Avsnitt 2: Väktarna

I det andra avsnittet av Forntida Astronauter går vi in i en av de märkligaste berättelserna från vår forntid.

Enoks bok.

En text om en man som enligt Bibeln aldrig dog, utan togs bort av Gud. En man som beskriver hur han förs till platser andra människor inte får se, möter märkliga varelser och får kunskap om himlen, solen, månen, stjärnorna, kalendern och världens ordning.

Men framför allt berättar Enoks bok om Väktarna.

En grupp på 200 himmelska varelser som enligt texten lämnar sin plats i en större hierarki, stiger ner på berget Hermon och börjar ingripa direkt i människans utveckling.

De lär människan sådant hon tidigare inte behärskar. Metallbearbetning. Vapen. Astronomi. Växter. Kosmologi och andra kunskaper.

Men Väktarna gör också något annat.

De får barn med människorna.

Barn som enligt berättelsen blir jättar.

Nephilim.

I det här avsnittet presenterar jag mitt perspektiv på vad Enoks bok egentligen kan beskriva. Inte som en berättelse om abstrakta övernaturliga krafter, utan som ett möjligt minne av fysiska varelser, ett myteri, förbjuden kunskapsöverföring och ett ingripande som förändrade människans utveckling.

Och när konsekvenserna av detta ingripande till slut inte längre går att kontrollera fattas ett beslut.

Den gamla världen måste bort.

Det är här berättelsen om syndafloden börjar.