Med ett otryggt anknytningsmönster i bagaget, finns där någonstans en längtan efter den totala sammansmältning man inte fick som liten. Man saknar den enhet med sin förälder som behövs för att man ska ha något att skilja ut sig från. Det gör det svårt att bli en egen individ de gränser runt sin person som behövs för en stabil självkänsla. Att närma sig andligheten kan ge den där känslan av att vara ett som man saknar. Gott så. Men det finns också en fälla i att ge sig hän åt sanningar som att jag är du och du är jag. I alla du möter, möter du Gud. Stänger du ute någon från ditt hjärta, stänger du äver ute dig själv. Innan man fått en grunad känsla för sitt eget jag, kan man lätt förlora sig i medberoende om man fokuserar på det gränslösa. Man behöver uppleva sig som en separerad, tydlig individ för att inte förlora sig i gränslösheten där allt är ett. Man kan behöva stänga sitt hjärta för någon för att skydda sig själv och sina gränser. Det är inte fel. Man kan också känna kärlek till någon, men ändå behöva ha ett avstånd för att inte förlora sig i medberoende.
Om det här pratar jag idag.
Välkommen att lyssna.
Med värme,
Evalotta.
Mer information om mig och min verksamhet finner du på www.evalottastiernholm.se
Där hittar du gratismaterial på bloggen, onlinekurser och annat som jag håller på med.