Det sägs att det krävs en hel by för att uppfostra ett barn men hur funkar det i dag? Och har vi en romantiserad bild av sammanhållningen förr?
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
– Jag har aldrig anlitat en barnvakt.
Alexandra Pascalidou, som haft delad vårdnad om sin dotter sedan dottern var tre år, byggde i stället aktivt upp ett socialt nätverk kring dottern genom att engagera lokalsamhället där de bodde. Hon berättar även om likheterna mellan den egna uppväxten i Grekland – där ”alla barn är allas barn” är en självklar filosofi – och att leva i Rinkeby. Civilkurage, det vill säga att våga säga till andras barn, lyfter Alexandra som en viktig del av ett kollektivt föräldraskap.
Maja Larsson, journalist och författare som har skrivit om föräldraskapets historia, berättar om hur det sett ut historiskt.
– Det finns beskrivet från Dalarna, mitten av 1800-talet, hur småbarn hade som ett hov av slavar omkring sig som var villiga att ställa upp och bära och trösta och leka. Det är innan vi började bli lite mer flyttbara i Sverige och människor flyttade från sin uppväxtplats till en annan del av Sverige för att jobba.
Urbaniseringen har gjort många föräldrar ensamma
– Jag skulle säga att det är en ganska romantiserad bild vi har av byn som hjälper till att fostra barn. Under stora delar av 1800- och 1900-talet har vi inte alls haft den hjälpen på nära håll, berättar Maja.
Trots att dagens föräldrar ofta saknar en ”by” omkring sig, så finns en längtan efter gemenskap. Att låta fler vuxna ta del i barnens liv kan ge både trygghet och nya perspektiv.
– Om jag får mina barn att bli sådana som självklart engagerar sig i andra barn, som har civilkurage och ser sig som en viktig del av andras liv – då kommer jag vara nöjd med det, säger Emmy Rasper.
Människor har i alla tider varit föräldrar men idealen och förutsättningarna har förändrats. Följ med på ett lärande sökande genom historien till ett föräldraskap i tiden!
Programledare: Emmy Rasper
Producent: Erika Hedman
allatidersforaldrar@sverigesradio.se