga), om att komma bort från sina egna tankar som bara saboterar för en själv, om att bli kungen i rummet och äntligen kunna bli sig själv, om bitterhet, blackouts och pinsamma grejer, om belöningar och att förtjäna att inte ta ansvar, om att skapa en framgångsrik karriär parallellt med dryckeskarriären, om work hard/play hard-inställningar på jobbet, om att inte kunna byta sammanhang även fast vi blev nyktra, om att våra gamla föreställningar är det som står i vägen för ett nyktert liv, om att bli lämnad med en känsla av att inte få ut max, om att hitta effektiva sätt att förtränga de konsekvenser vi utsätter andra för, om förmågan att ta in andlighet på 12-stegsmöten, om hur det är att vara på möten i olika länder och städer och om de bästa tipsen för dagliga rutiner. Vi avrundar med att det är gemenskap och connectedness som är centralt för vårt tillfrisknande och att det inte är maxandet som är meningen med livet (surprise).

”Det är inte tanken som räknas. Det är tacos som räknas.” Ett till synes vettigt och ologiskt resonemang på en och samma gång, och en del av veckans avsnitt som handlar om KONSEKVENSER. Vi börjar samtalet med en incheckning om läget just nu och vilka konsekvenser vi har idag av det vi gör. För det är ju så: allt vi gör har konsekvenser. Vi pratar om att Rogers konsekvenser i ungdomen aldrig blev en ”big deal”, om Johans tid i London och hur han glömde bort hur man pratade med andra människor, om att ett dåligt mående var en konsekvens av drickandet , om att vi båda var ute efter att "komma undan” konsekvenser, om att en av de värsta konsekvenserna var när någon av våra nära blev besvikna, arga eller ledsna, om att det bästa sättet att säga förlåt är att göra annorlunda och om att vi har sett på konsekvenser som något negativt men att även positiva resultat av våra handlingar ju också är konsekvenser. Vi avrundar med att konstatera att vi idag är tacksamma över att vi får möjlighet att lära oss vilka konsekvenser vi får när vi utvecklas i en andlig riktning och att det bottnar i att vilja ta ansvar för vårt liv - och ansvar ger frihet. Trevlig helg vänner - och glöm inte tacos! Kram från Johan och Roger.

Äntligen fredag! Vi har fått många frågor kring 12-stegsmöten, hur det går till, varför vi går och vad en gemenskap egentligen är. De frågorna tänkte vi ödmjukt försöka besvara i veckans podd. Vi pratar om lyxen av gemenskaper, om nervositeten inför att gå på det där första mötet (på spanska), om att försöka lyssna på likheter och inte skillnader, om att stå i centrum men inte gilla att stå i centrum, om att bli ödmjuk inför sjukdomen tack vare andras delningar, om att nära drömmen om att kunna ta examen från tillfrisknande, om människor från olika walks of life som möts i en gemensam strävan, om avsaknad av fokus på karriär och världsliga rikedomar, om att gå på möten i olika gemenskaper och känna sig hemma, om möten som del av behandling, om att gå igenom gymnastiksalar i strumplästen för att komma till ett möte, om känslan av gatlyktor, snö och världen som blir tyst, om att ha något annat att göra som gör att vi inte tänker på att inte dricka, om att varje möte bara har ett huvudsyfte och det är att hjälpa de som fortfarande lider, om öppna och slutna möten och skillnaden däremellan, om känslan av att inte vara ensam som resultat av att gå på möte, om delningar och vad det egentligen är, om att sätta press på delning som en prestation, om Alkispodden som delningar i samtalsform, om service och vikten av att släppa min självcentrering, om kaffekokning, nycklar och kassörer, om sponsorskap och långa intervjuprocesser och om olika arbetssätt för olika sponsorer. Vi avrundar med att konstatera att det handlar om att bryta vår självcentrering och att vi möter oss själva genom att möta andra. Hoppas att vi ses på ett möte hörni!

Johan & Roger går igenom Alkispoddens frågelåda och tar ett ämne därifrån: mental besatthet. Vi pratar om att få skjuts in till stan av mamma och veta att jag har en hel helg att dricka, om att känna förrus innan jag dricker, om att livet handlade mer och mer om helgen än om veckan, om att lova att ta det lugnt som en läpparnas bekännelse, om att behålla terrorbalanser och känna sig kränkt, om att gå på diskotek och paja stämningen för alla andra, om att hålla besattheten i schack som småbarnsförälder, om att somna på toaletten kl. 21 på juldagen, om att nästan åka dit för rattfylla och senare samma dag dricka i bilen på E18, om att inte behöva ursäkter för att dricka, om att vakna upp och tänka att jag inte ska dricka och sedan vara på bolaget vid lunch, om beroendehjärnan som tar över och inte ger några motargument, om en ständig förhandlingsprocess med mig själv, om att vara spontan, urban och härlig i ett jetsetliv light, om att man får mycket drickande gjort om man är duktig projektledare, om att vi var fulla en dag i taget, om rädslan för att återigen hamna i ett känslomässigt svart hål, om vad fan folk pratar om när de pratar med varandra, om att besattheten övergick till att bli manisk i en hets kring betyg, om att bli någon som andra såg upp till och om att få verktyg som direkt eller indirekt hjälper oss med besattheten. Vi knyter ihop säcken med att det har med andlighet att göra, att vi behöver ta hjälp av en kraft större än vi själva, och att det är vår självcentrering som skvallrar om hur besatta vi är.

Äntligen fredag! Johan och Roger kör ett avsnitt på distans eftersom Roger envisas med att vara i Leksand och döma baseball. Vi tar utgångspunkt i ett mail från en lyssnare som undrar hur man egentligen kan göra för att prata med en vän om man är orolig för att drickandet håller på att gå över styr. Vi pratar om att vi blev defensiva när våra vänner och respektive påpekade att vi kanske borde dricka lite mindre, om svårigheten att som vän veta hur fasen man kommer fram till en aktiv alkoholist, om mästerskap i förnekelse, om att ingen såg hela bilden av vårt drickande och vi heller inte ville göra det, om att det inte är våra egna konsekvenser utan kanske framför allt andras som gör att vi får upp ögonen för vårt agerande, om hur skam faktiskt kan få oss att göra annorlunda och om att skammen inte är så långvarig om vi träffar andra som har gått igenom och gjort samma saker som vi. Vi avrundar med att konstatera att vi är djupt tacksamma att vi har fått möjlighet att tillfriskna med hjälp av en gemenskap som får vår skam att inte kännas lika jobbig utan där vi kan se nyktert på det som har varit och lära från det.

Alkispodden bjuder in Johans lillebror Jacob till ett samtal om brödernas olika missbrukarkarriärer och hur de blev nyktra med ett par års mellanrum. Vi pratar om hur det kändes för Jacob när Johan blev nykter, om svartklubbar i Göteborg och broderliga svek, om smuggeöl och att somna i snödrivor, om att vilja fly från sig själv och våga prata med andra, om att hitta ett gymnasieprogram där man kan vara påverkad och gå i skolan samtidigt, om att inte orka vänta till fredag för att få dricka igen, om att vara storebror på distans och få rapporter om ambulansfärder, om att hamna på öppenvården via socialtjänsten och vara yngst, om att vara nykter halva dagar och dricka alkohol andra halvan och samtidigt tänka att man är nykter, om att insjukna i hepatit, bli helt gul och åka taxi från Danderyd till Sundsvall, om att ta droger i skolan varje dag och bli bjuden på heroin, om att dricka för att inte få ångest eller bli otrevlig, om att aldrig kunna släppa missbruket helt utan hellre byta substanser och dribbla med sig själv, om bipolär sjukdom och alkohol som trigger, om medicinering och självmedicinering, om psykoser och hallucinationer med bingolottohjul och väsen som pratar, om att stappla in nervös på ett NA-möte och nästan kräkas, om att få ett epilepsianfall i Wien och köpa nätdroger från Allgemaines Krankenhaus, om att blunda för missbruket hos de som står oss nära, om att spola ner alla droger och hälla ut all alkohol och ändå inte kunna bli nykter, om att påminna sig själv om att man är beroende, om att bli inlagd på psykiatrisk avdelning i nykterheten och om att dela tillfrisknandets väg tillsammans med sin bror och få retroaktiv förståelse för varandras beteende. Vi avrundar med att skicka kärlek till Johan och Jacobs föräldrar för att de har stått ut med mycket oro och gett så mycket stöd under alla dessa år, och att det bästa sättet att säga förlåt är att göra annorlunda och bli nykter.

Varför är det så mycket enklare att välja Netflix än att meditera? Äntligen återförenade! Alkispodden sätter igång säsongen och vi gör det med att sona för våra sommarsynder. Vi pratar om milstolpar och lekfullhet, om bästa stunden på dagen, om saker som stiger en åt huvudet, om att ligga på golvet under sängen bredvid hunden, om att inte gå på möte på fyra veckor, om en progressiv surgubbeutveckling som vi aldrig blir immuna mot, om att unna sig jullov och ta paus från tillfrisknanderutiner, om att min belöning är att ta bort saker som jag mår bra av, om att vi inte är några helgon, om att inte vilja ha samma konsekvenser men vilja fortsätta göra samma saker, om att vi borde veta vad vi behöver göra, om att göra kopplingen mellan mående och handling, om friska signalsystem, om nya normallägen i nykterheten som det inte finns några mallar för, om att använda stegarbetet som guide, om att hitta förebilder i nykterheten, om att det är skrämmande att själv få bestämma vem jag vill vara och om att skapa eller hitta min sanna natur. Vi knyter ihop säcken med att det fan inte är tanken som räknas utan att det handlar om att börja göra annorlunda för att få andra resultat, och att det är väldigt befriande att inte vara ett helgon.

Fredag mitt i semestern! Johan och Roger kör ett traditionsenligt avsnitt på distans, denna gång dock inte i en källare i Kanada respektive garderob i Stockholm utan från ett sovrum i Hallstahammar samt camping i Rättvik. Vi pratar om Johans nyliga inträde i pappalivet, om rädslan för att känna alla känslor, om ett tydligt före och efter precis som när vi blev nyktra, om husvagnar (igen) och olika nivåer av campingliv, om hur det är semester på riktigt att inte behöva dricka på semestern, om Happy Hour-erbjudanden på sprit och vattenfall i Kroatien, om barnmorskor som inte får tillräckligt mycket uppskattning, om vårt avsnitt i Hur kan vi? med Navid Modiri och att vi nog inte är redo att bli Youtube-stjärnor än, om höghöjdsbanor med och utan skyddsutrustning och om gränslöshet på New Order-spelning i nykterheten. Vi avrundar med en pepp kring hösten och ett stort VÄLKOMMEN till alla våra nya (och gamla) lyssnare. Hör gärna av er med förslag på drömgäst och önsketema!

Johan och Roger funderar på vilka de egentligen är. Klurigt. Med hjälp av Wikipedia, egna erfarenheter och ett stort mått av att gå på känn tar vi oss an ämnet i veckans podd. Vi pratar om det jävliga i att ha en podd där vi inte förbereder teman på förhand, om agila förhållningssätt till planer och utveckling, om rädsla för döden (alltså andras), om att gå från Ove till Love, om alkoholismens orsak och verkan, om självkänsla, självförtroende, självuppskattning och skillnaderna däremellan, om storhetsvansinne och narcissism, om objektiva uppfattningar på gott och ont, om att vara rädd för att vara rädd för saker, om kopplingen mellan självcentrering och självuppfattning, om ointresse att sätta sig in i andra människors känslor, om att självcentrering INTE är nyckeln till frihet, om marsianer som träffar självcentrerade jordbor, om att göra saker för sitt eget sämsta, om Hold my beer-moments, om att få hem cyklar efter att ha brutit nyckelben, om att nästan få ihop det med någon på dansgolvet som blir till den värsta stunden i mitt liv, om vänners dejter som abrupt avbryts eftersom Johan vill gå på förfest, om externa parametrar som bevis för självförverkligande, om att hitta sitt inre jag och om anseende och hur liten kontroll vi faktiskt har över det. Vi konkluderar detta alkoholistiska filosofiska rum med att det coolaste vi någonsin kan göra är att vara oss själva och att vi med nyfikenhet kan fortsätta lära känna oss själva genom hela livet. Enkelt och svårt på samma gång.

Äntligen fredag igen. Hur känns det? Klassisk fråga som inte alltid är helt enkel att besvara. I detta avsnitt snackar Johan & Roger om känsloperfektionism. Vi pratar om besvikelsen över att inte känna tillräckligt mycket, om att utvärdera känslor - i stället för att KÄNNA känslor, om känslogap, om (påhittade) känsloreferensramar, om skillnaden mellan att känna att man är tacksam och att veta att man är tacksam, om att slå på sig själv för att man inte känner rätt saker, om att negativa känslor lättare leder till konsekvenser eller handlingar än positiva känslor, om brist på empati, om att kanske vara sociopat, om att vara närvarande i stunden och att faktiskt uppleva känsla, om att det är pundigt att göra grejer för att få känna stora känslor - minst en åtta, om att det mesta blir till normaltillstånd ganska snabbt, om att gå från att vara en som ”inte dricker” till att vara nykter, om husvagnar (igen!), och om att träna på att vara med sig själv för att ge sig själv chansen att vara närvarande i känslor.

Fredag och sista arbetsdagen innan semestern för många av oss därute! Vi firar genom att jobba övertid på kontoret och träffar Johans chef Linus Malmberg som var med ända från början av Johans resa i november 2015. Vi pratar om att inte vara anonyma med att vi tillfrisknar med hjälp av 12-stegsprogrammet, om beroenden i dess olika former som kontrast till total frihet, om oarbetsplatsliga beteenden, om paneldebatter i Almedalen, om jovialiskt supande, om att skylla alla sina problem på alla andra och göra sin chef förbannad som en konsekvens därav, om att skriva om sitt eget grundmanus för livet, om effekter som multipliceras, om varningssignaler och plattformar, om att byta fot i det kollektiva kring synen på oss själva, om att få se människor växa och må bättre och utvecklas i sina ledarroller, om att försöka undvika att bli jävligt bra på att må bra, om nyktra organisationer och KPI:er för såna verksamheter, om karuseller som snurrar tills det går åt helvete, om att skifta fokus innan man når den totala implosionen i en organisation, om plattityder som inte betyder någonting, om att studiecirkla sig till ett bättre liv, om att inte kunna stoppa en alkoholist som har bestämt sig för att börja dricka igen, om att inte vara redo förrän man är redo, om respekt för skyddsvärda objekt, om att en policy för julfesten inte stoppar en alkis och om att inte hela jag är sjuk bara för att jag har en sjukdom. Vi avrundar med att konstatera att det finns fantastiska möjligheter att använda jobbet som utvecklingsarena och att vi på riktigt kan förbättra folks liv genom att som chefer och ledare ha mänskliga samtal med våra medarbetare. För det krävs mod och kärlek. Stort TACK Linus för att du ville gästa vårt samtal. Tack för ditt kärleksfulla ledarskap och för att du räddade livet på Johan för snart fyra år sedan. Utan dig hade Alkispodden inte funnits. Trevlig helg vänner! Kram från Linus, Johan och Roger.

Sista fredagen i juni och sommarlovet är här! 🥳 Vi inser att Johan blir pappa nästa vecka (enligt plan) och att det går att vara både fullt närvarande OCH drömma sig bort under samma dag. Vi fokuserar samtalet på varför vissa blir beroende av alkohol och andra inte, utifrån en artikel i DN som publicerades på midsommarafton. Vi pratar om aktiva alkoholister och kloka mödrar, om varför vi blev alkoholister (tror vi), om skillnaden mellan att dricka mycket och att vara alkoholist, om hur mycket en medelsvensk dricker per år, om hur mycket Roger inte har druckit på 11,72 år (spoiler alert: mycket), om att försöka dricka 10 liter öl på en kväll på Oktoberfest, om körtävlingar i Italien, om gränser för riskbruk och intensivkonsumtion, om att sätta (alkoholistiska) mål för drickande, om att taktiskt hälla ut slattar, om att känna sig kränkt under vita perioder (surprise), om Rogers besatthet kring husvagnar och om att vara speciell eller en pinne i någon jävla statistik. Vi avrundar med att konstatera att hur mycket vi dricker ger en indikation på vårt mående men det ger inte hela sanningen. Vi behöver helt enkelt vara nyfikna på oss själva och varandra och kan inte bestämma eller bedöma hur vi mår utifrån statistik och gränsvärden. Glad sommar och semester och hörs nästa vecka älskade lyssnare! Ta hand om er ❤️

Midsommar! Vi festar till det ordentligt med att prata om avgiftning OCH julrosé (recept får ni i podden!) Johan och Roger hänger i Göteborg för att både hålla en föreläsning om alkoholism och nykterhet och för att spela in ett avsnitt med veckans gäst, Elisabeth, som jobbar på Stadsmissionen med alkohol- och drogavgiftning. Vi pratar om vad man gör på dagarna på nätterna, om abstinens och svettningar, om meningsfullhet, om hemlösa och direktörer (t.ex. Direktör Johan), om att leva med en alkoholist, om att inte prioritera ansvarsfulla åtaganden, om att inte bli bakis och att ta det som tecken på att alkohol är mitt kall i livet, om risk för epilepsianfall, om att börja plocka med pennor, om att inte trilla över kanten, om skillnaden mellan att vara spritfri och nykter, om falska distanser mellan mig och andra, om återkommande patientbesök på avgiftningen, om att uppfinna julrosé i december, om att skapa kontakt med andra människor med hjälp av alkohol och om öppenhet och sårbarhet Vi avrundar med att det viktiga är att GÖRA saker, inte bara tänka att man ska göra saker, och att vi tillsammans kan öka kunskapen kring hur det kan vara att vara alkoholist, oberoende om vi är alkoholister själva eller inte. Det var verkligen helt underbart att få träffa dig Elisabeth, TACK för att du ville vara med i vårt samtal! Vi lärde oss massor. Trevlig helg vänner! Kram från Elisabeth, Johan och Roger.

“It’s a thinking problem not a drinking problem” Äntligen fredag! Vi drar en fråga från frågelådan: Strategier i nykterheten. En fråga som har kommit in från en av våra lyssnare, Ulrica. TACK Ulrica! Vilka strategier kan man använda sig av i nykterheten? Vilka konkreta handlingar och val kan man göra? Hur gör man om man känner sug? Hur gör man när besattheten ekar i nykterheten? Vi pratar om vara sig själv bland människor man inte känner, om att hitta en extended family, om att fan inte vara ensam med tankar, om att märka att man fan är ensam med tankar, om att vara på ställen man inte villa vara, om att bli taggig, om att inte behöva agera på tankar i luftfria slussar, om att vilja att det ska kännas annorlunda NU, om känslor som trycks ner och ploppar upp igen, om att Netflixa bort negativa känslor, om att bli vuxen som strategi, om att vara så ärlig som möjligt för att slippa hålla reda på vem som vet vad, om olika stenar som bygger ett fundament, om att ha för vana att ringa folk när det känns jobbigt (även om defaultresponsen är att isolera mig), om förbannade terapeuter och om fysiska allergier och Antabus. Vi landar i att vi inte klarar det här själva och vi VILL heller inte göra det. Vi är inte ensamma. Och att: “It’s a thinking problem not a drinking problem” Trevlig helg vänner! Kram från Johan och Roger.

Johan och Roger träffar Fredrik ”Geniet” Söderholm, 27 år, jobbar med oklar kompetens inom media, är missbrukare med kokain som huvuddrog och har en podd som heter ”Hej jag heter Fredrik”. Vi pratar om dunderladd i LA och dåligt kokain i Stockholm, om mekaniska hjärtklaffar och olivkärnor, om att koppla ihop alkohol och kokain, om murveljournalistik, om att bryta benet var tredje gång man åker skridskor, om att se sig själv i spegeln och inte gilla det man ser, om att slå i något slags tak (kanske glastaket), om de bojor som tynger ner oss för att nå vår potential, om att köpa den lilla påsen cashew-nötter, om att tycka om känslan om att vara hög men hata känslan av avtändning, om långa jävla måndagar, om att devalvera alkoholism som begrepp, om att testa att ta en sponsor och göra stegen, om skam och stolthet kring att vara beroende, om att vara smartare än alla andra och samtidigt vara helt värdelös, om att hellre dö än att vara medioker, om Gud, andlighet och Bruce Springsteen, om att bli provocerad av folk som mår bra, om att ta nyktra beslut nykter och om konstgjord andning på mingel. Vi avrundar med att konstatera att det handlar om att vi ska vara snälla mot varandra, och oss själva. Enkelt men svårt ibland. Trevlig helg vänner! Kram från Fredrik, Johan och Roger.

Vi ger en rapport från det första året med Alkispodden. Det är ju helt sjukt att vi har hållit igång det här pågående samtalet i ett år nu. Tack till er alla som har varit med! Vi pratar om våra favoritavsnitt, om magiska gäster, om elefanter i rum som samsas med galenskapare, om feedback från lyssnare och att folk faktiskt lyssnar, om utökade gemenskaper, om Alkispoddens ständige sekreterare, om varför vi alkoholister ofta lyssnar minst på de vi älskar mest, om att komma till insikt om värdet i våra relationer, om ohanterlighet på kort och lång sikt, om ”lösningar” som drar oss ner mot botten, om att dyka rätt ner i djupa hål, om att känna sig präktig, om vad som har varit jobbigast under året, om drömgäster för att bredda samtalet och om önsketeman för samtalet framåt. Vi avrundar med att slå fast vår ambition att skapa en mer nyanserad bild av vem som är och kan vara alkoholist, så att fler kan få möjlighet att tillfriskna. TACK till alla lyssnare och vänner därute i vår gemenskap som vi har skapat tillsammans under det gångna året. Det är med hjälp av er vi gör den här podden. Vi älskar er alla. På riktigt. ÄLSKAR. ❤️

”Att vara nykter är fan det punkigaste jag gjort!” Johan och Roger träffar Rebecka Åhlund, journalist och författare till flertalet böcker däribland den fantastiska rapporten från första året som nykter ”Jag som var så rolig att dricka vin med” i vårt längsta samtal hittills (som dessutom fortsatte långt efter inspelningen var klar). Johan har läst boken. Inte Roger. Vi pratar om skämskuddar, om skoluniformer som väcker ilska, om att tatuera sig i ansiktet, om att vara alkoholist långt innan man börjar dricka, om att (inte) kunna skylla på London för sin alkoholism, om att vara salongsberusad när man hämtar barnen på dagis (och komma undan), om att ringa anonyma hjälplinjer och gråta för att man ”kanske tror att man är alkoholist”, om att vara så jävla unik i sin svarta ångest, om att bli klyschresistent för att klyschorna stämmer, om att vara rädd för att vilja vilja saker jag inte vill, om hur mycket det egentligen kostar samhället att vi går runt och är bakis, om att vara måttfull eller normal och om det egentligen är samma sak, om att på riktigt inte behöva vara ensam längre, om Daim med lime-smak Limited Edition och om att simma runt i ett hav av olika upptäckter. Vi avrundar med att konstatera att det fan är det punkigaste vi har gjort att vara nyktra. På riktigt.

Äntligen fredag! Johan och Roger pratar om identitet. Är det en identitetskris i annalkande eller helt enkelt ett samtal mellan två nyktra alkoholister? Kanske båda. Vi börjar samtalet med en koppling tillbaka till samtalet med Robert Laul om att bli identifierad som ALKOHOLISTEN. Den stora frågan är: Hur viktigt är det egentligen att vi identifierar oss själva som alkoholister? Vi fortsätter med att prata om när och i vilka sammanhang vi är öppna med att vara alkoholister, om vinstlotter, om att vi kan vara alla våra olika roller tack vare att vi är nyktra, om att prata utan skam, om att inte förminskas, om orubbliga identiteter, om superkrafter, om Alkispoddens CV på LinkedIn, om möten med 49 andra vid ett runt bord och om att tappa fotfästet. Vi avrundar med att konstatera att allt detta i grund och botten är en fråga om liv och död, och att identiteten som alkis nog ändå är rätt så viktigt för oss. Trevlig helg vänner! Kram från Johan och Roger.

Alkispodden blir 50! Johan och Roger firar denna milstolpe genom att träffa Robert Laul, sportjournalist på Aftonbladet, i ett samtal om alkoholism, galenskaper och tillfrisknande. Vi pratar om att bli lämnad ensam som barn för att spriten var viktigare, om att jaga identitet genom att spela fotboll, om att fortsätta jakten genom att bli en bra journalist, om att fira framgång på Spybar, om att bli utkastad från Spybar, om den sista branten som är så svår att stoppa, om en tillåtande alkoholkultur som skrattar bort fyllesaker, om att skriva avskedsbrev, om att bli filmad på fyllan, om vad det egentligen innebär att vara nykter, om Aftonbladet och metoo, om att inte harma på chefer som är idioter och om att inte tänka på att köpa kokain – eller på husvagnssemester. Vi avrundar med att konstatera att det är långt fler mirakler som händer i det nyktra livet än i det aktiva och att vårt stegarbete handlar om att hitta, öppna och kliva in genom dörrar. Stort TACK Robert för att du vill gästa vårt samtal – din berättelse berör. Oss och många andra. Trevlig helg vänner! Kram från Robert, Johan och Roger. OBS! Detta ett avsnitt med två halvlekar. Roger glömde nämligen att koppla in mikrofonen i första halvlek, så de första 20 minuterna har lite tveksam ljudkvalitet. Hoppas att ni har överseende med detta.

Första fredagen i maj! Johan och Roger känner sig stressade och beslutar sig för att dela om det i veckans samtal. Vi pratar om tryck över bröstet och strålningar i armen, om hundägande, om förväntningsasymmetri, om många bollar i luften och järn i elden, om att slå i sin karaktärsdefektsbotten, om kvitton på fungerande signalsystem, om stress som beroende, om att använda oro som motor för att få saker gjorda, om känslan att vara effektiv, om att skapa dörrar och möjligheter som kanske kan leda någonstans (eller inte), om tåg som går NU och vi blir kvar på perrongen. Till slut pratar vi om vad vi har gjort för att hantera vår stress och varför det är viktigt för vårt tillfrisknande att inte stressa. Ha en lugn och skön helg kära lyssnare och glöm inte att varva ner ordentligt.

Johan och Roger har ett historiskt samtal med Cathleen, en stor människa med en liten familj, 32 år gammal med tre månaders nykterhet. Historiskt? Ja, hon är den första gästen som blivit nykter (delvis) med hjälp av Alkispodden. Vi pratar om att dricka under kontrollerade former, om vin i kaffekoppar, om att dricka för att kunna sova (eller inte sova), om hypotetiska experiment med barn och vin, om social press kring alkohol och graviditet, om sommelier-videos på Youtube, om att dricka alkoholfri öl med sprit i, om pragmatiska förhållningssätt till livet och drickande, om att dricka medan man lyssnar på Alkispodden (varje fredag), om att ha det riktigt jävligt och ha det jävligt bra ihop, om att halsa en 3,5:a för att bevisa att man inte är alkoholist (smart), om att göra podd om en nykter resa tillsammans med sin sambo, om polletter som trillar upp och ner och om favoritlåtar på begravningar. Vi avrundar med att konstatera att vi alla tre är sjuka alkisar och att livet och nykterhet är ungefär samma sak.

Hurra för årets längsta fredag! Johan och Roger ger sig in på ämnet att föra budskapet vidare. Vad innebär det egentligen? Hur gör vi det? Varför är det viktigt för vår nykterhet? Vi pratar om vad som fastnar, om att det FINNS en lösning och ett annat liv, om att (inte) bli inrullad i mattor, om att prata utan pekpinnar, om identifikation med både människor och problem, om nycklar för nykterhet, om andlig spänst, om att tänka på andra utan att vara självisk, om starten på ett nyktert liv, om att behålla det vi har fått genom att ge bort det, den nyktra ångest- och rädslofasen (som är kortare än vi befarade), om att ta plats i en gemenskap, om att göra sitt bästa (både i det aktiva och det nyktra livet) och att utmana övertygelser. Till sist pratar vi om vad som egentligen är viktigast (inte jag). Tack för att ni lyssnar på oss även på långfredag. Som vi nämner i början av avsnittet: Skicka gärna en rad, kommentar eller recension kring vad ni tycker att vi (egentligen) pratar om. Då blir vi jätteglada!

Johan och Roger träffar Patrick Wincent; en nykter man, 43 år, programledare för Lyxfällan, föreläsare, terapeut och författare. Vi pratar om polska släkter, om euforiska tillstånd, om att kicka i adidas-byxor, om att slå igenom med Eurodance-låtar i blonda dreadlocks, om att dricka sprit utan underhudsfett, om att inte kunna vara kvar i sina känslor, om kompisars pappor som berättar om sina liv, om att bygga bibliotek i Los Angeles, om att bli hög på kärlek, om att skaffa nya vänner, om att veta vad jag behöver för att må bra, om att göra annorlunda för att känna annorlunda, om att vilja betala hyra och storhandla, om att nå sin botten, och faktiskt också en hel del om brun utan sol. Till slut enas vi i det som gör att vi alla tre har hållit oss nyktra och fått det liv vi har idag: tacksamhet. Ett samtal mellan tre tacksamma, tillfrisknande alkoholister helt enkelt.

Första fredagen i april! 🎉 Johan & Roger ger sig på att reda ut kärlek, ett tema från Rogers feberyra. Vi pratar om att bygga en kärleksfull relation till sig själv, om krav på kärlek, om automatiska tankar, om att vara blekfet på stranden på Kanarieöarna, om ”flexibilitet”, om hönan eller ägget, om självförakt, om att kontrollera andra, om maktkampen mellan kärlek och rädsla, om dagliga inventeringar och status på mina karaktärsdrag, om vardagens små komponenter, om att träna och oundvikligen bli bättre, om att sätta en fot före den andra, om top-notch-acceptans och till slut om mirakel som kärlek kan åstadkomma. Hur gör du för att vara kärleksfull mot dig själv? Hur gör du för att ta emot kärlek? Ha en helg full av kärlek hörni!

Johan & Roger träffar Lena Nilsson, 57 år, skådespelerska och nylig Guldbaggen-vinnare i ett samtal om alkoholism, tillfrisknande och att skicka vidare. Vi pratar om alkohol som bränsle, om drömliknande tillstånd, om grumligt potatisvin, om att inte fatta att alla andra inte dricker som jag, om hembränt som luktar ägg, om att köra motorcyklar in i väggar, om slagsmål, dans och teater, om att vara närvarande när någon nära dör, om de sista jävliga åren, om Villa Franca med bästis Britt-Marie. Vi pratar om att dricka på toaletten i Handens centrum, om att lova att aldrig mer dricka, om att stappla som en 3-åring, om att gå från att inte vilja dö till att vilja bli en bättre människa, om att vara en i mängden, om att ge sig själv bekräftelse, om häxblandning med Albyl och parfym, om att samla människor, bekanta och vänner på hög, om skammen, om en resa till Hollywood, och till slut om det som enar alla oss människor: ensamhet. Ett innerligt, öppet, ärligt samtal tre alkoholister emellan. Stort tack Lena för att du ville dela med dig av dina galna upptåg, ditt mod, din lösning, dina erfarenheter och ditt tillfrisknande.

Johan & Roger pratar om att nykterheten är som att bli vuxen. Vi snackar om hur man tar reda på vem man är, om ”trial and error”, om att aldrig vara nöjd, om förmåga (och oförmåga) att ta ansvar, om att se människor runt omkring en segla förbi i livet, om rädslan för att inte räcka till, för att få ett ”nej”, för att inte bli bekräftad, om att leva enligt uteslutningsmetoden, om att inte veta hur man tar hand om sig själv, om att vi idag kan skapa en kärleksfull relation till oss själva, om att lära känna sig själv genom andra människor, om att hjälpa sig själv genom att hjälpa andra, om att föra budskapet vidare, om att sätta på egen syrgasmask först, om att prioritera det viktigaste först – för annars har vi ingenting. Vi tar också en mörk tillbakablick på hur det skulle kunna se ut om vi inte hade slutat dricka. Sen avslutar Johan med att avslöja en hemlis i podden. Och vi skickar ut en fråga till er lyssnare: vad ÄR viktigast i livet?

Johan & Roger träffar Per Holknekt och har ett fantastiskt samtal om alkoholism, ensamhet, gemenskap, och om att bygga upp och riva ner. Vi pratar om att prata om alkoholism, om att rida på låga hästar, om galenskaperna i Kalifornien, om alkoholen som vägen till allehanda spektakel, om att inte kunna hantera makt, om att förlora allt, om att det bara tog 4 månader att rasa från styrelserummet till socialen, om att överleva den första tiden som nykter, om att bygga upp livet igen, om det första glaset vin efter 9 år och 9 månader som nykter, om ensamheten i beroendet och gemenskapen i tillfrisknandet, om 12-stegsmöten, om att drickandet tog full fart igen och var lika hårt som tidigare, om den där dagen på bryggan ute på Ingarö, om att få en chans till, om att inte klara av att fixa sig själv, om rädslan för att be om hjälp, om att hjälpa andra genom att prata om sina egna svagheter och misslyckanden, om tipset till en beroende: ”sup på tills du slår i botten och ring mig sen”, om att känslan att vara nykter och tillfrisknande är supersvår att förmedla till en alkoholist som inte vill sluta, och Per sammanfattar med den superenkla insikten: ”när jag inte dricker bygger jag, och när jag dricker river jag ner”. Tack Per för att du delade med dig av dina tillkortakommanden, brister och misslyckanden – men också din ödmjukhet, dina insikter, ditt tillfrisknande och din kärlek till alla anhöriga.

Johan & Roger snackar om offerrollen. Om att ta på sig offerkoftan - och verkligen trivas! Vi snackar om att rita på örngott – och skylla ifrån sig, om att komma undan, att inte vilja eller kunna ta ansvar, om att inte städa ur garaget, om att söka tröst och bekräftelse från andra, om att vara olyckligt kär, om att känna sig kränkt, om offerkoftan i light-version (offersjalen?), om ångest som drivkraft, om offerpälsen som kommer på när vi slutar dricka, om att istället ta på sig ansvars-blazern, eller tacksamhets-shortsen – och inte minst träningsoverallen, om Byron Katie och The Work, om perspektiv och val, om att rättfärdiga sitt drickande, och om att tacksamhet, ansvar och självkänsla är viktiga nycklar för att slippa offerkoftan. Och att ansvar leder till frihet. Och till sist, att se till att be om ursäkt och att förlåta sig själv.

Johan & Roger träffar Mikaela, 32 år, som har funderat en del på vem som avgör vad en alkoholist är. Hon berättar om sin uppväxt med en alkoholiserad pappa. Vi pratar om att ha en ”ordnad” uppväxt och en pappa som vägrade inse/erkänna att han hade problem med drickandet, om matlagning med whiskey, om personlighetsförändring, om den där dagen på båten när Mikaela försökte prata med sin pappa, om hur det känns när man blir bortvald, om att klandra sig själv, om den katastrofala 25-årsfesten, om att tvivla på sig själv, om att sätta gränser, om löften som bryts, om att alla i familjen drabbats, om tvivlen och varför omgivningen inte såg något, om skyddsmekanismer, om att tappa respekten för fulla människor, om att ha näsa för personlighetsförändring (eller inte), om att det finns många anledningar till att börja dricka, men bara en anledning till att man inte kan sluta dricka, om att det viktiga är vad Mikaela kände och inte hur det var, om att fortfarande vara kontrollerande kring alkohol, om skillnaden mellan att ha en nykter pappa och en pappa som fortfarande dricker, om alkisars taktik, strategier och manipulerande, om hur mycket det påverkar en att inte kunna påverka, om att det viktigaste är att det du som anhörig känner är det som är sant, om hur svårt det är att förstå att man behöver hjälp när det inte är uppenbart att man har alkoholister i sin närhet, och om hur jävla svårt det är för alkoholister och anhöriga att förstå varandra. Ett fantastiskt samtal som sätter djupa spår hos Johan & Roger. Tack Mikaela.

Johan & Roger tar ett långt och innerligt snack med Nemo Hedén – han är idag föreläsare, författare och driver en av Sveriges största intervjupoddar, ”Nemo möter en vän”. Nemo har varit nykter och drogfri sedan augusti 2015. Vi pratar om hippie-uppväxten, om att försöka fylla det inre tomrummet, om bekräftelsesökandet, om att vara late bloomer, om säsongandet som bartender, om att vara Sveriges mest ångrade ligg, om den stökiga dokusåpan ”Kungarna av Tylösand”, om att äga och hantera sina egna känslor, om hur det såg ut när drickandet och knarkandet ökade, om att vara gränslös och inte kunna stoppa maskineriet när det väl sätter igång, om psykoser och galenskap, om att inte vilja att festen tar slut, om att inte vilja bli en tönt, om slumpen eller nåden som fick honom på behandling, om rädslan för att bli tråkig, om anhöriga, tough love och medberoende, om att kapitulera inför beroendesjukdomen, om tillfälligheter och tur, om Nemos tre drömmar, om att vara ärlig, att dela sin historia, om 12-stegsprogram och gemenskap, om identifikation och likheter, om att sugas in på Dovas, om andlig balans, om att vara snäll mot sig själv, om att välja sitt beroende, och om själslig hygien. Vi avslutar som sig bör med några frågor ur Alkispoddens frågelåda. Vi sammanfattar avsnittet med uppmaningen: ”KAPITULERA FÖR FAN!"

Johan & Roger samtalar med Jenny, som varit nykter i tre månader och dokumenterat varje dag på Instagram under namnet @swedishgirlgonesober - hon tar verkligen ”en dag i taget”. Vi pratar om en trasslig uppväxt med borderline, ansvarskänslor och mobbning som försvann när Jenny började dricka i gymnasiet, om cancern som drabbade henne när hon var 25, om depressionen efter behandlingen – som ledde till mer drickande, om att dricka målmedvetet, om regler för drickande – både egna och andras, om att göra dåliga val, om att försöka dra ner på drickandet, eller sluta dricka utan att lyckas, om stigmat med att ha alkoholproblem, om konsekvenserna som fick henne att välja att bli nykter 10 år efter cancerbehandlingen, om hur man bestämmer sig för att bli nykter på Instagram, om att inte fly från sina känslor, om att vara försiktigt positiv, om gemenskapen, stödet och nätverket som hon hittat på Instagram, om alkoholfria drycker, och om att inte välja bort det sociala livet. Vi avslutar samtalet med några frågor från Alkispoddens Frågelåda, och en diskussion om att hitta balansen mellan att leva varje dag som om det vore den sista, och INTE leva varje dag som om det vore den sista. Låt det smälta in lite… Följ Jenny på Instagram: @swedishgirlgonesober

Johan & Roger reder ut begreppen kring de löften som kommer att uppfyllas om man arbetar i ett 12-stegsprogram. Men först hyllar vi de fantastiska människorna som gästar Alkispodden och öppnar sig för oss – och er. Sedan fördjupar vi oss i löftena. Vi snackar om kraftlöshet, om villighet, om förändring, om träning, om ramar, om slussar, om andlighet, om från och till, och om att det faktiskt är så att om vi jobbar med oss själva i 12-stegsprogram, så får vi bättre liv. Och för er som är nyfikna, här är de löften som vi pratar om: "Vi kommer att känna en ny frihet och en ny lycka. Vi kommer inte att ångra det förflutna eller vilja stänga dörren om det. Vi kommer att förstå ordet sinnesro och vi kommer att uppleva frid. Oavsett hur djupt vi hade sjunkit kommer vi att upptäcka att vår erfarenhet kan vara till nytta för andra. Den här känslan av värdelöshet och självömkan kommer att försvinna. Vi kommer att förlora intresset för själviska ting och vinna intresse för våra medmänniskor. Själviskheten kommer att tyna bort. Hela vår livsinställning och livssyn kommer att förändras. Rädslan för människor och för ekonomisk otrygghet kommer att lämna oss. Vi kommer att intuitivt veta hur vi ska handskas med situationer som tidigare gjorde oss förvirrade. Vi kommer plötsligt att inse att Gud gör för oss det vi inte kunde göra själva. Är detta överdrivna löften? Vi tror inte det”. Från boken Anonyma Alkoholister, sid 73.

Johan & Roger träffar Eric Palmqwist – 44 år, musiker, låtskrivare, producent, popstjärna, gotlänning, stockholmare och en fantastiskt fin människa – som varit nykter sedan juli 2015. En av anledningarna att vi pratar med honom är att han idag (!!!) släpper sin första platta på svenska ”En halv gris kan inte gå”, som handlar om Erics missbruk och vägen ur det. Vi pratar om uppväxt, om mobbing, om att starta band för att ta revansch, om popstjärnelivet, om scenskräck och social fobi, om att låtarna på plattan är skrivna när Eric drack, men inspelade i nykterheten (spännande), om förnekelse, skuld och skam, om den jobbiga natten som fick Eric att sluta dricka, om skräcken inför den första spelningen som nykter, om att vara vuxet barn, om medberoende och jante, om att lära sig att det är ok att ha dålig självkänsla, om att vara ok med att vara den man är, om skillnaden att vara kreativ som artist och låtskrivare i nykterheten, om att träna på förändring, om att tillfriskna i 12-stegsprogram, om turnera med en ”nykter rider” och till sist, som svar på en fråga från Alkispoddens frågelåda, så får vi lära oss vilka tre ackord som är mest signifikativa för tillfrisknandet: G-dur, C-dur och D-dur. Och du, Alkispodden rekommenderar verkligen Erics nya skiva! Bra skit. Lyssna du också: https://open.spotify.com/artist/5EoW06npv8zgVkjUrEO9VW?si=2zGhYebQSbiyNsr98J_diw Följ eric_palmqwist på Instagram

Johan & Roger reser till Malmö för att vara gäster i Navid Modiris podd ”Hur kan vi?” och passar på att låna deras studio för att spela in ett avsnitt av den RIKTIGA Alkispodden. Vi snackar om hur det var för 10 år sen, om polisonger och gemenskap, om förvirring och förändring, om att hitta sig själv - genom att jobba i stegen, om att alltid längta bort, om äldre damer som provocerande förebilder, om att klä sig i klänning för att få blåbärspaj, om den ständigt återkommande rädslan för att bli tråkig, att försöka titta 10 år FRAMÅT i tiden, om att fortsätta tillfriskna, om att det fan inte GÅR att föreställa sig hur ett nyktert liv kan bli när man dricker, om hur man kan göra för att inte vara rädd för framtiden, om utmaningarna med att gå från tanke till handling, om att försöka ta hand om sig själv i nuet, om nyfikenhet, om hur man kan veta vilken människa man vill vara, om barnasinne, om att vara late-bloomer på utförsåkning, om dysfunktionella rädslor, om det kärleksfulla perspektivet, och att om vi fortsätter att hålla oss nära tolvstegsprogram och gör det vi ska – då kommer vi att fortsätta ha fantastiska liv. Det tänker vi att vi ska göra om 10 år. Vad gör NI om 10 år?

Johan & Roger samtalar med Alicia, 32 år från Stockholm, nykter och drogfri i snart 4 år. Vi får höra om hennes resa från Tyresö till Sydney, Australien och tillbaks till Stockholm. Hennes resa börjar som ensambarn i en familj där hon såg sig som den som skulle hålla ihop mamma och pappa, och som inte förstod att det var mammans alkoholism som var problemet. När Alicia blev vuxen började hon leva ut – och som hon gjorde det. En otroligt gripande och ärlig berättelse om hur hon, först motvilligt, kommer i kontakt med droger i Australien – och därefter går ”all-in” i ett dekadent festande i både dysfunktionella och kriminella gemenskaper. Ett festande som till slut får henne att sluta knarka och söka sig till ett 12-stegsprogram. Sen får vi höra om återfallen, maktlösheten och accepterandet av det totala nederlaget. Och om hur hon lever nykter och drogfri nu – genom att hjälpa andra. Tack för ett totalt öppet, ärligt och sårbart samtal om ditt liv Alicia. Magiskt.

2019! Ett nytt år, och Johan & Roger pratar om nystart. Eller börjar att prata om nystart i alla fall – sen pratar vi om Johans fem lärdomar från 2018, om att leva på en strategisk nivå, om att göra nystart som nykter, om att vara som ett träd som måste tappa döda löv för att det ska komma nya friska (och väldoftande!), om förlustaversion, om att ”Våga missa!”, från FOMO till JOMO, om att inte BEHÖVA dricka, om roadtrips, om att behöva tänka på att må bra och vara en bättre människa, om att träna på att se saker ur ett annat perspektiv, om att göra en nystart varje dag, om morgonrutiner (mellan snoozningarna), om det där trädet igen, om femsekundersregeln, och om att det är en bra grej att leva livet en dag i taget.

Johan & Roger samtalar med en förkyld Manne Forssberg, skribent, författare, poddare, med mera – pappa till bland annat böckerna Kukbruk och Pappalogi, samt Pappapodden. Han är också nykter sen 10 år. Vi pratar om en barndom med varma kramar som doftade alkohol och Chanel No 5, om punsch framför ZTV, om utmaningarna med att kräkas med utsvängda byxor, om ryska posten och hånglande, om ”un demi, s'il vous plaît”, om fyllekoncept som ”bygglunch”, ”den årliga dagsfyllan” och ”vinorientering”, om hur drickandet – och ångesten – ökade, om smusslandet och smygdrickandet, om att ta beslutet att sluta dricka, om att gå på sitt första tolvstegsmöte, om rädslan för att bli tråkig, om hur man håller sig nykter i tio år, om att belöna sig själv, om träning, om att missbruka hälsosamma saker, om att jaga nästa kick, om att få njursten av Djungelvrål, om utanförskapet i nykterheten, om att umgås med människor som dricker, om att "varudeklarera", om att dansa nykter (eller inte), och om att identifiera sig som nykter alkoholist och missbrukare (eller inte). Ett roligt och viktigt samtal som landar i att det (fortfarande) kan vara svårt och skamligt att vara nykter alkoholist. Mer om Manne Forssberg hittar du enklast på Instagram: manneforssberg.se

Johan & Roger försöker sig på att sammanfatta Alkispoddens 2018 – ett starkt år på många sätt. Vi pratar om att det varit förbannat kul att göra en podd om ett ämne som vi brinner för och som är stigmatiserat, vi snackar om tårar, möten, lärdomar, insikter, skratt, våra fantastiska gäster – och lyssnare, om kraften i samtalet, om att känna att vi hjälper människor, om alla som stöttat oss och hjälpt till. Och som vanligt så svävar vi ut och kommer faktiskt också fram till en del nya insikter – the silver bullet: ett steg i taget – även under detta sammanfattande snack. Tack alla! För att ni ger oss kraft, energi, mod och uppskattning för det vi gör. Ni är magiska! Alkispodden finns som vanligt på på Spotify (sök på Alkispodden), https://soundcloud.com/alkispodden, Podcaster, Acast och andra ställen där poddar finns – prenumerera gärna, betygsätt gärna. Följ oss gärna på Facebook och Instagram och om ni vill maila oss är det bara att knappa in alkispodden@gmail.com. Vi vill väldigt gärna höra era tankar, frågor och tips!

Johan & Roger snackar med IDA HÖGSTRÖM, som driver Medberoendepodden och föreläser om medberoende. Alltså, herregud vilket samtal! Vi blir helt golvade av Idas berättelse om medberoende. Mycket viktig lyssning för alla! Vi pratar om att leva i symbios med sin missbrukande mamma, om att vara en kameleont – att försöka läsa av av och passa in, om att aldrig berätta för någon annan, om att försöka få sin mamma att sluta dricka, om att de små stunderna av hopp kan vara förödande, att bli mästare på att ljuga, om att ta ansvar för allt och alla, om att drömma sig bort, om att vara ett offer, om att inte orka vara mamma till sin mamma längre, om att bryta sig loss, om att krascha och gå i terapi, om att medberoende är "en manisk besatthet av människor och problem”, om att vilja förändra andra människor, om likheten med alkoholism, om att vara maktlös inför andra människor och situationer, om att, till slut, kapitulera inför sitt medberoende, om att tillfriskna i 12-stegsprogram, om hur ett återfall ser ut för en medberoende, om hur man hittar sig själv efter många år av medberoende, om att förstå sina egna grundläggande motiv, om att hålla upp dörrar, och om vad man kan göra om man är nyfiken på att få hjälp med sitt medberoende. Och till slut så inser vi att vi är så olika, men ändå så lika. Kort sagt, ett helt fantastiskt samtal. Läs mer om Ida och Medberoendepodden här: http://www.medberoendepodden.se Om du vill veta vad du kan göra, eller var du kan vända dig för att få hjälp med medberoendeproblematik, så kolla här: http://www.medberoendepodden.se/tahjalp Lyssna på alla avsnitt av Medberoendepodden här: http://www.medberoendepodden.se/allaavsnitt eller på din favoritpoddspelare. Du hittar också Medberoendepodden på Facebook och Instagram.

Alkispodden svävar ut – som vanligt. Johan & Roger börjar att snacka om Luciafirande och ungdomsfyllor, för att raskt glida över i snack om konsekvenser, om filosofiska frågor – som ”kan man vara alkis utan att dricka”, om att det inte spelar någon roll om vi lyckades hantera vårt drickande under längre eller kortare perioder – vi var ändå alkoholister, om DÖDSKNARK, om London, Japan och mormoner, om lidande som konstform, om att röja undan vrakgodset från det förflutna – dvs jobba i steg 4 och 5, om ”boggarts”, om hemligheter och ärlighet, om att ställa saker till rätta, om att programmet funkar – trots att det är så enkelt – eller tack vare? Och om att det var som rysk roulette för oss när vi drack – vi hade ingen aning om det skulle gå bra eller åt helvete.

Johan & Roger snackar med FREDRIK GRANBERG, 43 år, norrlänning som bor i Stockholm och är programansvarig på Södra Teatern, men också känd som trummis i det legendariska punkbandet Randy. Han har också varit nykter i drygt två och ett halvt år. Kul snack om svåra saker. Vi pratar om att rocken inte direkt är en skola för sunt leverne, om att ta med sig turnén hem, vilket ledde till att varje tillfälle blev fest, som senare ledde till att bag-in-boxen blev Fredriks livs stora kärlek, och att frågor, misstänksamhet och ultimatum från andra ledde till tricksande, smygande och ljugande, om att till slut skita i att ljuga och köra på med drickandet helt öppet, om romantiserandet av en full BIB som sprutar ut vin som en fors, att dricka rödvin i enorma glas med ”skumkrona” (ett av de roligaste samtalen vi har haft om alkoholism), om återställaren som ”game changer”, om kraschen som kom till slut, om att nå botten som äntligen, äntligen kom efter att ha förlikat sig med att han förmodligen skulle supa ihjäl sig, och om tiden i nykterheten, att ta sig tillbaka, att laga relationer, att må bra. Kort sagt, ett fantastiskt (härligt och innerligt) samtal om alkoholism.

Johan & Roger pratar om ensamhet. Tungt ämne. Men viktigt. Vårt drickande ledde till ensamhet, ensamheten var en stark position som blev jävligt svår att ta sig ur på egen hand, så det krävdes konsekvenser eller krav från andra för att vi skulle ta oss ur ensamheten och söka hjälp – och om vi vill ha ett bra liv så bör vi också hitta nya sammanhang och gemenskaper. Vi pratar om ensamhet och isolering som en plats där vi alkoholister trivs för att vi kan tycka synd om oss själva, om att det är så svårt att bryta ensamheten när det enda vi hade där var alkoholen – och om vi då skulle ge upp alkoholen så hade vi ingenting kvar, om att känna sig obekväm i sitt eget sällskap, om att vi var ensam med alkoholen och med våra hemligheter, om att alkoholen var vår bästa kompis, om att inte behöva stå till svars för någon annan än sig själv, om ”tough love” och ”the subtle art of not giving a fuck”, om krav från andra, om att ta ansvar, om identifikation, och om gemenskap. Ensamheten behöver inte vara för alltid. Den kan ersättas med gemenskap och kärlek. Om du vill bryta din ensamhet så kan du börja med att höra av dig till oss om du vill.

Ena halvan av Alkispodden samtalar med den andra halvans fru – om den andra halvan! Låter det komplicerat? Nja, det är helt enkelt så att Roger får chansen att prata med Josefina om Johan. Hur har det varit för henne? Hur upplevde hon Johan när han drack? Och vad är skillnaden nu när han är nykter? Ett spännande samtal om hur det är att vara i en relation med en alkoholist, både före och efter Johan slutade dricka. Vi får höra om det gulliga fyllot, om ”Ove”, om arbetsnarkomanen Johan, om att inte fatta att ens partner är alkoholist, om att ta ansvar för sig själv, om att träna på kommunikation, om att Josefina också förändrats sen Johan blev nykter, om att inte tycka om att bli full, om att gå ut tillsammans med en nykter alkoholist, om att Johan var värre när han slutade snusa, om att vara vuxen och ta ansvar för sig själv, om att sakna sega söndagsmornar, om skräckfilmer, och om Josefinas lärdomar: att först och främst må bra själv, att stå på sig och sätta gränser, kommunicera bättre, och inte försöka lösa andras problem, utan finnas där som stöd. Ett samtal du inte får missa!

Johan & Roger har ett samtal om gränser som landar i att vi blir väldigt berörda av alla anhöriga som orkar sätta gränser och ta ansvar för alkoholisten. Vi pratar om att vi tidigare var gränslösa, om att vi såg gränser som "hinder för vår frihet”, om att hålla skenet uppe så att det verkade som att vi drack normalt, om att vi som alkoholister inte kunde låta bli att gå över gränser, om ”whataboutism” som försvar för vårt drickande, om att det är ungefär lika lätt att argumentera med en alkoholist som med Donald Trump (som för övrigt är nykterist!), om hur själviska, hänsynslösa och respektlösa vi var när vi drack, och om att anhöriga som försökte sätta kärleksfulla gränser blev avfärdade. Vi försöker oss också på att prata lite om det tuffa, tunga och ofta otacksamma ansvaret som anhöriga har – att sätta gränser som får konsekvenser – det är jättesvårt för oss att ge råd till er som är i den situationen, men vi gör ett ödmjukt försök. Ett stort TACK alla magiska anhöriga som orkar vara kvar och ta ansvar. Ta hand om er – ni är riktiga hjältar! PS. Ha överseende med bristande ljudkvalitet, någonting spökade vid inspelningen.

Johan & Roger samtalar med EMELIE OLSSON, 23 år, som berättar om sitt liv och sina erfarenheter som anhörig och medberoende till en alkoholist och drogmissbrukare. En gripande berättelse som verkligen är som en käftsmäll för oss alkisar. Hon berättar om sin uppväxt på ett sätt som får Johan & Roger att tappa talförmågan (för några sekunder i alla fall) och om hur hon skaffade ett eget liv, blev vuxen och klarade av att ”fixa sig själv”. Det blir ett nyfiket, spännande och öppet samtal mellan två alkisar och en anhörig/medberoende som försöker förstå varandra. Magiskt. Lyssna på Emelies podd, MISSBRUKSPODDEN, där hon pratar med missbrukare för att utforska känslorna bakom missbruk och prata om sina – och andras – fördomar (finns på Acast, Spotify och Podcaster). Ännu mer läsbart om, och av, Emelie finns på http://emelieolssons.se och hör av er till henne på missbrukspodden@emelieolssons.se eller på Instagram @emelieolssons.se

Johan & Roger samtalar om ärlighet. Varför ÄR det så viktigt för oss som tillfrisknande alkoholister? Vi pratar om skillnaden mellan att vara ärlig mot sig själv, och ärlig mot andra, om att ärlighet är en nyckel för att bli och förbli nykter, om att det var svårt att vara ärliga när vi drack för att vi inte VAR de personerna som vi ville, och som vi trodde att omgivningen ville att vi skulle vara, om normer och bekräftelse, om att inte ha en egen kompass, om Burning Man, om att ”allt är påhittat”, om att tiden i nykterheten gör att vi kan inse och erkänna när vi inte följer vår egen moraliska kompass, om att spela olika roller, om vita lögner, om passiv aggressiv oärlighet, om social inkontinens, om att ifrågasätta oss själva och våra antaganden om oss själva, om fjärde steget, om att prestationer inte är tillräckligt för att vi ska bli nöjda, om att söka vår inre kärna. Och om att vi behöver hitta sätt att älska oss själva – och för det behöver vi vara ärliga mot oss själva.

Johan & Roger samtalar med CHRISTIAN, 39 år, som grundat organisationen Make a Change och poddar under namnet Mobbningspodden. Han berättar sin historia om mobbning och missbruk. Mycket naket och gripande. Vi pratar om många starka ämnen, bland annat om självmordsförsök som 12-åring, om hur viktig mamma är, om att alkohol och droger var en flykt från problemen, om att det faktiskt FANNS något positivt i missbruket, om att ställa frågan VARFÖR till sig själv och till andra, om att viljan att hjälpa andra har hjälpt Christian att hjälpa sig själv, och vi landar i att det är superviktigt att gräva djupare i VARFÖR vi gör som vi gör. Vi vuxna MÅSTE våga prata om svåra, jobbiga saker! Ett mycket mänskligt – och viktigt – samtal. Mer om Christian här: https://www.makeachange.se/christian-nordenstrom/ Lyssna på Mobbningspodden: https://makeachangepodcast.se/

Johan & Roger ger sig på ett svårt samtal om gud och andlighet. Men först ett ganska långt utlägg om bakfylla – det var ju ett tag sen nu. Efter bakisutflykten, inklusive konceptet ”lucköppning”, kalla cheeseburgare och återställare, så pratar vi om andlighet som en förutsättning för att vara nyktra, om att studsa på gudsbegreppet, om att alkoholen tidigare var en kraft som var större än vi själva, om att många har så svårt för gud att de väljer att fortsätta dricka, om att vi måste öppna upp och vara sårbara, om att vi kan säkra på att den här kraften i alla fall inte är JAG, om att KÄRLEK kan vara en kraft större än vi själva, om att lämna över våra liv och vår vilja i guds omsorg – vilket KAN betyda att vi vill att våra liv ska styras av kärlek, om att be om att bli mindre själviska människor – varje dag, i varje del i våra liv, om att det kanske var ett andligt ögonblick som fick oss att sluta dricka, om att vi inte behöver spela gud och kontrollera allt utan försöka vara kärleksfulla istället – om vi tränar på det varje dag, och om att du som lyssnare förhoppningsvis kan bli lite nyfiken på andlighet. Herregud, vilket avsnitt! Vad tänker ni om gud och andlighet kära lyssnare?

Johan & Roger pratar om kontroll. Johan för dagen i pyjamas – mycket på grund av en störtskur som vi inte hade någon som helst kontroll över. Vi snackar om att ”det som vi försökte kontrollera, det kontrollerade till slut oss”, dvs alkoholberoendet, om Johans ganska stora och komplicerade regelverk för hur han skulle dricka och inte dricka, om att det är skambelagt att inte ha kontroll, om att försöka kontrollera vad andra människor ska tycka och känna om oss, om manipulation som ett verktyg för att försöka skaffa kontroll, om att ta ansvar förs saker som vi inte kan ta ansvar för – och glömma att ta ansvar för oss själva, om att kontroll är en illusion, om att den ultimata kontrollförlusten var när vi bestämde oss för att sluta dricka, om Johans bröllopslöften, om att INGEN har kontroll, om att en stark signal att du dricker för mycket är att du förlorar kontroll över volym, tid och sammanhang, om att alkoholen gav Roger en känsla av att ha kontroll och att det för Johan var exakt tvärtom, om att det var en jävla tur att vi inte träffades på fyllan – det hade ju kunnat sluta hur som helst, om att många alkoholister blir duktiga på att kontrollera omgivningen för att kunna dricka som de vill, om att vi idag behöver träna på att släppa kontrollen, om Sinnesrobönen, om radikal acceptans, om det själviska i att försöka kontrollera och manipulera andra människor, och att om vi släpper kontrollen så får vi sinnesro.

Roger fyller 11 år i nykterheten och detta firas genom att prata om tid. Vi pratar om att årsdagar påminner oss om vår första tid som nyktra, om att jaga tid (och medaljer och brickor), om att samla ihop alla som hjälpt en för att fira, om det speciella band som binds mellan nyktra alkoholister, om att vara nykter en dag i taget, om ”Yokohamaincidenten”, om vad vi kan göra för att undvika att ta ett återfall, om att tänka att allt ska bli bra ”i framtiden”, om att inte vara här och nu, om att fortfarande vara arga för att vi blev retade som barn, om att idag kunna vara medvetna om våra känslor, om att saker och ting kan, och får, ta tid, om alla de erfarenheter vi får när vi utvecklas över tid, om att tiden det tar för en alkoholist att slå i botten är så olika, och om alla de människor som har hjälpt oss under vår nyktra tid. Ta dig tid att lyssna!

Johan & Roger samtalar med JESPER, i 40-årsåldern från Stockholm. Ett riktigt håll-käften-avsnitt, där han berättar om sitt liv och sina erfarenheter som nykter alkoholist och drogfri missbrukare. Vi pratar om att inse att människor i ens omgivning mår dåligt av ens framfart, om att låga förväntningar kan göra livet bättre, om Ben & Gunnar-ögonblick, om att drömma om att ”knäcka koden”, om att missbruka de sista 16 åren helt medveten om att man är sjuk men inte kunna göra något åt det – även fast man VET var hjälpen finns, om att ha nära och kära som står ut med en och väntar på att man ska krascha, om att ”dra ur proppen” och att fortsätta lite till de 13 dagarna av hejdlöst missbruk innan botten var nådd, om människorna nära oss som hade modet att sätta gränser och ta ansvar, om att ”sova på saken”, om utanförskap, om att tro på en kraft som är större än en själv istället för att vara sin egen gud, om kraften i mötet mellan alkoholister, om att förnedringen förbrödrar, och om att idag se en rätt ok, ganska anständig person i spegeln.

Johan & Roger samtalar om 12-stegsprogram – för det är ju det som hjälper oss att tillfriskna. Vi pratar om hur möten går till, om gemenskapen, om service, om ”Stora Boken”, om 12-stegsarbete, om sponsorer, om att det faktiskt ”bara” handlar om alkoholister som hjälper varandra, om att dela och att lyssna, om identifikation och påminnelse, om att det enda som krävs för medlemskap är ”en önskan att sluta dricka eller använda”, om att vi som har valt att arbeta i 12-stegsprogram har liknande problem och har hittat en gemensam lösning, om att det handlar om andliga handlingsprogram, om en kraft större än oss själva, om att sluta ”joxa” så jävla mycket på egen hand, om de 12 stegen och att jobba med sig själv, om att vi inte vill hemlighålla att det är 12-stegsprogrammen som räddat våra liv. Vårt råd är att du som upplever att du behöver hjälp ska vara lite nyfiken på vad 12-stegsprogram är för något. Det har funkat för oss och många andra – och kanske kan hjälpa dig också. Det är värt att testa! Vi tror att det funkar för att det är ett HANDLINGSPROGRAM.

Johan & Roger pratar med Alkispoddens premiärgäst Andrea, 31, från Stockholm. Hon berättar om sitt liv och sina erfarenheter som nykter alkoholist. Vi pratar bland annat om social panik och ångest, att vara bekräftelsetorsk, att vilja bli avtrubbad, om att dricka Baileys ur kaffekopp, om blackouts, om att vilja tappa kontroll och att tysta den kritiska rösten i huvudet, om de slitsamma sista åren som full, om ”den sista parmiddagen", om att vara nykter som en ”grå disktrasa” och googla ”sober people”, om det avgörande telefonsamtalet på Bali, om hopp och tro på ett bättre liv, om att tillfriskna med hjälp av 12-stegsprogram, om skräcken för att vara ”väldigt mycket mellanmjölk", om att för första gången i livet ha en riktning, om hur det är att vara tjej, 31 år och nykter alkoholist, om att oavsett vilka vi alkoholister är så är det ofta mer som förenar oss, än som skiljer oss åt, och om att det finns hjälp för dig som vill sluta – livet kan bli jättebra i nykterheten. Kort sagt; ett fantastiskt samtal om att vara nyktra alkoholister.

Alkispodden snackar om valrörelse! Hur vårt sätt att göra val har ändrats sedan vi slutade dricka. Johan & Roger pratar om hur vi gjorde val förut när vi drack. Kunde vi göra val – eller hade vi inget val? Och varför valde vi det vi valde? Vi försöker gräva lite i vilka anledningar vi hade när vi fattade – eller inte fattade – beslut. Om omedvetna val, själviska val, rationella val, känslomässiga, eller val som handlade om att mörka sanningen för andra, och oss själva – taktiska val helt enkelt. Vi pratar om att vi ofta gjorde kortsiktiga val som inte alls var kopplade till konsekvenser! Vi valde att ta större och större risker i vårt drickande. Roger valde också att dricka Minttu – för det är ju ändå den perfekta kombinationen av vodka och halstablett. Eller kanske var det så att vi inte hade något val? Vi var tvungna att dricka. Alkoholen kontrollerade oss mer eller mindre. Vi konstaterar i alla fall att de flesta valen vi gjorde gick ut på att vi skulle kunna dricka. Och att vi inte kunde välja att sluta dricka. Vi valde mycket hellre att ändra på andra saker. Vad som helst utom vårt drickande! I nykterheten är det viktigaste valet vi kan göra att vara nyktra. För om vi inte är nyktra så kommer vi att förlora allt vi har. Kan låta själviskt, men ju ”nyktrare” vi är desto mer kärlek, omtanke och trygghet kan vi ge till våra nära och kära. Så när vi gör val idag så är det viktigt att fundera på om våra val påverkar vår nykterhet. Vi kan göra val av mer sunda anledningar än vi gjorde när vi drack. Vi har blivit bättre på att ta ansvar – för oss själva och för andra. Och vi har kunnat träna på att göra sunda val i nykterheten. Sen pratar vi en hel del om rädslor. Men det vågar jag inte skriva om, så det får ni lyssna på om ni vill veta mer ;) Vi försöker också reda ut hur vi gick från att ”inte ha något val” till att ”göra valet” att sluta dricka. Någonstans handlar det om att vi valde att ge upp kampen mot alkoholen. Att vi vågade sluta kämpa. Vilket kanske betydde att vi inte hade något annat val än att sluta dricka? Vi landar till sist – återigen – i tacksamhet över att vi är där vi är idag. Johan uppmanar oss också att ”STÄNGA DÖRRARNA” – fatta beslut, gör val istället för inte våga göra val! Sluta vela. Och till sist: GÅ TILL VAL PÅ SÖNDAG – OCH TA ANSVAR FÖR KONSEKVENSERNA!

Johan & Roger zoomar in på maktlöshet. Maktlöshet inför alkoholen, inför sjukdomsinsikten, inför de regler som vi satte upp för oss själva, inför våra LIV på många sätt. Vi pratar om varför maktlöshet är så avgörande för en alkoholist, om att det är så svårt att bli nykter för andras skull - utan att vi som alkoholister måste komma till en punkt där vi vill, eller måste, sluta dricka för vår EGEN skull. Vi konstaterar också att det kan ta väldigt lång tid att förstå – och erkänna – att man är maktlös. En stor del av avsnittet handlar om återfall. Risken för återfall, känslorna inför ett eventuellt återfall och våra rädslor kring detta. Det handlar ju faktiskt om liv eller död för oss. Vi är maktlösa. Johan berättar om när han skulle ta ”en” öl efter 5 års uppehåll från alkohol, vilket slutade i att han hällde i sig 18 Guinness. Maktlös! Vi behöver hjälp att hantera vår maktlöshet. Att få kraft från någon annan än oss själva, för att vi inte har tillräckligt med kraft för att hjälpa oss själva. Även idag, långt in i nykterheten så finns risken för återfall, för att alkoholen tar över igen. Så vi måste hela tiden, varje dag, erkänna att vi är maktlösa och göra det vi behöver för att bibehålla vår nykterhet och vårt välmående. Vi pratar om att nå sin botten! Att slå i ordentligt. Och att när vi är där nere, så finns chansen att vi blir villiga att göra något för att ta oss upp igen. Att ta spjärn mot botten, och börja klättra upp för trappan. För alternativet är att ställa sig på rulltrappan och glida ner mot misär, hopplöshet och död. Och det är den risken som finns med återfall – att vi ger upp. Att vi skiter i vad som händer med oss och ställer oss på rulltrappan och åker neråt. Tills det är över. För oss handlar det här om liv eller död. På riktigt. Dokumentären som Roger försöker komma ihåg är Louis Theroux: Drinking to Oblivion. Den finns tyvärr inte kvar på SVT Play, men kan säkert hittas på andra ställen. Rekommenderas varmt om du vill uppleva fler maktlösa människor.

Vi flyr in i samtal om olika sorters flykt. Flykt TILL något och FRÅN något. Det blir snack om hur vi betedde oss förut när vi drack, hur vi gjorde tidigt i nykterheten och vilka verktyg vi har nu – när vi inte har alkoholen att fly till. Vi pratar om hur vi fixade att fly så att vi kunde dricka som vi ville, att fly från omständigheter där vi inte kunde dricka som vi ville, om geografiskt flykt, jobbflykt, relationsflykt - en massa konstiga, skruvade flyktbeteenden. Allt för att slippa ta ansvar för oss själva och vår relation till alkoholen. Vi samtalar också om att vi har tränat på att stanna kvar i känslor (även om det känns som om man ska gå sönder), istället för att fly. Och att prata om det med andra. Ett annat sätt är att utmana våra grundtankar om saker vi är rädda för, eller vill fly från. Johan tipsar också om guidad meditation som ett verktyg för att hantera känslor (kolla exempelvis apparna Headspace, Insight Timer och 12 Step Sober Meditation – Johan rekommenderar att lyssna på Sarah Blondin). VI pratar också om att kamouflera sitt drickande som någon typ av ”finkulturintresse” – Rioja, IPA, Single malt är några av de trick vi använde för att rättfärdiga vårt otroliga intresse för alkohol. Vi resonerar också om magiska tankar, om att det kanske var ”Den sista flykten” när vi gav upp och slutade dricka, och vi får även fly in i Johans värld av Jurassic Park-muggar, Rambo – First Blood (på VHS) och Trocadero-groggar. Fascinerande.

Kan man lita på en alkis? Det korta svaret är ”Nja...” Men det är ju inte ett bra svar, så vi gräver lite djupare. Vi pratar om att lita på – eller inte lita på – oss själva och på andra, att bygga upp (och rasera) tillit, om den mentala besattheten som förändrade våra personligheter, om att inte kunna hålla löften, om att GÖRA saker i stället för att snacka om det (igen!), om alkoholister som hjälper alkoholister, om kärleksfulla relationer till oss själva och andra (genom ärlighet, respekt och tillit), om att vara ”torrfull” och känslomässig nykterhet, om ”tillitsglappet”, om den listiga beroendepersonen vi hade i oss förut, om att vara nykter ”på vita knogar” (inte så kul), om att ”ja, det går nog att lita på en alkis som har jobbat med sig själv”, om Flatenloppet, och en hel del annat intressant. Det kan du lita på!

Vi pratar om skam. Skam som drivkraft för att sluta dricka – men också som ett hinder att se sitt eget beteende. För vem FAN vill vara alkoholist? Det är ju ingen pojkdröm direkt. Knivigt det där. Vi snackar också om att det är viktigt att inte vara ensam med skammen, utan att dela om den, att släppa ut den i ljuset för att den inte ska slå rot och växa sig större. Vi resonerar också om skillnaden mellan skam och skuld - men att det var svårt att skilja på det när vi drack. Nu har vi lättare att skilja på vilka vi ÄR och vad vi faktiskt GÖR. Det bjuds även på en del historier om hur det är att vara på behandling, om varför vi skämdes för att vara nyktra alkoholister. om vad vi säger till folk som undrar varför vi inte dricker, om perfektionism, om att Johan ett tag in i tillfrisknandet nästan ångrade sig, om alkoholism som allergi, och en massa andra godsaker. Avsnittet rundas av med ett episkt brandtal om att vi måste bryta skammen, tabun och stigman kring sjukdomen alkoholism och att INGEN SKA BEHÖVA SKÄMMAS för att vara alkoholist. Och ett sätt att göra det är att faktiskt vara öppna med att vi är tillfrisknande, nyktra alkoholister. Spread the word!

Idag möter vi två stolta alkisar som pratar om det här med glädje. Vi firar Prideveckan genom att vara stolta och glada över de vi är – för att vi är dem vi är – och för det vi gjort, och gör. Det är viktigt att vi ger oss själva ”cred” för de bra grejerna vi gör. Roger pratar också en hel del om guldfiskar – bonuspoäng till dig som vet vilken (gammal) tv-serie som han syftar på. Vi kommer också till den revolutionerande insikten att det är lättare att hitta glädje och stolthet tillsammans med andra människor som gör samma resa som vi gör, citat ”Det är roligare att ha kul med andra”, slut citat. Men resan till glädje och stolthet har tagit tid – för oss i alla fall. I början av nykterheten handlade det väldigt mycket om att överleva och att få ett drägligt liv. Det gäller att hålla i, att jobba för det och att utvecklas. Vi pratar också om hur glädje KÄNNS i nykterheten. Om att uppleva genuin glädje. Och att en förutsättning för att kunna känna glädje är att vi är närmare våra känslor i nykterheten. ALLA känslor! Vi konstaterar att vi har dragit en vinstlott som är alkoholister – för att det finns en lösning. Och som Johan sammanfattar: ”Jag är stolt och tacksam över att vara alkoholist, för annars hade jag inte kunnat känna genuin glädje”. (Vi kan dessutom vid en genomlyssning konstatera att Roger i detta avsnitt förmodligen också sätter någon sorts rekord i ofullständiga meningar – vilket kanske också kan skänka lite glädje).

På sommarens varmaste dag så har vi valt att fly till ett luftkonditionerat konferensrum för att prata om ångest och rädslor. Vi försöker definiera vad ångest är, hur vi flydde från ångest och rädslor när vi drack, men också om vilka verktyg vi har idag för att hantera ”läskiga” känslor. Vi pratar om 180-gradersprincipen som kompass i nykterheten, dvs "gör det motsatta mot vad du gjorde förut - för att förändra ditt liv”. Det gör att vi idag kan stanna i känslor - och det är ok att vara ledsen, rädd, arg och ha ångest. Vi pratar också om rädslan för vad andra människor tyckte om oss, det vi gjorde eller vad vi sa. Att rädslan för separation gjorde att vi inte ville bli ovänner med andra. Vi snackar en hel del om hur svårt det är att ”hitta sig själv” och älska sig själv oberoende av vad andra människor tycker. Vem är jag? Och vem VILL jag vara? Vi pratar om den röda tråden för Johan & Rogers samtal; viljan att utvecklas. Och att vi måste gå emot våra rädslor för att faktiskt kunna utvecklas. Att använda de verktyg vi har fått och träna på att ändra våra beteenden för att bli bättre människor. Om ”snart-är-semestern-slut-ångesten” börjar smyga sig på, lyssna på detta ångestladdade avsnitt så känns det säkert bättre!

Få saker är så förknippade med alkohol som semester! Då kan man ju dricka lite hur man vill! Men sen då? När vi slutat dricka. Vad händer då? Hur gör man? Hur blir det? Hur hanterar man uteserveringar, roséglamouren, midsommarfesterna, kräftskivorna, semesterbelöningarna som nyktra alkoholister. Det kan vara svårt, men blir lättare med tiden. Vi pratar om hur man tar sig igenom de viktiga FÖRSTA jularna, firmafesterna, semestrarna, midsomrarna, etc - utan att ”bli tråkig”! Och hur festar man med vänner och familj som är vana vid att vi drack (mycket!) förut? Hur upplever vår omgivning oss som ”ickedrickare”? Kan vara svårt ibland att hantera. Olika människor beter sig på olika sätt. Vad ska man säga till dem som undrar varför man inte dricker? Och hur belönar man sig själv när man inte kan skåla i bubbel längre? Johan pratar om att han måste bli omprogrammerad för att kunna hitta ersättning för firande av härliga händelser. Roger pratar också om hur sommarbeteendet förändrats i nykterheten - allt från grillning (med och utan öl) och motion (med och utan öl) till utlandssemestrar (med och utan smirnoff ice). Kort sagt, ett semesteravsnitt som passar utmärkt att lyssna på i hängmattan, på stranden, eller i bilen på väg mot nya spännande resmål. Detta avsnitt är ett inspelat skype-samtal. Johan & Josefina är ju fortfarande på smekmånad (fortfarande utan Roger, hmpf!). Ha överseende med lite skrapigt ljud, brus, och ojämn volym. Hoppas att lyssnarupplevelsen är bra ändå.

Vi pratar ofta om att vi är på en resa i vårt tillfrisknande. Nu blir vi konkreta; hur är det att resa och semestra som nykter alkoholist? Vi pratar om ”den obligatoriska” Arlandaölen kl 5 på morgonen, om smekmånad på mjölkbarer, om den där immande kalla ölen på strandbaren när det är 35 grader varmt, om att ”se hela filmen” om suget kommer, om närvaro och upplevelser, om att känna sig mindre värd som restauranggäst för att man inte dricker alkohol - och vad man kan göra om man känner sig lite skakig i nykterheten på semestern. Följ med på vår resa! Detta avsnitt är ett inspelat Skype-samtal. Johan & Josefina är ju fortfarande i Kanada. Ha överseende med lite skrapigt och svajigt ljud på ett par ställen, samt Rogers ständiga: ”Hörs jag nu? Kan du höra mig Johan? Är jag kvar i Skype? Vem är jag? Är du där?”

Vi reser tillbaks i tiden och släpper ett avsnitt som är inspelat före Johan & Josefinas bröllop, vilket ställer till en del problem när vi berättar lite mer om vilka vi är och våra liv. Vi snackar om tacksamhet som en av de viktigaste nycklarna för att hålla oss nyktra. Johan smyger in den klassiska klyschan ”Det är inte hur man har det, det är hur man TAR det”, som mycket väl kan förtjäna Alkispoddens första väggbonad. Vi fastställer också att det går att träna på att välja att vara positiv och tacksam - med konkreta tips på hur vi har gjort. Och Roger får gåshud när Johan pratar om något jätteviktigt; känslomässiga återfall. Farliga grejer för en nykter alkoholist. Därför måste vi vara närvarande här och nu. Ett av våra viktigaste avsnitt hittills! Lyssna gärna!

Vi pratar om galenskapen som vi var i när vi drack. Hur vi gick över gräns efter gräns i den destruktiva spiralen som är alkoholism. Vi pratar om att vi inte kunde låta bli att dricka. Och vi FÖRSÖKER beskriva hur vi tänkte när vi drack, varför vi drack och hur vi kände oss. Ett avsnitt fyllt av galenskap och skruvade beteenden – och som KANSKE kan ge en bild av vad som pågår i huvudet på en aktiv alkoholist. Alkispodden är Johan & Roger. Vi för ett pågående samtal om hur det är att vara tillfrisknande alkisar. Allt vi säger är våra personliga åsikter och representerar ingen gemenskap eller organisation.

Vi pratar om Johan & Josefinas vigsel, om att skapa något äkta, hur viktigt det är att sätta nykterheten först. Vi samtalar också om att det är tufft och tungt att vara nykter ibland och att det är superviktigt att kunna känna igen sig i en annan alkoholist för att tro på att det kan funka att sluta dricka. Dessutom efterlyser vi också andra alkisar som vill komma och prata med oss i podden. Alkispodden är Johan & Roger. Vi för ett pågående samtal om hur det är att vara tillfrisknande alkisar. Allt vi säger är våra personliga åsikter och representerar ingen gemenskap eller organisation.

Sårbarheten. En superviktig nyckel till att vi blev nyktra och att vi kan hålla oss nyktra. Och detta citat är ju ett fint intro till ämnet: “If we can share our story with someone who responds with empathy and understanding, shame can't survive.” ― Brené Brown Dessutom: Johan läser upp Alkispoddens Manifest! Bara det är värt en lyssning ;) Alkispodden är Johan & Roger. Vi för ett pågående samtal om hur det är att vara tillfrisknande alkisar. Allt vi säger är våra personliga åsikter och representerar ingen gemenskap eller organisation.

Hur gick det till när vi slutade dricka? Vad var det som hände? Hur såg det ut för oss på slutet av våra "dryckeskarriärer"? Alkispodden är Johan & Roger. Vi för ett pågående samtal om hur det är att vara tillfrisknande alkisar. Allt vi säger är våra personliga åsikter och representerar ingen gemenskap eller organisation.

Hej vi är Johan & Roger. Vi pratar om vad alkoholism är, hur vi betedde oss och lite om hur vi jobbar nu för att hålla oss nyktra. Alkispodden är Johan & Roger. Vi för ett pågående samtal om hur det är att vara tillfrisknande alkisar. Allt vi säger är våra personliga åsikter och representerar ingen gemenskap eller organisation.