Varför får Johan Forssell ont i hjärtat?

This is a free preview of a paid episode. To hear more, visit podcast.detfriasverige.se

Viktigt: Idag lanseras Vårdkasens magasin. Läs mer, beställ första numret och läs om hur du kan hjälpa till här!

I veckans avsnitt talar vi om Johan Forssell, de så kallade tonårsutvisningarna och vad som händer när svensk politik börjar styras av känslor snarare än principer. När en minister säger att det gör ont i hjärtat att personer utan rätt att vistas i Sverige måste lämna landet, säger det något om mer än ett enskilt ärende. Det säger något om den liberala högerns svårighet att försvara gränser, lagar och nationell sammanhållning när medierna gör politik av ömmande fall.

Därifrån går samtalet vidare till den större frågan: varför räcker det inte att någon är “schysst”? Vi diskuterar den svenska benägenheten att se alla som isolerade individer, och varför den blicken gör samhället oförmöget att förstå klanstrukturer, parallella lojaliteter och organiserad brottslighet. Rapporter om apotek som utnyttjar välfärdssystem, läkare som skriver falska intyg och personer med koppling till kriminella nätverk i politiska församlingar blir exempel på hur ett tillitsbaserat samhälle kan användas mot sig självt.

Vi talar också om skillnaden mellan masspolitik och metapolitik. Tidöpartierna kan spela en roll i det politiska dagsläget, men de kan inte bära en verklig idépolitisk förnyelse om de saknar en djupare förståelse av folk, kultur, civilisation och svenskarnas långsiktiga intressen. Därför behöver den radikala högern bygga något mer hållbart än kampanjer, missnöje och kortsiktiga partiprojekt.

I avsnittet presenterar vi även Vårdkasens tryckta magasin och varför det är en del av samma arbete. Ett magasin i brevlådan kan nå människor som aldrig skulle söka upp ännu en länk i sociala medier. Genom att prenumerera, köpa lösnummer eller sponsra exemplar till opinionsbildare, politiker och andra nyckelpersoner kan lyssnarna bidra till ett långsiktigt metapolitiskt arbete. Det handlar inte om att övertyga alla i morgon, utan om att lägga grunden för de idéer som kan forma högern om tre, fem och tio år.