I många familjer, inte minst hos tidigare generetioner, innebär svåra känslor hos den ena att den andre gjort fel. Det finns en stark och omedelbar koppling mellan att någon uttrycker sorg, besvikelse eller ilska och att någon annan då känner skuld eller skam. Det gör det svårt och otryggt att att känna och uttrycka känslor. Att visa och dela känslor blir förknippat med ansvar, krav, skuld och skam. Man blir indragen i varandras känslor och reaktioner och när man som vuxen sedan vill ta sig ur det här mönstret kan det vara svårt att veta hur man ska göra. Ett alternativ kan bli att man håller sina känslor för sig själv för att slippa drama. En vanlig lösning är att bli känslomässigt rationell och hantera känslor genom att förstå. Men hur kan man göra på ett sätt som blir bra på sikt? Hur kan man stanna kvar hos sig själv och slippa bli känslomässigt intrasslad?
Välkommen att lyssna!
Med värme,
Evalotta.
Mer information om mig och min verksamhet finner du på www.evalottastiernholm.se
Där hittar du gratismaterial på bloggen, onlinekurser och annat som jag håller på med.