Hej och välkommen till min podd! Det här är språkresan mot flytande svenska.Nu ska vi prata om något läckert och fantastiskt gott. Godisavsnittet!Svenska på B2 till C2 nivå.
TEXT:
Hej och välkommen till min podd! Det här är språkresan mot flytande svenska.Nu ska vi prata om något läckert och fantastiskt gott. Godisavsnittet!Svensk mat är väl inte något att skryta om. Visst finns det undantag, men den är ibland tung, fet och tråkig utan starka och exotiska kryddor.
Men Sverige är däremot enormt bra på sötsaker. Semlor, tårtor, kakor, pajer, glass och bullar. Sverige kan sina sötsaker. Sverige är bäst på det, enligt min åsikt. Inget annat land som jag varit it har samma kvalitet och fokus på sötsaker. Det är högkvalitet rakt igenom!
Speciellt när det gäller godis. Ja, det känns riktigt kul och lite känslosamt att prata om godis. Hjärtat börjar bulta lite snabbare.
Framförallt när jag tänker på lösviktsgodis. Fråga vilken utlandssvensk som helst vad de saknar mest av Sverige och svaret blir säkert familjen och sedan godiset. Det kommer till och med före saknaden av naturen och lugnet.
Det finns inget ätbart som jag älskar mer än svenskt godis.
Den här podden är speciellt för dig som inte vet så mycket ännu om svenskt godis och alla andra som tycker om mjukgodis.
Jag är uppfostrad med godis. Det var faktiskt hål i tänderna redan vid tolvårsåldern innan jag förstod vikten av fluorid och tandtråd.
Jag började tugga godis tidigt. Fem år gammal tiggde jag med tålamod pengar från mina föräldrar för att kunna gå till kiosken på bron och köpa mjuka godisar. För fem kronor kunde jag köpa mycket godis. Det fyllde upp påsen. 2 kronor var också okej. Man fick peka på det godis man ville ha. Tanten i kiosken rullade ibland ögonen och tog ett djupt andetag för att inte tappa tålamodet.
Det fanns hundratals sorter. Många roliga, klassiska namn. Det fanns gott saltlakrits, hallonbåtar, colanappar, sura vattenmeloner, sega råttor, salta fiskar, skumkantareller, röda båtar, krokodiler, daggmaskar, skumbananer, sura skallar, salt sill, salmiakbitar, lakrits och hallonsnören, halsband, geléhallon, sura nappar, coola gubbar, persiko ringar, geléhallon, vaniljfudge, fruktnappar, sura bläckfiskar, fruktverktyg, Brio frukt, skogsbärsgodis, djungelvrål, kolasnören, skumtomtar, vattenmelonskivor, salta katten, salta rullar, center, jordgubbar, mjuka sockerbitar och bäst av allt - salmiakgrodor.
Jag köpte också smågodis i påsar som Gott och Blandat och en påse Bilar.
Det var som ett slags miniberoende. Godisbitarna var goda, slafsiga, sura, söta, fyllande, kexiga, läckra, lyriska, häftiga, vackra, och nästan alltid en riktig njutning.
Inte bara smakade de bra. De såg bra ut och hade häftiga namn.
Och en och annan annonsslogan också som klistrade sig fast i minnet för evigt som "Ta't Lugnt - Ta en Toy".
Jag fortsatte att älska godis trots alla hål i tänderna. Men sättet att köpa godis ändrades en del efterhand. Gradvis försvann kioskerna och lösgodiset gjorde premiär i mataffärer som ICA och på gamla Pressbyrån där man valde och plockade själv och sedan vägde godiset själv.
Det kändes bra också - även om man ju märkte att det blev dyrare när försäljningen av lösgodiset nu drevs av pengagiriga intelligenta ägare av stora matkedjor, och det där med att köpa saker på Pressbyrån hade alltid varit svindyrt redan från början.
Trots inflationen, svindlet, och prissveket fortsatte nostalgin. Godiset behöll sin enorma popularitet i Sverige. Och ökade till och med massivt i popularitet. Enligt Jordbruksverket konsumerade svenskarna 9 kilo godis på 1970-talet. I dag är det desto mer.
I inget annat land äts det mer godis per invånare än i Sverige. Svenskarna äter nu strax över 20 kg godis per år, enligt myndigheten Jordbruksverket.
När jag flyttade till USA som 21-åring trodde jag att det skulle finnas bra godis precis som i Sverige och många nya intressanta godissmaker.