Historia.nu med Urban Lindstedt

Finska vinterkriget inleddes med sovjetiska bombningar av Helsingfors i Finland den 30 november 1939 efter att Finland vägrat att acceptera krav på justeringar av gränsen. Sovjetunionens invasion sträckte sig från Barents hav i norr till Östersjön i söder.

Röda armén var helt överlägsen i fråga om trupper och material, men de möttes av mycket hårt motstånd av de motiverade finska trupperna som kunde utnyttja terrängen till en gerillakrigsliknande taktik. Finnarna kämpade tappert i väntan på utländsk undsättning som aldrig kom.

Detta är andra delen i en serie av sju om andra världskriget. Historia Nu:s programledare Urban Lindstedt samtalar med Martin Hårdstedt, professor i historia vid Umeå universitet.

Josef Stalin ansåg att den sovjetiska industristaden Leningrad var hotad av potentiella militära angrepp genom Finland. Därför krävde Sovjetunionen i oktober 1939 att Finland skulle lämna ifrån sig Karelska näset, förstöra sina försvarsverk i öster och arrendera ut halvön Hangö till en sovjetisk flottbas. Finland avvisade dessa krav, vilket ledde till att Sovjetunionen beslutade att ta dessa områden med våld.

Sovjetunionen hade över 500 000 soldater, 30 gånger fler flygplan och 200 gånger fler stridsvagnar än Finland. Finland hade en armé på 275 000 soldater, men saknade nödvändig militär utrustning.

Fältmarskalk Mannerheim visste att Finland inte skulle kunna vinna kriget i traditionell mening. Hans strategi var därför att fördröja den sovjetiska invasionen så mycket att omvärlden skulle hinna komma till Finlands undsättning. Denna strategi fokuserade på att skydda Karelska näset och förhindra att Röda armén nådde Helsingfors.

Finländarna använde en taktik som kallas "mottitaktiken", vilket innebar att de skar av de sovjetiska styrkornas förbindelser bakåt, anföll dem från sidorna och splittrade deras förband i mindre grupper. Denna taktik visade sig vara mycket framgångsrik och ledde till en rad finska segrar.

Sverige förklarade sig icke-neutralt och blev icke-krigförande, vilket möjliggjorde omfattande materiellt stöd till Finland, inklusive vapen. Dessutom organiserade Sverige en frivilligkår för att hjälpa Finland.

Trots det hårda motståndet och framgången med mottitaktiken, kunde Finland inte hålla emot den sovjetiska invasionen. Vid utgången av februari 1940 inleddes fredsunderhandlingar i Moskva. Fredsavtalet, även känt som Moskvafreden, undertecknades den 13 mars 1940. I enlighet med detta avtal avträdde Finland flera områden till Sovjetunionen, inklusive Karelska näset, Ladogakarelen och delar av Fiskarhalvön. Dessutom arrenderades Hangö udd till Sovjetunionen på trettio år.

Bild: Finska skidsoldater under Vinterkriget 1939-40. Källa:SA-Kuva, Public Domain

Musik: Njet Molotoff! Kampsång från finska vinterkriget, Youtube, Public Domain.

Lyssna också på De finska soldaternas krigstrauman under andra världskriget.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Andra världskriget startade tidigt på morgonen den 1 september 1939 när Nazityskland anföll Polen. Polens öde hade beseglats några dagar tidigare när Sovjetunionen och Nazityskland ingick en ohelig allians och i ett hemligt protokoll delade upp landet mellan sig.

Storbritannien och Frankrike förklarade krig mot Tyskland den 3 september, men deras insatser var symboliska. Trots de polska styrkornas heroiska motstånd ledde Nazitysklands tekniska och numerära överlägsenhet till att den polska armén kollapsade inom tre veckor. Den 17 september 1939 gick Röda armén in i östra Polen.

Detta är det första avsnittet i en serie av sju om andra världskriget, där programledaren Urban Lindstedt samtalar med Martin Hårdstedt, professor i historia vid Umeå universitet, om anfallet på Polen och krigets början.

Trots en numerärt stor armé lyckades Polen inte stå emot den tyska krigsmaskinen, som med sin blixtkrigstaktik revolutionerade modern krigföring. Tysklands kombination av snabba pansaranfall, flygvapenstöd och välkoordinerade operationer krossade det polska försvaret.

Den polska armén saknade både modern utrustning och förmåga att möta den nya tidens mobila krigföring. Dessutom var landets försvarsstrategi, som byggde på att skydda gränserna, ineffektiv mot Tysklands framryckningar vilka snabbt splittrade och omringade de polska styrkorna. Polens utsatta läge förvärrades ytterligare när Sovjetunionen invaderade från öster den 17 september, vilket tvingade Polen att slåss på två fronter.

Storbritannien och Frankrike, som hade försvarsfördrag med Polen, förklarade krig mot Tyskland den 3 september men kunde inte erbjuda något konkret militärt stöd. Polens isolering och den övermäktiga fienden ledde till landets fall på bara fem veckor.

Efter erövringen av Polen började Tyskland och Sovjetunionen genomföra systematiska åtgärder för att eliminera den polska nationen. Västra Polen annekterades direkt av Nazityskland, medan centrala delar organiserades som Generalguvernementet. Nazisterna inledde omedelbart en brutal politik av germanisering, där polsk kultur systematiskt undertrycktes. Miljontals polacker fördrevs från sina hem för att skapa plats åt tyska bosättare, medan hundratusentals polacker tvångsrekryterades som slavarbetare i Tyskland.

Den nazistiska Generalplan Ost föreslog en etnisk rensning och germanisering av Polen. Miljontals polska judar fördes till getton, och utrotningsläger som Auschwitz och Treblinka etablerades. Dessa blev centrala för Förintelsen, där cirka tre miljoner polska judar och ytterligare tre miljoner polska medborgare dödades. Samtidigt deporterade Sovjetunionen hundratusentals polacker till Sibirien, och i Katynmassakern 1940 avrättade den sovjetiska säkerhetstjänsten NKVD över 20 000 polska officerare och intellektuella.

Bild: Möte mellan tyska och sovjetiska soldater i Polen, 20 september 1939. I ett hemligt protokoll till Molotov-Ribbentrop-pakten delades Polen upp mellan Nazityskland och det kommunistiska Sovjetunionen.

Källa: Bundesarchiv, Bild 101I-121-0008-25, Ehlert, Max, Wikipedia, CC-BY-SA 3.0

Musik: Mazurek Dąbrowskiego ("Än är Polen ej förlorat") av Józef Wybicki; Wikimedia, Public Domain

Lyssna också på Hitlers och Stalins koloniala projekt krävde planerade massmord.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den romerske kejsaren Konstantin den stores (272–337 e.Kr.) omvändelse till kristendomen är en central händelse i Västerlandets historia. Kristendomen gick från att vara en förföljd minoritet till att bli den dominerande religionen i Romarriket.

Konstantins relation till den traditionella romerska religionen var dock pragmatisk. Han tillät fortsatt kult av solguden Sol Invictus och tolererade inledningsvis andra religioner. Trots sitt starka stöd för kyrkan lät han inte döpa sig förrän på sin dödsbädd år 337. Denna balansgång mellan det gamla och det nya var sannolikt avgörande för hans politiska framgång.

I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med antikvetaren och författaren Allan Klynne, som är aktuell med boken Konstantin den store – Roms förste kristne kejsare.

I början av 300-talet e.Kr. befann sig det romerska imperiet i djup kris. Tetrarkin – ett fyrkejsarsystem skapat för att stabilisera styret – hade kollapsat, och inbördeskrig rasade mellan rivaliserande tronpretendenter. I detta kaos steg Konstantin fram, son till kejsaren Constantius Chlorus. Efter faderns död år 306 utropades han av sina trupper till kejsare i väst.

År 312 ställdes Konstantin mot sin främsta konkurrent om makten, Maxentius, i slaget vid Milviska bron. Enligt flera källor såg han inför striden ett kors på himlen, tillsammans med orden "I detta tecken skall du segra", eller drömde om en ängel som visade honom symbolen Chi-Rho – de första bokstäverna i det grekiska ordet för Kristus. Han lät måla symbolen på soldaternas sköldar och vann en avgörande seger. Maxentius drunknade i Tibern, och Konstantin tågade in i Rom som härskare över väst.

Året därpå, 313, utfärdade Konstantin tillsammans med kejsar Licinius det så kallade Milanoediktet, som garanterade religionsfrihet i hela riket och avslutade de systematiska förföljelserna av kristna. Även om han själv ännu inte var döpt började han aktivt gynna kyrkan: han donerade mark, gav ekonomiskt stöd och påbörjade bygget av kyrkor som Lateranbasilikan och den första Peterskyrkan.

Vid denna tid var kristendomen ännu en minoritetsreligion, men snabbt växande. Dess fokus på själens frälsning, individens värde och evigt liv tilltalade många i ett samhälle präglat av oro och kris. Dess välorganiserade församlingar bidrog till en stark infrastruktur, som snart blev ett viktigt verktyg även för staten.

Trots kristendomens pacifistiska ursprung valde Konstantin att knyta den till sin militära och politiska makt. Genom att uppträda som Guds utvalde kejsare – en förening av andlig och världslig auktoritet – skapade han ett nytt sätt att härska.

Musik: Saturnalia av bzur, Storyblock Audio.

Bild: Konstantins staty i Kapitolinska museerna. Del av statyn av Konstantin den store, bevarad i Kapitolinska museerna i Rom. Skulpturen, ursprungligen uppförd i början av 300-talet e.Kr., föreställer kejsaren i idealiserad stil och symboliserar hans makt och gudomliga auktoritet som både romersk härskare och kristendomens beskyddare. Wikipedia. Public Domain.

Lyssna också på Pyrrhos – på fel sida i historien i kampen om världsherraväldet.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Mumier har fascinerat mänskligheten sedan antiken. Under tre tusen år balsamerade egypterna sina döda, prydde dem med hundratals amuletter och statyetter och lade dem i konstfullt utsmyckade kistor för att förbereda sina anhöriga för livet efter döden.

Vår fascination har var så stor att vi glömde bort att det handlade om mänskliga kvarlevor. Under flera århundraden var handeln med mumier varit omfattande. Vi använde malna mumier som en universalmedicin ända fram till 1900-talet. Och mumier har länge varit de största dragplåstren till muséer världen över. Förståelsen för att mumier handlar om mänskliga kvarlevor och att de bör behandlas med respekt är ganska ny.

I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Sofia Häggman, egyptolog och intendent på Medelhavsmuseet i Stockholm. Hon är aktuell med boken Mumier – Fakta, forskning, Fiktion.

Detta är en nymixad repris.

Mumifiering utvecklades under årtusenden till ett hantverk och skön konst. Den grekiska historikern Herodotos beskrev detaljerat hur processen gick till som innehöll både eteriska oljor, kåda, saltbad, uttag av inälvor samt lindning med linnetyger. Här ingick också otal amuletter och statutetter för att hjälpa den anhöriga till evigheten. Dödsböcker och inskriptioner var också viktiga för att hjälpa den döde vidare i dödsriket.

De omsorgsfullt balsamerade mumierna har felaktigt fått oss att tro att de forntida egyptierna var besatta av döden. Avståndet i tid har avidentifierat mumierna och fått oss att glömma bort att mumier en gång var människor som även i döden bör visas respekt.

Trots årtusenden av gravplundringar har välbevarade gravkamrar med mumier kunnat grävas ut och ställas ut på världens muséer. Missförstånd vid översättningar av arabiska medicinska handböcker fick européerna att ordinera nermalda mumier som medicin mot en rad sjukdomar.

Tidiga europeiska resenärer i Egypten köpte gärna med sig en mumie hem och handeln med mumier var big business i Europa där mumier sålts som medicin från medeltiden fram till 1700-talet. Efterfrågan på mumier fortsatte, även efter att den medicinska effekten började ifrågasättas, till kuriosakabinett och som diplomatiska gåvor.

Under 1800-talet dök mumierna upp i skönlitteratur och senare i spelfilmer. Fascinationen inför mumier har fått oss att glömma att det är kvarlevor från människor.

Lyssna också på Karl XII:s intresse för mumier.

Bild: Hunefers dödabok. Mittpunkten i den övre scenen är mumien av Hunefer, visad med stöd av guden Anubis (eller en präst som bär en schakalmask). Hunefers fru och dotter sörjer, och tre präster utför ritualer. De två prästerna med vita skärp genomför ritualen för att öppna munnen. British Museum. Wikipedia, Public Domain.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sociologin blev viktig för att förstå samhället under de snabba samhällsomvandlingarna i Norden på 1960-talet. Sociologin bröt med den tidigare dominerande elitens konservatism och nationalromantik.

Erik Allardt (1925–2020) var en av Nordens mest inflytelserika sociologer. Genom sina empiriska studier om klass, språk och social integration formade han sociologin i Norden. Han intresserade sig bland annat för varför småbrukare i vissa områden blev kommunister.

I podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Jan Sundberg, professor emeritus i allmän statslära vid Helsingfors universitet, om Erik Allardts betydelse för nordisk sociologi, hans forskning om finlandssvenskar och kommunismen i Finland. Jan Sundberg medverkar i antologin Erik Allardt och den moderna sociologins genombrott. Detta är ett betalt samarbete med Svenska litteratursällskapet i Finland.

Erik Allardt föddes i Helsingfors i en bildad borgerlig familj och doktorerade 1952 vid Helsingfors universitet med en avhandling om skilsmässofrekvenser och deras socioekonomiska orsaker. Som professor i sociologi (1958–1990) utbildade han generationer av finländska sociologer och hade nära kontakter med internationella forskare som Seymour Martin Lipset och Robert Merton.

Allardt studerade kommunistiska rörelser i Finland, särskilt "ödemarkskommunism" i glesbefolkade områden. I Social struktur och politisk aktivitet (1956) använde han empiriska metoder för att analysera varför vissa grupper drogs till kommunismen. Hans forskning om kommunism undersökte hur klass, utbildning och ekonomi påverkade politiska preferenser och utgjorde en viktig grund för senare studier om politiska rörelser i Norden.

Hans studier av finlandssvenskar, ofta i samarbete med andra forskare, belyste språkminoritetens sociala och ekonomiska position. I Språkgränser och samhällsstruktur (1981) analyserade han den finlandssvenska befolkningen ur ett jämförande europeiskt perspektiv, vilket blev en milstolpe inom minoritetsforskningen. Han undersökte hur språklig och kulturell tillhörighet påverkade finlandssvenskarnas sociala och ekonomiska situation och visade att gruppen var heterogen samt att språkets status förändrades över tid.

Hans studier om minoriteter och politiska rörelser är fortsatt aktuella i diskussioner om identitet, nationalism och social sammanhållning. Genom sitt arbete bidrog han både till akademisk forskning och samhällsdebatten i Finland och Norden.

Allardts arbete har haft en bestående påverkan på sociologin och samhällsvetenskapen i Finland och Norden. Hans kombination av empiriska data och teoretisk analys inspirerade flera generationer av forskare. Hans teori om välfärd används fortfarande för att förstå livskvalitet och social hållbarhet.

Bild: Valaffisch från kommunvalet i Finland från Demokratiska Förbundet för Finlands Folk (DFFF) 1945. Kommunisterna var mycket starka i Finland efter kriget med tvåsiffriga röstandelar. Sociologen Erik Allardt intresserade sig för varför kommunisterna hade så stort folkligt stöd i Finland. Källa: Finlands Riksarkiv, Finna.fi. Public Domain.

Musik: Internationalen med Aage Nielsens orkster; 1934, Internet Archive, Public Domain.

Lyssna också på Dödslägren efter finska inbördeskriget.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Adolf Eichmann (1906-62) var organisatören bakom utrotningen av Europas judar under andra världskriget. Efter att Tredje riket besegrats dröjde det innan världen förstod vilken viktig roll byråkraten Adolf Eichmann spelat i förintelsen. Vilket gav Eichmann en möjlighet att fly till Argentinas.

Den färglöse byråkraten var också den roll Adolf Eichmann ville spela när han kidnappades 1960 av den israeliska säkerhetstjänsten Mossad och i den långa rättegången i Israel. Men historien visar snarare en glödande antisemit än en kugge som bara löd order, som i Ungern fortsatte att organisera massmord när hans överordnade Heinrich Himmler bett honom sluta.

I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Erik Åsard, professor emeritus i Nordamerkastudier vid Engelska institutionen vid Uppsala universitet. Han är aktuell med boken Operation Eichmann.

Adolf Eichmann som föddes 1906 hade en obetydlig karriär bakom sig innan han blev medlem i NSDP och SS 1932. Inom SS blev han med tiden blev ansvarig för judiska frågor, reste till Palestina och lärde sig hebreiska och jiddish. Adolf Eichmann blev byråkraten som planerade folkmordet på judarna och han deltog också i Wansee-konferensen i januari 1942 där judarnas slutliga öde bestämdes.

Inom SS fick han aldrig en högre grad än Obersturmbannführer, motsvarande överstelöjtnant i Sverige, och kunde därför efter kriget sopa igen spåren efter sig och fly till Argentina.

Men den 11 maj 1960 kom historien ifatt honom när en israelisk kommandogrupp från Mossad kidnappade Eichmann i Argentina utanför Buenos Aires. Kidnappningen blev en världssensation och följdes av en lika uppmärksammad rättegång i Jerusalem, som avslöjade vidden av de brott som Eichmann hade gjort sig skyldig till som Förintelsens organisatör.

Bild: Adolf Eichmann somObersturmbannführer i SS-uniform (ca. 1942) och  “urvalet” av ungerska judar vid Auschwitz II-Birkenau i det tyskockuperade Polen i maj 1944. Direkt till gaskamrarna eller till arbete i lägret. Bilden är från Auschwitz albumet. Wikipedia. Public Domain.

Lyssna också på Franska revolutionen – konspirationsteoretikernas urkälla

Musik: Glimpse Into A Dark Mind av Humans Win, Storyblocks Audio

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den amerikanska revolutionen var mer än bara en kamp om representation och frihet. I Boston var flera av de ledande revolutionärerna rika handelsmän som såg sina affärsintressen hotade av brittiska tullar. I Philadelphia och New York växte motståndsnätverk fram som försvarade rätten till fri handel.

Under 1700-talet var dessa tre städer sammanlänkade genom ett livligt nätverk av både laglig handel och en omfattande smuggling. Tillsammans utgjorde de ett slags ekonomiskt kluster som agerade mer som rivaler än lydiga provinser under London. Genom smuggling och handelsförbindelser med franska, portugisiska och nederländska hamnar byggde de upp ett parallellt system som effektivt kringgick brittiska handelshinder.

I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med ekonomhistorikern Jeremy Land om de ekonomiska orsakerna bakom den amerikanska revolutionen. Han är aktuell med boken Colonial Ports, Global Trade, and the Roots of the American Revolution (1700–1776).

När vi tänker på den amerikanska revolutionen är det ofta dramatiska scener som dyker upp: Boston Tea Party, vapenskrammel vid Lexington och Concord, rop om frihet och självständighet. Men kampen för ekonomisk frihet från kolonialmakten Storbritannien föregick den politiska självständigheten.

Storbritannien försökte tygla denna utveckling med lagar och tullar, men saknade resurser för att få full kontroll. Tulltjänstemän var få och ofta korrumperade, och lokala handelsmän hade både pengar och makt att göra motstånd. Denna relativa ekonomiska frihet ledde till en form av mental och praktisk självständighet långt innan självständighetsförklaringen skrevs. Boston, New York och Philadelphia började agera som ekonomiska aktörer med egna intressen – inte som kuggar i ett imperium.

När britterna på 1760-talet skärpte tonen med skatter som Stamp Act och Townshend Acts utbröt inte bara vrede – utan också organiserat motstånd. Bojkotter, smuggling och politisk mobilisering blev vardag. Det var handelsmännen, de ekonomiska motorerna i kolonierna, som ofta stod i spetsen för revolutionen.

Det är i skärningspunkten mellan ekonomi och politik som den amerikanska revolutionen verkligen tar form. De koloniala hamnarna var inte bara strategiska punkter på en karta – de var hjärtat i en ekonomisk förändring som gjorde revolutionen oundviklig.

Det var köpmännen i hamnstäderna som i praktiken började skriva självständighetens förhistoria. Långt innan de första skotten avlossades i Lexington, pågick en annan kamp – tystare, men minst lika avgörande – i hamnmagasin, på handelsfartyg och i de koloniala gatornas skuggor.

Bild: Förstörelsen av teet i Bostons hamn, en ikonisk litografi från 1846 av Nathaniel Currier; uttrycket "Boston Tea Party" hade ännu inte blivit vedertaget. Notera att få av männen som kastade teet som faktiskt var förklädda till ursprungsamerikaner enligt den vanliga historien.

Musik: ”Chester” är en patriotisk hymn komponerad av William Billings och sjöngs under det amerikanska revolutionskriget. Chester av William Billings (kompositör), William Schuman (arrangör). framförd av United States Marine Corps Band, 2014. Wikimedia Commons, Public Domain.

Lyssna också på Göteborgs briljanta historia.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Handskriften var en omvälvande förändring i tankarnas historia. Skriftkulturen på den äldre medeltiden gav möjligheter till djupare reflexioner i sökandet efter mening och ett mer abstrakt tänkande

När senare boktryckarkonsten gjorde det skriva ordet tillgängligt för en större publik lades grunden för både reformationen och den vetenskapliga revolutionen. Det skrivna ordet kunde nu förändra kontinenter.

I detta avsnitt samtalar programledaren Urban Lindstedt med David Dunér, professor i idé- och lärdomshistoria vid Lunds universitet som är aktuell med boken Svensk idéhistoria – Forntid, medeltid, renässans. Detta är andra delen av två som utgår från boken Svensk idéhistoria.

Samspelet mellan tänkandet och omvärlden har drivit fram nya idéer – från att odla marken till att uttrycka tankar i hällristningar och runor. Senare kom introduktionen av skriftkultur och kristendom som gjorde allt mer abstrakta tankar möjliga. Boktryckarkonsten och reformationens ökade möjligheterna till tankeutbyte och snabbade på utvecklingen.

Lyssna också på Martin Luthers idéer blev grundstenen till Sveriges välstånd.

Bild: Gregorius IX Liber Decretalium. Utf. andra fjärdedel av 1300-talet, Nationalmuseum Digitaltmuseum.

Musik: Medieval World Video Game av Aparat Blue, Storyblocks Audio

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det går att tränga in i människornas tankevärld före skriftspråket. Arkeologiska fynd som verktyg och statyetter, gravar och hällristningar ger pusselbitar till hur människorna tänkte för 15 000 år sedan i det som skulle bli Sverige. Utgångspunkten är människans eviga strävan efter att förstå sin omvärld. 

När långt senare de första runskrifterna ristades under 200-talet efter Kristus går det att uttyda mer komplexa tankar och världar, men runorna på rökstenen är fortfarande mycket gåtfulla.

I detta avsnitt samtalar programledaren Urban Lindstedt med David Dunér, professor i idé- och lärdomshistoria vid Lunds universitet som är aktuell med boken Svensk idéhistoria – Forntid, medeltid, renässans. Detta är första delen av två som utgår från boken Svensk idéhistoria.

Samspelet mellan tänkandet och omvärlden har drivit fram nya idéer – från att odla marken till att uttrycka tankar i hällristningar och runor. Senare kom introduktionen av skriftkultur och kristendom som gjorde allt mer abstrakta tankar möjliga. Boktryckarkonsten och reformationens ökade möjligheterna till tankeutbyte och snabbade på utvecklingen. 

Lyssna också på Ölands fornborgar – kultplatser och försvarsanläggningar.

Bild: Lurblåsare från hällar i Bohuslän. Bohusläns museum, fotograf okänd, Digitaltmuseum.

Ljud: Fairytale Female Vocal av Psystein, Storyblocks Audio

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sommaren 1939, medan Europa stod på randen till ett nytt världskrig, arbetade den svenske affärsmannen Birger Dahlerus febrilt bakom kulisserna. Han hade knutit kontakter på högsta nivå i både Nazityskland och Storbritannien och såg sig själv som en möjlig fredsmäklare.

Dahlerus hade affärsintressen i Tyskland och nära relationer med högt uppsatta nazister, särskilt Göring. Trots att Hitler redan planerade invasionen av Polen, reste Dahlerus fram och tillbaka mellan Berlin och London i hopp om att förhindra kriget. Han överskattade dock sin betydelse – britterna litade inte på honom och Hitler använde honom för att splittra de allierade.

I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med författaren och statssekreteraren Johan Jakobsson som skrivit boken Görings vittne – Vitvarudirektören Birger Dahlerus försök att stoppa andra världskriget.

Birger Dahlerus var en svensk industriman som hade byggt upp en förmögenhet genom sina affärer med Tyskland. Han hade nära relationer med flera högt uppsatta personer inom det nazistiska etablissemanget, inte minst Göring, som såg honom som en pålitlig kontakt i Sverige.

Dahlerus var övertygad om att om han bara kunde föra samman de rätta personerna, skulle kriget kunna avvärjas. Men hans försök att medla mellan Hitler och Chamberlain var dömda att misslyckas, och han blev i stället en bricka i ett större politiskt spel.

I slutet av augusti 1939 intensifierade han sina försök att förhindra kriget. Han reste fram och tillbaka mellan Berlin och London i ett desperat försök att få britterna och tyskarna att förstå varandra. Dahlerus ansåg sig ha unik insyn i den tyska ledningens tankar, men överskattade sin egen betydelse. Britterna litade inte på honom, och Hitler var aldrig seriöst intresserad av en fredlig lösning – i stället använde han Dahlerus som ett verktyg för att försöka splittra de allierade.

När kriget väl bröt ut, blev Dahlerus en omstridd figur. Han hade gjort affärer i Nazityskland och haft nära band till Hermann Göring, en av Hitlers närmaste män. Var han en idealistisk affärsman som verkligen ville rädda freden, eller en naiv aktör som nazisterna utnyttjade?

Efter krigets slut blev Dahlerus en centralfigur vid Nürnbergprocesserna. Hans nära relation till Göring och hans medlingsförsök gjorde honom till ett intressant vittne. Under rättegången vittnade han om Görings roll i förspelet till kriget och de misslyckade fredsförsöken. Han hävdade att Göring vid flera tillfällen uttryckt en vilja att undvika en total konfrontation med Storbritannien, men att Hitler och den nazistiska ideologin gjorde detta omöjligt.

Bildtext: Birger Dahlerus, den svenske affärsmannen som försökte medla mellan Nazityskland och Storbritannien inför och efter krigsutbrottet den 1 september 1939, blev en kontroversiell person. Sommaren 1939, deltog Dahlerius i Kraft Durch Freude-festivalen i Hamburg den 23 juli 1939 (inringad på hedersläktaren under ett tal av Hermann Göring). Public Domain.

Musik: Spooky Tension Eerie Background. Av The Turquoise Moon. Storyblock Audio.

Lyssna också på Hitlers och Stalins koloniala projekt krävde planerade massmord.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Preparatet THX kan ha injicerats i upp till 150 000 människor under perioden 1952 till 1989, utan att någon nytta någonsin bevisades i vetenskapliga experiment. Människor som lämnats utan hopp av en bristfällig cancervård vallfärdade till veterinären Elis Sandberg (1910–1989) i Aneby för att få THX, som framställdes av kalvbräss.

Den karismatiske och empatiske Elis Sandberg blev en följetong i kvällspress och veckopress under årtionden. Slutet för THX kom först efter att det godkändes som naturläkemedel 1987 och kontroverserna upphörde.

I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Maria Josephson, idéhistoriker vid Karolinska Institutet, som är aktuell med boken Lex THX – Historien om Sveriges största medicinska konflikt och den märkvärdiga veterinär som skapade den.

Om vi förflyttar oss till 1950-talet var sjukvården underdimensionerad och behandlingsformerna mot cancer begränsade. Dessutom saknade många läkare kunskap för att hantera människors oro. Många cancerpatienter skickades helt enkelt hem för att dö – utan smärtlindring. Detta samtidigt som cancerdiagnoserna ökade i samhället.

Det var denna lucka som Elis Sandberg fyllde med sitt preparat THX, som han var helt övertygad om kunde bota cancer och en rad andra sjukdomar. Många läkare var intresserade av THX när de saknade fungerande behandlingar för dödssjuka patienter. Samtidigt medverkade Elis Sandberg aldrig fullt ut för att få sitt preparat vetenskapligt bekräftat.

Bild: Veterinär Elis Sandberg 1 januari 1966. Wikipedia, Public Domain.

Musik Classical Crossover, MoodMode, Storyblocks Audio.

Lyssna också på När syfilis spred skam, galenskap och död över Europa.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Filosofen, författaren och kompositören Jean-Jacques Rousseau (1712–1778) förebådade romantiken och skrev några av de mest centrala texterna för den franska revolutionen. Rousseau var en komplicerad person som skrev inkännande om barnuppfostran, men lämnade alla sina fem barn att dö på barnhem.

Rousseau kopierade hellre noter än tog emot stipendier från kungar - för att behålla sitt oberoende. Hans skrifter om religion, ojämlikhet och barnuppfostran skulle tvinga honom i landsflykt. Vi kan alla lära oss något utifrån hans vantrivsel i det moderna samhället.

I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med litteraturvetaren och essäisten Tatjana Brandt om Jean-Jacques Rousseau. Hon är aktuell med boken Drömmaren Rousseau – Om frihet, fantasi och den omöjliga konsten att leva i ett samhälle.

Jean-Jacques Rousseau kom från enkla förhållanden och skrev några av den västerländska filosofins mest centrala texter. Hans tankar om utveckling, ojämlikhet och barnuppfostran påverkar oss än idag. Han blev en inspirationskälla för både romantiken och upplysningen, men hans egen livsstil och relation till dessa idéer var fyllda av konflikter.

Rousseau föddes den 28 juni 1712 i Genève, då en självständig republik. Hans mor avled kort efter födseln, och hans far, en urmakare, lämnade honom när han var tio år. Efter en lärlingstid hos en gravör rymde han vid sexton års ålder och inledde ett kringflackande liv. Han kom snart under beskydd av baronessan Françoise-Louise de Warens, som både blev hans älskarinna och intellektuella mentor.

Hans intellektuella genombrott kom i Paris där han umgicks med upplysningens ledande gestalter, som Denis Diderot. År 1749 deltog han i en uppsatstävling i Dijon och vann med essän Discours sur les sciences et les arts (1750), där han argumenterade för att civilisationens framsteg hade korrumperat människans naturliga godhet. Det var här han formulerade den grundläggande motsättningen i sitt tänkande: konflikten mellan naturen och samhället.

Rousseaus mest kända skönlitterära verk är Julie, eller Den nya Héloïse (1761), en brevroman som blev en sensation i hela Europa. Romanen, som blandar passionerad kärlek med moralisk och filosofisk reflektion, handlar om kampen mellan hjärta och plikt. Här utvecklar han sin idé om en utopisk harmoni mellan individ och samhälle, men romanen är också en kritisk betraktelse över kärlekens destruktiva kraft.

I den pedagogiska romanen Émile, eller om uppfostran (1762) skisserade Rousseau en radikalt ny syn på barnuppfostran. Han argumenterade för att barn borde få utvecklas naturligt, utan tvång och indoktrinering – en idé som revolutionerade pedagogiken och inspirerade moderna utbildningsmetoder.

I Om samhällsfördraget (1762) utvecklade Rousseau sina tankar om frihet och politisk rättvisa. Han förespråkade en form av direktdemokrati där folket, genom den "allmänna viljan", kollektivt styrde samhället. Hans idéer kom att påverka den franska revolutionen och har sedan dess varit centrala inom demokratisk teori.

Bildtext: Jean-Jacques Rousseau (1712–1778), filosofen som inspirerade allt från romantikens poesi till upplysningens samhällskritik, men som i sitt eget liv ofta bröt mot sina ideal. Porträtt av Jean-Jacques Rousseau, målat av Allan Ramsay 1766, där han är iklädd en armenisk papakha och traditionell dräkt.

Musik: Wintertime Overture av Boris Skalsky. Storyblock Audio.

Lyssna också på Upplysningen förändrade vår syn på världen.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Under andra världskriget tjänstgjorde hundratusentals kvinnor i Sovjetunionen i stridande förband. I länder som USA, Storbritannien och Finland gjorde kvinnor främst insatser i stödjande funktioner, såsom sjukvård, rustningsindustri och administration.

Kvinnorna mötte ofta hårt motstånd inom de egna leden men användes också i propagandan som förebilder. Efter andra världskriget försvann deras historier ofta till förmån för de stridande männen. Det dröjde ända till 1989 innan kvinnor i Sverige fick tjänstgöra i alla positioner inom försvaret.

I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med författaren och journalisten Anna Larsdotter, som är aktuell med boken Glömda soldater – Kvinnor i andra världskriget.

Andra världskriget var ett totalt krig där civila drabbades hårt av terrorbombning och övergrepp. Gränsen mellan det civila och militära suddades också ut, eftersom produktionen av krigsmateriel och mat i allra högsta grad avgjorde kriget.

Under andra världskriget fick kvinnor en större roll, även om de sällan syns i de vanliga skildringarna av kriget. De befann sig på alla fronter – som sjuksköterskor, kökspersonal, luftvärnssoldater, signalister och tolkar. Undantagsvis verkade de även som piloter, prickskyttar, partisaner och agenter.

De drevs både av pliktkänsla och patriotism, men också av en längtan efter frihet och att bryta de gränser som tidens kvinnoroll satte upp. Ofta möttes de av fördomar och diskriminering, men också av beundran och tacksamhet.

Detta är en ommixad repris.

Bild: Den sovjetiska krypskytten Ludmila Pavlitjenko, Wikipedia.

Musik: Rhythm of the Action av Jon Presstone, Soundblock Audio.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

För trettio år sedan fick vanliga svenskar tillgång till internet, vilket lade grunden för ett kommunikationsskifte i klass med tryckpressens genombrott. Det tidiga internet präglades av frihet och en nyfiken upptäckarglädje på ett i huvudsak svenskt internet.

Tio år senare kontrollerades de viktigaste internettjänsterna, såsom Google och Facebook, av en handfull män i Silicon Valley. Vårt informationsflöde styrdes av algoritmer präglade av amerikansk teknikdeterminism. När smarttelefonerna sedan slog igenom blev många människor algoritmernas slavar.

I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar historikern och förläggaren Hugo Nordland med journalisten och författaren Urban Lindstedt om den svenska internethistorien. Lindstedt är aktuell med boken Framtidslöftet: Historien om hur internet förändrade Sverige.

Sverige, som redan på 1950-talet byggde några av världens främsta datorer, var en bördig grogrund för den digitala revolutionen. När persondatorerna på 1980-talet började ersätta stordatorerna experimenterade svenska datavetare med anslutningar till det amerikanska Arpanet, som senare skulle utvecklas till internet.

I början av 1990-talet präglades Sverige av förändring. Efter kalla krigets slut och Berlinmurens fall dominerade nyliberala idéer både globalt och i Sverige. Offentliga monopol avskaffades, marknader avreglerades och den tekniska utvecklingen öppnade dörrar för entreprenörer att utmana gamla strukturer. Telekomsektorn avreglerades 1993, vilket innebar slutet för Televerkets monopol och banade väg för framväxten av kommersiella internetleverantörer som Swipnet.

Internet slog igenom i Sverige under denna period av nyliberalism och teknikoptimism. Svenskarna lockades av löftet om nya möjligheter för den vanliga människan att göra sin röst hörd. Företagen verkade på en friktionsfri marknad där förmögenhet tycktes vara inom räckhåll utan större ansträngning. Sverige gick från en medievärld där två statliga tv-kanaler försökte informera – och ibland tråka ut – befolkningen till ett kaos av underhållning och desinformation. Att handla i fysiska butiker ersattes av omedelbar digital tillfredsställelse, skärpt av algoritmer.

Under 2000-talet skedde ett paradigmskifte. Amerikanska tjänster som Google och Facebook introducerades och fick snabbt genomslag även i Sverige. Google, med sin enkla och kraftfulla sökmotor, gjorde det möjligt att på några sekunder hitta information som tidigare krävde timmar av research. Facebook, som slog igenom globalt runt 2007, förändrade hur svenskar kommunicerade, skapade nätverk och delade sina liv online.

Bild: Sveriges digitala revolution – från de första internetanslutningarna på 1990-talet till dagens algoritmstyrda informationsflöde. Teknikoptimism, avreglering och globala plattformar har format hur svenskar kommunicerar, handlar och tar del av nyheter. DreamHack Summer 2008. Av Possan. CC BY 2.0

Musik; Button Masher. Av Amber Waldron. Storyblock Audio.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Mathållningen inom flottan har varit en utmaning under dess 500-åriga historia. För lite och för dålig mat har gjort besättningarna sjuka. Trots att man i praktiken känt till att citrusfrukter kunde förebygga den allvarliga sjukdomen skörbjugg, användes de inte där de behövdes som mest.

Särskilt allvarligt blev det när Gustav III tog bort ölet från flottans spisordning och därmed reducerade besättningarnas kaloriintag till svältgränsen. Att han ändå lyckades besegra den ryska flottan vid Svensksund 1790 är inget mindre än ett mirakel med tanke på den bristfälliga kosthållningen.

I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Ulrica Söderlind, ekonomhistoriker vid Institutionen för kost- och måltidsvetenskap vid Umeå universitet. Hon har länge forskat på kosthållningen inom den svenska flottan och medverkar i den nyutgivna antologin Klart skepp! Svenska flottan i krig och fred under 500 år.

Erik XIV var skicklig på att proviantera sin flotta i slutet av 1500-talet, men under 1600-talet blev mathållningen allt mer ensidig och knapp. På 1700-talet var den på gränsen till undernäring, vilket resulterade i epidemier och allvarliga bristsjukdomar som skörbjugg. Samtidigt ledde detta till nytänkande kring sjukvården inom den svenska flottan.

Lyssna också på Slaget vid Svensksund 1790 och Rysshärjningarna.

Bild: Spisordning för örlogsflottan från 1782. Manskapet intog sina måltider i "fatlag" på åtta man. Public Domain

Musik: Sol's Dream av Humans Win, Story Blocks Audio.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Oleg Gordievskij, en av världens mest kända dubbelagenter, har avlidit vid 86 års ålder i sitt hem i Surrey, England. Som högt uppsatt KGB-officer värvades han av Storbritanniens underrättelsetjänst under kalla kriget och blev en ovärderlig källa för både MI6 och MI5. Hans insatser ledde bland annat till att 25 sovjetiska spioner utvisades från Storbritannien och att den svenske spionen Stig Bergling kunde avslöjas. Gordievskij spelade även en nyckelroll i att avvärja en kärnvapenkonflikt på 1980-talet.

Med anledning av hans bortgång repriserar vi nu Historia Nu-avsnittet om Oleg Gordievskij, där författaren Ben Macintyre berättar om spionens dramatiska liv och avgörande roll i det kalla krigets skuggvärld.

I detta avsnitt av Historia Nu samtalar programledaren med författaren Ben Macintyre som skrivit boken Spion och förrädare – Kalla krigets största spionhistoria. Samtalet är på engelska.

KGB-översten Oleg Gordievskij arbetade under elva år för den brittiska underrättelsetjänsten MI6. Gordijevskij avslöjade spioner som svenske Stig Berling och norske Arne Treholt, briefade västledare som Margot Thatcher och Ronald Reagan inför toppmöten och förhindrande ett kärnvapenanfall från det allt mer paranoida Sovjetunionen.

Oleg Gordievskij växte upp i en KGB-familj, men blev spion åt väst eftersom han avskydde det sovjetiska systemet. När KGB var Gordievskij på spåren lyckades MI6 smuggla ut honom från det slutna Sovjetunionen där en välfylld blöja kunde avleda gränspolisens spårhundar.

Gordievskij var son till en NKDV-man, föregångaren till KGB, som arbetat för säkerhetstjänsten under den stora terrorn på 1930-talet. Gordievskij växte upp tillsammans med andra familjer som arbetade för den ryska säkerhetstjänsten. Vid tidig ålder lärde han sig tyska. Som en KGB-trainee, tillbringade han sex månader i Östberlin när Berlinmuren byggdes.

Gordijevskijs besvikelse över den grå totalitära världen i Moskva på 1960-talet bara ökade. Men det var den sovjetiska invasionen av Tjeckoslovakien 1968 som drev Gordijevskij mot väst. Han bestämde sig för att bekämpa det kommunistiska systemet inifrån.

I augusti 1968, och började sända hemliga signaler till danska och brittiska underrättelsetjänster om att han kanske var villig att samarbeta med dem. 1974 gick han med på att överlämna hemligheter till MI6, vilket han betraktade som "inget mindre än att underminera det sovjetiska systemet". Efter att han lärt sig att tala engelska blev Gordievskij placerad i London i juni 1982. Han avancerade stadigt i graderna med hjälp av hemlig hjälp och manipulation från MI6.

Bild: Oleg Gordievskilj i KGB-uniform. Montage. Wikipedia, Public Domain.

Musik: At The Crossroads av Jayson Wayne Brown, Storyblocks Audio

Lyssna också på Able Archer – när världen var minuter från kärnvapen-utplåning.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

När Skåne blev svenskt genom freden i Roskilde år 1658 inleddes en period av omvälvningar för Lund. Den tidigare Metropolis Daniae blev nu en del av den svenska stormakten.

Försvenskningen av Skåne kom att genomföras genom både militära och kulturella insatser, där Lund spelade en central roll. Under denna tid grundades Lunds universitet, slaget vid Lund utkämpades 1676 och i början av 1700-talet blev Lund tillfälligt Sveriges huvudstad när Karl XII styrde riket härifrån.

Detta är det andra av två avsnitt om Lunds historia. Programledaren Urban Lindstedt samtalar med historikern och museimannen Göran Larsson. Detta är ett betalt samarbete med Visit Lund.

Efter Roskildefreden 1658 blev Skåne en del av Sverige, men den skånska befolkningen betraktades av de svenska myndigheterna som opålitlig och potentiellt lojal mot Danmark. Den svenska regeringen genomförde därför en omfattande försvenskningspolitik som syftade till att integrera landskapet i det svenska riket.

Lunds universitet grundades 1666 som ett led i försvenskningen av Skåne och för att stärka den svenska närvaron i området. Det var Sveriges andra universitet efter Uppsala och blev snabbt ett centrum för utbildning och forskning i södra Sverige​. Universitetets första tid var dock svår. Det hade få studenter och begränsade resurser.

Den 4 december 1676 utkämpades ett av de blodigaste slagen i Nordens historia norr om Lund, vid Vallkärra. Den svenska armén under Karl XI stod mot en dansk armé ledd av Kristian V. Slaget var avgörande för kontrollen över Skåne och slutade med en knapp svensk seger​. Slaget innebar stora förluster på båda sidor – uppskattningsvis 9 000 soldater dödades eller sårades. Trots segern förblev Skåne ett oroligt område under flera år, och de svenska myndigheterna vidtog hårda repressalier mot misstänkta dansksinnade skåningar.

Under skånska kriget (1675–1679) tvingades universitetet tillfälligt stänga, och många av de tidiga professorerna lämnade Lund. Efter kriget återupptogs undervisningen, men det dröjde innan universitetet blev en betydande institution. Vid 1700-talets mitt hade det fortfarande bara omkring hundra inskrivna studenter per år​.

Mellan 1716 och 1718 fungerade Lund som Sveriges inofficiella huvudstad när Karl XII valde att styra riket härifrån. Kungen hade återvänt till Sverige efter många års krig i Europa och valde att upprätta sitt högkvarter i Lund istället för i Stockholm. Orsaken var både strategisk och personlig – Karl XII ville vara nära Danmark och planerade ett nytt fälttåg mot Norge, samtidigt som han ogärna återvände till huvudstaden efter nederlaget vid Poltava​.

Bild: Det danska cessionsbrevet gällande avträdelse av Skåne till Sverige, 1658. Riksarkivet. I samband med freden i Roskilde så avträdde Danmark bl.a. provinsen Skåne till Sverige. Bilden föreställer cessionsbrevet gällande avträdelse av Skåne till Sverige. Undertecknat 24 februari 1658 i Köpenhamn. Hämtad från arkivet Originaltraktater med främmande makter (traktater) som bevaras hos Riksarkivet. Wikipedia. Public Domain.

Musik: Claudio Monteverdi - Vespro della Beata Vergine (1610) - Antifona "Deus in adiutorium" Framförd av: Cantica Symphonia, dir. G. Maletto Liveinspelning, Kyrkan San Filippo, Turin i Italeien 3 oktober 2000. Wikimedia Common, Creative Commons Attribution-Share Alike 3.0

Lyssna på Karl XII – okända sidor hos en välkänd kung.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Lund grundades omkring år 990 av den danske kungen. Staden etablerades som ett strategiskt maktcentrum för att stärka den danska centralmakten och kristendomen i regionen.

Under de följande århundradena växte Lund till ett religiöst och administrativt nav i det danska riket, och 1103 blev staden ärkebiskopssäte för hela Norden. Här utvecklades en av medeltidens mest betydelsefulla kyrkliga metropoler, men reformationen på 1500-talet innebar en dramatisk förändring för stadens roll och status.

Detta är det första av två avsnitt om Lunds historia. Programledaren Urban Lindstedt samtalar med historikern och museimannen Göran Larsson. Detta avsnitt är ett betalt samarbete med Visit Lund.

Under 1000-talet utvecklades Lund snabbt till ett religiöst centrum. År 1060 blev staden biskopssäte, och 1103 upphöjdes den till ärkebiskopssäte för hela Norden, vilket innebar att Lund var det kyrkliga centrumet för Danmark, Sverige, Norge och Island.

Lund fortsatte att blomstra samtidigt som Sven Tveskäggs son, Knut den Store, byggde upp Nordsjöriket, som omfattade England, Norge, Danmark samt de skånska landskapen.

Under medeltiden byggdes inte mindre än 27 stenkyrkor i Lund, samt flera kloster, såsom Allhelgonaklostret och Gråbrödraklostret. Kyrkorna och klostren gjorde att en stor del av stadens befolkning bestod av präster, munkar och andra kyrkliga ämbetsmän. Lund blev därmed en andlig metropol, unik i Norden.

Den mäktiga romanska Lunds domkyrka började byggas under 1100-talet, inspirerad av tyska och italienska förebilder. Vid denna tid var Lund en av de viktigaste städerna i Danmark, och domkyrkan stod som symbol för stadens status.

Under 1300-talet började Lund tappa i betydelse till förmån för Malmö, som växte fram som en viktig handelsstad. Reformationen på 1500-talet slog hårt mot Lund, då många av stadens kyrkor och kloster revs och det kyrkliga inflytandet kraftigt försvagades.

Lunds roll som Danmarks främsta kyrkliga centrum förändrades dramatiskt under 1500-talet när den lutherska reformationen svepte över Norden. När reformationen genomfördes i Danmark 1536 innebar det en radikal förändring för Lund. Ärkebiskopsämbetet avskaffades, och kyrkans omfattande egendomar sekulariserades, vilket innebar att staten tog över kyrkans land och tillgångar. Klostren stängdes, och många av stadens kyrkor revs under de följande decennierna. Vid reformationens genomförande fanns det uppemot 27 kyrkor i Lund, men i slutet av 1500-talet återstod endast domkyrkan och Sankt Peters klosters kyrka.

Den danska reformationen 1536 innebar också att Lunds betydelse som maktcentrum minskade kraftigt. Staden hade i århundraden varit ett administrativt nav för den danska kyrkan, men efter 1536 flyttades mycket av denna funktion till Köpenhamn och Malmö. Vid samma tid flyttades även det kungliga myntverket från Lund till Malmö, vilket tydligt visade stadens ekonomiska nedgång.

Vid tiden för Roskildefreden 1658, då Skåne blev svenskt, var Lund en medelstor dansk stad med omkring 1 500 invånare.

Omslag: Lunds domkyrka. Av Sergei Gussev Wikipedia.CC BY 2.0

Musik: Breves dies hominis av antingen Léonin eller Pérotin. Framförd live och inspelad av Makemi. Wikimedia Commons. Public Domain.

Lyssna också på Bortglömda Karl X Gustav tog stormakten till sitt maximum.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Finanskrascher och inflationsvågor har återkommit regelbundet sedan kapitalismens barndom på medeltiden. De första bankkrascherna i Italiens handelsstäder kunde resultera i lynchningar, men påverkade inte samhället i stort. Även tulpanbubblan i Nederländerna år 1637 fick en begränsad effekt på hela samhället. Däremot kom finanskraschen på Wall Street i oktober 1929 att påverka hela världsekonomin.

Hyperinflation bryter sönder samhällen när besparingar blir värdelösa och människor tvingas återgå till byteshandel. Tysklands höga krigsskadestånd efter första världskriget orsakade hyperinflationen i Weimarrepubliken 1923 och 1924 – ett kaos som banade väg för Adolf Hitlers maktövertagande.

I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Lars Magnusson, professor i ekonomisk historia vid Uppsala universitet. Han har bland annat skrivit boken Finanskrascher – från kapitalismens födelse till Lehman Brothers.

Det finns många teorier om både finanskrascher och hyperinflation. Någonstans spelar den mänskliga naturen en roll i finansbubblor, där gruppbeteende, överdriven optimism före kraschen och överdriven pessimism efter kraschen är återkommande mönster. För en lekman blir den mänskliga girigheten och inkompetensen tydliga i alla kända bubblor och inflationsvågor.

Den finansiella kapitalismen uppstod ur den ökande internationella handeln i Europa under medeltiden. En annan teori betonar behovet av att finansiera de framväxande nationalstaternas krig. Bankrusningar, där alla insättare samtidigt vill ta ut sina pengar, är ett fenomen vi känner till redan från 1400-talet. Finansiella centrum uppstod tidigt i handelsstäder som Genua, Florens, Venedig, Brügge och Barcelona.

Bild: Ett 1300-talsmanuskript som föreställer bankirer i ett italienskt räknehus.

Cocharelli – British Library, Cocharelli, Cuttings from a Latin Prose Treatise on the Seven Vices. Hämtat från: Cocharelli, klipp från en latinsk prosaavhandling om de sju lasterna, föreställande bankirer i ett italienskt räknehus på 1300-talet. Wikipedia Public Domain

Musik: Transylvania Mania av Jon Presstone, Storyblock Audio

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

När Axel von Fersen anlände till Paris den 13 februari 1792 var staden i uppror. De franska revolutionärerna hade fängslat kungafamiljen, och den svenske greven satte sitt liv på spel för att rädda drottningen han älskade – Marie-Antoinette.

Förklädd och med ett falskt pass smög han genom revolutionens epicentrum för att återigen få vara nära henne. Deras kärlek, som präglats av passionerade brev och hemliga möten, hade varat i nästan tjugo år. Men nu var de omgivna av hat, förräderi och en blodtörstig pöbel.

I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Kristina Ekero Eriksson, journalist och författare till boken Förbindelsen: Marie-Antoinette och Axel von Fersen.

Den franska revolutionen (1789–1799) ledde till monarkins fall, införandet av en republik och stora samhällsförändringar. Den utlöstes av sociala, ekonomiska och politiska kriser, inklusive statsskuld, livsmedelsbrist och missnöje med det feodala systemet. Revolutionen inleddes med stormningen av Bastiljen den 14 juli 1789 och kulminerade i avskaffandet av kungadömet samt avrättningen av kung Ludvig XVI och drottning Marie-Antoinette 1793.

Marie-Antoinette hade en gång varit den strålande stjärnan i Versailles, där hon som ung brud från Österrike vigdes med den franske kronprinsen Ludvig XVI. Hon var omtalad för sin livliga personlighet, sin skönhet och sina utsvävningar, vilket skapade både beundran och avund. Hennes liv vid hovet präglades av prakt och nöjen men också av politiska intriger och strikta etikettsregler.

Axel von Fersen, som tillhörde en av Sveriges mäktigaste adelsfamiljer, mötte henne redan i ung ålder och förblev en lojal vän och älskare. Den unge Axel besökte Europas hov för att fullända sin aristokratiska uppfostran innan han trädde i tjänst hos Gustav III.

Axel von Fersen skulle komma att spela en direkt roll i en av den franska revolutionens mest dramatiska händelser – kungafamiljens misslyckade flykt från Paris i juni 1791. Han organiserade planen, skaffade falska dokument och körde personligen en del av den lyxiga vagnen som skulle föra dem till säkerhet i öst. Men flykten slutade i katastrof i Varennes, där kungafamiljen identifierades och arresterades.

Den sista resten av kungens auktoritet krossades, och både Ludvig XVI och Marie-Antoinette kom att avrättas i giljotinen. Axel von Fersen, förkrossad över sin älskades öde, fortsatte sin politiska bana i Sverige men drabbades själv av en brutal död. År 1810 lynchades han av en uppretad folkmassa i Stockholm i en händelse som fortfarande är ett av de blodigaste och mest uppseendeväckande morden i svensk historia.

Bildtext: Den kungliga familjen arresteras i Varennes den 21 juni 1791. Axel von Fersen organiserade flykten, men den slutade i katastrof och ledde till monarkins fall. Arresteringen av Louis Capet i Varennes den 22 juni 1791, gravyr av Jean-Louis Prieur (Museet för Franska Revolutionen). Wikipedia. Public Domain.

Musik: Elegant Arguments av Boris Skalsky. Storyblock Audio.

Lyssna också på Gustav III:s statsvälvning 1772 satte stopp för frihetstiden.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Chiang Kai-shek (1887–1975) var Kinas ledare under en mycket svår period i landets moderna historia. Han ledde Republiken Kina i strider mot krigsherrar och japanska inkräktare, men förlorade sedan inbördeskriget mot kommunisterna. Efter nederlaget flydde han till ön Taiwan, där han förblev landets oinskränkte ledare fram till sin död 1975.

Chiang Kai-shek är en kontroversiell historisk gestalt – alltid leende, men hänsynslös. Som ledare för Republiken Kina lyckades han förhindra att japanerna helt erövrade landet under andra världskriget. Samtidigt undergrävdes republiken av korruption och allvarliga militära misstag i inbördeskriget mot kommunisterna.

I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Ingemar Ottosson, docent i historia vid Lunds universitet, om den kinesiske nationalistledaren Chiang Kai-shek. Ingemar Ottosson har bland annat skrivit boken Möten i monsunen: Sverige och Kina genom tiderna.

Chiang Kai-shek var son till en salthandlare från provinsen Zhejiang. I ett land där militären hade låg status utbildade han sig vid militärhögskolor i Kina och Japan. I Japan kom han i kontakt med den kinesiska nationaliströrelsen. Han deltog i Xinhairevolutionen, som avskaffade kejsardömet, och levde som ung ett utsvävande liv i Shanghai, där han knöt nära band till det kriminella nätverket Qingbang.

Efter Sun Yat-sens död 1925 tog Chiang Kai-shek över ledarskapet för nationalistpartiet Kuomintang under en kaotisk tid i Kinas historia. Genom Nordfälttåget (1926–1928) erövrade han centrala Kina och upprättade en centralregering i Nanking, som erkändes av det internationella samfundet som Kinas lagliga regering.

På grund av Japans invasion och det kinesiska inbördeskriget lyckades han aldrig upprätta full kontroll över hela Kina. Försvagad av åtta års krig, korruption och militära misslyckanden förlorade Chiang Kai-shek inbördeskriget mot kommunisterna och tvingades fly till Taiwan.

Bild: Officiellt porträtt av Chiang Kai Shek från 1943, Wikipeida, Public Domain.

Lyssna också på Änkekejsarinnan Cixi – konkubinen som blev världens mäktigaste kvinna.

Musik: Cinematic Action Drums And Percussion With Dark Ambient Atmospheric Tension av

MEDIA MUSIC GROUP, Storyblocks Audio

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det ryska imperiet har varit tsarryskt och bolsjevikiskt. Nu försöker Putin återupprätta imperiet med sina egna förtecken. Den 24 februari 2022 inledde Vladimir Putin det största militära angreppet i Europa sedan andra världskriget med invasionen av Ukraina.

Putin ville ”avnazifiera” Ukraina och rätta till det som han såg som ”den största geopolitiska katastrofen under 1900-talet” – splittringen av de östslaviska folken. För den historiebesatte Putin är det mer än en militär operation – det är en kamp om historien.

I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Klas-Göran Karlsson, professor emeritus i historia vid Lunds universitet. Han är aktuell med boken Ryssland och kriget om historien.

Historien är ett vapen i Putins händer. Han har konsekvent använt historiska referenser för att rättfärdiga sina politiska beslut, från annekteringen av Krim 2014 till den fullskaliga invasionen av Ukraina 2022.

I den officiella ryska retoriken är Ukraina inte en självständig nation, utan en artificiell skapelse som tillhör Rysslands historiska sfär. Putin beskriver invasionen som en kamp för att bevara den "rättmätiga" ryska civilisationen mot en fientlig västlig konspiration. Denna historieskrivning används inte bara för att mobilisera ryska medborgare, utan också för att legitimera kriget internationellt.

Putins historiesyn präglas av kontinuitet och nationalism. Han ser Ryssland som en stat med en tusenårig historia där dagens händelser är en direkt fortsättning på tidigare konflikter. Historien presenteras som en linjär berättelse där Ryssland alltid har varit en stormakt och ett offer för yttre aggression.

Ett av de mest framträdande elementen i Putins historiebruk är det så kallade "stora fosterländska kriget", den ryska termen för andra världskriget. Kriget utgör den centrala händelsen i den ryska historiska självbilden och används aktivt för att stärka en patriotisk identitet. I Putins version av historien var Sovjetunionen den främsta kraften som besegrade nazismen, och västmakterna har sedan dess försökt undergräva Rysslands position. Genom att påstå att Ukraina styrs av nazister – en referens till ukrainska nationalistgrupper under andra världskriget – försöker Putin rättfärdiga sin invasion och knyta den till Sovjetunionens kamp mot Nazityskland​.

Ett annat viktigt historiskt motiv är bilden av väst som en återkommande angripare. Enligt den ryska historieskrivningen har Ryssland genom århundradena utsatts för invasioner från svenskar, polacker, fransmän och tyskar. Putin använder denna föreställning för att beskriva Natos expansion österut som ett existentiellt hot mot Ryssland. Genom att koppla dagens geopolitiska situation till historiska aggressioner framställs Rysslands invasion av Ukraina som en defensiv åtgärd snarare än en imperialistisk expansion​.

Ett centralt argument i Putins retorik är att Ukraina egentligen inte existerar som en självständig nation. Han påstår att landet skapades av Lenin i samband med Sovjetunionens bildande och att dess gränser är en artificiell konstruktion. Detta narrativ förnekar Ukrainas långa historia och dess nationella identitet. I själva verket har Ukraina rötter i Kievriket på 800-talet och man har genomgått en komplex utveckling där både polsk, rysk och österrikisk påverkan har spelat en roll.

Bild: Historien är alltid närvarande i den ryska presidenten Vladimir Putins världsbild.

Musik: Street Corner Fiddle Czardas. Av SashaBranislav Markovic, Storyblock Audio.

Lyssna också på Sovjetunionens sammanbrott.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sovjetunionen var ett av de största imperier världen skådat, och det upplöstes nästan utan våld i december 1991. Ingen hade förutspått kollapsen, och alla förvånades över hur snabbt och relativt fredligt väldet föll samman.

I dag lever vi i en värld där Ryssland, genom en storskalig invasion av Ukraina, försöker återupprätta det som landet förlorade vid kollapsen 1991. Och vi undrar fortfarande vad som egentligen hände för över trettio år sedan.

I podcasten Historia Nu, avsnitt 25, samtalar programledaren Urban Lindstedt med Kristian Gerner, professor emeritus i historia vid Lunds universitet, som har skrivit boken Rysslands historia.

Redan i början av 1960-talet hade tillväxten avstannat i Sovjetunionen. Tecken på stagnation och letargi hade funnits länge i det sovjetiska samhället, men efter Stalins död 1953 hade åtminstone den värsta terrorn mot den egna befolkningen upphört.

Efter att en rad åldrande sovjetledare hade avlöst varandra som generalsekreterare på kort tid, tog den oväntat unge Michail Gorbatjov över makten i mars 1985. Han var kommunist, men efter erfarenheterna av kärnkraftsolyckan i Tjernobyl var han övertygad om att systemet måste förändras uppifrån. Gorbatjov ville dock reformera kommunismen, inte avskaffa den.

Sovjetunionens invasion av Afghanistan 1979, tillsammans med den amerikanske presidenten Ronald Reagans "Stjärnornas krig"-initiativ, satte stark press på det redan genommilitariserade Sovjetunionen.

Gorbatjov bytte åsiktsförtryck mot glasnost – öppenhet – och därmed försvann det kitt som höll samman imperiet. Glasnost öppnade för en explosiv samhällsdebatt, där både de stalinistiska och leninistiska rötterna granskades, kritiserades och förkastades. Kejsaren var naken.

Samtidigt skulle den kommandoekonomi, som byggde på tung industri, förändras genom ekonomisk omstrukturering – perestrojka. Men resultatet blev livsmedelsbrist och inflation. Dessutom gjorde Gorbatjovs kampanjer mot det utbredda alkoholmissbruket honom impopulär.

Bild: Affisch till fjärde kongressen 1922. Sovjetisk affisch tillägnad femårsjubileet av Oktoberrevolutionen och den fjärde kongressen för Kommunistiska internationalen. Av: Ivan Vasiljevitj Simakov, 1877–1925. Källa: Ryska statliga biblioteket) Wikipedia.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

När den ryska ubåten 141-Kursk sjönk till botten den 12 augusti år 2000 var det historiens värsta ubåtsolycka. Kanske hade en del av besättningen kunnat räddas om den ryska marinen i tid hade accepterat utländsk hjälp. Kursk blev en symbol för Rysslands förlorade styrka och förnedring.

Alla kan känna ångest bara av tanken på att vara instängd i en förolyckad ubåt på 108 meters djup i iskalla vatten. Medan ryssarna och resten av världen våndades över besättningens öde, valde den nytillträdde presidenten Vladimir Putin att stanna i sin sommarstuga i Sotji. När den solbrände presidenten senare, iförd kortärmad skjorta, fick frågan om vad som hade hänt och svarade med orden "den har sjunkit", var det en PR-blunder som folket aldrig riktigt förlät honom för.

I avsnitt 38 av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Gunnar Åselius, professor i militärhistoria vid Försvarshögskolan i Stockholm. Han har forskat om den sovjetiska marinen och gett ut ett flertal böcker.

En defekt övningstorped, driven av det instabila bränslet vätesuperoxid, utlöste den första explosionen ombord på Kursk, vilket i sin tur orsakade flera efterföljande explosioner. På en mätstation i Norge registrerade seismografer skakningar motsvarande ett mindre jordskalv. Ubåten sjönk till 108 meters djup norr om Kolahalvön i Barents hav, och hela besättningen på 118 man följde med ner i djupet.

141-Kursk, byggd 1995, var en av den ryska flottans största och modernaste ubåtar. Den var lika lång som 1,5 fotbollsplaner och lika hög som ett fyravåningshus. Världens största attackubåt drevs av två kärnkraftsreaktorer och hade dubbla skrov, vilket gjorde att den ansågs vara osänkbar. Men under 1980-talet genomgick den sovjetiska flottan stora nedskärningar, och underhållet av materielen blev eftersatt. Lönerna till besättningarna kunde vara flera månader försenade.

Direkt efter att ubåten gått till botten hade 23 besättningsmän överlevt. När den ryska flottan senfärdigt inledde sitt räddningsarbete levde fortfarande besättningsmän i den bakre delen av ubåten. Ännu 15 timmar efter olyckan var några av dem vid liv.

Men den ryska räddningsfarkosten lyckades inte ansluta sig till Kursk på grund av dåliga batterier. Först fem dagar efter olyckan godkände president Vladimir Putin att flottan fick ta emot hjälp från Norge och Storbritannien. Den 20 augusti fick britterna tillstånd att försöka bistå männen på Kursk, men då var de redan döda, sannolikt på grund av kolmonoxidförgiftning efter ännu en mindre explosion ombord på ubåten.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Helsingfors grundades år 1550 av Gustav Vasa, som ville skapa en konkurrenskraftig handelsstad vid Finska viken. Trots detta förblev Helsingfors en liten och obetydlig stad under sina första århundraden.

Ett lyft kom dock i mitten av 1700-talet då fästningen Sveaborg började byggas. Detta massiva försvarsverk gav Helsingfors en strategisk betydelse och bidrog till ökad befolkning och handel​. Efter rikssprängningen skulle den ryska tsaren Alexander I göra Helsingfors till huvudstad i Storfurstendömet Finland.

I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren med Henrik Meinander, professor i historia vid Helsingfors universitet och aktuell med boken Helsingfors: historien om en stad.

Helsingfors födelse var ingen självklarhet. Grundad på Gustav Vasas initiativ 1550 för att utmana den mäktiga hansestaden Reval (Tallinn), mötte staden svårigheter i sin tidiga utveckling och levde länge i skuggan av andra finländska städer som Åbo, Borgå och Viborg.

År 1808, under det finska kriget mellan Sverige och Ryssland, brändes Helsingfors av svenska trupper i ett försök att förhindra rysk ockupation. Staden föll ändå i ryska händer och år 1812 utsågs Helsingfors till huvudstad för storfurstendömet Finland.

Tsar Alexander I ville bryta Finlands starka band till Sverige och samtidigt skapa en ny administrativ stad som inte hotades av gamla maktstrukturer. Arkitekten Carl Ludvig Engel fick ansvaret för att rita stadens nya ansikte, och Helsingfors omvandlades till en ståtlig huvudstad med klassicistiska byggnader såsom Senatstorget och Helsingfors domkyrka​.

Under andra hälften av 1800-talet inleddes Helsingfors industriella expansion. Med järnvägsförbindelser till Tavastehus (1862) och Sankt Petersburg (1870) ökade stadens betydelse som handels- och industristad​. Finlands Bank, Nationalmuseum och Nationalteatern etablerades, vilket gjorde Helsingfors till landets politiska och kulturella centrum. Vid sekelskiftet 1900 hade folkmängden ökat till över 100 000 invånare, och finskan började dominera i en stad som tidigare haft en svenskspråkig majoritet​.

Efter Finlands självständighet 1917 fortsatte Helsingfors att växa snabbt. Staden inkorporerade flera förorter 1946, vilket gjorde att befolkningen steg till över en halv miljon invånare. Efter andra världskriget präglades Helsingfors av återuppbyggnad och modernisering, och 1952 stod staden värd för de olympiska spelen, ett symboliskt steg in i den globala gemenskapen​.

Bild: Carl Ludvig Engels målning av Stortorget i Helsingfors innan omregleringen till dagens Senatstorget. Till vänster Ulrika Eleonora kyrka och högvakten. Till höger Rådhuset. Tavlan finns hos Helsingfors stadsmuseum. 1816. Källa/fotograf Kerttuli Wessman: Helsinki kehyksis. Wikiamedia Commons. Public Domain.

Musik: Finlandia – En låt av Cwmbach Male Choir. Från albumet Legacy (2011). Wikimedia Common. Creative Commons Attribution-Share Alike 3.0

Lyssna också på Finlandisering – Finlands framgångsrika strävan efter nationellt oberoende.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Herulerna är ett av de mest gåtfulla germanfolken, som rörde sig från Västkusten i dagens Sverige ända till Krim vid Svarta havet. De dök även upp i dagens Serbien och Tunisien.

Herulerna kan under folkvandringstiden uppgått till runt 30 000 människor av ett blandat ursprung. Och det verkar som de underhållit minnet av sitt ursprung i dagens Sverige.

I detta avsnitt samtalar programledaren Urban Lindstedt med arkeologen och författaren Jonathan Lindström som är aktuell med boken Sverige långa historia – människor, makt och gudar under 14 000 år.

Germanerna var heterogena grupper med stormän, krigare, familjer, tjänare och slavar. Vi känner till många olika germanska grupper där goter, visigoter och vandaler är några av de mest kända.

Folkvandringarna handlade om allt till mindre krigarföljen till hela folk och ett folk på vandring kunde ha en mycket varierad sammansättning. Men det kunde finnas en kärna av stormän, som värderade att ha en gemensam identitet och historia för sammanhållningens skull. Hade folket varit på vandring under flera generationers tid kunde de vårda minnet av sitt ursprung, som fick gälla för hela gruppen.

Romarriket fungerade som katalysator för germanvandringarna på två sätt. Närheten till Roms nordgräns ledde till ekonomiska och politiska förändringar i Nordeuropa som innebar ökade sociala klyftor och oro, alltså skäl att lämna. Samtidigt lockade rikedomarna och stabiliteten i Romarriket.

Den heruliska huvudgruppen historia sträcker sig över 300 år. Under flera århundranden har gruppens ledande familjer underhållit minnet av sitt skandinaviska ursprung.  Kunskapen om ett avlägset mål förklarar germanfolkens märkliga förmåga att under ett sekel befinna sig på en plats, och seklet därpå långt därifrån, utan att någon har sett dem däremellan. Förflyttningen, ofta hundratals mil, sker under relativt kort tid, i ett svep.

Lyssna också på Det första Svearikets uppgång och fall

Bild: Germaner så som romarna såg dem – här på Marcus Aurelius-kolonnen från år 180. Bilden föreställer troligen ett germanskt rådslag. Wikipedia, Public Domain.

Musik: Electra to the Baltic Sea (Full) av Giuseppe Rizzo

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Under åren 1870 till 1970 gick Sverige från att vara ett av de fattigaste länderna i Europa till det fjärde rikaste landet i världen. Sveriges industrialisering kom sent, men blev oerhört framgångsrik. Svenska innovationer skulle sprida sig över världen.

Grunden var tydlig äganderätt, jordbruksreformer, allmän folkskola samt näringsfrihet.

Tillväxtmaskinen började inte hacka förrän på 1970-talet när oljekrisen, skattetryck och allt fler regleringar blev början på Sveriges fall från toppen.

I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Andreas Bergh, lektor vid nationalekonomiska institutionen vid Lunds universitet. Han har skrivit boken Den kapitalistiska välfärdsstaten.

Forskningen visar att Sverige kunde kombinera effektiv kapitalism med en utvecklad välfärdsstat tack vare stabila spelregler och en rationell arbetsfördelning mellan politik och näringsliv. Flera faktorer bidrog till Sveriges ekonomiska framgång under denna hundraårsperiod:

Under 1800-talet genomfördes omfattande reformer som moderniserade Sverige. En av de mest betydelsefulla var införandet av näringsfrihet 1864, vilket avskaffade gamla skråsystem och öppnade upp för entreprenörskap. Demokratins utveckling, med rösträttsreformer och en starkare riksdag, skapade också stabila institutioner som gynnade långsiktig ekonomisk tillväxt.

Införandet av folkskolan 1842 och en stark satsning på teknisk utbildning, som Chalmers tekniska högskola och Kungliga Tekniska högskolan, lade grunden för en välutbildad arbetskraft. Teknologiska innovationer, som Alfred Nobels uppfinning av dynamiten och Lars Magnus Ericssons telekommunikationsteknik, stärkte Sveriges konkurrenskraft på den globala marknaden.

Sveriges rikliga naturresurser – skogar, järnmalm och vattenkraft – spelade en avgörande roll i industrialiseringen. Tack vare export av högkvalitativt stål, pappersmassa och andra industriprodukter växte den svenska ekonomin i snabb takt. Svenska företag som SKF, ASEA och senare Volvo och Ericsson blev globala aktörer och symboler för svensk industriexport.

Under 1930-talet etablerades det så kallade "Saltsjöbadsavtalet", en kompromiss mellan arbetsgivare och fackföreningar som bidrog till en stabil arbetsmarknad. Denna samförståndsanda mellan arbetsmarknadens parter, tillsammans med en stark socialdemokratisk politik, gjorde att Sverige kunde kombinera hög tillväxt med relativt små inkomstklyftor.

Under 1900-talet lade Sverige stor vikt vid att bygga upp ett omfattande välfärdssystem, vilket inkluderade sjukvård, pensioner och utbildning. Detta bidrog till att stärka den sociala sammanhållningen och skapa en arbetskraft som både var frisk och välutbildad.

Bild: Gjuteriet vid Bolinders kring 1890. Gjutare i Bolinders Mekaniska Verkstads vid Klara sjö på Kungsholmen i Stockholm. Stockholms stadsmuseum. Wikipedia. Public Domain.

Musik: Mischief And Consequence. Av: Jon Presstone. Storyblocks Audio.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Efter att Sydstaterna besegrats i ett blodigt inbördeskrig mellan åren 1861 och 1865 skulle unionen återupprättas. Sydstaterna delades in ockupationszoner som styrdes av Nordstatsarmén och civila befattningshavare som tillsatts av Nordstaterna ända fram till 1877.

De tidigare svarta slavarna fick betala ett högt pris för de vita sydstaternas bitterhet över att de förlorat kriget. Övergrepp var vanliga och ett lapptäcke av delstatslagar gjorde det möjligt att förvägra de svartas sina rättigheter ända fram till 1960-talet.

I detta avsnitt av Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med professor Martin Hårdstedt om följderna av det amerikanska inbördeskriget. Detta är det tredje och sista, delen i vår serie om det amerikanska inbördeskriget. Första delen hör och andra delen du här.

Fortfarande idag går det att skönja konfliktlinjer från det amerikanska inbördeskriget i det amerikanska samhället. Mordet presidenten Abraham Lincoln fem dagar efter krigsslutet kom bara att öka spänningarna. Och rasismen tog knappast slut med att slaveriet avskaffades.

Det amerikanska inbördeskriget har blivit en nyckelhändelse i USA:s historia. Slaveriet avskaffas och USA får uppleva en traumatisk splittring som ledde till det dödligaste kriget i amerikansk historia. För den svarta befolkningen i den amerikanska södern fortsatte livet att präglas av hot, trakasserier och mord i många år framåt. Och många vita hävdade att sydstaternas brytning med unionen var rättfärdigad.

Bild: The Peacemakers – målning från 1868 av George P.A. Healy, Wikimedia Commons. Skildrar William Tecumseh Sherman, Ulysses S. Grant, Abraham Lincoln och David Dixon Porter under ett strategiskt samtal på ångfartyget River Queen i krigets slutskede, mars 1865.

Lyssna också på Monument och statyer – historien i det offentliga rummet.

Musik: Blue Devils av Raighes Factory, Storyblock Audio. 

(Detta är en nymixad repris)

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Slaget vid Gettysburg blev en viktig vändpunkt i det amerikanska inbördeskriget. Före Gettysburg i juli 1863 var det amerikanska inbördeskriget ännu inte avgjort. Sydstatsgeneralen Robert E. Lee vilja få till ett avgörande i kriget utmynnade i slaget vid Gettysburg i Pennsylvania – och han förlorade.

Det går att beskriva det amerikanska inbördeskriget som ett utnötningskrig som Sydstaterna förlorade på grund av Lees allt för offensiva krigsföring i Nordstaterna. När Nordstaterna också lyckades få kontrollen över krigsscenen i väster låg vägen öppen för att krossa Sydstaterna.

Detta är det andra avsnitt av tre om det amerikanska inbördeskriget. Programledaren Urban Lindstedt samtalar med professor Martin Hårdstedt om hur det amerikanska inbördeskriget avgörs under åren 1863-65.

Slaget vid Gettysburg den 1-3 juli 1863 var ett av de blodigaste under hela inbördeskriget med närmare 50 000 döda och sårade. Gettysburg är ett av de viktigaste avgörandena i kriget. Nordstatstrupperna kunde också ta kontroll över den strategiskt viktiga Mississippidalen efter att nordstatsflottan 1862 erövrat New Orleans och erövrat Vicksburg i ett belägringskrig.

Senare intogs och brändes Atlanta, varifrån nordstatsarmén tågade genom Georgia. I december1864 intog man Savannah vid kusten. Sydstaternas huvudarmé blev inringad i Virginia, och den 9 april 1865 kapitulerade sydstatsgeneral Robert E. Lee.

Det amerikanska inbördeskriget har blivit en nyckelhändelse i USA:s historia. Slaveriet avskaffas och USA får uppleva en traumatisk splittring som ledde till det dödligaste kriget i amerikansk historia. För den svarta befolkningen i den amerikanska södern fortsatte livet att präglas av hot, trakasserier och mord i många år framåt. Och många vita hävdade att sydstaternas brytning med unionen var rättfärdigad.

Musik: When Johnny Comes Marching Home – framförd 1990 av USMA Band, Wikimedia Commons. Patriotisk sång om längtan efter soldaternas hemkomst, skriven 1863 av Patrick Gilmore under pseudonymet Louis Lambert. 

Bild: Döda unionssoldater efter slaget vid Gettysburg som anses vara den viktigaste vändpunkten i det amerikanska inbördeskriget. Fotograferat den 5 eller 6 juli, 1863, av. Timothy H. O'Sullivan, Library of Congress, Wikipedia, Public domain.

Lyssna också på del ett Det amerikanska inbördeskriget – USA:s blodigaste krig.

(detta är en nymixad repris)

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det amerikanska inbördeskriget är USA:s blodigaste krig som det fortfarande går att skönja spåren efter idag. Inbördeskriget kom att förebåda de totala krig som kom att föröda Europa på 1900-talet.

Trots den enorma skalan var det ett amatörernas krig vilket resulterade stora förluster på bägge sidor. Det var också det första moderna kriget där nya militära teknologier som pansarbåtar och repetergevär kom att utnyttjas i stora slag med enorma förluster till följd.

I detta avsnitt av Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med professor Martin Hårdstedt om kriget som delade USA. Detta är första delen av tre i vår serie om det amerikanska inbördeskriget.

I början av 1861 gick sju amerikanska delstater samman för att gemensamt lämna Amerikas Förenta Stater och bilda Amerikas Konfedererade Stater. Stora dispyter om slaveri mellan det nordliga och sydliga USA hade lett till en spänd politisk situation och valet av Abraham Lincoln till USA:s sextonde president 1860 fällde avgörandet.

Så småningom utgjordes de konfedererade staterna, eller sydstaterna, av sammanlagt elva delstater. För den nytillträdda presidenten i nord väntade en svår uppgift – att åter ena landet till en gemensam union. Detta skulle utmynna i en fyra år lång väpnad konflikt och ett krig som skulle sätta djupa spår i den amerikanska historien.

Mellan 1861 och 1865 utkämpades det amerikanska inbördeskriget mellan Amerikas Förenta Stater och Amerikas Konfedererade stater. Kriget kännetecknas av sina framträdande generaler, de politiska val som präglat bilden av Abraham Lincoln och det faktum att det anses vara konflikten som satte stopp för slaveriet i USA.

Trots att sydstaterna utkämpade ett defensivt krig som inledningsvis gick till deras fördel brukar man ofta betrakta 1863 som den avgörande vändpunkten. Nordstaterna fick övertaget och 1865 kapitulerade sydstaterna. Totalt dog mellan 500 000 och 1 000 000 människor till följd av kriget.

3000 svenskar eller svenskättlingar slogs i det amerikanska inbördeskriget. De flesta för nordstaterna men även för konfederationen. Det fanns även ett svenskt kompani som ingick 57:e Illinoisregementet.

Bild: Slaget vid Antietam. Potomac-armén: Gen. Geo. B. McClellan, comm., Sept. 17' 1862. - 1' 2' 4' 6' 9' 12' Corps & Pleasanton's cav. div. engaged., Wikimedia Commons.

Lyssna också på Kom ihåg Alamo – Nederlaget som byggde Texas.

Musik: Battle Hymn of The Republic – framförd 1999 av The Concert Band of the United States Air Forces in Europe Band, Wikimedia Commons. Patriotisk sång skriven 1862 av abolitionisten Julia Ward Howe.

(detta är en nyymixad repris)

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Adolf Hitler var en skicklig retoriker som drog fördel av missnöjet och osäkerheten hos det tyska folket. Genom att erbjuda enkla lösningar på komplexa problem och skapa en gemensam fiendebild lyckades han ena sina anhängare.

Den bräckliga Weimarrepubliken var illa rustad att stå emot den växande extremismen. Genom att manipulera rädslan för kommunism och utnyttja bristerna i det parlamentariska systemet kunde Hitler steg för steg befästa sitt inflytande.

Detta är det andra av två avsnitt av podden Historia Nu om Adolf Hitlers väg till makten. Programledaren Urban Lindstedt samtalar med professor emeritus Erik Åsard, om Weimarrepubliken och Hitlers väg till makten. Han är aktuell med boken Hitlers väg till makten.

Adolf Hitler framstod som en lösning på detta kaos. Genom att bygga upp en kult kring sin person och sitt parti, Nationalsozialistische Deutsche Arbeiterpartei (NSDAP), lyckades han samla breda grupper av det tyska folket.

Partiets propaganda riktade sig både till arbetslösa arbetare och missnöjda medelklassmedborgare, och deras budskap betonade nationell förnyelse och kamp mot "inre fiender" som judar och kommunister. Efter misslyckandet med den så kallade ölkällarkuppen 1923 bytte Hitler strategi och satsade på att ta makten genom de demokratiska institutionerna.

Hitlers maktövertagande kulminerade med utnämningen till rikskansler den 30 januari 1933. Med stöd från konservativa krafter i regeringen, som betraktade honom som ett verktyg för att säkra ordning och stoppa kommunismen, avvecklade han stegvis demokratin. Riksdagshusbranden i februari 1933 gav honom möjlighet att utropa undantagstillstånd och inskränka medborgerliga rättigheter. När den så kallade fullmaktslagen antogs samma år hade Hitler fått fria händer att styra Tyskland utan parlamentets godkännande. Den tyska demokratin hade förvandlats till en totalitär stat på mindre än ett decennium.

Lyssna också på Adolf Hitler – massmördaren med nio liv

Bild: Hitler och Paul von Hindenburg den 21 mars 1933. Bundesarchiv, Bild 183-S38324 / CC-BY-SA 3.0. Wikipedia. Public Domain.

Musik: Deutschlandlied and Sei gesegnet ohne Ende (Polydor 1930) Wikimedia Commons, Public Domain.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I november 1918 kollapsade det kejserliga Tyskland under tyngden av nederlaget i första världskriget. På ruinerna av det gamla riket grundades Weimarrepubliken, en demokrati som utlovade frihet och jämlikhet. Dock präglades dess födelse av kaos och misstro.

Versaillesfreden 1919, med sina stränga skadeståndskrav och fastslagande av Tysklands skuld till kriget, förödmjukade en hel nation och lade grunden för politisk extremism. Samtidigt kämpade den nya regeringen med hyperinflation, arbetslöshet och radikala politiska rörelser från både vänster och höger. Det var under dessa förhållanden som Adolf Hitler och nazistpartiet började sin resa mot makten.

Detta är det första av två avsnitt av podden Historia Nu om Weimarrepubliken och Adolf Hitlers väg till makten. Programledaren Urban Lindstedt samtalar med professor emeritus Erik Åsard, aktuell med boken Hitlers väg till makten.

Weimarrepubliken mötte enorma utmaningar redan från sin början. Versaillesfördragets skadeståndskrav underminerade ekonomin och väckte bitterhet hos tyskarna. Hyperinflationen 1923 raderade många medborgares besparingar och fördjupade misstron mot demokratin. Men Weimarrepubliken uppvisade också av en kulturell rikedom och nya sätt att leva.

Den politiska kulturen var präglad av splittring och bristen på brett stöd för det parlamentariska systemet. Avsaknaden av spärrar mot småpartier och oenighet om demokratin i sig gjorde republiken omöjlig att styra. Redan socialdemokraterna började utnyttja undantagslagstiftning att styra via dekret.

Och de radikala ytterkanterna – kommunisterna till vänster och de högerextrema nationalisterna – undergrävde systemet med sina konfrontationer.

Bild: Philipp Scheidemann talar till en folkmassa från ett fönster i Riksdagshuset den 9 november 1918, dagen efter han utropat den tyska republiken. Wikipedia Bundesarchiv, B 145 Bild-P011502 / CC-BY-SA 3.0, Public Domain.

Musik: Deutschlandlied and Sei gesegnet ohne Ende (Polydor 1930) Wikimedia Commons, Public Domain.

Lyssna också på Adolf Hitler – Bohemen till makten (1921-1933)

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Erwin Rommel (1891-1944) lyftes fram i nazitysk propaganda som den främsta hjälten efter sina insatser som befälhavare över pansartrupper i Frankrike och Afrika. Rommel beundrade först Adolf Hitler, men kom senare att konspirera mot fürern.

Erwin Rommel fick valet att ta sitt eget liv när han avslöjades att ha konspirerats mot Hitler. Men det var framförallt Hitlers ovilja att lyssna på sakkunskap om militära spörsmål som fick den forne gunstlingen att tappa tron på Hitler. Tredje rikets utrotning av judar eller raskriget på Östfronten är helt frånvarande hos Rommel, trots att han varken var organiserad nazist eller antisemit.

Detta avsnitt av podden Historia Nu är det andra av två om den tyske militären Erwin Rommel. Programledare Urban Lindstedt samtalar med Marco Smedberg som är militärhistoriker, pansarofficer och ledamot av Kungliga krigsvetenskapsakademien. Han har skrivit flera böcker som Militär ledning, Vietnamkrigen och det moderna standardverket Första världskriget.

Ökenräven Erwin Rommel var en mycket skicklig militär som väckte beundran både hos sina egna män och hos fienderna. Redan under första världskriget visade han både mod, självständighet och ärelystnad. En ärelystnad som fick hans adliga kollegor att förakta uppkomlingen Rommel.

Erwin Rommel figurerade i utkanten av 20-juli kuppen 1944, men tyckte det var fel att döda Hitler. Istället planerade han att släppa fram de allierade till Berlin för att de skulle hinna före Röda armén.

Bild: Rommel med Hans Speidel, som var involverade I 20-juli kuppen. CC-BY-SA 3.0; Wikipedia.

Musik: Fog Of War av Melodies in Motion; Storyblocks audio

Lyssna också på Operation Valkyria – Attentatet mot Hitler

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Erwin Rommel (1891-1944) var Adolf Hitlers favoritgeneral tills han öppet kom att ifrågasätta Hitlers strategiska tänkande. Senare avslöjades han finnas i utkanten av ett attentatsförsöket mot Hitler i varglyan 1944. Han deltog inte aktivt i kuppförsöket, men försökte inte heller stoppa planerna.

Ökenräven Erwin Rommel var en mycket skicklig militär som väckte beundran både hos sina egna män och hos fienderna. Redan under första världskriget visade han både mod, initiativförmåga och ärelystnad som gav honom den främsta utmärkelsen Pour la mérite. En ärelystnad som fick hans adliga kollegor att förakta uppkomlingen Rommel.

Detta avsnitt av podden Historia Nu är det första av två om den tyske militären Erwin Rommel. Programledare Urban Lindstedt samtalar med Marco Smedberg som är militärhistoriker, pansarofficer och ledamot av Kungliga krigsvetenskapsakademien. Han har skrivit flera böcker som Militär ledning, Vietnamkrigen och det moderna standardverket Första världskriget.

Erwin Rommel föddes i en borglig familj och kunde bli officer i den kejserliga armén eftersom militären ville bredda underlaget till officerskåren. Under första världskriget genomförde han flera spektakulära operationer där mod och bluffar fick italienarna att ge upp en masse.

Efter Tysklands nederlag i första världskriget blev Rommel kvar i armén och skrev boken Infanterie greift an år 1937, som skildrade hans upplevelser från första världskriget, och fick Hitler att upptäcka honom.

Under andra världskriget fick han befäl över pansartrupper i Frankrike och Afrika och det var här hans mod, snabbhet och självständighet kom till sin rätt, men också väckte kollegors missnöje.

Erwin Rommels stora genombrott var dock som befälhavare över den tyska afrikakåren. Här ignorerade han de italienska befälhavarna som formellt stod över honom och genomförde en mycket rörlig krigsföring.

Lyssna också på Frankrikes fall maj-juni 1940.

Rommel i ett möte med officerare i Frankrike, juni 1940. Bundesarchiv, Bild 146-1972-045-08 / CC-BY-SA 3.0; Wikipedia.

Musik: Fog Of War av Melodies in Motion; Storyblocks audio

Klippning: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den 25 januari 1946 utlämnade svenska regeringen 167 baltiska flyktingar till Sovjetunionen. Balterna hade stridit på Nazitysklands sida i andra världskriget och bland männen fanns både tvångsrekryterade och krigsförbrytare.

Beslutet om utlämningen hade tagits sommaren 1945 av en samlingsregering. Sverige hade egentligen inga skyldigheter att lämna ut balterna, till vad många trodde en säker död, men en vilja att hålla sig väl med Sovjetunionen banade väg för beslutet.

I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Li Bennich-Björkman, professor i statskunskap vid Uppsala universitet som bland annat skrivit Sörja ett liv, leva ett annat – Om flyktingens mörker och ljus.

När Röda armén ryckte fram i Baltikum 1944 flydde ungefär 5 000 letter till Sverige. Från Estland kom omkring 32 000 personer och från det mer avlägsna Litauens kust anlände cirka femhundra. Merparten av flyktingarna kom hit med båt, hösten 1944.

Vid Jaltakonferensen i februari 1945 hade de allierade stormakterna – USA, Storbritannien och Sovjetunionen – enats om principen att krigsfångar skulle återbördas till sina respektive hemländer. Detta inkluderade alla som hade varit medborgare i Sovjetunionen före den tyska invasionen 1941, även om de senare tagit värvning på tysk sida.

Med de baltiska soldaterna handlade det om cirka 167 balter som internerats av svenska myndigheter efter flykten från det framryckande Röda armén. Många av dessa män hade tvångsrekryterats till tysk tjänst under kriget, medan andra hade valt att slåss mot Sovjet i hopp om att skydda sina hemländer – Estland, Lettland och Litauen – från en ny sovjetisk ockupation. Efter kriget internerades de i olika läger i Sverige, däribland i Rinkaby i Skåne och Gälltofta.

Sverige hade dock ingen skyldighet att formellt följa avtalen från Jalta eftersom landet inte deltog i konferensen. Trots detta valde den svenska regeringen, under statsminister Per Albin Hansson, att gå med på Sovjetunionens krav på utlämning. Beslutet motiverades med Sveriges önskan att upprätthålla goda relationer med den mäktiga grannen i öster, särskilt med tanke på den känsliga efterkrigssituationen och Sveriges neutralitetspolitik. Man hoppades undvika konflikter som kunde äventyra Sveriges säkerhet och utrikespolitiska position.

Samtidigt pågick en annan stor utlämning: 2 364 tyska krigsfångar överfördes till Sovjet vid ungefär samma tid. Denna utlämning var mindre omstridd eftersom tyskarna sågs som en del av den besegrade fienden, men de två fallen sammanföll och underströk den press som den svenska regeringen stod under.

Bild: Balt-/tysklägret på Ränneslätt, Eksjö.

Musik: The Refuge, av Natalia Kolesnikova. Storyblocks Audio.

Källor: Persson, Åke (2022): Flykten över Östersjön – när 40 000 balter kom till Sverige. Populär Historia.

Lindholm, Rudolf (1992) Baltutlämningen och folkrätten. Svensk Juristtidning.

Bojs, Anders & Mårtensson, Leif (red.) (2004). I Baltutlämningens skugga: internering och utlämning av tyska militärflyktingar via lägren i Rinkaby och Gälltofta 1945-1946. Kristianstad: Föreningen Gamla Christianstad.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det kungliga hovet har varit ett maktcentrum och en social arena där kungens makt skulle manifesteras med ceremoniel och yttre attribut. Här fanns utrymme både för reell maktutövning, kultur och sysslolösa skvallrande hovmän och hovdamer.

I hovet arbetade allt från enkla pigor och soldater till den yppersta adeln med att serva kungafamiljen och styra riket. Ursprungligen var det ingen skillnad på det kungliga hovet och den statliga förvaltningen. Och en plats i hovet kunde ge en extra skjuts i karriären inom militären eller den statliga förvaltningen.

I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Björn Asker, historiker och tidigare arkivråd vid Riksarkivet. Han är aktuell med boken Hovet – Historien om ett kungligt maskineri.

Hovet fungerade som en maktens teater där kungamaktens storhet skulle åskådliggöras med pompa och ståt för undersåtar och utländska sändebud.  Det svenska hovet var relativt öppet mot samhället i stort och tusentals undersåtar fick möjlighet att träffa kungen i audienser eller delta i hovfester

Hovet hade också betydelse för kulturlivet genom att det anlitat landets mest framstående konstnärer att skapa operor, teateruppsättningar och byggnadsverk. Ända in på 1800-talet var nästan hela den svenska kultureliten anställd vid hovet eller beroende av kungliga beställningar.

När kungamakten minskade under 1800-talet förlorade också hovet sin betydelse som en genväg till en karriär inom militären och den statliga förvaltningen. Under 1900-talet blev det möjligt för icke-adliga att arbeta på höga tjänster inom hovet.

Bild: Gustav III:s kröning av Carl Gustaf Pilo. Här klädd i vit kröningsdräkt, som nästan verkar stråla av ljus. Kronan placeras just på hans huvud av äldsta riksrådet Adam Horn och ärkebiskop Beronius. Det är den 29 maj 1772 och Storkyrkan i Stockholm är fylld till bredden. Riksdagens fyra stånd är alla representerade. Nationalmuseet, Public Domain.

Musik: Kungssången av Otto Lindblad framförd av Kronobergs regementes musikkår 1900. Wikipedia, Public Domain

Lyssna också på Sveriges mest populära kungar

Detta är en repris.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

När källkritiska historiker avfärdade kung Ane som offrade sina söner för ett långt liv och slaget på Bråvallarna som ohistoria föll fantastiska berättelser i glömska.

Ända fram till 1800-talet trodde de flesta historiker att sagorna baserades på verkliga händelser. Men modern källkritik har gjort rent hus med dessa fornnordiska sagor. Och tyvärr helt rensat bort berättelserna som är fyllda av dramatik, komik och tragik från vårt allmänna medvetande.

I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Daniel Sävborg, professor i nordisk filologi vid Tartu universitet. Han är aktuell med boken Händelser ur Sveriges ohistoria – En försvunnen tid (Dialogos).

Professor Daniel Sävborg menar att dessa sagor, trots att de avfärdats som historiska källor, fortfarande har ett värde som berättelser. De fungerar som en spegel av samtida värderingar, farhågor och drömmar som präglade deras samtid, och har påverkat både konst och litteratur genom århundradena. Dessa historier, som en gång var centrala i Sveriges självbild och kulturarv, har med tiden försvunnit från det allmänna medvetandet.

Slaget på Bråvallarna är en av de mest storslagna berättelserna i den fornnordiska traditionen. Enligt sagorna möttes svearna och danerna i en episk strid där kung Sigurd Ring och hans här utmanade Danmarks kung Harald Hildetand. Kampen, som enligt källorna var så våldsam att både himmel och jord skälvde, präglades av hjältedåd, svek och övernaturliga inslag.

Enligt Snorre Sturlasson och Saxo Grammaticus föll Harald i striden, trots att han hade Odens välsignelse. Sigurd Ring tog därmed makten över både svear och daner och lade grunden för det som senare skulle bli ett enat Norden. Slaget på Bråvallarna är mer än en berättelse om militär konflikt; det är en mytologisk symbol för omvälvning och maktens pris. Det knyts också till specifika platser i Sverige, vilket gör det till en del av vår geografiska och kulturella historia.

Men källkritiken, särskilt under ledning av Lauritz och Curt Weibull under 1900-talet förändrade historieskrivningen i Sverige radikalt. Historiska källor började bedömas utifrån kriterier som närhet till händelserna, beroendeförhållanden och tendensfrihet. Som en konsekvens ströks stora delar av den tidigare accepterade svenska historien, inklusive de äldsta berättelserna om kungar och hjältar. Här försvann både kung Ane och slaget på Bråvallarna.

Men berättelsernas betydelse överstiger deras historiska fakticitet. De har inspirerat mängder av konstnärliga verk – från dikter och dramer till monumentalmålningar och skulpturer. Sävborg lyfter fram exempel på hur dessa historier levt vidare i litteraturen, såsom i verk av August Strindberg och Erik Johan Stagnelius, och hur de en gång fungerade som gemensamma referenser i samhällsdebatten.

Vidare beskriver han hur konst och litteratur ofta har omformat och berikat dessa berättelser. De har använts som allegorier för samhälleliga frågor och som verktyg för att utforska mänskliga dygder och brister. Berättelsernas roll som en gemensam kulturell referenspunkt har inte bara förenat samhällen utan också fungerat som en katalysator för kulturellt skapande.

Bild: Slaget vid Bråvalla. Av August Malmström, Östergötalands museum, Wikipedia, Public Domain.

Lyssna också på Nordisk mytologi – berättelser och kult

Musik: Electra To The Baltic Sea Full av Giuseppe Rizzo, Storyblock Audio.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Ukraina, som är ett av världens mest bördiga områden, tvingades betala ett högt pris för att bönderna motsatte sig bolsjevikernas hårdhänta tvångskollektivisering av jordbruket enligt den första femårsplanen.

Från hösten 1932 till sommaren 1933 drabbades sovjetrepubliken Ukraina av massvält där minst tre miljoner människor svalt ihjäl. Svälten berodde delvis på torka, men Josef Stalin förvärrade medvetet konsekvenserna av torkan. Landsbygden tystande och liken fick ligga obegravda och det finns många fall av kannibalism dokumenterade.

I detta avsnitt samtalar programledaren Urban Lindstedt med Klas-Göran Karlsson, professor i historia vid Lunds universitet som bland annat skrivit boken Folkmord.

Även om torka spelade in så var svälten i huvudsak orkestrerad av bolsjevikerna i Moskva. Kommunister i Ukraina som försökte mildra svälten straffades hårt. Samtidigt som ukrainare dog i miljontals exporterades spannmål för att ge inkomster för att investera i industrialisering. Dessutom deporterades hundratusentals bönder till Sibirien och Kazakstan där många dog av sina umbäranden. Myndigheterna förbjöd också människor att lämna Ukraina i jakt på mat.

Orsakerna till svälten går att finna i bolsjevikernas vilja att krossa det nationella motståndet i Ukraina och utplåna bönderna som klass. Men också kollektiviseringen av jordbruket i sig och tvångsrekvirering av livsmedel orsakade stora störningar på produktionen av livsmedel. En tredje förklaring är torkan som drabbade området.

Den första femårsplanen som inleddes 1927 skulle industrialisera Sovjetunionen på tio år. En process som tagit 150 år i Västvärlden. Här blev export av spannmål viktigt för att kunna importera teknik till den tunga industrin. Tanken var att kollektivjordbruk skulle producera överskottet, men bönderna var inte intresserade av att ge upp sin jord som den så sent om i början av 1900-talet fått äganderätt till.

Kulaker definierades som rika bönder som anställde jordbruksarbetare, men i kriget mot bönderna kom begreppet att användas på alla som motsatte sig tvångkollektiviseringen av jordbruket som på allvar inleddes vid årsskiftet 1931-32.

Enbart år 1930 deporterades omkring 75 000 kulakfamiljer, det vill säga cirka 300 000 individer, från Ukraina. De skickades i överfulla järnvägsvagnar mot Sibirien, Centralasien eller Stillahavskusten. Ofta dumpades människor bara ute på tundran för tvingas klara sig på egen hand.

Under våren 1933 åt människorna giftiga svampar, råttor, hundar och katter samt människor. 3,2 miljoner människor dog i Ukraina under svälten, enligt historikern Stanislav Kulchitsky som baserat beräkningen på tillgängliga data från de tidigare hemliga sovjetiska arkiven. Men på grund av osäkert statistiskt underlag väljer Kulchitsky att ange antalet offer till någonstans mellan 3 och 3,5 miljoner.

Arbetarens dotter, Charkiv, 1933. Alexander Weinerberger, Holodomor research and education consortium.

Musik: Virgo av Humans Win, Storyblocks Audio.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

VVasallstaten Salòrepubliken utropades av tyskarna i september 1943 vid den lilla staden Salò vid Gardasjön i norra Italien. Där blev den avsatta diktatorn Benito Mussolini marionett i en radikaliserad fascistisk stat till april 1945.

I Salòrepubliken formaliserades en hårdare antisemitisk linje. Judar definierades nu som fiender till staten, och italienska fascistiska myndigheter under tysk övervakning deltog aktivt i att registrera, arrestera och internera judar, som senare tyska SS deporterade till nazisternas dödsläger.

I detta är det andra avsnittet av två om judarnas öde i fascismens Italien. Programledaren Urban Lindstedt med författaren Anders Carlberg som är aktuell med boken Mussolini mot Hitler – Judarnas öde i fascismens Italien.

Salòrepubliken utropades officiellt i september 1943 och omfattade formellt norra och centrala Italien, även om dess faktiska kontroll var begränsad av tyska militärstyrkor. Staten styrdes från Salò, en liten stad vid Gardasjön, eftersom det var strategiskt beläget och relativt skyddat från de allierades bombningar.

Ekonomiskt och militärt var Salòrepubliken helt beroende av Tyskland. Den italienska armén hade i praktiken kollapsat efter 1943, och Mussolinis regim kunde bara mobilisera mindre trupper, kallade Black Brigades, som ofta var dåligt tränade och utrustade. Samtidigt förvärrades situationen av de allierades offensiv från söder och den växande italienska motståndsrörelsen.

Salòrepubliken är ökänd för de grymheter som begicks under dess korta existens. Mussolinis regim samarbetade nära med nazisterna i att registrera, arrestera och internera judarna, som senare tyska SS deporterade till förintelseläger, och regimen deltog i brutal repression mot partisaner och politiska motståndare.

Efter 1943 intensifierades förföljelserna av judar under tysk ockupation och i Salòrepublikens område. Samtidigt präglades Salòrepubliken av kaos, interna konflikter och en allmän kollaps av samhällsfunktioner, vilket innebar att nazisterna hade den avgörande makten i regionen.

I april 1945 hade de allierade nått norra Italien, och motståndsrörelsen intensifierade sina attacker. Mussolini försökte fly till Schweiz men tillfångatogs av italienska partisaner nära byn Dongo vid Comosjön. Den 28 april 1945 avrättades han tillsammans med sin älskarinna, Clara Petacci, och deras kroppar hängdes upp i Milano som en varning till andra fascister.

Bild: Italienska trupper i mars 1944 från X MAS (som tillhör RSI-flottan) står i viale Carso nära piazza Bainsizza med RSI Battle Flag, ungefär när denna enhet sattes in för att motverka det allierade strandhuvudet vid Anzio - Nettuno, söder om Rom.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

När Benito Mussolini tog makten i Italien 1922 var relationen mellan den fascistiska regimen och den judiska befolkningen oproblematisk. Italienska judar utgjorde en liten, men integrerad minoritet som ofta deltog i det offentliga livet. Många hade stridit för Italien under första världskriget, och flera judar var medlemmar i det fascistiska partiet.

Mussolini föraktade antisemitism. Detta skulle förändras när Italien under 1930-talet närmades sig Nazityskland.

Detta är första avsnittet av två om judarnas öde i fascismens Italien. Programledaren Urban Lindstedt samtalar med författaren Anders Carlberg som är aktuell med boken Mussolini mot Hitler – Judarnas öde i fascismens Italien.

Under 1920- och tidigt 1930-tal var antisemitismen främmande för fascistiska ideologin i Italien. Mussolini betonade snarare nationalism, auktoritet och korporativism. Judar kunde både delta i och stödja den fascistiska staten. Vid denna tid ansågs lojalitet mot nationen viktigare än etnicitet eller religion. Många judar, särskilt de som stödde regimens nationalistiska vision, fann en plats inom fascismens ramar.

1938 infördes en raslagstiftning som markerade en avgörande vändpunkt för den italienska judiska befolkningen. Italiens närmande till Nazityskland genom "Stålpakten" och Mussolinis ambitioner att stärka relationen med Adolf Hitler var avgörande faktorer bakom införandet av dessa lagar.

Inspirerade av de tyska Nürnberglagarna förbjöd de italienska lagarna judar från att inneha offentliga tjänster, bedriva vissa yrken, gifta sig med icke-judar samt delta i vissa delar av samhället. Judiska elever och lärare stängdes ute från skolorna och en rad ekonomiska restriktioner infördes för den judiska befolkningen. Judar som inte hade italienskt medborgarskap utvisades ur landet.

Även om Mussolini motiverade lagarna med hänvisning till rasbiologi och det fascistiska projektet var det tydligt att dessa beslut också var ett uttryck för politisk opportunism.

Bild: Benito Mussolini och Adolf Hitler under Mussolinis besök i München 1940. Mussolini införde långtgående raslagar i Italien 1938 för att öka sitt inflytande över Adolf Hitler. Fotograf: Okänd. Wikipedia. Public Domain.

Musik: Giovinezza var det italienska Nationella fascistpartiets kampsång från 1920-talet. Den fungerade som Italiens inofficiella nationalsång från 1922 till 1943. Musik av Giuseppe Blanc och text av Nino Oxilia. Public Domain.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Kleopatras maktbas i sitt klientförhållande till Romarriket förlorade sin grund när hennes tidigare älskare Julius Caesar mördades år 44 f. kr. Men några år senare i förhandlingar med generalen Marcus Antonius slutade med att de blev ett par som med tiden kom att leva tillsammans i Alexandria.

Men deras tid tillsammans var utmätt då romarrikets andra starka man Octavius till slut valde att krossa dem. Och det är mångt och mycket deras förhållande och Kleopatras död som gjort att hennes namn fortsatt att leva i tusentals år.

Detta är det andra avsnittet av två om Kleopatra av podden Historia Nu. Programledaren Urban Lindstedt samtalar med antikvetaren Allan Klynne som bland annat skrivit boken Kleopatra – Liv och legend.

Kleopatra VII Thea Filopator var det självständiga Egyptens sista farao. Hon tillhörde den ptolemeiska dynastin som grundlades av Alexander den stores general Ptolemais 304 f. kr.

Efter Caesars död år 44 f.Kr. tvingades Kleopatra återvända till Egypten. Strax innan hon återvände dog dock hennes medhärskare, tillika yngre bror, under mystiska omständigheter.

Senare blev Kleopatra kallad till Tarsos i nuvarande Turkiet för att stå till svars, för att hon inte tillräckligt aktivt stött romarna. Drottningen kunde dock rättfärdiga sig, eftersom hennes hållning mot Caesars mördare alltid varit fientlig. Vid deras första möte kom Kleopatra, smyckad som Afrodite, på ett förgyllt fartyg med segel av purpurtyg och åror av silver och mötte Antonius på floden Cydnus. Liksom Caesar lät Antonius sig förföras av Kleopatra.

Kleopatra och Antonius fick tre barn tillsammans och den romerska generalen vistades oftare i Alexandria än i Rom. För att kunna ingå äktenskap med Kleopatra lät Antonius till sist förskjuta sin hustru Octavia, vilken han gift sig med för att bibehålla sämjan med den andre romerska imperatorn, Octavianus.

Men Antonius hade, genom sin hängivenhet till Kleopatra och det österländska, minskat sitt intresse för romarna, på samma gång som Octavianus samlade allt mer makt i Rom. Till slut kom en brytning (32 f.Kr.) mellan de båda imperatorerna och krig uppstod mellan Västra Romarriket med Octavianus på den ena sidan och det Östra Romarriket med Antonius och Kleopatra på den andra.

I det avgörande sjöslaget vid Aktion (latin Actium) den 2 september 31 f.Kr. förlorade Antonius och Kleopatra sin flotta och på våren 30 f.Kr. kunde segraren Octavianus komma till Egypten. Kleopatra påbörjade i hemlighet förhandlingar med Octavianus, beredd att offra Antonius.

Enligt myten skall Antonius falskeligen ha underrättats om att Kleopatra tagit sitt liv. Han skall därefter ha bestämt sig för att ta sitt eget. Vid sitt sista andetag skall han dock ha fått visshet om att underrättelsen om Kleopatras självmord var falsk. Kleopatra försökte få hjälp hos Octavianus, men misslyckades och tilläts inte heller medverka vid hans triumfatoriska intåg i Rom. Fem dagar efter Antonius död begick Kleopatra själv självmord. Enligt två olika legender skall hon antingen ha använt en giftfylld hårnål eller låtit sig bli biten av en giftorm.

Lyssna också på Mordet på Caesar och Pyrrhos – på fel sida i historien i kampen om världsherraväldet.

Bild: Kleopatras död av Reginald Arthur [fr] (1892), Wikipedia, Public Domain

Musik: Ambient Background Middle Eastern Atmosphere av Volodymyr Piddubnyk, Storyblocks Audio.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Kleopatra VII (69 f.kr- 30 f.kr) blev den sista faraon i Egypten. Hon var en maktspelerska som med intelligens och utstrålning lyckades återvinna makten flera gånger. Hennes dynasti ptoloméerna var präglad av syskonäktenskap och syskonmord. För eftervärlden är hon mest känd genom sina förhållanden med romarrikets två mäktigaste generaler Julius Caesar och Marcus Antonius.

Bilden av Kleopatra är starkt påverkad av den romerska propagandan som Octavius, senare kejsare Augustus, spred i kampen om Egyptens rikedomar. Världens mest kända kvinna som pratade tio språk och hade studerat i Alexandrias berömda bibliotek gick därför till eftervärlden som en depraverad hora.

Detta är det första avsnittet av två om Kleopatra av podden Historia Nu. Programledaren Urban Lindstedt samtalar med antikvetaren Allan Klynne som bland annat skrivit boken Kleopatra – Liv och legend.

Kleopatra VII Thea Filopator var det självständiga Egyptens sista farao. Hon tillhörde den ptolemeiska dynastin som grundlades av Alexander den stores general Ptolemais 304 f. kr. Den makedoniska dynastin började följa den egyptiska seden med syskonäktenskap för att hålla det ”gudomliga blodet” rent.

Detta är en repris.

Lyssna också på Mordet på Caesar och Pyrrhos – på fel sida i historien i kampen om världsherraväldet.

Bild: Marmorbyst av Cleopatra VII av Egypten från ca. 40-30 f.Kr. En forntida romersk byst av den ptolemaiske härskaren Kleopatra VII av Egypten som bär ett kungligt diademband över håret; daterad till mitten av 1:a århundradet f.Kr. (dvs. runt tiden för hennes besök i Rom), upptäcktes den i en villa längs Via Appia. Det ligger nu i Altes Museum, Berlin, Wikipedia, Public Domain.

Musik: Ambient Background Middle Eastern Atmosphere av Volodymyr Piddubnyk, Storyblocks Audio.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Från att ha betraktats som gudarnas straff växte det fram en ny syn på psykisk sjukdom i slutet på 1700-talet. Vansinne började med hjälp av vetenskapen att betraktas som en sjukdom. Det uppstod en vilja att förstå och bota psykiska sjukdomar genom samtal, empati och en djupare relation mellan patient och behandlare.

Med en vetenskaplig syn på sjukdomar tog läkarna över behandlingen av psykiska sjukdomar från prästerna. Även vårdinstitutioner utvecklades och inreddes för att främja läkande, med fokus på ordning, avskildhet och struktur.

I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Cecilia Riving, docent i historia vid Lunds universitet och aktuell med boken Hela Människor – Patientmötet i behandling av psykisk ohälsa från sent 1700-tal till 1924.

När vetenskap och förnuft började ersätta religiösa förklaringar sågs galenskap som en sjukdom kopplad till rubbningar i hjärnan och nervsystemet. Hospitalen blev alltmer centrala i hanteringen av psykiska sjukdomar.

Läkare och andra vårdprofessioner utvecklade en mer individualiserad syn på patienten, där en helhetsförståelse av människan – både kropp och själ – blev en nyckelfråga. Detta innebar att läkarnas roll inte bara var att ordinera mediciner eller behandlingar, utan också att möta patienten som en hel person med unika behov och erfarenheter.

Behandlingarna kombinerade vetenskapliga ambitioner och moraliserande inslag. Psykisk ohälsa betraktades ofta som ett uttryck för svag moral eller bristande disciplin. Behandlingar inkluderade allt från sängläge och isolering till hårt arbete.

Under 1800-talet genomgick den svenska sinnessjukvården en modernisering och professionalisering, starkt influerad av kontinentens medicinska ideal. Hospitalen omvandlades till sinnessjukhus – behandlingsanstalter där patienter skulle mötas med värdighet och respekt istället för att fjättras som tidigare. Men i praktiken förblev många sinnessjukhus slutstationer för personer som inte kunde vårdas på annat håll. Lokala samhällen såg ofta till att besvärliga eller våldsamma individer skickades till hospitalen för att avlasta fattigvården.

En viktig behandlingstradition var animal magnetism som, enligt den tyske läkaren Franz Anton Mesmer, påstods vara en kraft som genomsyrade kosmos och påverkade människans organism. Metoden introducerades som en spektakulär terapeutisk teknik strax före den franska revolutionen och upplevde en andra storhetstid i Tyskland under romantiken, omkring 1810–1840. I Sverige praktiserades denna lära under gustaviansk tid, särskilt av swedenborgare och frimurare. Åren 1815–1821 publicerade läkaren Pehr Gustaf Cederschiöld flera skrifter om ämnet.

Senare under 1800-talet användes hypnos, en metod som ofta kombinerade medicinsk praktik med underhållning. Den franske läkaren Jean-Martin Charcots offentliga hypnosföreställningar blev exempel på hur medicinsk behandling också kunde ta formen av en teatralisk uppvisning.

Bild: Mesmerimsterapi. En behandlare hypnotiserar patiententen till trans. Gravyr av Dodd från boken A Key to Physic av Ebenezer Sibly från 1794. Wikipedia, Public Domain.

Musik: Malevolent Maze Of Madness av Saowakhon Media, Storyblock Audio.

Lyssna också på När isoleringscell skulle reformera brottslingar.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Miljonprogrammet var kulmen på social ingenjörskonst i Sverige där det byggdes över en miljon bostäder under åren 1965-1974. Ambitionen var att bygga bort bostadsbristen, modernisera bostäderna och allt till rimliga hyresnivåer.

Se nya bostadsområdena möttes snart av kritik som människofientliga, men faktum var det byggdes lika stor andel villor samt mindre flerfamiljhus som de höghus som fått symbolisera miljonprogrammet. Men oljekrisen 1973 minskade efterfrågan på nya bostäder och snart stod en stor andel lägenheter tomma i miljonprogrammen.

I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Erik Stenberg, biträdande professor vid Arkitekturskolan vid Kungliga tekniska högskolan. Han har forskat om miljonprogrammet i över 20 år.

Ordet "miljonprogram" kommer från beslutet i riksdagen 1965 att det skulle byggas en miljon nya bostäder i Sverige under de kommande tio åren. Syftet var att bygga bort den stora bostadsbristen som präglat efterkrigstiden med moderna bostäder till rimliga priser. En tvårumslägenhet skulle inte kosta mer än en femtedel av en normal industriarbetarlön. Det utvecklades också ett industriellt byggande med färdiga element som tillverkats i industrier.

När det svenska samhället förändrades med studentrevolten i slutet på 1960-talat och gräna vågen på 1970-talet började allt fler människor ifrågasätta den storskaliga bostadspolitiken, när sedan oljekrisen minskade efterfrågan på bostäder kom en stor andel av bostäderna i de nya miljonprogrammen att bli outhyrda.

På plussidan finns fortfarande att trångboddheten byggdes bort, större ytor och moderna lösningar gav kvinnor helt nya möjligheter att frigöra sig från hemarbete. Ingen annanstans i världen byggdes bostäder av så hög kvalitet i den omfattningen.

Ursprunget till Miljonprogrammet går att spåra tillbaka till den ambitiösa utredningen Bostadssociala utredningen 1933-1947 där det mesta utreddes grundligt när det kom till bostäder.

Lyssna också på Så blev Sverige ett invandrarland – De första muslimerna

Bild: Akalla. Kvinnor med barnvagnar och barn på gångväg intill betonghus. Foto: Peter Gullers, Nordiska museets arkiv, Erkännande-IckeKommersiell-IngaBearbetningar (CC BY-NC-ND) 

Musik: Gotta Catch That Train av Zac Nelson, Storyblocks Audio

Detta är en nymixad repris.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Östtyskland skapade den högsta levnadsstandarden i hela östblocket, där arbetslöshet inte existerade. Bostäder var allmänt tillgängliga och relativt billiga. Riklig och tillgänglig barnomsorg möjliggjorde att kvinnor kunde förvärvsarbeta i en högre utsträckning än i något annat land i världen.

Samtidigt kunde östtyskarna via västtysk TV jämföra sin verklighet med vardagen i Västtyskland. Säkerhetspolisen Stasis ögon och öron förstörde dessutom familjer och vänskapsband genom sitt intrång i det privata livet.

Detta är det andra av två avsnitt om Östtysklands historia, där programledaren Urban Lindstedt samtalar med historikern Olle Larsson, med utgångspunkt i boken DDR bortom muren – Östtyskland 1949–90 av historikern Katja Hoyer.

Östtyskland existerade som stat i 41 år, och många vanliga människor kom att acceptera DDR eftersom de hade upplevt något mycket värre under nazitiden och kriget. Det fanns också en känsla av tillhörighet och en viss stolthet över det som byggts upp efter kriget. Jämlikheten mellan könen utvecklades dessutom snabbare i Östtyskland än i Västtyskland.

I DDR styrde SED (Tysklands socialistiska enhetsparti), men valen och flerpartisystemet var bara en fernissa. Säkerhetstjänsten Stasis 100 000 anställda övervakade befolkningen med hjälp av ännu fler informatörer – människor som kunde spionera till och med på sin egen partner.

Stasi använde ett omfattande nätverk av inofficiella medarbetare (IM) för att kontrollera samhället. Det gick en Stasimedarbetare på 55 vuxna medborgare, vilket visar övervakningens enorma omfattning. Denna kontroll skapade en atmosfär av misstro och rädsla i samhället.

Stasi-chefen Erich Mielke fulländade konsten att bryta kritiker genom metoder som sömnbrist, isolering och andra former av psykisk och fysisk tortyr. Många tidigare nazistiska koncentrationsläger fylldes återigen med människor, denna gång med dem som ansågs hota den nya ordningen.

Trots förtrycket och övervakningen utvecklade många östtyskar strategier för att hantera vardagen. De slöt sig samman och upptäckte att genom tillit, gemenskap och hjälpsamhet kunde de lättare klara av livet. Detta sociala kapital blev ett slags substitut för de demokratiska friheter som saknades.

Vardagslivet i DDR var således en komplex blandning av statlig kontroll, sociala förmåner och mellanmänsklig solidaritet. Trots problemen saknar vissa östtyskar fortfarande den gemenskap och sociala trygghet som präglade denna era. Detta visar på den mångfacetterade karaktären av minnet av livet i DDR och de utmaningar som många östtyskar har mött i övergången till det återförenade Tyskland.

Bildtext: Berlin den 12 augusti 1982: Trabant- och Wartburg-bilar dominerar trafiken på huvudstadens gator. Bilden visar en vy över Karl-Marx-Allee, en ikonisk gata under DDR-tiden. (CC-BY-SA 3.0)

Musik: Auferstanden aus Ruinen (tyska för "Uppståndna ur ruiner") var Östtysklands nationalsång. Texten skrevs av Johannes R. Becher och musiken av Hanns Eisler. (1949, Internet Archive Public Domain Mark 1.0)

Lyssna också på Berlin – Kalla krigets huvudstad.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Östtyskland, eller DDR, uppstod i ruinerna av de östra delarna av Tredje riket som en klientstat till Sovjetunionen den 7 oktober 1949 – fyra månader efter att Förbundsrepubliken Tyskland bildades. Efter krav på ökad arbetstid utbröt en folklig revolt i Östtyskland den 17 juni 1953, som slogs ner med stor brutalitet.

"Det måste se demokratiskt ut, men vi måste ha allt i våra händer," var Östtysklands ledare Walter Ulbrichts syn på uppbyggnaden av nya politiska institutioner.

Detta är det första av två avsnitt om Östtysklands historia, där programledaren Urban Lindstedt samtalar med historikern Olle Larsson med utgångspunkt i boken DDR bortom muren – Östtyskland 1949–90 av historikern Katja Hoyer.

DDR:s politiska och ekonomiska system formades av krigsskadestånd och socialistiska ideal. Människor navigerade i vardagen mellan statlig kontroll och personliga strävanden. Ledarna Walter Ulbricht och Wilhelm Pieck upprättade en kommunistledd diktatur i den sovjetiska ockupationszonen.

Visionen att bygga ett socialistiskt land slutade med 100 000 säkerhetspoliser som främst övervakade den egna befolkningen. Samtidigt kunde en viss välfärd och trygghet etableras när samhället stabiliserade sig efter de hårda åren efter kriget.

Det östtyska ledarskapet präglades av kampen mot nazisterna i Tyskland och deras upplevelser av den stora terrorn i Sovjetunionen på 1930-talet, då många tyska kommunister avrättades som spioner. De tyska kommunister som överlevde var helt lojala mot sina sovjetiska herrar och paranoida gentemot inre fiender.

DDR:s ekonomiska system baserades på en socialistisk planekonomi. Efter andra världskriget lade Sovjetunionen beslag på befintliga industrier och tog ut skadestånd ur produktionen. Till skillnad från Västtyskland tilläts DDR inte ta emot Marshallhjälp, vilket försvårade den ekonomiska återhämtningen.

Under byggandet av socialismen röstade miljontals människor i Östtyskland med fötterna och flydde till det demokratiska Västtyskland, tills Berlinmuren satte stopp för massflykten 1961. Bakom muren byggdes en gyllene bur inom Östblocket, men Östtyskland kunde aldrig mäta sig med det ekonomiska undret i Västtyskland.

Livet i Östtyskland präglades av en komplex blandning av sociala förmåner, kulturella möjligheter och statlig kontroll. Medborgarna i DDR levde i en odemokratisk stat med ett omfattande kontrollsystem som skapade en psykiskt stressande tillvaro. Trots ekonomiska utmaningar fanns det aspekter av vardagslivet som många östtyskar uppskattade och som än idag väcker nostalgiska känslor hos vissa.

Bildtext: Leipzig den 17 juni 1953 med folksamlingar på gatorna som demonstrerar för bättre arbets- och levnadsvillkor. (Källa: Bundesarchiv, B 285 Bild-14676, okänd fotograf, CC-BY-SA 3.0)

Musik: Auferstanden aus Ruinen (tyska för "Uppståndna ur ruiner") var Östtysklands nationalsång. Texten skrevs av Johannes R. Becher och musiken av Hanns Eisler. (1949, Internet Archive Public Domain Mark 1.0)

Lyssna också på Berlinmuren – kalla krigets främsta symbol

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Syfilis följde med Columbus sjömän från den nya världen och fick snabb spridning i Europa. Syfilis smittade främst vid sex och någon riktigt bra behandling kom inte förrän penicillin började användas brett efter andra världskriget. I slutet på 1800-talet drabbade 15 procent av den manliga befolkningen i Europa.

Sjukdomen som orsakar oerhörda plågor hos den drabbade med smärtor, deformationer, förlorade extremiteter och i sitt sista stadium galenskap. I tongivande kretsar som författare och konstnärer var syfilis mycket vanligt, men sjukdom avhandlas ofta kodad form eftersom den var så skamlig.

I detta avsnitt av podden Historia.nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med litteraturvetaren Agneta Rahikainen som skrivit boken Smittans rike: Om syfilis i konst, kultur och kropp.

Listan på kända personer med syfilis kan göras lång från politikern Cesare Borgia i renässansens Italien, till poeten Charles Baudelaire i 1800-talets Paris, filosofen Nietzsche i Tyskland. Kompositören Ludwig van Beethoven i Österrike och konstnären Anders Zorn i Sverige. En del hävdar att Adolf Hitler led av syfilis.

Både Carl-Michael Bellman och Lasse Lucidor diktade om syfilis, men även om samtiden förstod vad sångerna handlade om är det inte alltid tydligt vad som menas med att akta näsan idag när syfilis är en ganska ovanlig och behandlingsbar sjukdom.

Inom dekadenslitteraturens författare på 1800-talet var syfilis inget författarna skämdes för, utan snarare ett bevis på virilitet.

”För en fransman är det otänkbart att uppnå medelåldern utan att fått syfilis och Hederslegionen.” skrev författaren André Gide och hans uttalande visar vilken spridning syfilis hade under 1800-talet och det tidiga 1900-talet.

I Frankrike uppskattades cirka 150 000 personer årligen dö till följd av syfilis och sjukdomen drabbade människor i alla samhällsklasser. De existerande behandlingarna med kvicksilver och malaria kunde ofta döda patienterna.

De första anteckningarna om en syfilisepidemi i Europa gjordes åren 1494/1495 i Neapel, Italien under en fransk invasion och fick först namnet "Neapolitanska sjukan", i Frankrike kom den att kallas "Italienska sjukan". Efter att ha fått fäste i Frankrike genom att sprida av de återvändande franska trupperna blev den bland annat i Tyskland känd som ”Franska sjukan”; en äldre benämning som fortfarande används. Vid sidan av fransosen är pocker det vanligaste äldre svenska namnet.

Skelett äldre än 1500 e.Kr. som uppvisar syfilis har endast återfunnits på den amerikanska kontinenten. Skelett från precolumbianska gravar i Centralamerika bär till exempel tydliga tecken på sjukdomen. I samtida källor beskrivs också den sjukdom Columbus sjömän hade med sig hem från Amerika 1493.

Lyssna också på När en handfull män erövrade Latinamerika och Smittorna som dödar mer än kulor och granater.

Bild Gustav-Adolf Mossa, The Dead Women (Les Mortes), 1908.

Musik: Beethoven Symphony #9 med Craig Austin, Storyblocks Audio.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Yggdrasil, världsträdet, symboliserar det nordiska kosmos och den djupa kopplingen mellan människan och naturen i den fornnordiska mytologin. Yggdrasil är hela världen som befolkas av människor, gudar och andra väsen.

Föreställningar om heliga träd levde kvar länge inom folktron i Norden. Även om det är svårt visa på kontinuitet mellan Yggdrasil och senare tiders vårdträd så har träd och skogen fyllt en viktig roll inom nordisk folktro, som platser fyllda av magi och mysterier. En värld befolkad av mystiska invånare.

I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Tora Wall, doktorand i folkloristik vid Åbo Akademi och aktuell med Augustprisnominerade boken Skogen: I folktro, sägner och sagor.

Yggdrasils rötter och grenar förbinder olika världar: asarnas boning i Asgård, människornas Midgård och de dödas Nifelheim. Vid rötterna finns källor av kunskap och kraft, som Odens offer i Mimers brunn vittnar om. Trädet är också en skådeplats för konflikter och förändringar, där djur som ekorren Ratatosk och draken Nidhögg agerar krafter som både för vidare berättelser och bryter ner världens struktur.

Yggdrasil symboliserar inte bara det nordiska kosmos utan också den djupa kopplingen mellan människan och naturen. Vårdträd, som ofta fanns på gårdar i Sverige, var exempel på hur föreställningar om heliga träd levde kvar långt efter vikingatidens slut. Dessa träd ansågs beskydda gården och dess invånare, och deras rötter i folktron kan spåras till tankemodeller liknande de som låg till grund för Yggdrasil.

Genom Yggdrasil träder vi in i en värld fylld av symbolik, där träd representerar livet självt, och varje gren, rot och blad har en plats i en större berättelse. Trädet är en påminnelse om vår plats i naturen och om hur myter formar vår förståelse av världen.

Skogen var en plats fylld av magi och mysterier – en gräns mellan civilisationens trygghet och naturens vilda, outforskade krafter. Skogsbrynet, där åkrar mötte skog, sågs ofta som en farlig plats där övernaturliga krafter var som mest närvarande. Här kunde människan möta väsen som älvor, skogsrån eller näcken, och här bedrevs många rituella praktiker för att skydda sig mot faror eller vinna fördelar.

Djupt inne i skogen föreställde sig våra förfäder en värld fylld av magiska väsen. Här kunde en ovetande vandrare möta skogsrået, en förtrollande kvinna med ihålig rygg, vars syfte ofta var att vilseleda eller förföra. Troll, med sina grovhuggna drag och enorma styrka, befolkade klippor och grottor och var både respekterade och fruktade. Älvor dansade över ängarna i gryningens ljus, medan vittror och vättar sades vaka över markens djup och våra jordiska skatter. Dessa berättelser, som färgat den svenska folktron under sekler, ger en fascinerande inblick i hur människor tidigare uppfattade naturens oförklarliga krafter.

Bild: Yggdrasil är världsträdet i nordisk mytologi. Denna teckning från det isländska manuskriptet AM 738 4to från 1600-talet visar djur och varelser som lever på och nära trädet: längst upp örnen Vidofnir med höken Vêrfolne, i kronan hjorten Dåin, Dvalin, Dunøyr och Duratro, till lämnade ekorren Ratatosk och längst ner masken Nidhogg.

Musik: Fairytale Female Vocal av Psystein, Storyblock Audio.

Lyssna också på Nordisk mytologi – berättelser och kult

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Änkekejsarinnan Cixi (1835-1908) var dotter till en lägre tjänsteman från Manchuriet, blev utvald till kejserlig konkubin av lägre rang, födde en son och blev genom en statskupp en av de mäktigaste kvinnor som levt.

Hon styrde Kina i fyra decennier under en svår period för Mittens rike. Hennes tid vid makten kantades av lönnmord och hon missade chansen att modernisera ett Kina som pressades svårt av imperialistiska makter.

I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Ingemar Ottosson, docent i historia vid Lunds universitet.

Vi vet inte ens av Cixi hette som barn. Hon blev kejsare Xianfengs konkubin år 1852. Efter kejsarens död år 1861 genomförde Cixi en statskupp tillsammans med änkekejsarinnan C’ian och blev förmyndarregent åt sin son den tillträdande barnkejsaren Tongzhi.

Efter att kejsaren gift sig 1873 hade han egen makt över Kina till sin tidiga död 1875. Då tog Cixi åter makten genom att adoptera den nya barnkejsaren Guangxu som hon var förmyndarregent för. 1889 var Guangxu gammal nog att styra riket och Cixi fick träda tillbaka igen.

I samband med Första kinesisk-japanska kriget 1894 behövde kejsaren Cixis hjälp, och hon började få viss makt igen. 1898 hade kejsaren en viss inblandning i en mordkomplott mot Cixi som hon lyckades avstyra. Det medförde att hon satte kejsaren i husarrest och hon hade därefter makten över Kina igen som regent fram till sin död 1908. Hon begravdes i Östra Qinggravarna öster om Peking.

Lyssna också på Kineseri och fruktan – Sveriges och Kinas relationer under 400 år

Bild: Oljemålning av änkekejsarinnan Cixi från Qingdynastin på en fåtölj, av den holländska målaren Hubert Vos. På bakgrunden, målad för att avbilda en bambuskog, finns en inskription skriven från höger till vänster på traditionell kinesiska 《大清國慈禧皇太后》 (förenklat: 《大清国慈禧率倪), som betyder Empire, som betyder "Empire" ". Skålar med frukt omger sitter, som för alla högst rankade personer i det kejserliga Kina. Wikipedia, Public Domain.

Musik: Cinematic Action Drums And Percussion With Dark Ambient Atmospheric Tension Trailer av MEDIA MUSIC. Soundblock Audio.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Johann Gutenbergs tryckpress i mitten av 1400-talet gjorde det möjligt för böcker att spridas snabbare, billigare och till en större publik än någonsin tidigare. Resultatet blev en kulturell revolution som bidrog till framväxten av den moderna världen. Boken blev inte bara ett verktyg för individuell kunskapsinhämtning utan också en kraft som formade samhällen, idéströmningar och maktstrukturer.

Från reformationens intensiva produktion av pamfletter till 1800-talets sociala rörelser och industrialiseringens accelererade bokflöde fortsatte böcker att spela en central roll i samhällets förändring.

Detta är det andra av två avsnitt av podden Historia Nu om hur bokformat format våra samhällen. Programledaren Urban Lindstedt samtalar med Joel Halldorf, professor i kyrkohistoria vid Enskilda Högskolan i Stockholm och aktuell med boken Bokens folk – En civilisationshistoria från papyrus till pixlar.

Johann Gutenbergs tryckpress möjliggjorde snabb och standardiserad reproduktion av text. Genom att skapa rörliga bokstavstyper i metall kunde boksidor komponerade en gång användas om och om igen, vilket gjorde bokproduktionen både effektivare och billigare. Detta gjorde böcker mer tillgängliga och bidrog till spridningen av kunskap och idéer på ett sätt som aldrig tidigare varit möjligt​​.

Boktryckarkonsten hade en omedelbar och djupgående effekt på samhället. Under reformationen använde Martin Luther och hans följare tryckpressen för att massproducera skrifter och pamfletter som spreds över hela Europa. Mellan 1518 och 1525 publicerades 1 465 tryckningar av Luthers skrifter – en produktion som var central för reformationens framgång​. Tryckpressen underminerade kyrkans kunskapsmonopol, och boken blev en symbol för individuell frihet och upplysning​.

Under upplysningstiden blev böcker tillgängliga för allt fler samhällsgrupper. Läsningens cirklar vidgades från aristokratin och prästerskapet till borgerskapet, och senare till bönder och arbetare. Böcker blev verktyg för spridning av upplysningens ideal och en alltmer global dialog om mänskliga rättigheter och vetenskap​​.

Under denna tid utgjorde boken en brygga mellan lokala kulturer och en framväxande nationell identitet. Böcker och pamfletter bidrog till att skapa en gemensam referensram och lade grunden för nya idéer om politiskt deltagande och demokrati​​.

Bild: Detta träsnitt från 1568 visar den vänstra skrivaren som tar bort en sida från pressen medan den till höger färgar textblocken. En sådan duo skulle kunna nå 14 000 handrörelser per arbetsdag, trycka ca. 3 600 sidor på gång. Av Jost Amman - Träsnittsillustration i boken "Ständebuch" från 1568, återgiven i "Meggs, Philip B. A History of Graphic Design. John Wiley & Sons, Inc. 1998. (s. 64)". Wikipedia, Public Domain

Musik: "Universi qui te expectant", sjungen på första söndagen i advent. Inspelad privat med medlemmar av Schola Antiqua. 2004-07-12. Mikebrubaker12 Wikipedia. Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 

Lyssna också på Martin Luthers idéer blev grundstenen till Sveriges välstånd.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Varje läsformat – från papyrus och kodex, till tryckta böcker och skärm – har påverkat både hur vi läser samt hur vi tänker. De tidiga kristna favoriserade kodexen – den första boken – framför de etablerade skriftrullarna. Kodexen, som var en uppskuren bokrulle mellan pärmar, var mer tillgänglig och enklare att hantera än de mera vördade skriftrullarna.

Med kodexen kunde kristna texter distribueras snabbare och till fler människor. Detta teknologiska val bidrog inte bara till kristendomens expansion utan också till att etablera kodexen som standardformat för böcker i den västerländska kulturen.

Detta är det första av två avsnitt av podden Historia Nu om hur bokformat format våra samhällen. Programledaren Urban Lindstedt samtalar med Joel Halldorf, professor i kyrkohistoria vid Enskilda Högskolan i Stockholm och aktuell med boken Bokens folk – En civilisationshistoria från papyrus till pixlar.

Under antiken var skriftrullar, ofta tillverkade av papyrus, standardformatet för text. Dessa rullar, som kunde vara flera meter långa, användes både för religiösa och administrativa ändamål. Det var i skriftrullar som de tidiga judiska och kristna texterna bevarades. Jesus själv, enligt evangelierna, läste från rullar i synagogan, och dessa rullar representerade både den heliga lagen och en konkret länk till det judiska folkets historia.

Men skriftrullarna hade begränsningar. De var sköra, svåra att navigera och opraktiska för längre texter eller intensiva studier. Den första stora textteknologiska revolutionen inträffade när rullen ersattes av kodexen – ett format som bestod av lösa ark sammanbundna mellan två pärmar. Kodexen var enklare att bläddra i, mer hållbar och möjliggjorde bättre navigering i texten.

Den tidiga kristendomen spelade en avgörande roll i spridningen av kodexen. Kyrkan, som var angelägen om att sprida sitt budskap så brett som möjligt, fann kodexen mer lämplig än rullen för sina behov.

Efter Västroms fall på 400-talet föll stora delar av Europa in i en period av politisk och social oreda. Mycket av det intellektuella arvet från antiken riskerade att gå förlorat. Det var i detta sammanhang som klostren blev avgörande för att bevara och sprida kunskap. Munkar i klostren tog på sig uppgiften att kopiera antika texter, ofta för hand, på pergament eller papyrus. Klostren blev också centra för lärande och utbildning, där nya generationer kunde studera de texter som bevarats.

Bild: Stockholm Codex Aureus, även känd som Codex Aureus of Canterbury och Codex Aureus Holmiensis är en evangeliebok skriven i mitten av 700-talet i Southumbria, troligen i Canterbury. På 1500- och 1600-talen låg den i Spanien, och 1690 köptes den till den svenska kungliga samlingen. Den förvaras numera på Nationalbiblioteket.

Musik: "Universi qui te expectant", sjungen på första söndagen i advent. Inspelad privat med medlemmar av Schola Antiqua. 2004-07-12. Mikebrubaker12 Wikipedia. Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 

Lyssna också till Jesus – en obekväm apokalyptisk profet.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Psykedeliska preparat och praktiker har följt människan genom historien. I vikingagravar har man funnit frön från psykoaktiva växter. Och hos ursprungsbefolkningar har shamanerna trummat eller dansat sig till extas med lite hjälp av psykoaktiva substanser.

Carl von Linné visade ett stort intresse för psykedeliska växter och deras användning, även om han inte trodde att de passade de rationella svenskarna. På 1900-talet blev svenska vetenskapsmän världsledande inom psykedeliska ämnen och etnobotanik.

I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med journalisten och författaren Leonidas Aretakis som är aktuell med boken Extas i folkhemmet – Sveriges psykedeliska historia.

Karolinska institutet i Stockholm blev tidigt ledande inom forskning om psykedeliska preparat. På 1960-talet var den svenska militären intresserad av hallucinogenen LSD.  Forskaren och jazzmusikern Björn Netz spred militärens LSD bland sina vänner i kultursfären.

En tid av nyfiken och öppenhet mot sinnesutvidgande droger kom snart att mötas av ett massivt motstånd från offentligheten. Men idag finns ett nymornat intresse att använda psykoaktiva substanser i behandling av exempelvis depressioner.

Lyssna också på Svenskarna och spriten från 1470 till nutid samt Förgiftningar, giftmord och kemisk krigsföring i historien

Musik: Too Much DMT av Humans Win, Storyblock Audio.

Bild: Affischen, "Revolution innebär revolutionärt medvetande", även kallad "Haschflickan", gjorde Sture Johannesson inför utställningen "Underground will take over", på Lunds konsthall 1969.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Målet med Operation Valkyria var att befria Tyskland från Adolf Hitlers förödande grepp. En officiell plan för att kunna slå ner ett inhemskt uppror var den trojanska häst som konspiratörerna planerade att utnyttja för att ta makten efter att Hitler mördats.

Den 20 juli 1944 smög sig överstelöjtnanten Claus von Stauffenberg in i Hitlers högkvarter, Wolfsschanze, med en bomb gömd i sin portfölj. Genom att mörda Hitler och genomföra en statskupp hoppades de att nazistregimen skulle falla. Men Hitler överlevde, och i stället för frihet följde tortyr, avrättningar och förföljelse.

Detta är det andra av två avsnitt av podden Historia Nu om mordförsöket på Adolf Hitler den 20 juli 1944. Programledaren Urban Lindstedt samtalar med Ulf Zander, professor i historia vid Lunds universitet, om Operation Valkyria och Stauffenbergs ideologiska utveckling. Zander är aktuell med boken Attentaten mot Hitler, där han undersöker attentatsmännen och deras inverkan på efterkrigstidens historieskrivning.

Många hade försökt och misslyckats med att mörda Adolf Hitler, som ända sedan kampåren haft en omfattande säkerhetsapparat runt sig. Men den krets av högt uppsatta officerare inom Wehrmacht som agerade 1944 var kanske de som kom närmast att lyckas.

Den 20 juli 1944 reste Stauffenberg till Wolfsschanze (”Varglyan”), Hitlers högkvarter i Östpreussen, med en portfölj innehållande en tidsinställd bomb. Efter att ha aktiverat bomben placerade han portföljen i konferensrummet nära Hitler och lämnade snabbt platsen. Men på grund av att portföljen flyttades bakom ett massivt bordsben lyckades inte explosionen döda Hitler. Även om flera personer skadades och fyra omkom klarade sig Hitler med endast mindre skador. Detta ledde omedelbart till att attentatet och den planerade statskuppen misslyckades.

När nyheten om Hitlers överlevnad spreds kollapsade konspiratörernas planer snabbt. Gestapo agerade omedelbart, och samma kväll avrättades Stauffenberg och flera av hans närmaste allierade. Under de följande veckorna greps hundratals personer som ansågs ha varit delaktiga eller sympatiserat med kuppen, och omkring 200 människor avrättades eller begick självmord. Hitler utnyttjade misslyckandet för att stärka sitt grepp om den militära ledningen och rensningarna markerade ett slutgiltigt slag mot oppositionen inom regimen.

Operation Valkyria och attentatet den 20 juli 1944 har efter kriget kommit att representera en symbol för moraliskt motstånd mot nazismen. Även om försöket misslyckades hedras idag Stauffenberg och hans medkonspiratörer som modiga motståndsmän som försökte rädda Tyskland från det nazistiska förtrycket och förstörelsen.

Bild: Benito Mussolini besöker Hitlers högkvarter Wolfsschanze nära Rastenburg (Kętrzyn) i Östpreussen samma dag som attentatet den 20 juli 1944. Utsikt över den förstörda korridoren i baracken. (Dr. Paul Schmidt, Mussolinis tolk, syns i bakgrunden.) Wikipedia. Bundesarchiv, Bild 146-1970-097-76 / CC-BY-SA.

Musik: Valkyrians flykt av Richard Wagner, framförd av Philip Wilman, Wikimedia Commons. Creative Commons Attribution 3.0 

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I Nazityskland växte med tiden en hemlig opposition fram mot diktatorn Adolf Hitler. Den farligaste konspirationen fanns inom krigsmakten Wehrmacht, men flera försök hade gjorts före den 20 juli 1944.

Adolf Hitler hade ända sedan kampåren fruktat attentatsförsök och byggde med tiden upp en stark säkerhetsapparat runt sig. Otaliga mordförsök misslyckades på grund av amatörmässig planering eller ren otur.

Detta är det första av två avsnitt av podden Historia Nu om mordförsöket på Adolf Hitler den 20 juli 1944. Programledaren Urban Lindstedt samtalar med Ulf Zander, professor i historia vid Lunds universitet, om Operation Valkyria och Claus von Stauffenbergs ideologiska utveckling. Zander är aktuell med boken Attentaten mot Hitler, där han undersöker attentatsmännen och deras inverkan på efterkrigstidens historieskrivning.

En centralgestalt i den viktigaste konspirationen mot Adolf Hitler var greve Claus Schenk von Stauffenberg, en tysk aristokrat och överstelöjtnant i den tyska armén. Född 1907 i en adlig, katolsk familj i Bayern utvecklade han tidigt ett starkt band till den tyska nationalismen och militära traditionen. Han inledde sin militära karriär på 1920-talet och steg snabbt i graderna.

Trots att han till en början stödde naziregimen blev han alltmer kritisk efter att ha sett krigets brutalitet på nära håll, särskilt på östfronten och nazisternas systematiska folkmord. Under krigets senare år blev Stauffenberg övertygad om att Hitler måste stoppas, inte bara för att rädda Tyskland från förstörelse utan också för att sätta stopp för den nazistiska terrorn.

Stauffenberg var en av många inom den tyska militära ledningen som insåg att kriget gick mot ett nederlag och att Hitlers envisa strategi skulle leda till Tysklands totala förstörelse. På östfronten blev han direkt vittne till Hitlers hänsynslösa krigföring och okontrollerade ambitioner. Vid denna tid var även den massiva förföljelsen av judar, homosexuella, romer och politiska motståndare uppenbar för honom. För Stauffenberg var det en moralisk plikt att stoppa Hitler, och han blev central i planeringen av ett mordförsök och en efterföljande statskupp.

Konspirationen organiserades av en grupp högre officerare och civila tjänstemän som delade Stauffenbergs övertygelse om att Hitler måste avlägsnas. Bland konspiratörerna fanns generalöverste Ludwig Beck, general Friedrich Olbricht, general Henning von Tresckow och flera andra motståndsmän inom både militära och civila kretsar.

Den plan som kom att kallas Operation Valkyria var ursprungligen en nödplan för att mobilisera reservstyrkor och upprätthålla ordning i Tyskland vid en inre kris. Konspiratörerna modifierade denna plan för att snabbt kunna ta kontroll över landet efter Hitlers död. Genom att utnyttja arméns strukturer planerade de att arrestera SS och nazistiska ledare och etablera en ny regeringsmakt som kunde förhandla fred med de allierade.

Bild: Claus Schenk von Stauffenberg, ledargestalt i 20 juli-attentatet mot Adolf Hitler 1944. Efter att bomben misslyckades avrättades Stauffenberg och hans medkonspiratörer i Bendlerblock. Wikipedia. Public Domain.

Musik: Valkyrians flykt av Richard Wagner, framförd av Philip Wilman, Wikimedia Commons. Creative Commons Attribution 3.0.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vid förra sekelskiftet var Sverige var ett utvandringsland och invandringen var fri. Sveriges första muslim Ebrahim Umerkajeff flyttade till Stockholm år 1897. Han kom som en fattig äventyrare från Ryssland och blev med tiden en framgångsrik affärsman med familj, våning och butik på Östermalm.

Under Ebrahim Umerkajeffs liv i Sverige kom invandrarpolitiken att skifta från helt fri, till starkt reglerad efter rashygieniska principer för att sedan pragmatiskt assimilera hundratusentals flyktingar under kriget. Behovet av arbetskraft ändrade sedan politiken från att alla skulle smälta in till att stödja bevarandet av invandrarnas kultur.

I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Simon Sorgenfrei är religionsvetare och föreståndare för Institutet för forskning om mångreligiositet och sekularitet vid Södertörns högskola. Han är aktuell med boken ”De kommer att vara annorlunda svenskar”.

Vid förra sekelskiftet var 99,7 procent medlemmar i Svenska kyrkan och av de 35 000 invånare som var födda utomlands kom nästan alla i grannländerna. Idag är tjugo procent av alla människor som bor i Sverige födda någon annanstans, och islam Sveriges näst största religion.

Ebrahim Umerkajeff och de första muslimerna är början på berättelsen om hur Sverige blev ett invandrarland. Ebrahim Umerkajeff beskrevs samtidigt stereotypiskt rasistiskt i Stockholms-Tidningen efter att han ville ha upprättelse efter felaktiga skriverier om att han rövade bort unga damer till ett harem, men möttes med respekt av myndigheter.

Under 1900-talet utvecklades också Sverige till världens mest sekulariserade land, där religionen kom att betyda allt mindre för människor. Samtidigt har det genom en rad politiska beslut och ideologiska skiften blivit Europas mest mångreligiösa land.

Redan Gustav Vasa hade kontakter med muslimer. Kungen träffade tartaren Bissure flera gånger i mitten på 1550-talet. Och Karl XII lierade sig med muslimer under det stora nordiska kriget och till med bodde i Bender som var en del av det Osmanska riket.

De flesta av de muslimer som kom till Sverige under första hälften av 1950-talet var tatarer men den första muslimska imamen i landet kom att bli turken Osman Soukkan (1903-1975). Tillsammans med Umerkajeff och Akif Arhan bildade han 1949 landets första muslimska församling och förening, Turk-Islam Föreningen i Sverige för Religion och Kultur.

Detta är en nymixad repris.

Lyssna också på Sultanens sändebuds resa till Sverige år 1733.

Bild: Mustafa Arhan och pappa Akif Arhan tillsammans på Stortorget 13, Malmö, ner plan med en vacker persisk Isfahan av utomordentligt god kvalitet. Titta på de persiska mattorna hängande på väggen bakom och på prislapparna. 790 kronor för den ljusa och 680 för den röda. Okänd fotograf. Malmö museum, Some Rights Reserved.

Musik: Middle Eastern Arabian Night [ Version 5 | av Volodymyr, Storyblock Audio.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

USA lämnade inte sitt rasistiska arv när slaveriet officiellt avskaffades 1865. I Södern bytte förtrycket bara skepnad. Svarta män fängslades i stor skala för påhittade brott för att sedan hyras ut till arbetsgivare. Ku Klux Klans terror i form av lynchningar och mordbränder förhindrade svarta män från att rösta i Södern.

Det offentliga rummet delades upp genom rena apartheidlagar – en segregation som, även efter medborgarrättsrörelsen på 1960-talet, har bitit sig kvar genom bostadssegregation.

Detta är det andra avsnittet av två om rasismens historia i USA i podcasten Historia Nu, där programledaren Urban Lindstedt samtalar med journalisten Martin Gelin, som bland annat har skrivit boken Den vita stormen – Rasismens historia och USA:s fall.

Rasismen i USA är en central och djupt rotad del av landets historia, präglad av brutala system, kulturella stereotyper och en ideologi som syftat till att rättfärdiga ojämlikhet. Historien är fylld av exempel på våld, förtryck och systematisk exkludering, men också motstånd, kulturellt skapande och politiska framsteg som har format nationens utveckling.

Efter slaveriets avskaffande fängslades svarta män för små förseelser eller påhittade brott för att sedan hyras ut till arbetsgivare. Fabriker kunde beställa fångar, som myndigheterna sedan försåg dem med.

Massfängelsesystemet, som började ta form på 1970-talet, fortsätter att påverka samhället idag, där svarta amerikaner utgör en oproportionerligt stor del av fängelsepopulationen. Under 1980-talet intensifierades denna utveckling under Reaganadministrationen. Lagar som införde hårda straff för små narkotikabrott drabbade svarta samhällen oproportionerligt hårt. Detta förstärktes ytterligare av privata fängelseföretag, som ekonomiskt tjänade på denna systematiska diskriminering.

En försvinnande liten andel av de svarta männen i Södern hade möjlighet att utnyttja sin rösträtt, då vita med hjälp av terror och administrativa åtgärder gjorde det omöjligt att rösta. Det var först på 1960-talet som svarta i Södern fick medborgerliga rättigheter.

Det skulle dröja nästan ett sekel innan en ny våg av förändring svepte genom USA. Under 1960-talet, genom medborgarrättsrörelsen, utkämpades en ny strid för lika rättigheter. Martin Luther King Jr., Rosa Parks och andra ledde demonstrationer som utmanade de djupt rotade strukturerna av rasism. Voting Rights Act från 1965 markerade en seger – svarta amerikaner fick äntligen full tillgång till sin rösträtt.

En vit backlash, där politiska och juridiska mekanismer användes för att undergräva dessa framsteg, blev snabbt en realitet. Genom strategiska reformer, såsom att försvåra röstning i svarta samhällen, förhindrades fortsatt förändring.

Rasismen syns fortfarande i modern politik, särskilt inom det republikanska partiet. Genom att manipulera valkretsar och införa restriktiva vallagar har partiet funnit nya sätt att marginalisera svarta väljare.

Bild: Skylt för det "färgade" väntrummet på en busstation i Durham, North Carolina, maj 1940. Jack Delano. Källa: Wikipedia. Public Domain.

Musik: Feels Like Gospel Morning av Kana Kamitsubo, Storyblock Audio.

Lyssna också på S:t Barthélemy – En skamfläck i Sveriges historia.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den amerikanska självständighetsdeklarationen från år 1776 har inspirerat frihetskämpar ända fram till vår tid. Men USA:s ideologiska fader, Thomas Jefferson, skrev de berömda raderna om att "alla människor är skapade lika" samtidigt som han utdömde piskstraff till 12-åriga slavar på sin plantage Monticello. Denna motsättning har USA aldrig kommit över.

Trots att slaveriet förbjöds den 18 december 1865 genom det 13:e tillägget till konstitutionen tvingades tidigare slavar och deras ättlingar i Södern att fortsätta leva under slavliknande förhållanden, helt utan medborgerliga rättigheter, långt in på 1900-talet. Därför är det svårt att förstå dagens USA utan att ta med rasismen i analysen.

Detta är det första avsnittet av två om rasismens historia i USA i podcasten Historia Nu, där programledaren Urban Lindstedt samtalar med journalisten Martin Gelin, som bland annat har skrivit boken Den vita stormen – Rasismens historia och USA:s fall.

Från slavhandelns grymheter till moderna former av strukturell rasism har förhållandet mellan ras och makt format USA:s identitet. Rasismen i USA är en central och djupt rotad del av landets historia, präglad av brutala system, kulturella stereotyper och en ideologi som syftat till att rättfärdiga ojämlikhet. Historien är fylld av exempel på våld, förtryck och systematisk exkludering, men också motstånd, kulturellt skapande och politiska framsteg som har format nationens utveckling.

Den amerikanska rasismen började 1619, när det första slavskeppet anlände till Nordamerika med afrikanska slavar till Jamestown, Virginia – en brittisk koloni som behövde arbetskraft för att odla tobak och andra grödor. Dessa män och kvinnor tvingades in i ett brutalt system som skulle bli ekonomiskt fundamentalt för kolonierna, samtidigt som de amerikanska grundlagsfäderna byggde sina samhällen på principer om mänskliga rättigheter och frihet.

Under den amerikanska revolutionen slog kolonisterna sig fria från brittiskt styre. De kämpade för sina rättigheter mot vad de uppfattade som tyranni – samtidigt som de själva upprätthöll ett system som förvägrade samma rättigheter till miljontals slavar. För Jefferson och andra slavägare som deltog i revolutionen var friheten reserverad för vita män.

Afrikanerna sågs som underlägsna av de europeiska kolonisatörerna, vilket gav upphov till en rasistisk ideologi som rättfärdigade slaveriet. Denna ideologi genomsyrade inte bara samhällets lagar utan också dess kultur, religion och vetenskap.

1861 bröt inbördeskriget ut, delvis som ett resultat av djupa motsättningar mellan nord och syd om slaveriets framtid. Nordstaterna, industrialiserade och mindre beroende av slavarbete, motsatte sig sydstaternas vilja att expandera slavsystemet till nya territorier. Abraham Lincoln, en frispråkig kritiker av slaveriet, ledde unionens kamp, men även han var medveten om frågans komplexitet.

Kriget avslutades med seger för nordstaterna och avskaffandet av slaveriet 1865. Men svarta amerikaners frihet var långt ifrån säkerställd. Jim Crow-lagar, som infördes i slutet av 1800-talet, återinförde en form av slaveri i allt utom namn. Lynchningar, förnekad rösträtt och segregationslagar blev normen.

Bild: Amerikanska slavar som väntar på försäljning: Richmond, Virginia , målning av Eyre Crowe baserad på en skiss gjord 1853 när han besökte USA med William Thackeray. Källa: Wikipedia. Public Domain.

Musik: Louisiana Blues Slide Acoustic Guitar med Raighes Factory. Storyblock Audio

Lyssna också på Det amerikanska inbördeskriget – USA:s blodigaste krig.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sidenvägarna länkade samman Romarriket med Mittens rike genom handel med siden och kryddor, samtidigt spreds idéer och religioner via handelsvägarna. Men få människor reste längs hela det 6500 km långa nätverket av vägar från Xian i Kina via Centralasien och Persien till Medelhavet.

Handeln inleddes redan under andra århundradet före vår tidräkning och började tappa i betydelse på 1200-talet för att upphöra med det ottomanska imperiets uppgång i mitten på 1400-talet. Efter att européerna 1498 upptäckte sjövägen till Kina via Godahoppsudden i södra Afrika kom handeln med Kina främst bedrivas via sjövägen.

I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Ingemar Ottosson docent i historia vid Lunds universitet.

Romarna blev som galna i siden och silkestyper kom att leta sig ända upp till våra breddgrader. Det finns arkeologiska fynd från 800-talet av siden gravar i Birka av sidentyg från Tang-dynastin. Kineserna lyckades behålla hemligheten kring silkestillverkning fram till runt år 550 när bysantinska agenter stal hemligheten.

Men handelsvarorna på Sidenvägarna bestod av mer än siden. Här transporterades guld och kryddor som ingefära och kanel. Handelsvägens guldålder inföll under Tangdynastin på 600-800-talen. Under sina 1500 år lyckades Sidenvägarna överleva både pesten och mongolinvasionen.

Begreppet Sidenvägen uppfanns av den tyske geologen och upptäcktsresanden Baron Ferdinand von Richthofen år 1877 Sedan dess har Sidenvägen använts som en metafor för europeiskt och asiatiskt kulturutbyte. Även om den till stor del var kommersiell, blev Sidenvägarna en plattform för alla typer av kreativt utbyte mellan väldigt olika folk och kulturer.

Bild: Marco Polos karavan på Sidenvägen 1380. Gallica Digital Library. Public Domain. Wikipedia

Musik: China Spirit av Gushito, Storyblocks Audio

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Ungdomsföreningshusen blev en central del av det finlandssvenska landskapet i början av 1900-talet. Byggnaderna kom att symbolisera lokal gemenskap och framtidstro i det moderna samhället.

Ungdomsföreningarna, som växte fram i slutet av 1800-talet, hämtade inspiration från nykterhets- och arbetarrörelsen och syftade till att stärka bildning, kultur och sammanhållning bland ungdomar.

I detta avsnitt av podden Historia Nu diskuterar programledaren Urban Lindstedt detta tema med Blanka Henriksson, docent i folkloristik, och Fredrik Nilsson, professor i nordisk etnologi, båda från Åbo Akademi. De har tillsammans redigerat bokserien Vardagens föränderliga rum. Avsnittet fokuserar på den tredje volymen, Hemma, borta, bortom – Vardagens föränderliga rum under 1900-talet.

Under 1900-talet förde moderniseringen med sig stora omvälvningar i Finland. Urbanisering, industrialisering och nya kommunikationsmedel ersatte det traditionella bondesamhällets långsamma rytm med ett mer dynamiskt och mobilt liv. Möjligheterna ökade, men förändringarna väckte frågor om identitet och kulturell kontinuitet, särskilt för den svenskspråkiga minoriteten.

Ungdomsföreningshusen blev nav för aktiviteter som teater, revyer, danser och fester. De erbjöd även utbildning i form av bibliotek och kurser, och fungerade som ett andra hem för många ungdomar och deras familjer. Under krigsåren omvandlades husen ofta till sjukstugor eller tillflyktsorter för flyktingar. Senare, från 1990-talet och framåt, har de anpassats till nya aktiviteter som innebandy och ungdomskaféer.

Även om många ungdomsföreningshus idag används sporadiskt eller står tomma är deras historiska betydelse stor. De är monument över en tid då lokal sammanhållning och initiativkraft präglade det finlandssvenska civilsamhället. Genom frivilligt talkoarbete byggdes inte bara husen utan också de sociala nätverk som var avgörande för bygdernas utveckling.

Bild: Ungdomsföreningshuset Walhalla, Barösund, 1925. Ingår i boken "Livet genom en lins. Fotografier av Bernhard Åström" (Meddelanden från Folkkultursarkivet nr 15, Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland) 1994, nyutgåva 2015. Finna.fi Public Domain.

Musik: Electro Expo av Jon Presstone. Storyblock Audio

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Cykeln gjorde världen större och gav en ny frihet både på landsbygden och i staden under 1900-talet. I Svenskfinland blev cykeln, särskilt för kvinnor, en symbol för modernitet och utforskning. Den öppnade dörrar till både geografiska och personliga upptäcktsfärder.

I bondesamhället var världen liten. Kommunikation och resor gick långsamt och sträckte sig sällan längre än till grannbyarna. Moderniseringen under 1900-talet öppnade upp både nationen och världen. Cykelresor i svenskbygder och båtresor till Sverige blev också en kulturell process där nya rum erövrades.

I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Blanka Henriksson, docent i folkloristik och äldre universitetslektor i kulturanalys vid Åbo Akademi, samt Fredrik Nilsson, professor i nordisk etnologi vid Åbo Akademi. Båda har varit redaktörer för bokserien Vardagens föränderliga rum i tre delar. Dagens avsnitt fokuserar på Naturen och platserna – Vardagens föränderliga rum under 1900-talet, vol. 1.

Under 1900-talet svepte modernitetens vindar genom det finländska landskapet. Urbanisering, industrialisering och nya kommunikationsmedel ersatte det gamla bondesamhällets statiska rytm med en dynamisk och mobil tillvaro. Byns begränsade livsval ersattes av fler möjligheter. Men ökad frihet ledde till frågor om identitet och kulturell kontinuitet, särskilt för den svenskspråkiga minoriteten i Finland.

Att cykla är inte bara en fysisk aktivitet utan också en kulturell process där vi kategoriserar och skapar ordning. I Finland erbjöd cykeln möjligheten att överbrygga långa avstånd och upptäcka nya områden, ofta med en känsla av äventyr. En resa kunde leda genom välbekanta landskap men också in i nya kulturella rum, som i berättelser om rökbastur och möten med det finska folket.

Under 1930- och 1950-talen var cykelfärder populära i Svenskfinland, särskilt bland unga kvinnor. Med långa resor utmanade de både sina egna gränser och samhällets förväntningar. En dagbok från 1933 berättar om en cykelfärd från Kaskö till Nykarleby, där naturens skönhet och historiska platser vävdes samman. Monument vid Oravais och minnesmärken i Österbotten gav resan en symbolisk tyngd, medan praktiska utmaningar som dåliga vägar och oväder satte deltagarnas uthållighet på prov.

Cykeln förknippades med frihet men också med oro. Kvinnors ökade mobilitet ifrågasattes och debatterades. Kunde cykling leda till omoral eller frigörelse från traditionella könsroller? Cykeln förändrade inte bara individers liv utan också landsbygdens och stadens dynamik. Gårdfarihandlare och cykelbud utnyttjade cykelns praktiska fördelar för att nå fler kunder snabbare. Samtidigt utmanade cykeln etablerade normer, även för kyrkans män. Präster i Finland cyklade ofta men undvek att göra det i prästkläder, eftersom cykeln förknippades med kommersialism och modernitet – värderingar som kunde stå i konflikt med kyrkans ideal.

Lyssna också på Det glada 1920-talet speglar vår tid.

Bild: Mirjam Männikkö och en okänd ung kvinna i korsningen av Tavastehusvägen och Nurmijärvivägen i Koskenmäki, Tusby, Sommaren 1934. Kervo museitjänster (Kerava museitjänster) Sinkka, foto: Katri Sampola.

Musik: Missä yösi vietitkään medArvi Tikkala (1939) Kompositör: Robert Wilhelm Von Essen Textförfattare: Eine Laine. Public Domain.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

D-dagen den 6 juni 1944 landsteg nästan 160 000 män i det tyskockuperade Normandie i Frankrike. Operation Overlord är den största amfibieoperation som någonsin genomförts.

Själva landstigningen var en stor framgång med relativt små förluster för de allierade förutom på de amerikanska stränderna Omaha och Utah beach. De allierades djärvhet och förmåga att vilseleda tyskarna gjorde att tyskarnas togs på sängen trots att invasionen var väntad.

I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Hugo Nordland, historiker som är aktuell med boken D-dagen: Den 6 juni 1944.

En viktig förberedelse inför operationen var att lura tyskarna att landstigningen skulle ske någon annanstans än just i Normandie. Man skapade falska armékårer, fejkade massiv radiokommunikation, byggde stridsvagnar i papier-maché och gick så långt att man lät en dubbelgångare av den brittiska befälhavaren Montgomery besöka Gibraltar. En krigslist som gick hem.

Landstigningen tog tyskarna med fullständig överraskning och i början trodde dom att invasionen bara var en avledningsmanöver för den verkliga invasionen på en annan plats.

Den hårdaste bekämpningen av allierade drabbade de amerikanska invasionsstränderna, ”Utah” och ”Omaha” där svårigheterna få iland stridsvagnar blev förödande och soldaterna i den första landsättningsvågen blev utan befäl eftersom befälen stod i först leden och mejades ner med kulspruteeld.

På de brittiska stränderna ”Juno”, ”Gold” och ”Sword” gick det bättre och här bröts också ett större motanfall med tyska pansarförband. Den 12 juni fanns i brohuvudet över 300 000 man och 54 000 fordon.

Tyskarna gjorde också taktiska misstag genom att vilja bekämpa de allierade längre in i landet istället för att stoppa dem på stränderna. Dessutom vågade man inte använda särskilda pansartrupper som bara fick användas på Hitlers order och ingen vill väcka Hitler som sov.

Lyssna också på Operation Torch som förövning till landstigningen i Normandie.

Bild: 16:e och första infanteridivisionen vadar in på Omaha beach i Normandie på morgonen den 6 juni 1944. I den första landsättningsvågen uppgick förlusterna till två tredjedelar av E kompaniet. Wikipedia. Public Domain.

Musik: Battle On The Beach Full Mix av Bobby Cole, Storyblocks Audio.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Norrlands integration i den svenska staten var en komplex och långvarig process som präglades av både framsteg och konflikter. Regionen gick från att vara en perifer del av riket till att bli en central del av Sveriges ekonomi och politik. Samtidigt förblev Norrland en plats av motstånd och kulturell mångfald, där olika folkgrupper fortsatte att forma sin egen identitet och historia.

Under tidig medeltid betraktades Norrland som ett avlägset och delvis okänt område för den svenska centralmakten. Regionens betydelse låg framför allt i dess rikedomar av naturresurser, särskilt pälsverk, som var en eftertraktad handelsvara i Europa. Den svenska statens närvaro var begränsad, men handel och lokala maktstrukturer spelade en viktig roll.

Detta är det andra av två avsnitt om Norrlands historia där programledaren Urban Lindstedt samtalar med författaren och historiepoddaren Robin Olovsson som är aktuell med boken Historien om Norrland – Dimmans land: från istid till hungerår. 

De så kallade birkarlarna, en grupp handelsmän med kungligt sanktionerade rättigheter, blev en viktig länk mellan den svenska staten och Norrland under medeltiden. De fungerade som handelsmän och skatteindrivare i områden där centralmaktens kontroll ännu inte var etablerad. Genom sitt inflytande över handeln med samerna lade de grunden för en ekonomisk integration av regionen, även om detta ofta skedde på bekostnad av samernas självbestämmande.

Under Gustav Vasas regeringstid (1523–1560) började den svenska staten på allvar stärka sin kontroll över Norrland. Detta var en del av Gustav Vasas bredare projekt att skapa en stark och centraliserad stat. Norrland, med sina stora resurser av skog, malm och pälsar, sågs som en viktig tillgång för rikets ekonomi.

Ett viktigt steg i denna process var kronans övertagande av birkarlarnas rättigheter. Gustav Vasa avskaffade deras privilegier och inrättade i stället en mer direkt statlig kontroll över handeln med samerna. Samtidigt påbörjades en omfattande kartläggning av Norrlands resurser, och kronan började aktivt uppmuntra kolonisering av regionen. Svenskar från södra delen av riket lockades att bosätta sig i Norrland genom olika förmåner, vilket ledde till en gradvis förflyttning av svenska bosättare in i området.

Karl IX visade senare ett allt större intresse för Norrland. Och under den svenska stormaktstiden (1611–1718) blev Norrland en central del av rikets ekonomiska strategi. Naturresurser som skog, järnmalm och vattenkraft utgjorde grunden för Sveriges ekonomi och militärmakt. Gruvdriften i regioner som Bergslagen och Norrbotten expanderade snabbt, och Norrland försåg stormakten med de resurser som krävdes för att upprätthålla dess militära ambitioner.

Koloniseringen av Lappmarken, som påbörjades under 1600-talet, var en central del av denna ekonomiska expansion. Staten försökte integrera de nordliga områdena genom att etablera nybyggen och kristna den samiska befolkningen. Kyrkan spelade en viktig roll i denna process, och missionärer sändes ut för att sprida kristendomen och svenska värderingar. Samtidigt försökte staten stärka sitt grepp om regionens handel och naturresurser genom att införa skatter och andra administrativa åtgärder.

Musik: På min levnads afton av Hjort-Anders Olsson. Alan Ingall Soundcloud

Bild: illustration av aktiviteter hos samer och finnar: män som spetsar och röker lax.

Abstrakt/medium: 1 tryck: träsnitt. Historia om de nordiska folken, Wikimedia Common. Public Domain

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Norrland utvecklade en egenartad kultur under forntiden, präglad av jakt, fiske och fångst, samt tidiga handelskontakter med både öst och väst. På ett område som upptar halva Sveriges yta möttes olika människor, språk och traditioner.

De första norrlänningarna kom från olika håll för 10 000 år sedan. Från väster kom grupper som rörde sig inåt landet från den norska Atlantkusten och från öst migrerade grupper från Karelen och Ryssland.

Detta är det första av två avsnitt om Norrlands historia där programledaren Urban Lindstedt samtalar med författaren och historiepoddaren Robin Olovsson som är aktuell med boken Historien om Norrland – Dimmans land: från istid till hungerår.

Att människor kom från både väst och öst präglade regionens tidiga historia och skapade en mångfaldig kulturell grund. Och Norrlands historia har inte alltid passat in i 1800-talets nationalistiska historieskrivning.

Norrlands historia präglas av interaktioner mellan olika folkgrupper, där samer, kväner, finnar och senare svenska nybyggare delade regionens vidsträckta landskap. Dessutom har externa influenser, från vikingar till handelsförbindelser med Ryssland och Östersjöområdet, spelat en avgörande roll i att forma de kulturella och ekonomiska mönstren i regionen. Norrlands tidiga befolkning var inte isolerad, utan en del av större kulturella och ekonomiska nätverk. Redan under stenåldern ser vi tecken på kontakter med andra regioner.

De tidigaste spåren av mänsklig aktivitet i Norrland har hittats på platser som Aareavaara nära Pajala, där arkeologiska fynd visar att människor redan för cirka 10 000 år sedan rörde sig i området. De tidiga invånarna i Norrland levde i huvudsak som jägare och samlare.

Fynd från platser som Vuollerim, där en stenåldersbosättning grävdes fram, ger en bild av hur dessa tidiga samhällen fungerade. Vuollerim, som dateras till cirka 6 000 år sedan, visar att människorna redan då levde i organiserade grupper och byggde permanenta strukturer som hyddor. De rörde sig mellan säsongsbaserade läger beroende på vilka resurser som var tillgängliga under olika tider på året. Ett sofistikerat system av basläger och mindre jaktstationer gjorde det möjligt att maximera nyttjandet av naturens cykler.

Landhöjningen, som skedde snabbare i Norrland än i andra delar av Sverige, förändrade kontinuerligt kustlinjer och skapade nya områden för bosättning och jakt. De älvar som meandrar genom regionen blev inte bara viktiga för fiske utan fungerade också som transportleder och kulturella sammanlänkningspunkter.

Samerna är en av de äldsta kontinuerliga folkgrupperna i Norrland och har befolkat området i tusentals år. Deras livsstil har traditionellt kretsat kring jakt, fiske och renskötsel, aktiviteter som anpassats till regionens karga klimat och varierande natur. Samerna utvecklade ett nomadiskt levnadssätt där renskötseln spelade en central roll, särskilt under senare historiska perioder.

Bild: Carta Marina, skapad av Olaus Magnus år 1539, är en detaljerad och fantasifull karta över Norden. Olaus Magnus lade ner tolv års arbete på kartan innan den trycktes i Venedig år 1539. Kartan utgjorde ett förarbete till Olaus Magnus storverk Historia de gentibus septentrionalibus – Historia om de nordiska folken, och av kartans bilder återfinns över hundra även i boken. Wikimedia Common. Public Domain

Ljud: Electra To The Baltic Sea Full. Giuseppe Rizzo. Storyblock Audio

Lyssna också på Samerna och koloniseringen av Norrland.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Språkens historia är berättelsen om mångfald, emigration och förändring. Under mänsklighetens har det existerat uppskattningsvis 1,5 miljoner språk som har minskat till dagens runt 7000 språk.

I Sverige kan vi med en viss ansträngning förstå texter från Birger Jarls tid, men tidigare texter är svårbegripliga utanför språkvetares skrå. Svenskan har utvecklats från proto-indo-europeiskan under tusentals år. Genom att analysera fram resterna av proto-indoeuropiska ord i dagens indo-europeiska språkfamilj kan vi få en fragmentarisk bild av indoeuropernas samhälle för tusentals år sedan.

I det senaste avsnittet av podden Historia Nu samtalar programledarens Urban Lindstedt med Sverker Johansson, lingvist som är aktuell med boken På vandring i språkens fotspår.

De flesta språk har avknoppats från tidigare språk. Studerar vi språkfamiljen indo-europeiska språk kan vi se att språkträdet förgrenas var tusende år. De är kanske så länge ett språk lever. Genom att jämföra exempelvis räkneord mellan olika språk går det att se släktskap.

Sumererna skapade det första kända skrivna språket med sin kilskrift för femtusen år sedan, men de flesta språk saknar skriftspråk. Skriftspråk har en konserverande effekt på det talande språket.

Detta är en nymixad repris.

Lyssna också på Tillit hos homo erectus var grunden till språkets uppkomst

Bild: Babels torn av Pieter Brueghel den äldre, Wikipedia, Public Domain.

Musik: Egyptian Exotic Music Cue av Bobby Cole, Storyblock Audio,

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I Tredje riket skulle barn behandlas med känslomässig distans, och föräldrarna fick inte ge efter för barnets behov av tröst eller omsorg. Allt utifrån läkaren Johanna Haarers skrifter om barnuppfostran. Det ansågs skapa svaga och beroende individer, vilket var oacceptabelt enligt nazistisk ideologi.

Haarers tankar om barnuppfostran hade stort inflytande på miljontals tyska familjer i Tredje riket. Och hon var inte okänd i Sverige heller. Målet var att bryta ner barnens vilja för att skapa en generation som var lojal mot staten, känslomässigt avtrubbad och beredd att offra sig för nationens större syfte.

I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med journalisten Diana Olofsson som är aktuell med boken Tyrannen – Mormor och arvet efter Nazityskland.

I Nazityskland skrev läkaren Johanna Haarer flera böcker om barnuppfostran som hade enorm genomslagskraft. I boken "Die deutsche Mutter und ihr erstes Kind" (Den tyska modern och hennes första barn) gavs det råd om hur mödrar skulle uppfostra sina barn i enlighet med nazistiska ideal. Haarers varnade för att visa för mycket ömhet och tröst till barn, vilket hon ansåg skulle skapa svaga och beroende individer, eller som hon uttryckte det, "tyranner". Hennes böcker uppmuntrade föräldrar att behandla barn som soldater i miniatyr, där känslomässig distans var avgörande för att uppnå målet om en disciplinerad och hård vuxen.

Många av de som fostrades enligt dessa principer bar med sig de psykologiska ärren långt efter kriget. Depression, ångest och en känslomässig avstängdhet blev vanliga konsekvenser av denna uppfostringsmetod, och de familjeband som normalt sett skulle ha präglats av kärlek och stöd ersattes ofta av skuld, rädsla och skam.

1977 myntade Katharine Rutschky begreppet svart pedagogik om uppfostringsidealen som hade präglat Tyskland även före Tredje riket. Svart pedagogik är en disciplinär och straffbaserad uppfostringsfilosofi som förespråkar hård disciplin, känslomässig distans och lydnad som de främsta målen i barnuppfostran. Svart pedagogik har sitt ursprung i den tidigmoderna tidens syn på barnuppfostran som en nödvändig, ofta brutal, process för att förvandla barn till lydiga medborgare. På 1600- och 1700-talen betraktades barn som naturligt vilda och okontrollerbara, och det var upp till föräldrar och auktoritetsfigurer att disciplinera och forma dem. Här blev straff, både fysiska och psykiska, centrala verktyg för att forma barnets vilja och beteende.

Musik: Sång från Hitlerjugend. Maerkische Maedel, maerkische Buben - Jugend will marschieren - Heute geht's zum Tor hinaus. Internet Archice. Public Domain

Bild: Nazistledaren Reichel från Erdmannsdorf i Sachsen med sin fru och sina tolv barn. Mamman bär moderskorset. Fem söner finns i den tyska Wehrmacht; den sjätte är hos Reich Labour Service. De yngre barnen är alla medlemmar i nazistiska ungdomsorganisationer. De yngsta tjejerna har Wolfsangel-symboler på sina klänningar; symboler för Deutsche Kinderschar (drivs av lokala NS-Frauenschaft-grupper för barn 6-10). Den äldre systern bär uniformen från Bund Deutscher Mädel (BDM) Bundesarchiv, Bild 183-J15063 / CC-BY-SA 3.0. Wikimedia Common.

Lyssna också på Adolf Hitler – grandiosa konstnärsdrömmar.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Italiens diktator Benito Mussolini åtnjöt både internationell prestige och popularitet bland italienarna under sina första år vid makten. Mussolini var både en god talare och begåvad skribent som kunde röra massorna.

Men beslutet att delta i det spanska inbördeskriget och senare i Andra världskriget på Tysklands sida blev börja på slutet för Il Duce. Det tillhör historiens gåtor, att trots att Mussolini hatade Adolf Hitler, valde han att gå med i Andra världskriget på Tysklands sida.

I det andra avsnitt av två om fascistledaren Benito Mussolini samtalar programledaren Urban Lindstedt med Martin Hårdstedt, professor i historia vid Umeå universitet, om Benito Mussolini åren 1936-1945. Första avsnittet behandlar tiden fram till 1936.

Benito Mussolini, Italiens diktator under åren 1924-1943, saknade egentligen både privata vänner och nära medarbetare. Därför var det kanske inte så konstigt att han efter mer än ett decennium vid makten började göra allvarliga politiska felbedömningar. Italiens olyckliga medverkan i spanska inbördeskriget visade egentligen bara på Italiens militära inkompetens. 

Efter Mussolinis första möte med Hitler kallade han honom för en sjaskig rörmokare. Mussolini tråkades ut av den tyska kollegans rasmystiska föreläsningar. När Mussolini behärskade flera språk, bland annat tyska, pratade Hitler bara tyska.

Adolf Hitler, som beundrade Mussolini, informerade aldrig II Duce om Tysklands anfall på Polen och senare Tysklands anfall på Sovjetunionen. Trots detta valde Mussolini att gå med i kriget på Nazitysklands sida.

Mussolini avsattes av det fascistiska stora rådet efter de Allierades erövring av Sicilien. Senare fritog tyskarna Mussolini för att göra honom till marionett i det tyskockuperade norra Italien, Salo-republiken. Utklädd som tysk försökte han fly från Salo-republiken 1945, men han upptäcktes och avrättades tillsammans med sin unga älskarinna och några andra fascist-dignitärer.

Lyssna också på Tredje rikets uppgörelse med Versaillefreden och Spanska inbördeskriget – en tragedi som pågick i 40 år.

Bild: Den 25 oktober 1936 deklarerades en allians mellan Italien och Tyskland som kom att kallas Rom-Berlin-axeln. Wikipedia, Public Domain.

Musik: Fascistisk kampsång ” Giovinezza” från 1924. Youtube, Public Domain.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Ett livstidsstraff på 1800-talet kunde innebära 30 år på fästning under mycket svåra förhållanden. Det räckte med tre till fyra domar om stöld för att få livstid på exempelvis Carlstens fästning på Marstrand.

På Carlstens fästning skrev sjutton livstidsfångar ner sina historier i mitten på 1800-talet. Trots de hårda straffen ångrade de inte sina livsval och kunde tom skryta om när de lurat och bedragit folk. Många levde ”för dagen” och såg straffarbetet som ett sätt att överleva snarare än som en möjlighet till reform.

I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Bonnie Clementsson, docent i historia vid Lunds universitet. Hon är aktuell med boken Fängslade öden – Tjuvar och bedragare i 1800-talets Sverige.

Journalisten och författaren Carl Fredrik Ridderstad besökte under en resa till Marstrand 1848 Carlstens fästning och bad livstidsfångarna skriva ner sina levnadshistorier. I sjutton biografier beskriver fångarna sina liv från barndom till livstidsdom. Livstidsfångarna kom vanligtvis från en mycket fattig bakgrund, även om det fanns undantag. Konstigt nog visade de sällan ånger för sina livsval när deras berättelser nedtecknades.

Fångarna på Carlstens fästning utförde mycket krävande arbete under brutala förhållanden. Deras tunga bojor kunde väga upp till 40 kilo, och arbetet innefattade i regel bygg- och underhållsarbete på fästningen. De stränga arbetsvillkoren speglar den allmänna synen på fångarna som en arbetskraftsresurs snarare än som människor i behov av rehabilitering.

Förutom det fysiska arbetet led fångarna ofta av svält, sjukdomar och undermålig hygien. Många fångar dog i fängelserna av sjukdomar som spreds lätt i de trånga och smutsiga cellerna. Den medicinska vården var ytterst begränsad, och när fångarna blev alltför sjuka för att arbeta fick de endast enkel vård i fängelsets sjukhusdel. Fångar som försökte rymma, men ofta snabbt blev infångade igen, fick ännu hårdare bestraffningar som följd.

Vissa försökte hålla fast vid en yrkesstolthet och se sitt arbete som en del av sin identitet, även om det var påtvingat. Många levde enligt mottot att ”leva för dagen” och såg straffarbetet som ett sätt att överleva snarare än som en möjlighet till reform.

Den allmänna synen på brottslighet under 1800-talet präglades av en kombination av moralisk och social oro. Det fanns en rädsla för att de lägre samhällsskikten, genom fattigdom och dålig moral, hotade att förstöra samhällsordningen. Därför såg många i de styrande klasserna brottslingar som ett resultat av bristande disciplin och dålig karaktär.

Samhällets lösning på detta blev att försöka reformera de lägre klasserna genom utbildning, strängare lagar och regler samt införandet av en systematisk fångvård. Man trodde att med rätt disciplin och moraliskt rättesnöre kunde brottslingarna omformas till användbara samhällsmedborgare.

Bild: Gruppbild med fångar ur "Photografiskt Album för år 1861 öfver fångar förvarade å Malmö Straff och Arbetsfängelse” Digitalt Museum. Public Domain.

Musik: Dark Room av Sleeping Ghost, Storyblock Audio

Lyssna också på När isoleringscell skulle reformera brottslingar

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Benito Mussolini (1883-1945) var diktator i Italien under åren 1924 till 1943. Han räknas som fascismens grundare, men Mussolini var framför allt intresserad av makten och hade inga problem att kompromissa med först socialistiska och senare fascistiska principer.

Fascismen växte fram i växelspel med demokratiseringen av Italien. Det fanns också en besvikelse efter första världskriget, där Italien som förlorat 600 000 man i kriget, aldrig fick de landvinningar de tidigare lovats av Ententen. Fascisterna lovade ordning i ett all mer kaotiskt Italien med generalstrejk och politiskt våld.

I det första avsnittet av två om fascistledaren Benito Mussolini samtalar programledaren Urban Lindstedt med Martin Hårdstedt, professor i historia vid Umeå universitet, om Benito Mussolini åren 1883-1936.

Genom slughet och politisk teater i form av den berömda marschen mot Rom blev Benito Mussolini utnämnd till premiärminister i oktober 1922. Genom att ändra vallagarna lyckades han tillskansat sig diktatorisk makt i valet två år senare.

Mussolini var en av två söner till en lärarinna och en socialistisk smed. Han kom att utbilda sig till lärare, men blev känd som journalist och chefredaktör för den socialistiska tidningen Avanti. Men när han tog ställning för att Italien borde gå med i första världskriget uteslöts han ur socialistpartiet.

Mussolini sårades allvarligt vid en övning under första världskriget, som han deltog i 1915–17. Han återvände från kriget som övertygad antisocialist och bildade i Milano 1919 den första fascistiska föreningen, ”kampgruppen” fasci di combattimento.

Trots att våldet fascinerade fascisterna blev Italien en betydligt mildare diktatur än lärjungen och beundraren Hitlers Nazityskland. Men Mussolinis ideologiska hållningslöshet, som underlättade vägen till makten, blev också hans fall. Alliansen med Adolf Hitler, som var långt ifrån självklar, och deltagande i andra världskriget, gjorde att Mussolini slutade upphäng upp-och-ner i en lyktstolpe den 28 april 1945.

Lyssna också på Italiens dramatiska enande och Ingvar Kamprads fascistiska vän.

Bild: Mussolini och Quadrumviri under marschen mot Rom 1922: från vänster till höger: Michele Bianchi, Emilio De Bono, Italo Balbo och Cesare Maria De Vecchi, Wikipedia, Public Domain.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Ingwazsagan eller Hemstaeposet är berättelsen om hjälten Ingwaz och hans resa till världens ände. Inristad på hällar i Hemsta utanför Enköping runt 1400 fvt är Hemstaristningarna en av de tidigaste bildberättelserna i Europa.

Ingwazsagan har många likheter med Homeros Odysséen. Både Ingwaz och Odysseus färdas över havet, möter jättar och övernaturliga varelser samt beger sig på resor som sträcker sig mot världens ände. Båda berättelserna kommer ur en gemensam indoeuropeisk kulturtradition.

Detta är det andra av två avsnitt av podden Historia Nu om berättandets betydelse för mänskligheten. Programledare Urban Lindstedt samtalar med Jonathan Lindström som är aktuell med boken Världens äldsta historia – Hjältar, gudinnor och myter under 300 000 år.

Ingwaz var en heroisk gestalt som enligt Hemstaristningarna färdades långt bortom det kända landet för att söka efter gudarnas visdom. Hans resa kantades av möten med mäktiga krafter, såväl i himlen som under jorden. Enligt legenden reste Ingwaz till den mystiska platsen "Urdens källa", där han genomgick ett andligt uppvaknande och återvände till sitt folk med nya insikter om universums balans. Han blev senare förknippad med fruktbarhet och kosmisk ordning, och många småkungar sökte legitimitet genom att påstå sig vara hans ättlingar.

För småkungarna hos svearna blev Ingwazeposet ett kraftfullt verktyg för att befästa deras makt. Genom att knyta sitt släktskap till Ingwaz – en symbol för gudomlig legitimitet och kosmisk ordning – kunde de rättfärdiga sin ställning och hävda att deras styre var sanktionerat av gudarna. Ingwaz hjältemod och andliga visdom gav småkungarna en religiös och symbolisk auktoritet, och hjälpte till att skapa ett narrativ som stärkte den sociala sammanhållningen.

Ingwazeposet och Odysséen delar många likheter, trots sina geografiska och kulturella skillnader. Båda berättelserna handlar om hjältar som ger sig ut på långa, farliga resor för att söka visdom eller återvända hem. De möter övernaturliga varelser och krafter, och deras resor symboliserar en inre transformation, där de inte bara övervinner yttre hinder utan också lär sig djupare sanningar om livet och universum. Ingwazs resa till "Urdens källa" har paralleller till Odysseus besök i dödsriket, där de båda möter krafter från bortom den mänskliga världen.

Den isländske munken Odd Snorresson gjorde om Ingwazberättelsen genom att anpassa den till sin tid och kultur, men behöll kärnan av hjälteresan. I hans version blir Ingwaz en ännu större symbol för ledarskap och visdom, och Odd betonar hans koppling till den nordiska gudavärlden.

Bild: Hemstaeposet, även känt som Ingwazsagan, är en av de äldsta nordiska berättelserna som bevarats genom hällristningar i Uppland. Dessa ristningar, från 1400 fvt, skildrar hjälten Ingwazs äventyr och speglar forntida föreställningar om hjältedåd och kosmiska krafter. Wikipedia. SiberianJay • CC BY-SA 4.0

Musik: Electra To The Baltic Sea Full av Giuseppe Rizzo, Storyblock Audio.

Lyssna också på Det första Svearikets uppgång och fall

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Språket möjliggjorde samarbete och gav upphov till något djupare – förmågan att skapa berättelser. De allra första berättelserna växte fram ur människans unika förmåga att återge och tolka händelser.

Berättelser blev ett sätt att överföra kunskap från en generation till nästa, vilket gav våra förfäder ett verktyg att förstå både sin omgivning och sin plats i världen. Från de tidigaste spåren av mänskligt berättande till de episka sagor som har traderats genom muntlig tradition i årtusenden.

Detta är det första av två avsnitt av podden Historia Nu om berättandets betydelse för mänskligheten. Programledare Urban Lindstedt samtalar med Jonathan Lindström som är aktuell med boken Världens äldsta historia – Hjältar, gudinnor och myter under 300 000 år.

Den moderna människan uppstod för cirka 300 000 år. Genom att kunna kommunicera detaljerat och förmedla känslor kunde tidiga människor samarbeta på ett helt nytt sätt jämfört med andra arter. Dessutom blev språket en viktig del i att bygga gemenskap, eftersom det möjliggjorde delandet av idéer, erfarenheter och seder – något som var avgörande för kulturens utveckling.

Den första berättelsen uppstod förmodligen redan för över 100 000 år sedan, när Homo sapiens hade utvecklat ett mer komplext språk. Tidiga berättelser handlade sannolikt om den omedelbara verkligheten – jakthistorier, möten med rovdjur eller dramatiska naturfenomen. Dessa berättelser hade en praktisk funktion: att dela erfarenheter och lära andra hur man skulle bete sig i olika situationer, samt att skapa en känsla av gemenskap och identitet inom gruppen.

Genom att skapa ordnade narrativ kunde våra förfäder känna sig tryggare i en annars kaotisk värld. Berättelser om farliga djur, förändringar i vädermönster och migreringar hjälpte till att förbereda och skydda mänskliga samhällen. Berättelser var ett sätt att stärka sammanhållningen inom grupper, genom att föra vidare kollektiv kunskap som var avgörande för överlevnad. Dessutom stärkte berättelserna den sociala sammanhållningen inom gruppen, vilket ökade chanserna för samarbete och överlevnad.

Klimatförändringar, som perioder av torka och kyla, ställde människan inför utmaningar som krävde anpassning och uppfinningsrikedom. Dessa förändringar pressade människogrupper att migrera och att finna nya sätt att överleva. Det var under dessa tider av prövning som berättelser om hjältemod, uthållighet och andliga förklaringar till naturfenomen började ta form. Dessa berättelser gav inte bara praktisk kunskap, utan också tröst och hopp i tider av osäkerhet.

Urschamanen var en figur som stod i kontakt med andevärlden och naturens krafter och kunde förmedla budskap och insikter till sin stam. Berättelserna om shamaner fungerade som en bro mellan den synliga och osynliga världen och gav tidiga människor en förklaring till oförklarliga händelser som sjukdom, död och väderfenomen. Shamanismens berättelser kan ses som en form av tidig religion som hjälpte människor att förstå sin plats i världen.

Bild: Grottmålningar från den sena istiden, som de i Lascaux i Frankrike, visar exempel på forntida berättelser som inte bara återgav jakt och djurliv, utan även ritualer och andliga symboler. Wikipedia.

Musik: Electra To The Baltic Sea Full av Giuseppe Rizzo, Storyblock Audio.

Lyssna också på Språkens historia – från proto-indoeuropeiska till rinkebysvenska.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Erik XIV är en av de mest omtvistade regenterna i svensk historia. Bilderna slits mellan den högt bildade renässansfursten som läste, skrev och komponerade musik å andra sidan den galne och paranoida vettvillingen som mördade oskyldiga adelsmän.

Men den negativa bilden av Erik XIV kommer i stor utsträckning från propagandan som hans bror Johan III skapade för att rättfärdiga upproret som avsatte den legitime konungen Erik och senare giftmordet på Erik.

I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med författaren och historikern Katarina Harrison Lindbergh som är aktuell med boken Erik XIV där hon genom att gå till källorna försöker ge en mer balanserad bild av Erik XIV.

När Gustav Vasa gav sina yngre söner hertig Johan och hertig Karl stora hertigdömen skapade kungen förutsättningar för konflikt mellan den äldre brodern Erik XIV samt bröderna Johan och Karl. Hertig Johan kom redan när Gustav Vasa levde att ta sig utrikespolitiska friheter som efter att brodern Erik XIV ärvt makten att utvecklas till rent förräderi. Som bekant slutade det med att Johan fängslades och senare frisläpptes av Erik. I nästa steg i ödesdramat var det Erik som fängslades och senare mördades efter att Johan tog makten med hjälp av brodern hertig Karl.

Erik XIV hade en god och omtänksam relation till sina syskon innan makten kom i mellan dem. Sturemorden, där Erik XIV mördade adelsmän han misstänkte för att konspirera mot honom, blev början på slutet på Eriks makt.

Frågan är varför Erik störtades från tronen? Hans mentala sammanbrott efter Sturemorden var troligen kortare än vad tidigare historiker antagit. Och var verkligen Eriks giftermål med sin frilla knektdottern Karin Månsdotter orsaken till att bröderna och adeln vände sig emot honom?

Bild: Erik XIV av Domenicus Verwilt, Nationalmuseum, Public Domain.

Musik: The Execution Of The King av bzur, Storyblocks Audio.

Lyssna också på Sveriges mest populära kungar.

Detta är en nymixad repris.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hästen fick en allt viktigare roll inom krigföring under medeltiden. Riddarna med tunga rustningar skulle inte varit riddare utan sina hästar. Deras hästar tränades omsorgsfullt för att kunna användas i strid, där deras främsta syfte var att genomföra kraftfulla chockanfall mot fienden.

Med tiden utvecklades även lättare kavalleri, till exempel beridet infanteri och bågskyttar som bidrog till en mer mångsidig användning av hästen på slagfältet​.

Detta är det andra av två avsnitt om människans relation till hästen av podden Historia Nu där programledaren Urban Lindstedt samtalar med historikern Charlotte Borgerud, aktuell med boken Hästen och människan – En fyratusenårig historia.

Under 1300-talet började kavalleriets roll minska när nya vapen som långbågen, armborstet och stångvapen visade sig effektiva mot de bepansrade riddarna och deras hästar. Slag som Bannockburn och Crécy demonstrerade att infanteri kunde segra över elitsoldater till häst. Detta ledde så småningom till att eldvapen började dominera krigföringen. Vid slutet av medeltiden och början av den tidigmoderna perioden hade hästen förlorat mycket av sin militära betydelse.

Under slutet av 1700-talet förändrades hästens roll inom jordbruket dramatiskt. Den agrara revolutionen förde med sig nya jordbruksmetoder och redskap som effektiviserade arbetet på åkrarna. Hästen, som tidigare mestadels använts för lättare uppgifter som transporter och enklare jordbruksarbete, blev nu oumbärlig som dragdjur i en storskalig produktion.

Under 1800-talets industrialisering blev hästen även en nyckelspelare i den växande ekonomin, särskilt inom transportsektorn. Hästar användes för att dra kollektivtrafik, såsom hästspårvagnar, som blev vanliga i storstäder som London, Paris och New York under 1800-talet. Hästens betydelse inom transport och logistik gjorde den till en oersättlig del av industrialiseringen tills ångkraften och senare förbränningsmotorn började ersätta den.

Trots motorfordonens intåg fortsatte hästen att spela en viktig roll långt in på 1900-talet. I Sverige nådde hästpopulationen sin topp efter första världskriget, med 728 000 hästar i landet år 1920. Först under mellankrigstiden började bilarna på allvar konkurrera ut hästarna i städerna.

När hästarna inte längre behövdes i samma utsträckning för arbete och transport förändrades deras roll i samhället. Istället för att dra plogar och vagnar blev hästen alltmer förknippad med sport och fritid. Trav- och galoppsporten växte fram som populära nöjen och ridning blev en uppskattad fritidssysselsättning för allt fler.

Bild: Hästspårvagn från 1904 vid Mälartorget i Stockholm vid vårfloden 1904. En öppen spårvagn förspänd med två hästar som forcerar det översvämmade spåret. Spårvagnsmuseet. Digitalmuseum. Erkännande-IckeKommersiell (CC BY-NC)

​

Musik: Rising Knight av Humans Win, Storyblocks Audio.

Lyssna också på Sopgrisarnas oblida öde i stadens tjänst

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

För mer än 5000 år sedan, på de vida stäpperna i dagens Kazakstan, inledde människan ett samarbete med hästen som skulle förändra samhällen världen över. Från att ha varit små, skygga djur på stäppen blev hästen snart central för transport, krigföring och jordbruk.

Vilda hästar, som en gång jagades för sitt kött, började långsamt tämjas av nomadiska folk som insåg deras potential, inte bara som föda utan även som transportmedel och krigsmaskiner.

Detta är det första av två avsnitt om människans relation till Hästen av podden Historia Nu där programledaren Urban Lindstedt samtalar med historikern Charlotte Borgerud, aktuell med boken Hästen och människan – En fyratusenårig historia.

Arkeologiska fynd tyder på att hästen tämjdes för cirka 5 500–6 000 år sedan på stäpperna i dagens Kazakstan. Bevis som slitna hästtänder från bett och avlagringar av hästmjölk på krukskärvor ger oss en inblick i hur de första människorna använde hästar för jakt och transport.

Hästens betydelse som krigsmaskin kan inte överskattas. Redan omkring 2000 f.Kr. spelade hästen en avgörande roll i Främre Orienten och Indien, där hästdragna stridsvagnar revolutionerade krigföringen. De folk som använde hästar kunde snabbt förflytta sig över stora avstånd, och stridsvagnarnas ankomst gav upphov till nya krigsstrategier.

En tidig militär innovation var användningen av hästar för att dra lätta stridsvagnar, vilket gav arméerna en enorm fördel. Hyksosfolket introducerade stridsvagnar i Egypten på 1600-talet f.Kr., och därefter blev hästen en oumbärlig del av arméerna i stora delar av världen.

Med tiden blev det vanligare att rida hästar under strid. Skyterna, ett nomadfolk från dagens Ukraina och Kazakstan, var bland de första att använda hästar på detta sätt. Genom sina pilbågar och sin skicklighet i sadeln blev de mäktiga krigare som förändrade slagfälten för alltid.

I antikens Grekland blev hästen en symbol för makt och prestige. Grekerna utvecklade tävlingar som krävde snabbhet och smidighet hos hästarna, medan romarna använde hästar främst inom det militära kavalleriet och i stridsvagnsrace. Genom Roms militärstrategier och utvecklingen av utrustning, såsom betsel och stigbyglar, förvandlades kavalleriet till en kraftfull militär styrka.

Bild: Stridsvagnar dragna av hästar i forntida Egypten – en ny era inom krigföring. Farao Tutankhamun anfaller fiender på sin stridsvagn, 18 dynastin. EditorfromMars Wikipedia.

Musik: Rising Knight av Humans Win, Storyblocks Audio.

Lyssna också Riddarna – artiga våldsmän som präglade medeltiden

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Under århundradena har området som idag är Ukraina hamnat under inflytande från andra makter som Polen-Litauen, Ryssland och Österrike-Ungern. I Ukraina har det bott många olika folk som mer identifierat sig med sin religiösa identitet och samhällsposition än en tydlig nationell identitet.

Sedan självständigheten från Sovjetunionen 1991 har Ukraina utvecklats sig i riktning mot Väst med ambitioner om både EU- och Nato-medlemskap. Men det har varit en gropig väg fylld av ekonomiska kriser, oroligheter och korruption, men också framväxten av ett civilt samhälle. Inget har byggt nationen mer än det yttre trycket från Putin-regimen i Ryssland.

I detta avsnitt samtalar programledaren Urban Lindstedt med Per Anders Rudling, docent i historia vid Lunds universitet som specialiserat sig på nationalism i Belarus och Ukraina.

Ukraina var platsen för den första statsbildningen, Kyivrus, i det som kom att bli det ryska imperiet. Inre stridigheter och mongolernas invasion fick det vidsträckta riket med inflytande från Vita havet till Svarta havet att falla sönder för att senare domineras av Polen-Litauen i väster och Moskvariket i öster. Efter första världskriget utropades ett kortlivat självständigt Ukraina som först ockuperades av centralmakterna för att sedan tvingas bli en republik inom Sovjetunionen.

När Sovjetunionen kollapsade i december 1991 valde Ukraina självständighet istället för att bli en federation tillsammans med Ryssland. Det självständiga Ukraina kom att präglas av ekonomiska kriser, politiskt kaos och korruption, men också framväxten av ett civilt samhälle, yttrandefrihet och ett närmande till Väst. Ukrainas självständighet kom aldrig accepterats av Ryssland som stöttat rysslandsvänliga politiker och 2014 annekterade Krim från Ukraina och med hjälp av separatister tog kontroll över rysktalande regioner i Östra Ukraina.

Bild: Orangea revolutionen den 22 november 2004 i Kyiv. Av Dr. Marion Duimel, Creative Commons, Wikipedia.

Musik: Хай живе, вільна Україна, musik av Petro Protsko, text okänt ursprung.

Nymixad repris.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den 29 oktober 1956 inledde Israel en invasion av Sinaihalvön. Detta var en förevändning för Storbritannien och Frankrike att ingripa militärt. De krävde att både Egypten och Israel skulle dra sig tillbaka från kanalen, samtidigt som de attackerade egyptiska mål.

USA och Sovjetunionen fördömde attacken. President Eisenhower vägrade stödja sina allierade och krävde ett eldupphör. FN:s generalförsamling röstade för att skicka en fredsbevarande styrka. Under ekonomiska och diplomatiska påtryckningar tvingades angriparna dra sig tillbaka i december.

Detta är det andra av två avsnitt av podden Historia Nu om Suezkrisen där programledaren Urban Lindstedt samtalar med idéhistorikern Klas Grinell som är aktuell med boken Suezkrisen.

Den 29 oktober 1956 inledde Israel sin invasion av Sinaihalvön. Operationen, kallad "Kadesh", syftade till att återöppna Tiransundet och Aqabaviken. Israeliska fallskärmsjägare landade nära Mitlapasset, vilket markerade början på en snabb framryckning. Två dagar senare anslöt sig brittiska och franska styrkor till offensiven.

Striderna intensifierades snabbt. Israeliska styrkor avancerade genom Sinai, medan brittiska och franska trupper landade vid Port Said och Port Fuad för att ta kontroll över Suezkanalen. Egyptens president Nasser svarade med att blockera kanalen genom att sänka 40 fartyg.

Konflikten mötte omedelbart internationellt motstånd. USA:s president Eisenhower och Sovjetunionens ledare Chrusjtjov fördömde invasionen. Under intensivt diplomatiskt tryck, särskilt från USA, tvingades de invaderande styrkorna snart att dra sig tillbaka. En FN-ledd fredsbevarande styrka (UNEF) sattes in för att övervaka tillbakadragandet och upprätthålla freden.

Under starka ekonomiska och diplomatiska påtryckningar tvingades angriparna dra sig tillbaka. I december 1956 lämnade de sista brittiska och franska trupperna Egypten. Israel drog sig tillbaka från Sinai i mars 1957.

Suezkrisen blev en diplomatisk seger för Nasser och Egypten. Nasser framstod som en hjälte i arabvärlden för att ha stått emot de gamla kolonialmakterna. Den visade också USA:s växande inflytande i Mellanöstern på bekostnad av de gamla kolonialmakterna. Suezkrisen markerade slutet på Storbritanniens och Frankrikes roll som stormakter.

Bild: Premiärminister Gamal Abdel Nasser och några medlemmar av RCC (Revolutionära kommandorådet) välkomnas av jublande folkmassor i Alexandria efter undertecknandet av ordern om brittiskt tillbakadragande. (Salah Salem sitter framför Nasser med solglasögon), Kamal el-Din Husseini (bakom Salem), Anwar Sadat (endast delvis synlig, bakom Husseini), Abdel Hakim Amer (står bakom Nasser, ansiktet syns inte). Abdel Latif Boghdadi och Hussein el-Shafei är närvarande i bilen, men syns inte. Wikipedia. Public Domain.

Musik: "Allahu Akbar" (arabiska: الله أكبر, bokstavligen 'Gud är störst') är en egyptisk pro-militär patriotisk sång komponerad av låtskrivaren Abdalla Shams El-Din 1954 och skriven av poeten Mahmoud El-Sherif 1955. Den användes först av de egyptiska väpnade styrkorna som marschsång under Suezkrisen 1956. Sången användes också som Libyens nationalsång under Muammar Gaddafis styre från 1969 till 2011. Wikipedia. Public Domain.

Lyssna också på Sexdagarskriget 1967 – när kartan i Mellersta Östern ritades om.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Efter att Egypten nationaliserade Suezkanalen den 26 juli 1956 inledde Storbritannien, Frankrike och Israel ett militärt anfall mot Egypten. Målet var att återta kontrollen över Suezkanalen och avsätta den egyptiske ledaren Gamal Abdel Nasser. Krigshandlingarna hotade att utlösa det tredje världskriget.

Suezkrisen satte ljuset på spänningarna mellan de gamla kolonialmakterna och framväxande nationalistiska rörelser i tredje världen, med Egyptens ledare Gamal Abdel Nasser som en alltmer självklar ledare, samtidigt som kalla krigets konfliktlinjer stärktes.

Detta är det första av två avsnitt av podden Historia Nu om Suezkrisen där programledaren Urban Lindstedt samtalar med idéhistorikern Klas Grinell, som är aktuell med boken Suezkrisen.

Fransmannen Ferdinand de Lesseps fick 1854 koncession av den osmanske vicekungen Said Pasha att bygga Suezkanalen. Suezkanalen invigdes med pompa och ståt den 15 november 1869. Bygget hade kostat dubbelt så mycket som budgeterat och krävt tusentals arbetares liv. Kanalen blev snabbt en viktig handelsled och strategisk tillgång.

Under 1900-talets första hälft kontrollerades kanalen av brittiska och franska intressen. Efter andra världskriget växte egyptiska krav på självständighet och kontroll över kanalen. 1952 tog en grupp unga officerare, däribland Gamal Abdel Nasser, makten i en militärkupp i Egypten.

Gamal Abdel Nasser föddes 1918 i en enkel familj. Som ung officer deltog han i kriget mot Israel 1948. Frustrerad över korruptionen och ineffektiviteten i den egyptiska armén grundade han den hemliga organisationen De fria officerarna. Den 23 juli 1952 genomförde De fria officerarna en statskupp som störtade kung Farouk. Inledningsvis utsågs den äldre generalen Muhammad Naguib till president, men 1954 tog Nasser över makten.

Nasser blev Egyptens president 1954. Han ville modernisera landet och minska beroendet av väst. Ett viktigt projekt var Assuandammen, som skulle ge elektricitet och bevattning. När USA drog tillbaka sitt löfte om finansiering 1956 beslutade Nasser att nationalisera Suezkanalen för att finansiera dammen.

Den 26 juli 1956 höll Nasser ett tal i Alexandria där han tillkännagav nationaliseringen. Detta utlöste en internationell kris. Storbritannien och Frankrike, som hade stora ekonomiska intressen i kanalen, protesterade kraftigt. De hävdade att Egypten inte kunde garantera fri passage och effektiv drift. Och i hemlighet började de att planera en militär intervention tillsammans med Israel.

USA:s president Eisenhower var mer återhållsam. Han ville undvika en militär konflikt och föreslog en diplomatisk lösning. Sovjetunionen stödde Egyptens rätt att nationalisera kanalen.

Bild: Rök stiger från oljetankar bredvid Suezkanalen som träffades under den inledande anglo-franska attacken mot Port Said den 5 november 1956. Wikipedia. Public Domain

Musik: "Allahu Akbar" (arabiska: الله أكبر, bokstavligen 'Gud är störst') är en egyptisk pro-militär patriotisk sång komponerad av låtskrivaren Abdalla Shams El-Din 1954 och skriven av poeten Mahmoud El-Sherif 1955. Den användes först av de egyptiska väpnade styrkorna som marschsång under Suezkrisen 1956. Sången användes också som Libyens nationalsång under Muammar Gaddafis styre från 1969 till 2011. . Wikipedia. Public Domain

Lyssna också på Palestinierna betalade priset för Europas antisemitism

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I Sveriges västindiska koloni S:t Barthélemy var slaveri tillåtet ända fram till den 9 oktober år 1847. I rättsprotokollen från den lilla ön framträder slaveriets omänsklighet – både mot de olyckliga slavarna och de fria svarta, vars liv också reglerades med hårda kroppsstraff, enligt den franska slavlagen som inkorporerats med den svenska lagstiftningen.

Den svenska byråkratin legitimerade de svartas rättslöshet där slavägare som nästan misshandlat sina slavar tills döds gick skadelösa, medan ett förlorat papper kunde innebära förslavning av en fri svart människa.

I detta avsnitt av podden Historia samtalar programledaren Urban Lindstedt med historikern Fredrik Thomasson som är aktuell med boken Svarta S:t Barthélemy – Människoöden i en svensk koloni 1785-1847.

När Sverige fick ta över den franska västindiska ön S:t Barthélemy 1785 blev vi också en slavnation. För att den svenska byråkratin skulle kunna hantera slavarna inkorporerades den franska slavlagstiftningen, som både reglerade slavarna och de fria svarta människornas liv, med den svenska lagen. Det innebar mycket hårda kroppsstraff bagatellartade förseelser där slavägare tilläts ge 29 piskrapp utan myndigheternas inblandning och där livshotande kroppsbestraffningar utdelades efter domstolsbeslut.

Fria svarta kunde förslavats för att saknade papper på att de fötts fria eller saknade papper på att de frigivits. Att hjälpa förrymda slavar innebar också att fria svarta straffades med slaveri.

Samtidigt träder ett litet samhälle fram där både vita och svarta visste att utnyttja svartas naturmedicin eller trolldom. Och särskilt på landsbygden kunde vita och svarta festa tillsammans. Att vita levde med svarta kvinnor som födde deras barn var mycket vanligt, medan historien om den vita unga kvinnan som fick barn med en svart man krävde särskild sekretess för att skydda hennes familjs heder.

Ljusglimtar finns också när fria svarta med egendom driver igenom att få rösta i val år 1833.

Bild: Hamnen i Gustavia på S:t Barthelemy Centralt i bild ses två slavar med fotbojor. Bakom dem en man med käpp. I fonden ett fort på en höjd med svensk flagga. Sjöhistoriska muséet, Public Domain.

Musik: Fear Factory av jabameister, Storyblock Audio

Lyssna också på Trälarna liv och Tunnes träluppror samt Livet som svensk slav i Nordafrika.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Efter andra världskriget intensifierades det sovjetiska spionaget i Sverige, i synnerhet under kalla krigets mest spända årtionden. Sverige, som geografiskt och strategiskt befann sig i en viktig position mellan öst och väst, blev en arena för hemliga operationer. Här opererade både militära och civila underrättelseagenter under täckmantel av diplomatiska tjänster, journalistik eller affärsverksamhet.

Ett av de mest kända fallen av sovjetiskt spionage i Sverige är Stig Wennerström, en överste inom det svenska flygvapnet som under många år läckte känslig information till Sovjetunionen. Hans förräderi, som avslöjades 1963, orsakade en djup kris inom det svenska försvaret. En annan betydande agent var Stig Bergling, en tidigare säkerhetspolis som på 1970-talet spionerade för GRU, den sovjetiska militära underrättelsetjänsten.

Detta är det andra av två avsnitt om Moskvas spioneri på Sverige. I podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys, som är aktuell med boken "Moskvas spioner – Ryska agenter och svenska förrädare.”

Sveriges roll i det sovjetiska underrättelsenätet ska inte underskattas. Landet var inte bara ett mål i sig, utan också en plattform för att spionera på andra västmakter. Via Sverige kunde sovjetiska agenter och kurirer ta sig till och från Västeuropa utan att väcka misstankar. Det neutrala Sverige tillät även ett relativt öppet samhälle, vilket gjorde att spioner kunde verka under täckmantlar som annars skulle ha varit omöjliga i mer kontrollerade länder.

I takt med att kalla kriget intensifierades blev den svenska säkerhetstjänsten, Säpo, allt mer medveten om det sovjetiska hotet. Trots detta hade Sovjetunionen under lång tid framgångsrikt lyckats infiltrera svenska institutioner. Under 1980-talet började dock motåtgärderna ge resultat, och flera sovjetiska agenter avslöjades eller kastades ut ur landet.

Efter Berlinmurens fall och Sovjetunionens upplösning förändrades förutsättningarna för det ryska spionaget i Sverige. Många av de gamla strukturerna avvecklades, men hotet försvann inte helt. Ryssland fortsatte att bedriva underrättelseverksamhet, även om metoderna anpassades till de nya förhållandena.

Bild: Stig Wennerström, svensk överste och en av 1900-talets mest ökända sovjetiska spioner i Sverige. Hans förräderi avslöjades 1963 och orsakade en djup kris inom det svenska försvaret. Stig Wennerström då han häktades i Stockholms tingsrätt sommaren 1963.

Källor: Agrell, Wilhelm. Moskvas spioner: Ryska agenter och svenska förrädare. Historiska Media, 2024.

Musik: Blue Carnival Harmonica v Yagull Music, Soundblock Audio.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sverige har utgjort ett viktigt mål för den ryska och sovjetiska underrättelsetjänsten i modern tid. Från det kejserliga Ryssland, till det turbulenta 1920-talet, då bolsjevikerna konsoliderade sin makt efter revolutionen, fram till kalla krigets slut, var svenska förhållanden intressanta för Moskvas agenter.

Sovjetunionen byggde upp ett omfattande nätverk av spioner och förrädare i Sverige som på olika sätt samlade in information om militär, politisk och ekonomisk utveckling. Flera väl placerade svenskar förrådde sitt land till den sovjetiska underrättelsetjänsten.

Detta är det första av två avsnitt om Moskvas spioneri på Sverige. I podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys, som är aktuell med boken "Moskvas spioner – Ryska agenter och svenska förrädare.”

Den ryska underrättelsetjänstens historia i Sverige är en berättelse om anpassning och överlevnad. Från tsartidens relativt blygsamma insatser, där mycket information kunde inhämtas från öppna källor, har verksamheten genomgått dramatiska förändringar.

Revolutionen 1917 markerade början på en ny era, där ideologi och världsrevolution stod i centrum för spionaget. Från att Sverige varit ett perifert mål för tsarens underrättelsetjänst blev vi central punkt för Sovjetunionens informationsinhämtning och konspirativa operationer under decennierna som följde.

Efter revolutionen 1917 befann sig den nybildade sovjetstaten i en utsatt position, omgiven av fientliga makter. För att säkra sin överlevnad började Sovjetunionen använda avancerade underrättelsemetoder som grundlades under tsarregimen men utvecklades och förfinades under de första åren efter revolutionen. Den ökända Tjekan, föregångaren till KGB, använde sig av konspirativa metoder för att bekämpa regimens fiender både inom och utom landets gränser.

Under 1920-talet blev Stockholm en av Sovjetunionens viktigaste knutpunkter för underrättelseverksamhet i Västeuropa. Hit flydde ryska oppositionsgrupper och här opererade den sovjetiska säkerhetstjänsten under diplomatisk täckmantel. Efter mordet på den sovjetiske diplomaten Vatslav Vorovskij 1923, och den diplomatiska kris som följde, anpassade Sovjetunionen sin strategi. I stället för att agera öppet började man förlita sig alltmer på illegala agentnätverk och infiltratörer som kunde arbeta utan officiella diplomatiska skydd.

Bild: Lenin i Stockholm 1917. Lenin i Stockholm. Lenin (herren med paraply) tillsammans med Ture Nerman (t.h. om Lenin) den 13 april 1917.

Källor: Agrell, Wilhelm. Moskvas spioner: Ryska agenter och svenska förrädare. Historiska Media, 2024

Musik: Blue Carnival Harmonica v Yagull Music, Soundblock Audio.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Efter Tredje rikets kapitulation den 7 maj slutade samhället att fungera i det sönderbombande Tyskland. Mer än hälften av Tysklands 75 miljoner invånare befanns sig på fel plats. Utbombade, fördrivna, frigivna koncentrationslägerfångar, tvångsarbetare och krigsfångar drev omkring. Tyskarna stal, plundrade och svartabörshandlade för att överhuvudtaget överleva.

Svårigheterna gjorde att tyskarna knappast reflekterade över sin skuld, utan började se sig själva som offer. Samtidigt vittnar samtida källor om en förhöjd livskänsla inför de enorma svårigheterna och glädjen över att ha överlevt.

I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med professor Martin Hårdstedt om boken Vargatider – Livet i Tyskland efter Tredje rikets fall 1945-1955 av Harald Jähner.

Kulturarbetare hamnade i den ovana situationen att slakta oxar, kvinnor i finklänningar röjde ruiner för att få tillgång till ransoneringskort och författaren och morfinisten Hans Fallada blev under en kort tid borgmästare.

Nedkämpandet av Tredje riket följdes av en enorm våldtäktsvåg framförallt av sovjetiska trupper. Ockupationsmakterna fick också stora problem med djupt traumatiserade tvångsarbetare som stal, mördade och ställde till oro.

Mer än hälften av människorna var på fel plats i det som återstod av Tyskland efter kriget. Det handlade om fördrivna tyskar från annekterade områden och tysktalande från områden utanför det gamla tyska riket; miljontals frigivna koncentrationslägerfångar och tvångsarbetare från hela Europa samt med tiden återvändande tyska soldater. Även judar flydde pogromer i Östeuropa till ett Tyskland som kontrollerades av ockupationsmakterna.

Under kriget och efter kriget var det kvinnorna som fick ta ansvar för att överleva tillsammans med sina barn - man stal och samarbetade för att inte svälta ihjäl och att få någonstans att bo. Besvikelsen var sedan ofta stor när deras män återvände från krigsfångenskap, bittra och aggressiva.

Lyssna också på vår serie om Tredje riket.

Musik: The Crucible (Act Three) av bzur, Storyblock Audio.

Bild: Ett utbombat Dresden den 17 september 1945.

Detta är en ommixad repris.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Latinets historia är en berättelse om ett språks uppgång, storhetstid och gradvisa omvandling från ett levande kommunikationsmedel till ett kulturellt arv. Från sina rötter i det antika Rom har latinet format europeisk kultur, vetenskap, religion och tänkande på ett sätt som få andra språk kan mäta sig med.

Det var strävan att återskapa latinet från dess antika guldålder som gjorde det allt svårare att lära sig latin och med tiden skulle folkspråken ta över allt mer, även om det inom vetenskapen användes ända in på 1900-talet.

Detta är det andra av två avsnitt om Latinets utveckling. I podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Karin Westin Tikkanen, journalist och docent i latin. Hon är aktuell med boken Latin – En handbok i odödlighet.

Under medeltiden var latin det dominerande språket för lärdom och kommunikation i Europa. Det användes flitigt inom kyrkan, på skolor och universitet, samt för administration och historieskrivning. Latinet fungerade inte bara som ett funktionsspråk utan fortsatte att utveckla arvet från antiken och skapa ny litteratur.

Karl den store (742-814) initierade en omfattande språkreform i sitt rike. I Aachen etablerades en skola ledd av Alkuin, som arbetade för att återupprätta ett "rent" latin baserat på klassiska förebilder. Detta bidrog till att bevara mycket av den antika latinska litteraturen.

Under renässansen uppstod en rörelse kallad ciceronianismen, som strävade efter att återskapa Ciceros eleganta latinsk prosa. Detta ledde till intensiva debatter om hur man bäst kunde imitera de klassiska författarna.

Med grundandet av de första universiteten på 1100-talet befästes latinets ställning som det akademiska språket par excellence. All högre utbildning skedde på latin, vilket skapade en internationell lärd gemenskap över hela Europa.

Men när latinisterna under renässansen ville återskapa det klassiska latinet blev det början till slutet på latin som ett brett använt lingua franca i Europa eftersom det blev svårare att lära sig. Inom vetenskapen fortsatte latinet att spela en avgörande roll. Carl von Linné revolutionerade taxonomin genom att introducera ett systematiskt sätt att klassificera och namnge naturen på latin. Hans verk "Systema Naturae" lade grunden för modern botanik och zoologi. Linnés system används fortfarande globalt, vilket visar latinets bestående betydelse inom vetenskapen.

Latinets inflytande sträckte sig långt in i modern tid. Det förblev det självklara lärdomsspråket för poeter, författare, vetenskapsmän och diplomater.

Latinets "odödlighet" ligger kanske just i dess förmåga att transcendera sin ursprungliga funktion som ett kommunikationsmedel och istället bli en symbol för lärdom, kultur och en gemensam europeisk identitet. På så sätt förblir latinet, som någon en gång uttryckte det, inte dött, utan har snarare "upphört att vara dödligt".

Bild: En skrivande Erasmus porträtterad av Albrecht Dürer (1526). Wikipedia, Public Domain.

Musik: Italian Renaissance Court av Yagull Music, Yagull Music, Storyblock Audio

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Latinets inflytande på den västerländska kulturen går inte att överskatta. Latinet var romarrikets lingua franca och ett verktyg för att styra imperiet. Latinet har format den europeiska civilisationen på djupet. Från religion, litteraturen och vetenskapen till juridiken och filosofin har latin påverkat hur vi tänker och uttrycker oss.

Detta är det första av två avsnitt om Latinets utveckling. I podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Karin Westin Tikkanen som är journalist och docent i latin. Hon är aktuell med boken Latin – En handbok i odödlighet.

Det indoeuropeiska latinet har sitt ursprung i Latium Vetus, en region i det nuvarande Italien. Det talades av latinarna, ett folk som bodde i stadsstater och delade en gemensam religion. Den äldsta kända latinska inskriptionen återfanns på Lapis Niger, en sten vid romerska forumet från år 500 fvt. Denna primitiva form av latin visar att romarna hade ett eget språk under en tid då de annars tros ha varit starkt påverkade av etruskisk kultur.

Latinet spred sig i takt med romarrikets expansion och blev så småningom tal- och skriftspråk i stora delar av Medelhavsvärlden. Det användes i dagens Portugal, Spanien, Frankrike, Italien, delar av Belgien och Schweiz samt i Rumänien - områden där romanska språk nu talas. Språket nådde även England och Nordafrika.

När romarriket var som störst år 117 sträckte det sig från Mesopotamien i öster till Iberiska halvön i väster, från Saharas öknar i syd till Brittiska öarna norr. Och med expansionen följde imperiets språk – latinet som förenade människor och användes för att sprida information över stora avstånd. När kristendomen etablerades fick språket ytterligare skjuts, i kyrkliga sammanhang, över ännu större områden.

Den romerska litteraturen, som till stor del imiterade den grekiska, utvecklade sina egna unika drag. Den romerska komedin, med författare som Terentius och Plautus, var bland de tidigaste litterära formerna. Lyriken blomstrade med Lucretius och Catullus, medan Vergilius skapade episka verk som "Aeneiden". Prosan användes flitigt för historieskrivning, retorik och filosofi, med Cicero som en framstående figur.

Bild: Kvinna med vaxbricka från fresk från Pompeji. Fotograferad av Joel Bellviure, Wikipedia, Public Domain.

Musik: Rome av biggrez. Storyblocks Audio.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Röda Khmererna i Kambodja har gått till historien som den regim som dödat störst andel av den egna befolkningen. Röda khmererna var en mystisk kommunistisk sekt som med vapen i hand år 1975 störtade en genomkorrupt regim i en region präglad av kriget i Vietnam

Den hemlighetsfulle ledaren Pol Pot (1925-1998), som föddes som Saloth Sar, kom från en familj av storbönder med kontakter inom kungafamiljen. Han blev kommunist under studietiden i Paris. Pol Pot, eller broder nummer ett, ledde ett litet kommunistparti som balanserat mellan Nordvietnams och Kinas kommunister. Resultatet blev en särpräglad ideologi där tiden skulle återställas till år noll, där individerna inte fick någon plats.

I detta avsnitt samtalar programledaren Urban Lindstedt med författaren Peter Fröberg Idling som är aktuell med boken Röda Khmererna – Pol Pots revolution i Kambodja.

I april 1975 tågade Röda khmererna in i huvudstaden Phnom Penh. När regimen störtades 1979 drygt tre år senare hade en fjärdedel av Kambodjas befolkning, 1,7 miljoner människor, mist livet genom mord, svält och umbäranden. Ett svårslaget rekord.

Kambodjas geopolitiskt utsatta läge tillsammans med årtionden av misskötsel och korruption hade banat väg för det kommunistiska maktövertagandet.

Bilder. Skallar från offer som mördades av röda khmererna i S21, Toul Sleng, utrotningscentrum i huvudstaden Phnom Penh. Wikipedia.

Musik: En Röda Khmer song om folket tapperhet. Hämtad från Youtube.

Nyredigerad och omixad repris.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hansan var en tydlig aktör i svensk inrikespolitik under Engelbrektsupproret på 1430-talet och Sten Sture den äldres kamp mot Kalmarunionen i slutet av 1400-talet. Men med tiden skulle konkurrensen från framväxande nationalstater som Sverige och Danmark, och senare även England och Nederländerna, underminerade Hansans dominans i Östersjön och Nordsjön. Dessutom resulterade upptäckten av Amerika i nya handelsvägar. Hansan hade också svårt att ta till sig till nya kreditformer.

Detta är det andra av två avsnitt om Hansan samtalar programledaren Urban Lindstedt med Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet. Han är aktuell med boken Hansan – Ett handelsimperiums uppgång och fall.

Hansan hade sitt ursprung i Tyskland, närmare bestämt i områdena kring floderna Rhen, Weser och Elbe. Till en början bestod den av flera enskilda intresseorganisationer för olika grupper av köpmän. Dessa organisationer erbjöd varandra skydd längs farofyllda transportvägar och stödde varandras handel. Hansans framgång byggde på ett system av privilegier och handelsmonopol som sträckte sig från London till Novgorod, med Visby som en viktig knutpunkt i Östersjön. Under 1100- och 1200-talen utvecklades Hansan till att bli Nordeuropas ledande politiska och ekonomiska maktcentrum.

Under 1400-talet ökade konkurrensen från England och Nederländerna. I det holländsk-hanseatiska kriget (1438-1441) sökte och vann till slut Amsterdams köpmän fri tillgång till Östersjön. När Flandern och Holland blev en del av hertigdömet Burgund uteslöt burgundiska och preussiska städer i allt högre grad Lübeck från sin spannmålshandel under 1400- och 1500-talet.

Utvecklingen av transatlantisk handel efter upptäckten av Amerika orsakade nedgång för de återstående kontoren, särskilt i Brygge, eftersom handeln centrerades kring andra hamnar. Detta ledde till en förskjutning av handelns tyngdpunkt och minskade Hansans betydelse som mellanhand i den europeiska handeln.

Hansan hade svårt att anpassa sig till nya ekonomiska realiteter. När nya kreditformer importerades från Italien var förbundet långsamt med att ta till sig dessa innovationer.

Hansans organisationsstruktur visade sig vara alltför stel för att effektivt hantera nya utmaningar. Hansetagen (Hanseatiska riksdagen), som började mötas oregelbundet i Lübeck omkring år 1300 eller möjligen 1356, var inte tillräckligt effektiv för att fatta bindande beslut. Många städer valde att inte delta eller skicka representanter, och beslut var inte bindande för enskilda städer om deras delegater inte inkluderades i protokollen. Denna brist på enhetlighet gjorde det svårt för Hansan att agera beslutsamt i kristider.

Territorialstater blev Hansans främsta rivaler. Dessa stater hade ofta mer flexibla och centraliserade maktstrukturer som gjorde det möjligt för dem att reagera snabbare på förändringar i den ekonomiska och politiska miljön. Hansans nedgång förvärrades ytterligare av interna spänningar. Förbundets blotta existens, tillsammans med dess privilegier och monopol, skapade ekonomiska och sociala spänningar som ofta ledde till rivalitet mellan medlemsstäderna. Denna interna splittring försvagade Hansans förmåga att presentera en enad front mot yttre hot och utmaningar.

Bild: Hamburgs fartygslag. Omslagsbild från avsnittet om sjölagen 'Van schiprechte' ('Om sjöfartslagarna' på mellanlågtyska) i Hamburgs stadslag från 1497., Wikipedia, Public Domain.

Musik: Medieval Harp Kingdom Instrumental av OKO, Storyblock Audio.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hansan var ett lösligt handelsförbund av köpmannahus och städer, med centrum i Lübeck, som dominerade handel och politik i norra Europa under medeltiden. Utan egentliga fasta institutioner och regler kom Hansan att skapa enorma förmögenheter.

Hansan växte fram underifrån utifrån ett behov att skapa trygghet för handelsmän. Hansan prioriterade nätverkstänkande och samarbete framför viljan att styra, ställa och diktera villkor för medlemmarna - ett vinnande koncept under medeltiden, men på 1500- och 1600-talen blev utmaningarna från omvärlden till slut för stora.

I detta första av två avsnitt om Hansan samtalar programledaren Urban Lindstedt med Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet. Han är aktuell med boken Hansan – Ett handelsimperiums uppgång och fall.

Hansan hade sitt ursprung i Tyskland, närmare bestämt i områdena kring floderna Rhen, Weser och Elbe. Till en början bestod den av flera enskilda intresseorganisationer för olika grupper av köpmän. Dessa organisationer erbjöd varandra skydd längs farofyllda transportvägar och stödde varandras handel. Hansans framgång byggde på ett system av privilegier och handelsmonopol som sträckte sig från London till Novgorod, med Visby som en viktig knutpunkt i Östersjön. Under 1100- och 1200-talen utvecklades Hansan till att bli Nordeuropas ledande politiska och ekonomiska maktcentrum.

År 1161 slöt Norge ett handelsavtal med Lübeck, vilket markerade början på Hansans expansion i Norden. Birger jarl följde efter genom att ingå överenskommelser med Lübeck omkring 1250 och med Hamburg 1261. Dessa avtal gav tyska affärsmän möjlighet att verka i Sverige på gynnsamma villkor, bland annat genom befrielse från skatter och tullar.

Hansan drog också nytta av Tyska ordens expansion i Baltikum under början av 1200-talet och knöt till sig vitryska och litauiska områden i sitt handelsnät. År 1227 slöt man handelsavtal med fursten av Smolensk. Vid mitten av 1200-talet fanns ett dussintal städer med lybsk rätt i Östersjöområdet, däribland Reval, Wismar, Rostock, Stralsund, Greifswald, Kolberg, Danzig och Elbing.

Till Bergen seglade nordtyska fartyg lastade med korn, öl, vin och salt. På tillbakavägen fraktade de torkad fisk, en eftertraktad vara i Europa. Denna handel genererade stora vinster för Hansan och gynnade även norrmännen, vars fisk nådde europeiska marknader.

Hansan inrättade kontor i städer som inte var anslutna till förbundet men som ändå var viktiga för dess handel. Inom kontorets område gällde Hansans lagar. Det äldsta kontoret, Petershof, inrättades i Novgorod 1259. Londonkontoret, The Steelyard, växte fram under 1200-talet. Kontoret i Brygge inrättades 1347 och omkring 1360 etablerades kontoret i Bergen, där Hansan lyckades konkurrera ut så gott som alla andra utländska handelsmän och helt kontrollera den norska exporten och importen.

Trots att Hansan saknade en gemensam armé eller flotta hade förbundet förmågan att mobilisera militära resurser när det behövdes. Konflikter med omvärlden föregicks ofta av långvariga debatter mellan borgmästare och rådmän från olika hansestäder, vilket speglar förbundets lösa struktur. Hansans militära styrka var dock begränsad jämfört med framväxande territorialstater. Från 1400-talet och framåt minskade hansestädernas möjligheter att försvara sin självständighet militärt, då krig blev allt dyrare att föra.

Bild: Lübeck som illustreras i Nürnbergkrönikan, 1493 Michel Wolgemut, Wilhelm Pleydenwurff (Hartmann Schedel, redaktör) – Illustration från Nürnbergkrönikan, Wikipedia, Public Domain.

Musik: Medieval Harp Kingdom Instrumental av OKO, Storyblock Audio

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

En träl saknade människovärde och behandlades som boskap, även om det fanns möjligheter för trälar att bli arbetsledare och tjäna ihop medel till sitt egna friköp.

Trälen Tunne sägs i början av 520-talet ha lett ett stort träluppror mot sveakungen Egil. När Tunne förlorade sin upphöjda position som skatteväktare hos Egils far flydde han och startade ett uppror där självaste kung Egil tvingades fly till Danmark, enligt Snorre Sturlassons sagor.

I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Jonathan Lindström, arkeolog, författare och chefredaktör för tidningen Populär Arkeologi. Han är aktuell med boken Sveriges långa historia: Människor, makt och gudar under 14000 år.

Trälar fanns redan 4000 år före vår tidräkning. Arkeologiska fynd av människooffer visar på ett hierarkiskt samhälle där det bör ha funnits trälar. Efterfrågan på metaller i Norden från 1700 före vår tidräkning kickstartade en långväga handel med trälar. Handeln med trälar var viktig ända fram i vikingatiden.

Går det att belägga historien om trälen Tunne och hans forna herre kung Egil? Kanske. Vad vi vet är att trälar var helt rättslösa i det fornnordiska samhället. Och trälarnas barn blev också trälar, men trälar kunde få arbetsledande ställning och bli frigivna.

Det var noga reglerat hur ägaren till en träl som dödats eller lemlästats skulle kompenseras för sin ekonomiska förlust. Någon så kallad mansbot behövde man inte betala. Trälen levde sitt liv genom sin ägare.

Träldomen försvann gradvis under äldre medeltid, och de ofria ersattes delvis med fria legohjon. Trälar som fick egna jordbruk, inte minst som nyodlare, blev efter en eller ett par generationer fria landbor. Träldomens upphörande kan framför allt förklaras med att andra och mer lönsamma sätt att utnyttja arbetskraft vann insteg. Samtidigt gav kristendomen ett värde till alla kristna människor. Många kom att ge sina trälar frihet i sina testamenten på 1200-talet. När träleriet avskaffades slutgiltigt via Skarastadgan, utfärdad under Magnus Erikssons eriksgata 1335, som stadgade att envar som föddes av kristna män och kvinnor skulle vara fri var det mer en bekräftelse på en process som pågått länge. Det danska och norska träleriet var då sedan länge avskaffat.

Bild: Kung Egils sista strid. Hjälmbleck från Valsgärde

Musik: Ragnarok 2020 av bzur, Soundblock Audio

Detta är en omklippt och ommixad version av ett avsnitt som ursprungligen publicerades den 9 mars 2022

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Finland var först i Europa med att införa kvinnlig rösträtt år 1906. Trots att storfurstendömet Finland var en del av Tsarryssland hade ett medborgarsamhälle kunnat utvecklas. Ett medborgarsamhälle som bara stärktes när Ryssland försökte förryska Finland i slutet på 1800-talet.

Emma Saltzman (f. Ruin 1853-1934) hade växt upp i Ryssland och som ung kvinna levt ett finskt herrgårdsliv i Tavastland, för att som gift kvinna leva ett bildat borgerligt liv i Helsingfors. Hennes engagemang tillsammans med andra kvinnor banade väg för demokrati och jämlikhet i Finland. Detta är ett betalt samarbete med Svenska Litteratursällskapet i Finland.

I detta avsnitt samtalar programledaren Urban Lindstedt med Katarina Saltzman, etnolog och forskare vid Institutionen för kulturvård vid Göteborgs universitet. Hon är aktuell med boken En röst för frigörelse - Emma Saltzmans livshistoria, som hon skrivit tillsammans med Inga Elgqvist-Saltzman.

Emma Ruin föddes år 1853 i Tsarskoje Selo utanför St Petersburg i Ryssland. Hennes far var finländsk officer i Tsarryssland och hennes mor hade tysk-baltisk härkomst från Livland. Barndomen var nomadisk, där fadern tjänstgjorde som officer och arbetade som affärsman. Emma bevittnade avskaffandet av livegenskapen och hennes uppväxt med en livegen barnsköterska kom att prägla hennes vuxna liv och tände gnistan till att kämpa för frigörelse och jämställdhet. Först som 17-åring flyttade hon till Tavasteland i Finland för att leva ett finskt herrgårdsliv.

Emma levde under en period av djupgående modernisering och samhällsomvandling i Finland. Hon omgavs av tidens nymodigheter som telefon, framsteg inom medicin och moderna klädstilar, samtidigt som hon kämpade för grundläggande rättigheter.

Emma levde ett privilegierat liv både som barn och vuxen, men kom att engagera sig för utbildning, jämlikhet och demokrati. Som gift läkarhustru i huvudstaden Helsingfors blev Emma en del av stadens bildade borgerskap. Samtidigt var hon, med rötter i Ryssland och Karelen, en outsider i denna krets - en gränsöverskridare mellan finskt, ryskt, baltiskt och svenskt. Trots att svenska inte var hennes modersmål, värnade hon om den svenskspråkiga minoritetens rättigheter och representationen av dessa frågor.

Under de så kallade ofärdsåren i slutet på 1800-talet, då spänningarna mellan Finland och Ryssland tilltog, engagerade sig Emma i den passiva, antiryska motståndsrörelsen. Hon engagerade sig också i kampen för flickors och kvinnors rätt till utbildning, lika rösträtt för alla och ett Finland fritt från ryskt förtryck och blev en inflytelserik röst i den växande kvinnorörelsen.

När Finland 1906 blev först i Europa med att införa allmän och lika rösträtt för både män och kvinnor nämndes Saltzman tidigt som en potentiell kvinnlig kandidat inför lantdagsvalet 1907. Trots att hon avböjde, fortsatte hon att verka inom Svenska folkpartiets centralstyrelse och andra politiska organ.

Ett annat viktigt forum för Emmas engagemang var Marthaförbundet, där frågor om utbildning och folkbildning stod högt på agendan. Hon lyfte ofta sådana ämnen i de föreningar hon var involverad i, med ett brinnande intresse för att öka kunskapsnivån i samhället.

Bild: Handarbete var viktigt för kvinnorna bland de bildade borgarna i Helsingfors vid förra sekelskiftet. Från vänster: Emma Saltzman, Mathilda Krohn och Olga Federley. Finna.fi. CC BY 4.0

Musik: Fall in Line (Suffrage March) av Victor Military Band; 1914, Internet Archive, Public Domain.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Drottning Kristina är en av våra mest omtvistade regenter. Hon chockade sin omvärld när hon först abdikerade från kungamakten och senare konverterade till katolicism. Senare undersökte hon möjligheterna att återfå den svenska kronan och hon konspirerade för att bli regent i Napoli.

Redan som ung regent etablerade sig drottning Kristina som en maktspelerska som belönade och spelade ut olika maktgrupper mot varandra för att stärka sin egen makt. Detta gör en hennes abdikation från tronen bara efter tio år efter att hon blivit myndig ännu mer mystisk.

I detta avsnitt av podden Historia samtalar programledaren Urban Lindstedt med historikern Erik Petersson som skrivit två böcker om drottning Kristina: Maktspelerskan – Drottning Kristinas revolt samt Drottning utan land – Kristina i Rom.

Drottning Kristina (1626-89) fostrades redan som litet barn att bli regent i den växande stormakten Sverige. Som dotter till Gustav II Adolf, Lejonet från Norden, fick hon tidigt hela Europas ögon på sig. Efter faderns död kom hennes uppväxt kom att präglas av maktkampen inom högadeln.

Det var en skandal när hon bara fyra år efter sin kröning abdikerade från tronen till förmån för sin kusin Karl Gustav. Men det var ingenting mot skandalen när hon senare konverterade till katolicismen. Detta har präglat bilden av drottning Kristina och det är först i modern tid historiker har velat se på Kristina som en aktiv maktspelerska.

Kristina deltog i det styrande rådet redan innan hon blivit myndig och övertog riksstyrelsen 8 december 1644 och kröntes i Stockholms storkyrka 20 oktober 1650. Den 6 juni 1654 abdikerade Kristina i Uppsala och i december 1654 övergick Kristina i Bryssel i hemlighet till katolicismen och därefter officiellt i Innsbruck i november 1655. Hon kom att bosätta sig i Rom.

Bild: Drottning Kristina till häst, målning av Sébastien Bourdon från 1653. Målningen skänktes av drottning Kristina till Filip IV av Spanien. Wikipedia. Public Domain

En nymixad repris.

Musik: BWV 2020 av bzur: Storyblocks Audio

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hedern var en förutsättning att en bonde eller adelsman skulle vara en del av samhället i gamla tider. Om en adelsmans heder hade kränkts av illvilligt förtal, en förolämpning eller kanske en knuff var duellen det kraftfullaste sättet att upprätta hedern.

Trots att dueller med dödlig utgång var relativt sällsynta i Sverige under 1600-talet och tidigt 1700-tal utfärdade kungamakten strikta förbud mot dueller med drakoniska straff. Dödsstraff och begravning utan kyrkliga ceremonier gällde för dueller med dödlig utgång, även om dödsstraffen inte verkställdes. Utmaningar och ärekränkningar bestraffades med höga böter, flerårigt fängelsestraff och med förlust av tjänst.

I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Hugo Nordland, historiker och förlagsredaktör, om dueller under tidigmodern tid.

I det medeltida och tidigmoderna samhället var begreppen heder och ära av yttersta vikt, särskilt inom de högre samhällsskikten. För en man innebar hedern mod och ära, medan det för en kvinna handlade om trohet och kyskhet. Denna hederskodex var särskilt sträng inom officerskåren och bland adelsmän. I de högre samhällsskikten försvarades familjens och kvinnans heder med vapen, men det var männen som duellerade och riskerade sina liv.

Den enväldige Karl XI:s duellplakat från 1682 visar kungamaktens ambition att tämja adeln till att leva kristligt, att sätta statsnyttan före egennyttan och att tvingas till att använda domstolen för upprättelse av äran i stället för att söka privat hämnd. I Sverige frodades duellerna under stormaktstiden, främst bland officerare i armén. Även under den gustavianska tiden förekom dueller.

Gustav II Adolf engagerade sig personligen i att förhindra dueller. Ett känt fall är när han ingrep för att stoppa en duell mellan två av sina höga officerare. Han förklarade för dem att den överlevande omedelbart skulle avrättas enligt lag, vilket effektivt avskräckte dem från att genomföra duellen.

Kyrkan var kritisk till dueller och betraktade den som en synd. År 1562 tog den katolska kyrkan ett avgörande steg genom att officiellt förbjuda duellerandet. Kyrkan föreskrev att både duellanter och deras sekundanter skulle bannlysas, och att den som dog i en duell inte skulle erhålla någon kyrklig begravning.

Duellernas natur, där de inblandade ofta var från samhällets övre skikt, gjorde det komplicerat att verkställa straffen. Dessutom fanns det en social acceptans för dueller inom vissa kretsar, vilket ytterligare försvårade genomdrivandet av lagarna.

Den senaste duellen i Sverige skedde den 29 maj 1816 i Lockerudsskogen ett par kilometer väster om Vänersborg mellan kaptenen Zacharias Sabelfeldt och kaptenen Gustaf von Köhler. Vapnet var slaglåspistoler. Efter att båda missade vid en första skjutning träffades den utmanade von Köhler i bröstet vid andra duelleringen. Han avled drygt åtta timmar senare. Samtidigt var kapten Sabelfeldt på väg ut ur landet. Sekundanterna skulle senare dömas till fängelse, senare benådas och få ersättning för sina umbäranden.

Källor:

Collstedt, Christopher (2007). Duellanten och rättvisan: duellbrott och synen på manlighet i stormaktsväldets slutskede. Diss. Lund : Lunds universitet, 2007

Bild: Den fiktiva pistolduellen mellan Eugene Onegin och Vladimir Lensky. Akvarell av Ilya Repin (1899) Wikipedia, Public Domain.

Musik: Liveinspelning av Tjastakovij - Eugene Onegin, 2008-08-20 19:40:26 Inspelad av Ron Keefe, Internet Archive, Public Domain

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den svenska kungamaktens etablering i Norrland kan beskrivas som en naturlig integration av en landsdel eller en kolonisering som med tiden fick svåra konsekvenser för urbefolkningen.

När Gustav Vasa etablerar kontroll över Norrland på 1500-talet behandlas samerna relativt väl – det fanns alltid en risk att samerna flyttar till Norge om skattetrycket blir för högt. När skattetrycket ökade för alla svenska undersåtar på 1600-talet, kom samerna att lida svårt av de ökade pålagorna. Samtidigt gjorde den religiösa ortodoxin det svårare för samerna att utöva sin traditionella religion.

I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Gunlög Fur, professor i historia vid Linnéuniversitetet i Växjö. Hon har forskat om kolonialism i Nya Sverige samt Norrland.

Med rasbiologin på 1800-talet började samerna att allt mer betraktas som mindervärdiga och när sedvanerätten fick ge vika för äganderätten förlorade samerna kontroll över sina marker.

Bild: Olaus Magnus från Om de nordiska folken från 1555.

Musik: Jojk. Sveriges Radios folkmusikinspelningar. Hälsinglands- och Härjedalsresan 1960 Dokumentatör: Matts Arnberg Radiotjänsts ursprungliga produktionsnummer: MT 60/120:3:7 Creative Commons

Detta är ett omredigerat och ommixat avsnitt som har publicerats tidigare.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Stora LSD-fester i San Francisco med kalejdoskopiska ljusshower och lantliga kollektiv i sfärformade hus känns som ljusår från andra världskriget och kalla krigets militära forskning, men skenet bedrar. Det finns raka linjer från andra världskrigets militärindustriella komplex till 1960-talets motkultur och gröna våg.

När det tidiga kalla krigets rumsstora datorer med hålkort byts mot persondatorer kom motkulturens centralfigurer att intressera sig för datorernas möjligheter. Senare skulle både hackarna och den framväxande tech-industrin komma att inspireras av motkulturens tankegods.

I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med David Larsson Heidenblad, docent i historia vid Lunds universitet, om boken From Counterculture and Cyberculture – Stewart Brand, the Whole Earth Network, and the Rise of Digital Utopianism av professor Fred Turner.

Det militärindustriella akademiska komplexet var centralt vid framväxten av techindustrin i Silicon Valley. Utan denna generösa offentliga finansiering hade varken minneskretsar, mikroprocessorer eller persondatorer kunnat utvecklas där och då. Det militärindustriella komplexets forskning skulle också inspirera motkulturen i Kalifornien.

I centrum för boken From Counterculture and Cyberculture står Stewart Brand, född 1938, och mest känd som redaktör för The Whole Earth Catalog, utgiven mellan 1968 och 1972. Det var en kombination av tidskrift och produktkatalog riktad direkt till motkulturen. Stewart Brand var en entreprenör med en förmåga att sammanföra olika sociala världar, skapa dynamiska nätverk och bygga relationer.

Katalogen visade att 1960-talets motkultur visade ett stort intresse för informationsteorier framtagna av militärforskare på 1940-talet. Och när kalla krigets rumsstora datorer med hålkort slimmades ner till persondator med skärm och tangentbord öppnades möjligheter för digitala nätverk inom motkulturen.

LSD kom att läcka ut till motkulturen från militära forskningsprojekt både i USA och Sverige. Och i hippiesarnas bibel, The Whole Earth Catalog, fanns böcker om informatik från 1940-talets militärforskare. Och de sfärformade husen som hundratusentals grönavågare byggde när de skapade lantliga kollektiv i slutet på 1960-talet var direkt inspirerade av skyddshöljen från radaranläggningar som skulle upptäcka en sovjetisk kärnvapenattack.

Motkulturen var intresserade av konsumentteknik som stereos och bilar, men förkastade stordatorerna som kontrollerades av militären och stora bolag. Därför blev persondatorn en symbol för individens frihet. Och de var mer intresserade av personlig utveckling och förverkligande än kollektivt politiskt arbete.

Det är väl känt att Apples grundare Steve Jobs var hippie och att hans partner Steve Wozniak hackade telefonsystem. Men det är kanske mindre känt att techindustrins sätt att organisera sig i entreprenöriella och projektbaserade nätverk i stället för byråkratier kom från amerikansk militärforskning under andra världskriget.

Bild: Timothy Leary, familj och band på föreläsningsturné; State University of New York at Buffalo (1969) (Buffalo, New York). OBS: Foto: Dr. Dennis Bogdan, Wikipedia Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0

Musik: Swing It Smooth av Jon Presstone, Storyblocks Audio

Lyssna också på Sveriges psykedeliska historia.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Systrarna Soong gifte sig med några av Kinas viktigaste män och fick med hjälp av sin charm, intelligens och ställning ett stort politiskt inflytande på Kinas 1900-talshistoria. Trots att de kom från en av Kinas rikaste familjer hamnade de på var sin sida i kampen mellan nationalisterna och kommunisterna.

Systrarna Soong – Ai-ling, Ching-ling och Mei-ling föddes i slutat av 1800-talet till en förmögen, kristen familj i Shanghai där fadern Charlie Soong i hemlighet stödde de revolutionära nationalisterna. Efter kommunisternas seger 1949 hamnade två systrar i landsflykt och den tredje fick en priviligierad ställning i det röda Kina.

I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Ingemar Ottosson, docent i historia vid Lunds universitet, om systrarna Soong. Ingemar Ottosson har bland annat skrivit boken Sidenvägen.

Familjen Soong har beskrivits som en av de fyra stora familjerna i Kina på 1900-talet. Systrarna skickades redan som barn till USA för att studera, vilket var mycket ovanligt vid den tiden. När de återvände talade de flytande engelska, hade världsliga erfarenheter och visste hur man klädde sig i den senaste modet – de hade en kosmopolitisk aura som kändes exotisk.

Ett modernt kinesisk ordspråk säger, ”En älskade pengar, en älskade makt och en älskade sitt land”. Systrarnas äktenskap gav dem en plattform att verka från. Mellansystern Ching-ling förälskade sig i revolutionären Sun Yat-sen, grundaren av nationalistpartiet Kuomintang. Storasystern Ai-ling gifte sig med bankmannen H H Kung, en god vän och finansiär till Sun Yat-sen. Lillasystern Mei-ling gifte sig med militären och nationalistledaren Chiang Kai-shek.

När Chiang Kai-shek tog över Nationalistpartiet efter Sun Yat-sens död blev Suns änka Ching-ling hemlig medlem i det kommunistiska Komintern. Hon skulle vistas i Stalins Moskva och kom senare att leva ett privilegierat liv i det kommunistiska Kina, men utan reell makt. Först på dödsbädden blev hon medlem i det kinesiska kommunistpartiet.

Mei-ling och Chiang Kai-shek flydde till Taiwan efter det kommunistiska maktövertagandet 1949, där Chiang blev en hårdför diktator. Ai-ling och H H Kung tog sig till USA för ett anonymt välbärgat liv i exil.

Bild: Systrarna Soong, från vänster till höger: Soong Ai-ling (1890 – 1973), Soong Mei-ling (1897 – 2003) och Soong Ching-ling (1893 – 1981) i Chongqing (Chunking), Kina, 1940. Systrarna var unikt inflytelserik i kinesisk politik i början av 1900-talet, med Ai-ling som gifte sig med bankiren och finansministern H. H. Kung, Mei-ling som arbetade med och gifte sig med den kinesiska nationalistledaren Chiang Kai-shek och Ching-ling som gifte sig med Republiken Kinas första president, Sun Yat-sen. Wikipedia, Public Domain.

Musik: Chinese Orient av Simon Sharp, Storyblock Audio

Lyssna också på Chiang Kai-shek – salthandlarsonen som förlorade Kina.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Ölands fornborgar är några av Sveriges mäktigaste fornborgar. Allt från den välbevarade Ismantorp till den rekonstruerade Eketorp samt Sandby borg som gömmer hemligheten om en forntida massaker.

Fornborgarna var lika mycket kultplatser som försvarsanläggningar. De flesta fornborgarna i Norden byggdes under järnåldern. Det var en tid präglad av social oro och fornborgarna var ett skydd för befolkningen i omgivningarna, men den hade också sociala och religiösa syften.

I denna nymixade repris av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Ludvig Papmehl-Dufay, arkeolog vid Linnéuniversitetet i Kalmar och Jan-Henrik Fallgren, arkeolog vid Uppsala universitet.

Fornborgar har funnits över hela Europa. Tidigare har de främst betraktas som försvarsanläggningar, men numer inser man att de är lika mycket en kultplats och marknadsplats.

I Sverige finns drygt 1200 registrerade fornborgar i fornminnesregistret från Stenshuvud i Skåne till Frösön i Jämtland, med stark koncentration till östra Mellansverige och norra västkustområdet. På Öland finns 21 kända fornborgar och Ölands fornborgar skiljer sig från fornborgarna på fastlandet då de öländska ligger på platt mark och är runda. Murarna kunde vara upp till sju meter höga.

Höjdpunkten i byggandet av fornborgar är från mitten av romersk järnålder fram till slutet på folkvandringstiden (200-550 e. Kr.).

Lyssna också på Sandby borg – en massaker frusen i tiden.

Bild: Eketorps borg på södra Öland. Fotograf: Kevin Cho, Wikimedia Commons, Creative Commons.

Musik: Electra to the Baltic Sea av Giuseppe Rizzo, Soundblock Audio

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Berget Monte Cassino i Italien var en viktig stödjepunkt av den tyska försvarslinjen Gustavlinjen söder om Rom. På Monte Cassinos 500 meter höga berg utkämpades ett av andra världskrigets mest utdragna och blodiga slag mellan den 17 januari och den 19 maj 1944.

Vid Monte Cassino slogs bland andra den 2:a polska kåren som bildades, efter förhandlingar mellan Sovjet och den polska exilregeringen, av polacker som frigivits från Sovjetiska arbetsläger. Polackerna slogs för Polens frihet, men även algerier, marockaner, italienare, nyzeeländare, britter, fransmän, kanadensare, indier och amerikaner slogs och dog vid Monte Cassino.

I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Artur Szulc, historiker som främst skrivit om polsk 1900-talshistoria, med särskilt fokus på andra världskriget. Han är aktuell med boken Slaget vid Monte Cassino.

De allierade målen och strategierna formulerades tydligt efter Casablancakonferensen 1943. Huvudmålet var att eliminera Italien från kriget och att dra bort tyska resurser från Östfronten. Sovjetunionens ledare Stalin hade länge krävt en andra front mot tyskarna i Europa. Den brittiske premiärministern Winston Churchill förordade att den andra fronten skulle öppnas i Italien, för att hinna före Sovjetunionen till Centraleuropa. Medan amerikanarna egentligen ville satsa allt på Normandie i Frankrike.

Monte Cassino var en strategisk stödjepunkt av Gustavlinjen, Nazitysklands huvudförsvarslinje i Italien. Under ledning av generalfältmarskalk Albert Kesselring hade tyskarna etablerat denna linje för att skydda Rom från de allierades framryckning. Monte Cassino, med sitt höga läge, gav tyskarna en utmärkt observationspost och kontroll över Liridalen, den enda framkomliga vägen mot norr.

För de allierade var målet att erövra Rom centralt, och för att nå dit måste de allierade först ta Monte Cassino. Striderna ägde rum mellan den 17 januari och den 19 maj 1944 och involverade trupper från Storbritannien, USA, Frankrike, Italien, Indien, Nya Zeeland, Algeriet, Kanada, Marocko, Polen och Tyskland.

Slaget visar på svårigheter som urban- och bergsterräng utgör i militära operationer. De allierades oförmåga att koordinera infanteri och pansar effektivt under svåra förhållanden, samt de tyska fallskärmstruppernas effektiva försvar, blev tydliga.

2:a polska kåren och indiska trupper genomförde den 11 maj 1944 en koordinerad offensiv. Detta första anfall möjliggjorde för den brittiska 8:e armén, under befäl av general Sir Oliver Leese, att bryta igenom de tyska linjerna i Lirisdalens dalgång. Polska trupperna, ledda av general Władysław Anders, och understödda av ett marockanskt bergsförband, genomförde en andra våg av attacker mellan den 17 och 19 maj. Deras modiga insatser, trots stora förluster, bidrog till att tvinga den tyska fallskärmsjägardivisionen att dra sig tillbaka från sina ställningar.

Bild: Polska soldater inne i det förstörda Monte Cassino-klostret, Wikipedia, Public Domain.

Lyssna också på Hitlers och Stalins koloniala projekt krävde planerade massmord.

Musik: Czerwone Maki Na Monte Cassino med Pawel Prokopieni, Internet Archive, Public Domain.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sverige efter andra världskriget framställs ofta som ett framgångsland präglad av samförstånd. Men det existerade dissonans i folkhemmet – åren mellan 1948 till 1987 upplevde centrala Stockholm, Göteborg och Malmö upprepade ungdomsupplopp med tusentals deltagare.

Världskriget var över och ingen behövde oroa sig för arbetslöshet. Politiker och andra auktoriteter förvånades av ungdomsupploppen – mycket för att upploppen inte formulerade några politiska krav. Trots detta resulterade kravallerna i storsatsningar på ungdomsgårdar och ungdomsfestivaler.

I denna nymixade repris av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Andrés Brink Pinto, historiker vid Lunds universitet som tillsammans med Martin Ericsson skrivit boken Den bråkiga staden.

Efter andra världskriget har flera svenska städer upplevt stora ungdomskravaller som uppkommit tillsynes utan att några politiska krav. I huvudstaden handlade det om oroligheter med tusentals deltagare som kunder pågå i flera dagar och slås ner med stor brutalitet i av polisen.

Mellan åren 1940 till 1950 växte Stockholm från 590 000 till 744 000 invånare. Huvudstaden var en segregerad stad där det tättbefolkade Södermalm var en utpräglad arbetarklasstadsdel präglad av trångboddhet. Samtidigt växte distinkta ungdomskulturer fram ofta utifrån populärkulturen.

Stockholm tvingades se fem stora ungdomsupplopp mellan åren 1948 och 1987. Det första upploppet påsken 1948 på Södermalm omfattade så mycket som 10 000 personer. Kravaller återkom somrarna 1951 och 1954 i Berzelii park, Nyårskravallerna år 1956, Hötorgskravallerna år 1965, och upploppen i Kungsträdgården år 1987.

Vuxenvärldens auktoriteter hade svårt att förstå händelserna, inte minst eftersom deltagarna inte ställde några tydliga krav. Massans psykologi och dålig uppfostrans togs upp som förklaringar. Och ledarskribenter och forskare funderade över varför välfärdsstatens ungdomar, som fick rösta och som slapp arbetslöshet och svält, kunde vara ute på gatorna och slåss med polisen till synes utan något tydligt mål. Politikerna tillsatte utredningar, och Stockholms stad experimenterade fram fritidspolitiska satsningar för att förebygga kravaller. Ironiskt nog fick de ”opolitiska” ungdomsupploppen stora politiska konsekvenser.

Bild: Ungdomar springer på Skånegatan under de s.k. påskkravallerna på Södermalm. Svenska Dagbladet Bildnummer: SvD 38694 Stadsmuseet i Stockholm

Musik: Comedy Background Quirky Jazz med Volodymyr Piddubnyk, Soundblock Audio.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Svensk matkultur bär med sig spår ända från medeltiden där viktiga skiften som reformationen, globaliseringen, upplysningen, det borgerliga samhällets framväxt, industrialiseringen och folkhemmet har bidragit till vad och hur vi äter.

Men den viktigaste påverkan på den svenska matkulturen är vår korta odlingsperiod från maj till augusti, som tvingade människorna att konservera, lagra och hushålla för att överleva. Vår kärlek till såsen är en rest från vällingen och protestantisk fromhet har skapat en präktighetskultur kring maten.

I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med etnologen Richard Tellström, docent i måltidskunskap och aktuell med boken Varje tugga är en tanke – svensk matkultur under 800 år.

Matkulturen i Sverige är präglad av ekonomiska, politiska och religiösa förändringar genom århundradena. Klimatet och landskapet dikterade vad som kunde odlas och samlas. Det var råg och korn, mjölkproduktion och en liten mängd kött, främst från grisar, fisk och vilt. Fisket var en viktig del av kosten, speciellt i kustnära områden där upp till 40 procent av kaloriintaget kunde komma från havet. Rökt och torkad fisk var vanliga konserveringsmetoder som tillät långvarig förvaring över de kalla vintermånaderna. Denna tid var också en era där hållbarheten var avgörande, och tekniker som fermentering och inläggning var essentiella för att bevara maten.

Ärtsoppan är den enda rätt som överlevt från tiden före moderna ved- och elspisar när matlagning över öppen eld tvingade matlagarna att lägga allt i samma gryta. Fläsket kom först på 1800-talet med billigt importerat saltat fläsk.

Fisk och skaldjur, särskilt sill och lax, har varit grundpelare i den svenska dieten fram till 1900-talet. Sillen har picklats och fermenterats sedan medeltiden, vilket var ett sätt att bevara fisken för lagring och transport. Denna tradition lever kvar starkt i Sverige, där inlagd sill är en stapelvara under nationella helgdagar som påsk, midsommar och jul.

Rotfrukter som lök, kålrot och potatis har anpassats väl till det svenska klimatet och har varit viktiga på grund av deras förmåga att förvaras över långa perioder. Potatisen, som introducerades runt 1724, blev snabbt en grundsten i den svenska matkulturen och ersatte så småningom andra rotfrukter som den primära basprodukten.

Det unika svenska smörgåsbordet är en vidareutveckling av brännvinsbordet där gäster bjöds på brännvin, bröd, smör, ost och korv innan middagen serverades. På julbordet, som är en variant av smörgåsbordet, hittar vi rätter från alla tidsperioder, där den forntida gröten samsas med medeltida korvar, saltad fisk som preparerats med ättika och industriellt framställt socker tillsammans med Janssons frestelse från 1900-talet.

Bild: Dukade bord. Brännvinsbord från ca 1800, Fotograf: Mats Lundin, 2001, Nordiska museet, Digitalt museum, Erkännande-IckeKommersiell-IngaBearbetningar (CC BY-NC-ND)

Musik: Skräplandschottis med Michael Caplin, creative commons.

Lyssna också på Från grötmiddag till ensam-sallad framför tv-n på 50 år.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

När Karl XII befann sig i Bender i nuvarande Moldavien skickade han iväg tre forskningsexpeditioner som skulle undersöka fornfynd i de bibliska länderna där Egypten och pyramiderna ingick.

Orientalisten och prästen Michael Eneman, som varit med Karl XII vid Poltava, ingick i den andra karolinska egyptiska expedition under åren 1711-12. Eneman närmade sig pyramiderna i Giza som en praktisk vetenskapsman som mätte stenar och kröp in i pyramiderna.

I denna nymixade repris av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Joachim Östlund, docent i historia vid Lunds universitet.

För svenska bönder på 1600-talet var Egypten och historierna om Josef och Moses i allra högsta grad levande. I bibeln nämns aldrig pyramiderna uttryckligen, även om det talas om stora byggnader. Svenska vetenskapsmän började att intressera sig för pyramiderna redan på 1600-talet, men de utformades mer som stora ladugårdar än pyramider – ingen hade ju sett dem. Senare avbildas de både som spetsigare och ibland flackare än de är i verkligheten.

Michael Enemans resa 1711-12 gick till Grekland, Konstantinopel, Israel, Arabien och Egypten där kanske Jerusalem var höjdpunkten för Eneman som skrivit två avhandlar om Kristi grav. När senare Michel Eneman återvände till Moldavien var Karl XII så intresserad att Eneman fick berätta om sin resa och sina upptäcker en timme per dag under två månader.

Intresset för Egypten utmynnade också en omfattande internationell handel med mumier. Varav flera också hamnade i Sverige. Malda mumier såldes som ett universalläkemedel som kunde bota det mesta.

Bild: Pyramider i Giza från 1735 av J Clark.

Musik: Pyramids med Marcus Bressler, Soundblock Audio.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Mustafa Kemal Atatürk (1881-1938) var den drivande kraften bakom grundandet av den Turkiska republiken år 1923 ur resterna av det Osmanska riket. Han föddes under enkla förhållanden i Thessaloniki i nuvarande Grekland och fick tillnamnet Kemal, 'perfekt', i militärskolan. Hans militära karriär präglades av det Osmanska rikets sönderfall.

Efter att ha lett det turkiska frihetskriget (199-23), mot ententen som ockuperade landet efter första världskriget, etablerade han sig som president i den moderna turkiska republiken. Europa var förebilden när han reformerade ett muslimskt kejsardöme till en sekulär modern nation.

I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med idéhistorikern Klas Grinell som är aktuell med boken Mänskliga rättigheter under attack – Turkiet och autokratin.

Mustafa Kemal Atatürk är fortfarande en viktig gestalt i dagens Turkiet. Han föddes 1881 i Thessaloniki, då en blomstrande hamnstad i Osmanska riket. Han var son till en lägre tjänsteman Ali Rıza Efendi och Zübeyde Hanım som kom från en jordbruksfamilj väster om Salonika. Han blev tidigt faderlös och skulle senare studera vid en militärskola där han fick tillnamnet Kemal, den perfekta.

Trots sin mors önskan att han skulle få en religiös utbildning tog Mustafa inträdesprov till militärskolan. Efter att ha avslutat sin utbildning vid Monastirs militärskola gick Mustafa Kemal in på Krigshögskolan i Istanbul i mars 1899.

Hans militära karriär började med deltagande i italiensk-turkiska kriget 1911, där han frivilligt anmälde sig för att kämpa mot den italienska invasionen i det Osmanska Vilayetet Tripolitanien (nuvarande Libyen). Han deltog också i första och andra balkankrigen. Hans insatser under dessa konflikter stärkte hans rykte som en skicklig militär ledare.

Under första världskriget, när Osmanska riket gick in i kriget på centralmakternas sida, fick Atatürk i uppdrag att organisera och leda den 19:e divisionen som var knuten till den femte armén under slaget vid Gallipoli. Han blev frontlinjebefälhavare efter att korrekt ha förutsett var de allierade skulle attackera och höll sin position tills de drog sig tillbaka.

Mustafa Kemal Atatürk ledde det turkiska frihetskriget 1919-23 och blev sedan Turkiets första president. Atatürks reformprogram inkluderade statligt stöd till industriella och jordbruksmässiga initiativ för att främja ekonomisk självständighet. Han gjorde grundutbildningen gratis och obligatorisk, införde det latinska alfabetet, vilket ersatte det tidigare arabiska skriftsystemet, och reformerade nationens utbildningssystem för att inkludera sekulära ämnen. Kvinnors status förbättrades avsevärt; de fick rösträtt och rätt att inneha offentliga ämbeten.

Lyssna också på Turkiets födelse och folkmordet på armenierna.

Bild: Mustafa Kemal (Atatürk) vid skyttegravarna i Gallipoli under första världskriget. Wikipedia, public Domain.

Musik: Den turkiska nationalsången "Istiklâl Marsi" av kompositören Osman Zeki ÜNGÖR i sin ursprungliga ton (i g-moll) för kör och symfoniorkester. Wikipedia. Public Domain.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Warszawaupproret mot de tyska ockupanterna startade den 1 augusti år 1944 efter nästan fem år av brutal ockupation. Den illa beväpnade polska hemmaarméns uppror var baserad på önsketänkande och politiska förhoppningar om att kunna bevara sin självständighet gentemot Sovjetunionen om de själva befriade sin huvudstad.

Upproret slogs ner på 63 dagar med våldsexcesser som gränsade till pervers sadism. Nazitysklands värsta förband Dirlwanger fick fritt spelrum att våldta, mörda sjukhuspersonal och andra civila samt avrätta sårade hemmaarmésoldater. Runt 200 000 människor tros ha dödats i upproret.

I denna nymixade repris av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med författaren Artur Szulc som är aktuell med boken Warszawaupproret 1944.

Polen delades upp mellan Nazityskland och Sovjetunionen i ett hemligt tillägg i Molotov-Ribbentrop-pakten redan före utbrottet av Andra världskriget. När Tysklands sedan anföll Polen besegrade landets ansenliga militärmakt på några veckor. Ockupationen blev mycket brutal med fördrivning av polacker och folkmord på judar.

Den polska hemmaarméns ledning hade räknat med att polska styrkor kunde driva ut tyskarna och ta kontroll över Warszawa inför Röda arméns ankomst. Polackerna räknade med hjälp från de västallierade, men hjälpen i form av utrustning släppt från flygplan kom för sent och var allt för begränsad för att göra någon skillnad.

Tyskarna kände dessutom till upprorsplanerna och kunde sätta in 20 000 poliser, SS-trupper och armésoldater samt en ansenlig mängd stridsvagnar, olika typer av stridsfordon, artilleripjäser och flygplan. Stalin hade kunnat ingripa på upprorsmännens sida, men ville inte ge polska nationalister någon möjlighet att självständighet efter att Tysklands besegrats.

Den polska hemmaarmén slogs tappert, men de hade egentligen aldrig någon chans mot tyskarna när varken Röda armén eller Västmakterna ingrep. Den materiella förstörelsen blev enorm och 200 000 människor dig i upproret. Utöver 15 000 stupade polska hemmaarmésoldater och motståndskämpar ur andra rörelser dödades minst 180 000 civila, varav cirka 65 000 i rena massakrer utförda av tyska förband och deras hjälptrupper.

Det som fanns kvar av Warszawa när upproret slagits ner jämnades, på Hitlers och SS-chefen Heinrich Himmlers order, med marken.

Bild: Scout-oldater från "Radosław -regementet" efter flera timmars marschering genom avlopp från Krasińskitorget till Wareckagatan i Śródmieściedistriktet, tidig morgon den 2 september 1944. Pojken i hjälm är Tadeusz "Maszynka" Rajszczak från Miotłabataljonen. Wikipedia, Public Domain

Lyssna också på Myterna och sanningarna om Tysklands anfall på Polen 1939 samt Så blev vanliga medelålders män massmördare i Hitlers raskrig.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I de känsliga förhandlingarna om vänskaps-, samarbets- och biståndspakten mellan Finland och Sovjetunionen 1948 fruktade finländarna att Finland skulle förlora sin självständighet i avtalet som länderna i Centraleuropa och Baltikum gjort.

I delegationen ingick de två framgångsrika juristerna och politikerna Urho Kekkonen och JO Söderhjelm – den förste från ett småbrukarhem och den senare från den finlandssvenska akademiska eliten – som trots olikheterna samarbetade väl under förhandlingarna. Gemensamma hemligheter skapade ett starkt band mellan dem som bar genom det kalla kriget. Detta är ett betalt samarbete mellan Historia Nu och Svenska litteratursällskapet i Finland.

I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Henrik Meinander, professor i historia vid Helsingfors universitet utifrån böckerna Makten, marknaderna och presidenterna – En biografi om J.O. Söderhjelm av Esko Vuorisjärvi samt Kekkografi och andra politiska spånor av Henrik Meinander.

Finland skulle under 1900-talet tvingas förhandla vid flera tillfällen med en hotfull granne där insatserna var Finlands självständighet. Här skulle två bemärkta jurister, som i sin ungdom stod långt ifrån varandra politiskt, framträda: den äktfinska Urho Kekkonen samt finlandssvensken JO Söderhjelm. Men bägge närmade sig varandra eftersom de tillhörde den så kallade fredsoppositionen under fortsättningskriget.

Den svensksinnade J.O. Söderhjelm föddes 1898 i en känd akademisk familj och gjorde sig tidigt ett namn inom politiken. Han var en skämtsam sällskapsmänniska som samtidigt fick fiender för att han uppfattades som högdragen och formell. Han valdes till Svenska folkpartiets riksdagsman och satt i riksdagen i över 17 år. Han var justitieminister i sex olika regeringar mellan åren 1939 och 1966.

Söderhjelm deltog i förhandlingar i Moskva, Berlin, London och Stockholm. Han spelade en central roll i förhandlingarna om nickelfyndigheterna i Petsamo under mellankrigsperioden 1940-1941 och var en av nyckelspelarna 1948 i förhandlingarna med Sovjet om VSB-pakten.

Urho föddes den 3 september 1900 på en gård kallad Lepikko torp i Pielavesi. Fadern, Juho Kekkonen, hade avancerat från dräng och skogsarbetare till skogsarbetsledare och timmeragent. Modern, Emilia Pylvänäinen, var dotter till en hemmansägare. Urho Kekkonen kom att studera juridik. Hans ideologiska rötter fanns i den nationalistiska studentpolitiken i det nyligen självständiga Finland. Folkets enande, kampen för det finska språket och frågan om Östkarelen var också viktiga för honom och han drevs dessutom av ett rysshat.

Kekkonen hörde till första generationens intelligentia från landsbygden. Han anslöt sig till Agrarförbundet 1933 och kandiderade till riksdagen. Kekkonen valdes in i riksdagen vid andra försöket 1936 och blev genast justitieminister i Kyösti Kallios regering. Kekkonen togs inte med i regeringen under vinterkriget.

VSB-pakten skulle bli den karta som Finland navigerade i säkerhetspolitiken efter landets svåra erfarenheter under andra världskriget. Urho Kekkonen, som var president från 1956 fram till 1981, kom också att utnyttja pakten och sina kontakter inom den sovjetiska säkerhetstjänsten för att stärka sin egen maktposition.

Bild: Ministrarna Urho Kekkonen och J.O. Söderhjelm vid förhandlingsbordet strax före vinterkrigets utbrott 1939. Museiverket, Historiska bildsamlingarna, CC BY 4.0

Musik: Sibelius "Finlandia", OP. 26 av The Philharmonia orchestra; His Master's Voice 1948, Internet Archive, Public Domain.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Kyrkan under stormaktstiden var långt ifrån den upphöjda sakrala plats för predikan, bön och kontemplation som vi kanske föreställer oss. Kyrkoledning upplevde ofta ordningsproblem med bångstyriga bönder som till och med under biskopsbesök kunde smita ut på kyrkbacken för en sup eller för att skvallra med grannar och vänner.

Reformationen var mångt och mycket genomförd på stormaktstiden, men allmogen vägrade att låta sig disciplineras av kyrkoledningen. Bullriga bybor, unga pojkar och spyende damer störde kyrkofriden, samtidigt som grisar och hundar bökade upp ben på kyrkogården medan festen och lekarna aldrig ville ta slut på kyrkbacken. Prästerna var så rotade i församlingen att de inte var beredda att genomföra kyrkoledningens krav på ordning i strid med sina församlingsbor.

I denna nymixade repris av podden Historia Nu samtalar programledare Urban Lindstedt med Göran Malmstedt, professor i historia vid Göteborgs universitet som skrivit boken Bondetro och kyrkoro – Religiös mentalitet i stormaktstiden Sverige.

Med reformationen blev själva predikan på svenska av guds ord central, men under långa gudstjänster smet ofta allmogen ut för att skvallra eller ta en sup. Det hände också att det uppstod högljudda konflikter i kyrkan om vem som skulle ha den bästa platsen i kyrkbänkarna. Unga pojkar kunde ofta kasta saker på församlingen, det var också vanligt att berusade spydde och både bönder och präster tog gärna med sina hundar till gudstjänsterna.

Prästerna och kyrkoledningen försökte disciplinera oregerliga bönder med böter och skamstraff, men församlingen gick sällan med på vad som helst. Prästerna var också en integrerad del av församlingen med samma ursprung och livsstil som allmogen. De visste att de inte fullt ut kunde genomdriva kyrkoledningens ideal.

Lyssna också på: Glädje, kärlek och fest under den mörka stormaktstiden

Musik: J. S. Bach - Prelude in e minor BWV 855 med Audio Waves - Eliche Remblon.

Bild: Kermesse av Marten van Cleve, c. 1591-1600, Public Domain.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Bhagavad-Gita, "Boken om herrens sång", är en central text inom hinduismen. Det är en dialog mellan krigaren Arjuna och guden Krishna, när prinsen tvingas kriga mot sina egna släktningar.

Bhagavad-Gita skapades för att sammanjämka motstridiga traditioner inom religionerna i Nordindien, när samhällsförändringar århundradena f.v.t ställde nya krav på religionen. Det var en tid när furstarna och prästerna kämpade om religiöst inflytande.

I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Martin Gansten, docent i religionshistoria vid Lunds universitet och översättare av Bhagavad-Gita från sanskrit till svenska.

Bhagavad-Gita tar formen av en dialog mellan krigaren Arjuna och hans vagnsförare Krishna, en avatar (inkarnation) av guden Vishnu. I texten försöker Arjuna att lösa en inre konflikt om att delta i ett krig mot sina egna släktingar och vänner. Krishna ger råd till Arjuna om hans plikt som krigare och om den universella ordningen som reglerar allt i livet.

Bhagavad-Gita är en av de kortare böckerna i världens största epos Mahabharata som började komponeras år 500 f.v.t och fick dagens form runt år 400 v.t. Den relativt korta texten, som innehåller de centrala begreppen inom hinduismen, fick stor spridning under 1800- och 1900-talet i ansträngningarna att stärka den indiska nationalismen.

Bhagavad-Gita förenar de begrepp som uttrycks i hinduismens centrala texter - Veda och Upanishaderna - vilka här sammanfattas till en enda, sammanhängande vision av tron på en Gud och den underliggande enheten i allts existens. Texten ger instruktioner om hur man måste förfina sinnet och själen för att se bortom det yttre.

Dialogen mellan Arjuna och Krishna i Bhagavad-Gita berör flera centrala teman inom hinduismen. Ett av de mest framträdande är begreppet dharma, vilket betyder plikt eller moraliskt ansvar. I Bhagavad-Gita uppmanar Krishna Arjuna att utföra sin dharma som krigare, trots hans motvilja att döda sina släktingar och vänner. Krishna lär Arjuna att dharma är en universell princip som varje individ måste följa för att uppnå moksha, eller frigörelse från återfödelsens cykel.

Ett annat viktigt tema i Bhagavad-Gita är konceptet karma, eller handlingarnas lag. Enligt karma kommer varje handling att ha en motsvarande konsekvens, antingen i detta liv eller i framtida liv. Krishna lär Arjuna att han bör utföra sina plikter utan att vara bunden av deras frukter eller resultat. På så sätt kan han bryta fri från karmas cykel och uppnå moksha.

Bhagavad-Gita diskuterar också begreppet atman, eller den individuella själen, och Brahman, den universella själen eller gudomliga verkligheten. Krishna lär Arjuna att atman är evig och oförstörbar, och att den cyklar genom födelse och död tills den uppnår förening med Brahman. Krishna betonar också att allt i universum är en manifestation av Brahman, och att man bör se förbi världens illusioner för att förstå denna underliggande enhet.

Bild: Avbildning av vers 20 och början av vers 21 från det inledande kapitlet av Bhagavad Gita, som handlar om Arjunas nöd. Sedan, när han såg Dhritarâshtras söner stå uppställda, och pilar som skulle börja flyga, ... tog Pândus son upp sin båge, Okänd konstnär, Wikipeida, Public Domain.

Musik: Bhagavad-Gita, Brahamans hymn, Internet Archive, Public Domain mixad med The Indian River av Rent Kid, Storyblocks Audio.

Lyssna också på Det brittiska imperiets uppgång och fall.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Under ett rutinmässigt spaningsuppdrag över Östersjön den 13 juni 1952 försvinner en av flygvapnets DC-3:or. Tre dagar senare skjuts ett svenskt obeväpnat sjöräddningsplan ner av sovjetiskt jaktflyg – Catalinaffären är ett faktum.

Under det kalla kriget bedrev Sverige en omfattande signalspaning, ofta i samarbete med flera Natoländer, mot Sovjetunionen. Något som Sovjetunionen var beredd att göra allt för att stätta stopp för.

I denna nymixade repris av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Wilhelm Agrell, historiker och professor i underrättelseanalys vid Lunds universitet. Han har bland annat skrivit böckerna Sprickor i Järnridån – Svensk underrättelsetjänst 1944-1992 och Catalinaaffären.

Efter andra världskriget var det svårt att få underrättelsematerial från Sovjetunionen med hjälp av spioner på plats. Därför blev signalspaning en viktig metod för att samla in information om Sovjets militära försvar. Svenska signalspaningsplan kom att flyga nära sovjetiskt luftrum för att samla information.

Det insamlade materialet kom också att användas i samarbetet med andra västmakters underrättelsetjänster. Detta gick direkt emot Sveriges officiella hållning att vi var neutrala.

Sovjetunionen var beredd att gå långt för att sätta stopp för signalspaningen från flygplan. De hade redan skjutit ner amerikanska signalspaningsplan när de senare sköt ner den svenska DC-3:an över internationellt vatten.

Lyssna också på Svenska kryptokupper och gestapovänner

Bild: Den nedskjutna Catalinan strax efter nödlandningen. Bilden tagen från Münsterlands däck, Wikimedia, Public Domain.

Musik: Queaky Clean av Jon Presstone, Soundblock Audio

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Europa har genomgått många revolutioner och krig som påverkat kontinentens politiska och kulturella landskap. Två världskrig och det påföljande kalla kriget skapade djupa politiska, ekonomiska och ideologiska splittringar i Europa.

Men Europas länder blir alltmer lika varandra ekonomiskt, medan värderingarna släpar efter. Kalla krigets gränser finns fortfarande kvar som tydliga skillnader i värderingar mellan länderna som hamnade på olika sidor om järnridån. Men spåren av trettioåriga krigets religionskrig är sedan länge borta.

I detta avsnitt samtalar programledare Urban Lindstedt med Fredrik Charpentier Ljungqvist, professor i historia, särskilt historisk geografi vid Stockholms universitet och aktuell med boken Europa i dag – Likheter och skillnader mellan länderna på vår kontinent.

Europas karta har rivits upp otal gånger från att den europeiska kulturen etablerade sig i Grekland före vår tidräkning till att Kol- och stålunionen började integrera gamla fiender. Det romerska imperiet föll sönder i mindre kungariken och furstendömen. Upplysningen skiljde ut Europa från övriga världen. Första världskriget blev slutet både för Habsburgska dubbelmonarkin, det kejserliga Ryssland och det ottomanska riket. Sist ut har vi järnridån som delade Europa i en västlig och östlig del under nästan femtio år.

Europa är en kontinent med suddiga gränser där EU bara omfattar 27 länder, medan fotbollens UEFA inkluderar 55 nationella fotbollsförbund. På geografiska kartor brukar gränsen dras vid Uralbergen och Bosporen i öst och Atlanten i väst. Europa, som nämns av Homeros, började användas som ett samlande begrepp efter Konstantinopels fall 1453. Det representerade en kristen och kulturell gemenskap, trots betydande judiska och muslimska minoriteter. Under renässansen och reformationen breddades begreppet och användes mer allmänt.

Dessa gränser och förändringar har skapat och vidmakthållit skillnader mellan Europas länder. Även om religionen slutat att fungera som skiljelinje i Europa finns det helt klart stora skillnader mellan nord och syd. Och Norden sticker ut på mer än ett sätt.

Europeiska unionens ekonomisk integration och politisk samverkan har främjat fred, stabilitet och ekonomisk tillväxt bland medlemsländerna. Denna union har också spelat en central roll i att forma likheter och skillnader mellan länderna genom gemensamma lagar, politik och värderingar.

Norden som en ekonomisk, politisk och värderingsmässig enhet går att ifrågasätta då Danmark hamnar utanför Norden vid en statistisk klusteranalys av Europas länder, medan Schweiz och Österrike grupperas tillsammans med Norden utan Danmark.

Bild: Avbildning av Europa regina ('Drottning Europa') 1582 av Heinrich Bünting, Wikipedia, Public Domain.

Musik: Ludvig von Beethoven, nionde symfoni, Boston Symphony Orchestra, 1948, Internet Archive, Public Domain.

Lyssna också på Kartornas historia från Babylon till 1:a världskriget

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Kungar har länge varit en central del av både historieforskningen och populärhistoria. Men vilka kungar är svenska folket mest intresserade av? Historia Nu har analyserat vilka kungar som är de mest eftersökta i Google.

Och vid sidan om topplistan hittar vi orättvist bortglömda kungar. Och vi diskuterar vem som är Sveriges bästa kung och naturligtvis Sveriges sämsta kung. Och vilka kungar i regentlängden har egentligen inte funnits.

I denna nymixade repris av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Erik Petersson är historiker och författare som är aktuell med boken Karl IX – Kampen om kronan.

Populäraste kungarna på Google

1. Gustav Vasa
2. Drottning Kristina
3. Karl XII
4. Carl XVI Gustaf
5. Gustav II Adolf
6. Gustav III
7. Karl XI
8. Adolf Fredrik
9. Erik XIV
10. Gustaf VI Adolf
11. Karl XV
12. Ulrika Eleonora
13. Magnus Ladulås
14. Oscar I
15. Drottning Margareta
16. Karl IX
17. Karl XIV Johan
18. Magnus Eriksson
19. Gustav V
20. Johan III

Källa: SEM Rush, 210609

Musik: Kungssången med Johan Forsell, public domain.

Bild: Färglitografi, inramat kistebrev, "Sveriges regenter från Gustav Wasa till närvarande tid". Från Gustaf Vasa till Oskar I. Tryckt hos P. A. Huldberg Stockholm 1844-57. Från Hönebäck i Björkviks socken.

Kistebrev var enklare tryck med religiöst, historiskt eller skämtsamt allegoriskt innehåll. De var avsedda för insidan av locket på allmogens kistor och kunde även sättas upp som tavlor på väggen. Namnet kistebrev är en senare beteckning för dessa enklare grafiska blad.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Bronsålderskulturen i Norden är unik med sina gåtfulla hällbilder och utsökta bronsfynd. Hällristningarna berättar om en tid när långväga handel knöt ihop Norden med samhällen i Storbritannien och Medelhavet. Det var det eftersträvansvärda bronset som fick våra förfäder att med små båtar paddla ut i Europa.

Det finns över tusentals kända hällristningar där i huvudsak män med stora fallosar tillsammans med båtar, skålgropar, fotspår, djur, lurar, yxor och svärd berättar om bronsåldern (1800 fvt-300 fvt). Det är en maritim kultur före skriftspråket. Dessa hällbilder är samtida med slaget om Troja och Alexander den stores marsch mot Syrien och Egypten.

I detta avsnitt samtalar programledaren Urban Lindstedt med Johan Ling, professor i arkeologi vid Göteborgs universitet. Han är aktuell med boken Hällristningarnas värld.

Jakten efter koppar och tenn för att kunna tillverka bronsyxor och andra föremål, i denna hållfasta legering, skapade denna första period av långväga handel. Hällristningarna i Bohuslän har stora likheter med den mykenska bildvärlden i dagens Grekland.

Hällristningarna är ofta huggna i närhet av vattenfarleder. De visar på mobilitet och konflikter tillsammans med rituella scener. Bilderna skapade troligen vid särskilda sociala och rituella aktiviteter.

Bronsåldern i Nordeuropa inleddes omkring 1800 fvt och varade till cirka 300 fvt. Vid denna tid fanns runt 500 000 människor i Norden på 75 000 gårdar som behövde runt ett kilo brons per gård. Och eftersom bronsyxorna slets ut skapades det en stor efterfrågan på brons.

Samhället blev mer stratifierat och ojämlikt än tidigare, med stora hus, gårdar och gravhögar som indikerade en social elit. Maritim transport utvecklades starkt under bronsåldern, vilket ökade handeln över haven och förde med sig nya kulturella influenser till den nordiska regionen.

Bronsåldern i Norden startade senare än i Medelhavsländerna. Runt 2000 fvt hade nomadiska, hästburna erövrare från söder och öster spridit sig över Norden, troligen indo-européer. Unetice-kulturen, som hade kontrollerat Europas kopparbaserade ekonomi, föll samman på grund av ett ökat behov av tenn, som de inte hade kontroll över. Nordborna var snabba att dra nytta av situationen och etablerade en central position i kontinentens handel genom att byta koppar från södra Tyskland och Italien mot tenn från de brittiska öarna. Jylland blev den rikaste regionen i Europa tack vare sitt bärnsten, som byttes mot de bästa råmaterialen för att producera brons.

Musik: A Mystic Heart Pulses av Sinsai Jasila, Storyblock Audio.

Bild: Tanum av Tulipasylvestris. Wikipedia,  Creative Commons

Lyssna också på Människorna som befolkade Europa.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sveriges relation till Kina har alltid präglats av en asymmetri där det svenska intresset alltid varit större än det kinesiska. När det svenska intresset för Kina antog utopistiska mått på 1700-talet utmynnande det i det så kallade kineseriet med stort intresse för kinesiska varor och byggandet av kinesiska paviljonger.

Relationerna med Kina har alltid varit grundade i handel. Och förståelsen har ofta varit bristfällig med roliga exempel som Nils Mattsson Kiöping som på 1650-talet skrev en bok som hävdade att den kinesiska muren var riven och att mongolerna störtat Mingdynastin.

I denna nymixade repris av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Ingemar Ottosson som är docent i historia vid Lunds universitet. Han är aktuell med boken Möten i monsunen – Sverige och Kina genom tiderna.

Poltavafången Lorenz Lange blev i början av 1700-talet rysk resident i Kina och det första västerländska ackrediterade sändebudet dit. Han fick flera audienser öga mot öga med kejsaren och blev senare såväl tsarrysk konsul som underrättelseagent i Kina.

Det svenska ostindiska kompaniet bildades 1731 och gjordes 132 expeditioner fram till 1806, vilket skapade en ny svensk “köpmannaadel”. Denna period sammanfaller med det så kallade kineseriet i Sverige och delar av Europa i mitten av 1700-talet. Nu blev importerat porslin en ny statussymbol, liksom te och det kinesiska inflytande märktes även i allt från konst till musikalisk komposition.

Bild: Faktorier i Kanton I Kina med dansk, spansk, amerikansk, svensk, brittisk och nederländsk flagga från 1820. Okänd konstnär, public domain

Musik: China Spirit av Gushito; Soudblock Audio

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Norden var i allra högsta grad indragna i andra världskriget. Alla de nordiska länderna hade en egen historia att bearbeta i efterkrigstiden. Det skulle påverka deras säkerhetspolitik under kalla kriget.

Finland anfölls först av Sovjetunionen, för att senare alliera sig med Nazityskland. Ett Nazityskland som ockuperade Norge och Danmark. Sverige stödde Finland med krigsmateriel, men gjorde lite för att hjälpa Norge och Danmark.

Under Lapplandskriget tvingades Finland avsluta andra världskriget med att fördriva sina forna vapenbröder Tyskland, för att uppfylla kraven i separatfreden med Sovjetunionen. Island ockuperades av britterna för att bli självständiga 1944.

Detta är den femte och sista delen i serien om Norden under andra världskriget. Programledaren Urban Lindstedt samtalar med Martin Hårdstedt, professor i historia vid Umeå universitet.

I krigets slutskede skulle Sverige försöka tvätta bort lite av skammen med eftergiftspolitiken gentemot Nazityskland genom att hjälpa hem nordiska medborgare från tyska koncentrationläger med de så kallade vita bussarna. Man utbildade också norska polistrupper som skulle underlätta för norrmännen att ta kontroll över sitt land igen.

De nordiska ländernas erfarenheter av andra världskriget ledde också till olika ställningstaganden i säkerhetspolitiken. Norge och Danmark blev medlemmar av Nato, medan Sverige behöll sin neutralitet, men ett utvecklat hemligt samarbete med Nato, och Finland tvingades för en säkerhetspolitik för lugna Sovjetunionen.

Bild: Ett bränt träd och ruiner i Rovaniemi i Finska Lappland den 16 oktober 1944 efter det tyska tillbakadragandet. Foto: Kim Borg SA-Kuva, Wikipedia, Public Domain.

Musik: When the lights go on again med Vera Lynn och Mantovani and his Orchestra; Seiler; Marcus; Benjemen, 1942, Internet Archive, Public Domain.

Källor: Nordic narratives of the Second World War: national historiographies revisited av Stenius Henrik, Österberg Mirja, Östling Johan.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

En hel världs förhoppningar om en bättre framtid grusades när John F Kennedy mördades i Dallas i den 22 november år 1963. Mordet försäkrade honom en plats i historien som ikonisk amerikansk president.

JFK:s mörka sidor av sexmissbruk, maffiakontakter och misslyckanden som Grisbukten kom i bakgrunden – istället lyftes ungdomligheten och charmen fram. Många hade satt sitt hopp om en bättre framtid till Kennedy.

I denna nymixade repris av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med historikern Bengt Liljegren som skrivit ett stort antal populära historiska biografier. Han är aktuell med biografin John F Kennedy inför publik på biblioteket i Bjärred.

Med sin filmstjärnekarisma och sin modeikon till hustru, Jackie, spred Kennedy glamour och förväntningar som ingen president före honom. Även efter sin död har han fortsatt att idealiseras av omvärlden. Detta trots att en rad vittnesmål om Kennedys sexmissbruk och kontakter med den organiserade brottsligheten som hans roll i att dra in USA i Vietnamkriget.

När John F. Kennedy framstod som sinnebilden för ungdomlig vitalitet led han av allvarliga hälsoproblem som noga hemlighölls. Presidentämbetet nådde han genom att framhäva sin integritet – ändå lät han sig styras av sin maktlystne och skrupelfrie far. Under Kubakrisen 1962 räddade han världen från ett fullskaligt kärnvapenkrig genom sitt mod och sin intellektuella skärpa, samtidigt som han inte drog sig för att äventyra nationens säkerhet med ständiga otrohetsaffärer.

Bild: John F Kennedy tittar på astronauten Shepard på teve tillsammans med sin fru Jacqueline Kennedy och vicepresident Lyndon B Johnson.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Fortsättningskriget innebar att Finland anslöt sig till Nazitysklands krig mot Sovjetunionen. Finland hade sett sina baltiska grannar slukas av Sovjetunionen och vapenbrödraskapet med Nazityskland var den enda allians som erbjöds det hotade Finland.

Det fanns också en idé om upprättande av ett Storfinland långt bortom Finlands traditionella gränser. Men fortsättningskriget betraktades som ett försvarskrig eftersom hotet från Sovjetunionen bara hade ökat sedan freden efter finska vinterkriget 1939-40.

Detta är den fjärde delen av fem om Norden under andra världskriget. Programledaren Urban Lindstedt samtalar med Martin Hårdstedt, professor i historia vid Umeå universitet.

Finlands militära operationer koordinerades med Tyskland, inklusive minering av Finska viken för att förhindra sovjetiska sjöfartsrörelser och deltagande i belägringen av Leningrad. Alliansen med Tyskland var kontroversiell och ledde till diplomatiska konsekvenser, inklusive avbrytande av diplomatiska förbindelser med Storbritannien och utvisning av Finlands ambassadör i USA.

Förutom att återvinna förlorat territorium fanns det en dröm om ett Storfinland med rötter i nationalismen under det sena 1800-talet och tidiga 1900-talet. Geografiskt varierade omfattningen av idén om Storfinland, men inkluderade vanligtvis Finland, Östkarelen, Ingermanland och Kolahalvön, vilket täcker cirka 315 000 km. Vissa förespråkare för Storfinland inkluderade även Estland, finsktalande Västerbotten i Sverige och Finnmark i Norge.

Efter Fortsättningskrigets inledande framgångar övergick kriget till ett ställningskrig som varade i nästan två och ett halvt år. Den finska krigföringen var defensiv, med fokus på att behålla de erövrade områdena och förhindra ytterligare sovjetiska framstötar.

Men när det började stå klart att Tyskland skulle förlora kriget mot Sovjetunionen uppstod en opposition mot kriget i Finland. Efter massiva sovjetiska anfall på Karelen 1944 skulle fredstrevare skickas ut till Sovjet.

Den 4:e september 1944 inleddes vapenvilan, och Sovjetunionen avslutade krigsaktionerna ett dygn senare, den 5:e september. Ett preliminärt fredsavtal skrevs under den 19:e september, och det slutliga fredsavtalet skrevs under i Paris 1947.

Finland tvingades avträda territorier och betala krigsskadestånd till Sovjetunionen. Avtalet krävde att Finland skulle återlämna områden som erövrats under kriget och betala 300 miljoner dollar i skadestånd över sex år. Dessa territoriella förluster inkluderade Petsamo och en 30-årig arrendetid för Porkkala-halvön.

Bild: Finländskt infanteri går över den gamla gränsen mellan Finland och Sovjetunionen 1941. Av Löjtnant Eronen - finna.fi Wikipdia (CC BY 4.0)- Public Domain

Musik: Njet Molotoff! Kampsång från finska vinterkriget, Youtube, Public Domain.

Litteratur: Meinander, Henrik (2020) Finland 1944 – Mellan Hitler och Stalin. Lind & Co. Stockholm

Lyssna också på Finlandisering – Finlands framgångsrika strävan efter nationellt oberoende

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Erik av Pommern – från hertig till unionskung och sjörövare

Erik av Pommern (1382-1469) var konung över Sverige, Norge och Danmark. Han föddes i Pommern och kom att styra över Europas största land i mer än 40 år, men han utmanövrerades och blev sjörövarkung på Gotland innan han återvände till Pommern.

Född i Pommern adopterades Erik av unionsdrottningen Margareta som barn. Han kröntes till kung som 15-åring men hade ingen egentlig makt före Margaretas död 1412. Då hade han fått gå i lära hos den främsta av Nordens regenter.

I denna nymixade repris av podden Historia Nu samtalar programledare Urban Lindstedt med författaren Herman Lindqvist som är aktuell med boken Erik – Nordens härskare och sjörövarkung.

Erik föddes som Bogislav och var son till hertig Vratislav VII av Pommern-Stolp och hans hustru Maria av Mecklenburg, drottning Margaretas systerdotter. Eftersom Margareta inte hade några egna söner hade hon utsett Erik till sin efterträdare.

Erik införde centralstyrning i sitt vidsträckta rike genom att tillsätta egna danska och tyska fogdar i de olika slottslänen i Sverige och Norge som var direkt underställda honom. Erik utmanade både Hansans och Tyska ordens maktställning i Östersjön.

Eriks drog in Kalmarunionen i konflikter som påverkade handeln på Östersjön negativt. Hansan, som hade ett fullständigt handelsmonopol, försatte Kalmarunionen i blockad. De lokala stormännen i Sverige och Norge var också mycket missnöjda med att de blivit förbigångna av Eriks danska och tyska fogdar.

Detta var en av orsakerna till Engelbrektsupproret 1434. Hansans handelsblockad lamslog järnexporten från Bergslagen och de tyskättade bergsmännens skrån ville därför ha goda förbindelser med sina tyska fränder i Hansan vilket ytterligare undergrävde Eriks ställning i Sverige.

Erik av Pommern är ett tydligt exempel på att det är vinnarna som skriver historien. Trots att han redan som barn adopterades av drottning Margareta och regerade över Kalmarunionen i mer än 40 år är han relativt bortglömd i svensk historia. Nationalistiska historiker på 1800-talet såg honom som en utböling och glömde bort hans kamp mot Hansan. Idag vårdas hans minne främst i födelsestaden Darłowo i Polen där delar av Pommern hamnat efter historiens alla lappkast.

Bild: Erik av Pommern 1382-1459, hertig av Pommern konung av Danmark Norge och Sverige - Nationalmuseum public domain.

Musik: Medieval World Video Game med Marius, Soudblock Audio

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sverige tog sig igenom andra världskriget utan att drabbas av krigets fasor som sina nordiska grannar, men med ett något skamfilat rykte.

Sverige hade förklarat sig neutralt vid krigsutbrottet 1939, som många små stater i Europa, men lämnade ett stort materiellt stöd till Finland under Vinterkriget. Efter den tyska ockupationen av Norge tvingades den svenska samlingsregeringen böja sig för långtgående krav från Nazityskland.

Detta är den tredje delen av fem om Norden under andra världskriget. Programledaren Urban Lindstedt samtalar med Martin Hårdstedt, professor i historia vid Umeå universitet.

Sverige hade tillsammans med andra småstater tvingats bevittna hur stormakterna Storbritannien och Frankrike sålde ut det lilla demokratiska Tjeckoslovakien till det expansionistiska Nazityskland. Men det skulle bli värre. Polen delades mellan Tyskland och Sovjetunionen, Finland tvingades kämpa för sin existens mot det mäktiga Sovjetunionen och Danmark och Norge ockuperades av Tyskland.

20 länder i Europa deklarerade sin neutralitet vid krigets början men bara sju av dessa klarade att upprätthålla denna neutralitet under hela kriget. För att skydda sig mot potentiella angrepp höll Sverige en hög militär beredskap och en massiv uppgradering av landets försvarsresurser. Över en miljon svenska män inkallades till militärtjänst. De mest omfattande beredskapshöjningarna skedde under vinterkriget mellan Finland och Sovjetunionen, liksom efter Tysklands anfall på Danmark och Norge. Vid dessa tidpunkter var ibland mer än 300 000 män mobiliserade.

En viktig faktor i Sveriges neutralitet var landets export av järnmalm till Tyskland, som var avgörande för den tyska krigsindustrin. Trots internationell kritik fortsatte Sverige att exportera järnmalm till Tyskland under hela kriget, även efter det blev klart att Tyskland skulle förlora kriget.

För att hantera varubristen och avspärrningen från omvärlden införde Sverige omfattande ransonering av varor och livsmedel. Dessutom uppmuntrades privat odling och tillverkning för att kompensera för bristen på importerade varor.

Trots brist på resurser lyckades Sverige genomföra en imponerande upprustning och modernisering av sin militära förmåga under kriget. Detta omfattade allt från förbättrade vapensystem till nya telekommunikationer.

Sveriges neutralitetspolitik och anpassning under andra världskriget har varit föremål för mycket debatt och kritik. Vissa hävdar att Sverige borde ha gjort mer för att motstå Nazityskland och hjälpa de allierade. Andra pekar på de komplexa och svåra utmaningar som landet stod inför under denna period.

En av de mest kontroversiella aspekterna av Sveriges agerande under kriget är relationen till Nazityskland. Trots sin formella neutralitet gjorde Sverige en rad eftergifter till Tyskland, inklusive tillåtande av tyska militärtransporter på svenska järnvägar och export av järnmalm till den tyska krigsindustrin.

Bild: Luftvärnssoldater på post i december 1943 med 7,5 cm lvpjäs m/37. Plats: höjderna vid nuvarande vattentornet i Ystad, Sverige. Källa Carl Gunnar Rosborn, Wikimedia Common, Public

Musik: När fyrarna tänds igen av Frita-Gustaf Sylvain med Ulla Billquist och Willard Ringstrands Orkester, Internet Archive, Public Domain.

Lyssna också på Sverige under andra världskriget: När historien vägrade vända

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den norska nazisten Vidkun Quisling (1887-1945) har inte bara gått till historien som den största förrädaren i norsk historia hans efternamn används internationellt med betydelsen förrädare.

Vid militärhögskolan tog Vidkun Quisling officersexamen med det högsta resultatet någonsin och han hade sedan en lysande karriär som diplomat och hjälparbetare i Ukraina på 1920-talet. För att senare bli försvarsminister för Bondepartiet åren 1930-33. Hans intresse för rasläror kom att utvecklas till nazism och vid Nazitysklands ockupation av Norge tog han makten statskupp mot tyskarnas vilja.

I denna nymixade repris av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Martin Hårdstedt, professor i historia vid Umeå universitet.

Vidkun Quisling avrättades den 24 oktober 1945 för sitt förräderi mot Norge och gåtan Quisling är ännu olöst. Hur kunde en sådan begåvad människa hamna så moraliskt fel?

I slutet av 1920-talet läste han och förvärvade mycket av den raspolitiska uppfattningen av historien från amerikanska, tyska och franska författare. Hösten 1929 presenterade han sig själv i en självbiografi med orden "Jag är av nordisk härkomst".

I maj 1933 bildade han nazistpartiet Natsjonal Samling som aldrig fick mer än ett 2,2 procent i allmänna val för att senare splittras 1936. Redan på 1930-talet planerade Quisling att ta makten i en statskupp.

Vidkun Quisling träffade Hitler första gången i december 1939 för att samtala om hur Natsjonal Samling skulle kunna komma till makten i Norge. Quisling fick aldrig vetskap om invasionsplanerna av Norge, men när tyskarna anföll Norge i maj 1940 tog han makten genom en statskupp. Eftersom Quisling helt saknade legitimitet i norrmännens ögon tvingade tyskarna honom att träda tillbaka och resa till Tyskland. Först 1 februari 1942 utnämnde tyskarna Quisling till ministerpresident.

Lyssna också på Birger Furugård – Deje-Hitler

Bild: Vidkun Quisling möter nazistledare i Tyskland den 13 februari 1942. Wikipedia, Public Domain.

Musik: Ja vi elsker dette landet av Bjørnstjerne Bjørnson och Rikard Nordraak med Carsten Woll år 1920, Public Domain, Youtube.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Nazitysklands anfall på Norge och Danmark den 9 april 1940 var resultatet av en kedja av strategiska beslut av både de allierade och Nazityskland. Tyskarna behövde hamnar i Norge för kriget på Atlanten och för att säkra de svenska malmtransporterna via Narvik, samtidigt som de allierade ville förhindra samma export.

Där Danmark kapitulerade nästan utan strid skulle norrmännen kämpa i två månader. Men det svaga norska försvaret, flera misstag kring mobiliseringen i kombination med en förvirrad hjälp från britterna och fransmännen beseglade norrmännens öde. Den tyska ockupationen i Norge skulle bli hård, medan danskarna som behöll sin regering fick det lättare fram till 1943.

Detta är den andra delen av fem om Norden under Andra världskriget. Programledaren Urban Lindstedt samtalar med Martin Hårdstedt, professor i historia vid Umeå universitet.

Redan när kriget bröt ut den 1 september 1939 förklarade Norge och Danmark sig neutrala. Norges försvar var huvudsakligen inriktade på övervakningsuppgifter, eftersom landets geografiska läge ansågs vara en garanti mot storskaliga invasionsförsök. Och man förlitade sig på att brittiska Royal Navy skulle sätta stopp för en invasion.

De allierade ville stoppa den svenska malmexporten till Tyskland via Narvik i Norge och de planerade att besätta de svenska malmfälten med ursäkten att kunna skicka hjälp till Finland. Tyskarna var snarare ute efter hamnar i Norge för kriget på Atlanten än att säkra malmimporten från Sverige.

När vinterkriget bröt ut mellan Sovjetunionen och Finland den 30 november 1939, vändes stormakternas blickar mot Skandinavien. Det starka finska motståndet mot Stalins Röda Armé visade att regionen hade potential att vara en viktig spelare på krigsscenen.

Den 9 april 1940 inledde Hitler Operation Weserübung, som innebar en fullskalig invasion av Danmark och Norge. Norska styrkor svarade med modigt motstånd, men trots deras ansträngningar lyckades de tyska styrkorna ta kontroll över huvudstäderna i både Danmark och Norge inom loppet av en dag. Den tyska kryssaren Blücher sänktes av det norska kustförsvaret vid Oscarsborg i inloppet till Oslo, vilket fördröjde fångandet av huvudstaden och tillät kungafamiljen, regeringen och Stortinget att fly norrut med extratåg.

Tysklands nederlag under första världskriget berodde bland annat på att Royal Navy lyckades hålla den tyska marinen inspärrad i södra Nordsjön. Samtidigt kunde man hindra den tyska handelssjöfarten och svälta ut Tyskland. Sjöofficerarna i den tyska Krigsmarinen hade lärt sig av denna läxa och redan den 2 oktober 1939 föreslog den tyske marinchefen Raeder upprättandet av två tyska basområden i Norge.

I början av 1940 fick de norska myndigheterna flera varningar om att något var på gång. Mötet mellan Hitler och Vidkun Quisling, ledaren för det norska nazistpartiet Nasjonal Samling, i december 1939 stärkte Hitlers övertygelse om att Norge saknade viljan och förmågan att motsätta sig brittiska överträdelser av neutraliteten.

Bild: Tyska Wehrmacht i Norge den 9 april 1940. Tyska trupper i bitter strid mot norska trupper i en by, 40 km väster om Lillehammer. 4556-40 PK.: Borchert Federal Archives, Bild 183-H26353 / Borchert, Erich (Eric) / CC-BY-SA 3.

Musik: "Ja, vi elsker dette landet av Rikard NordraakLyricist och Bjørnstjerne Bjørnson. United States Navy Band, See page for author, Public domain, via Wikimedia Commons

Lyssna också på Vidkun Quisling – förrädaren som blev ett begrepp.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det första Sveariket etablerades på 1100-talet före vår tidräkning med kungasäte i Håga utanför dagens Uppsala. Sveariket var ett utvecklat samhälle som byggde sin makt på den långväga handeln av metaller med kontinenten och brittiska öarna.

När Sveariket var som störst på 800-talet fvt kontrollerade svearna Uppland, Västmanland, Södermanland och Vikbolandet. Och tributrelationer kunde sträcka sig ända till Finland, Estland, Kurland och Blekinge.

I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledare Urban Lindstedt med Jonathan Lindström, arkeolog och författare aktuell med boken Sveriges långa historia – Människor, makt och gudar under 14 000 år.

Sveakungarna manifesterade sin makt genom att bygga ett 40 meter långt kulthus på Hågön. Tre kilometer från Hågön uppfördes dessutom den gigantiska borgen Predikstolen som var 200 gånger 270 meter stor. I slutet av det första Sveariket omkring år 1030 fvt uppfördes också en hög som var 50 meter i diameter och åtta meter hög.

Svearnas kärnområde var dagens Uppland och Västmanland med tyngdpunkten i Håga. Även Södermanland, Mälarområdet och Vikbolandet ingick, medan Gotland hade mer jämlika relationer med Sveariket. Samtidigt fanns det tributländer i Norrland, Finland och Baltikum.

Sveakungarnas maktställning byggde på att de kontrollerade den långväga handeln med kontinenten och brittiska öarna av koppar, tenn och ylletyg. Med Norrland, Finland och Baltikum inkluderas även handel med pälsar och slavar.

Med dåtidens skeppsteknologi kunde sveakungarnas handels- och maktnät sträcka ut sig 20 till 30 mil från centrum – motsvarande en veckas paddlande enkel väg. För att upprätthålla relationer ännu längre bort krävdes kolonier.

Lyssna också på Trälarnas liv och Tunnes träluppror och Gamla Uppsalas hemligheter avkodas.

Musik: Fairytale Female Vocal av Psystein, Storyblock Audio

Bild: Stora Rickebyhällen ligger i Boglösa socken i Trögds härad i Fjädrundaland, Enköpings kommun, Uppsala län, Uppland, Sverige. Hällristningsområdet mäter 19×19 meter och fördelas på sex ristningsytor. Sammanlagt finns där 51 skepp, 115 fotsulor varav 58 parvis sammanhuggna, 18 ringar, 6 människor, 2 djur, 1 ”stol / mantel”, 6 obestämbara figurer, 15 fragment och 94 skålgropar. Wikipedia, Creative Commons.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Finska vinterkriget inleddes med sovjetiska bombningar av Helsingfors i Finland den 30 november 1939 efter att Finland vägrat att acceptera krav på justeringar av gränsen. Sovjetunionens invasion sträckte sig från Barents hav i norr till Östersjön i söder.

Röda armén var helt överlägsen i fråga om trupper och material, men de möttes av mycket hårt motstånd av de motiverade finska trupperna som kunde utnyttja terrängen till en gerillakrigsliknande taktik. Finnarna kämpade tappert i väntan på utländsk undsättning som aldrig kom.

Detta är den första delen i en serie om fem om Norden under andra världskriget. Historia Nu:s programledare Urban Lindstedt samtalar med Martin Hårdstedt, professor i historia vid Umeå universitet.

Josef Stalin ansåg att den sovjetiska industristaden Leningrad var hotad av potentiella militära angrepp genom Finland. Därför krävde Sovjetunionen i oktober 1939 att Finland skulle lämna ifrån sig Karelska näset, förstöra sina försvarsverk i öster och arrendera ut halvön Hangö till en sovjetisk flottbas. Finland avvisade dessa krav, vilket ledde till att Sovjetunionen beslutade att ta dessa områden med våld.

Sovjetunionen hade över 500 000 soldater, 30 gånger fler flygplan och 200 gånger fler stridsvagnar än Finland. Finland hade en armé på 275 000 soldater, men saknade nödvändig militär utrustning.

Fältmarskalk Mannerheim visste att Finland inte skulle kunna vinna kriget i traditionell mening. Hans strategi var därför att fördröja den sovjetiska invasionen så mycket att omvärlden skulle hinna komma till Finlands undsättning. Denna strategi fokuserade på att skydda Karelska näset och förhindra att Röda armén nådde Helsingfors.

Finländarna använde en taktik som kallas "mottitaktiken", vilket innebar att de skar av de sovjetiska styrkornas förbindelser bakåt, anföll dem från sidorna och splittrade deras förband i mindre grupper. Denna taktik visade sig vara mycket framgångsrik och ledde till en rad finska segrar.

Sverige förklarade sig icke-neutralt och blev icke-krigförande, vilket möjliggjorde omfattande materiellt stöd till Finland, inklusive vapen. Dessutom organiserade Sverige en frivilligkår för att hjälpa Finland.

Trots det hårda motståndet och framgången med mottitaktiken, kunde Finland inte hålla emot den sovjetiska invasionen. Vid utgången av februari 1940 inleddes fredsunderhandlingar i Moskva. Fredsavtalet, även känt som Moskvafreden, undertecknades den 13 mars 1940. I enlighet med detta avtal avträdde Finland flera områden till Sovjetunionen, inklusive Karelska näset, Ladogakarelen och delar av Fiskarhalvön. Dessutom arrenderades Hangö udd till Sovjetunionen på trettio år.

Bild: Finska skidsoldater under Vinterkriget 1939-40. Källa:SA-Kuva, Public Domain

Musik: Njet Molotoff! Kampsång från finska vinterkriget, Youtube, Public Domain.

Lyssna också på De finska soldaternas krigstrauman under andra världskriget.

Källor:

Vinterkriget, Uppslagsverket Finland

Litteratur: Trotter, R W; Finska vinterkriget 1939-1940

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Unionsupplösningen år 1905 mellan Sverige och Norge genomfördes fredligt trots att det fanns grupper som förespråkade att unionen skulle hållas samman med våld. En viss bitterheten på den svenska sidan handlade mer om hur norrmännen frigjort sig än självständigheten i sig.

Den åldrande svenska monarken Oscar II, som pratade norska, tog mycket illa vid sig av hur norrmännen frigjorde sig från unionen, som skapades av hans farfar Karl XIV Johan 1814 som kompensation för det förlorade Finland.

I denna nymixade repris av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Torbjörn Nilsson, professor i historia vid Södertörns högskola om unionen mellan Sverige och Norge som varade i nästan ett sekel.

Unionen mellan Norge och Sverige fick aldrig den betydelse om Karl XIV Johan hoppades på när han med stormakternas godkännande tog Norge från Danmark i sluttampen av Napoleonkrigen. Norrmännen hade redan skapat en egen grundlag den 17 maj 1814 när Sverige med vapenmakt tvingade Norge att gå i union med Sverige i det som är Sveriges senaste krig.

Unionen var en personalunion där Norge och Sverige fortsatte som två länder med egna lagar och gränser, men samma kung. Men ganska snart kom det att börja gnissla i relationerna mellan norrmännen och svenskarna. En rad politiska kriser kom att leda fram till att det norska parlamentet ensidigt sade upp unionen den 7 juni 1905, något som svenskarna inte accepterade. Men efter utdragna förhandlingar i Karlstad kunde länderna skiljas åt utan våld.

Lyssna också på Napoleons marskalk som räddade Sverige.

Bild: Folksamling vid Rosendals slott med anledning av Unionskrisen 1905 för att visa sitt stöd för den svenska kungen Oscar II. FOTOGRAF: Okänd. BILDNUMMER: Fa 50736 Stadsmuseet i Stockholm.

Musik: ”Folkevise” av Edvard Grieg, inspelad av Constantin Stephan, piano, CC BY-SA 4.0, via Wikimedia Commons.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sveriges sista krig inleddes den 26 juli 1814 när den svenska örlogsflottan och skärgårdsflottan avseglade mot Norge. Fyra dagar senare gick den svenska armén över den norska gränsen med Fredriksten som ett första mål.

Kronprinsen Karl Johan ledde operationen med syftet att kuva norrmännen som inte accepterade att Norge blev en del av Sverige i enlighet med Kieltraktatet mellan Sverige och Danmark. Det är nu det moderna Norden tar sin form.

I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Martin Hårdstedt som är professor i historia vid Umeå universitet.

Reaktionerna i Norge på Kielfreden den 14 januari 1814 var starka och omedelbara. Norska nationalister, främst företrädda av ämbetsmän och officerare, vägrade att bli en del av Sverige. Denna motståndsrörelse kulminerade i antagandet av den norska konstitutionen, Eidsvollförfattningen, den 17 maj 1814 och valet av den danska kronprinsen Christian Fredrik till norsk kung. Eidsvollförfattningen var vid tiden den mest radikala konstitution i världen, inspirerad av den amerikanska och franska revolutionen.

Men den svenska kronprinsen Karl Johan, född Jean Baptiste Bernadotte, accepterade inte att hans byte från Napoleonkrigen skulle gå förlorat. Under ledning av Karl Johan svarade Sverige genom att anfalla Norge. Den svenska armén var överlägsen i antal, utrustning och träning, och ledningen av Karl Johan var avgörande.

Fälttåget mot Norge 1814 bestod av en serie strider där svenska styrkor var numerärt överlägsna, bättre utrustade och mer vältränade än de norska. Svenskarna genomförde en serie attacker från havet, vilket inkluderade ockupationen av Hvaleröarna följt av en framgångsrik belägring av Fredriksten fästning nära Halden.

Antalet döda slutade med runt 400 man på varje sida. Karl Johan insåg att han inte kunde dränka Norge i blod om han senare skulle kunna regera över de frihetstörstande norrmännen.

Den 3 augusti 1814 utspelade sig Slaget vid Fredrikstad, en av de mest avgörande drabbningarna under det svensk-norska kriget. Under belägringen hade garnisonen i Fredrikstens fästning en styrka på mellan 1,400 och 1,800 man. Dessa var väl medvetna om att vägen till Oslo skulle öppnas om fästningen föll. Den strategiska betydelsen av fästningen var enorm, inte bara för krigets utfall utan även för kontrollen över regionen.

Svenska styrkor hade etablerat kontroll över ön Kråkerøy och upprättat en artilleriposition på dess norra del, vilket gav dem strategisk överlägsenhet mot Fredrikstad. Denna operation involverade landstigning av 4 000 soldater och 500 sjömän, vilket markerade en intensiv fas i konflikten.

En annan betydande händelse var Slaget vid Kjölbergs bro, som ägde rum den 14 augusti 1814. Denna strid representerade den sista krigsdagen i svensk militärhistoria och slutade med en svensk seger. Detta ledde till vapenvila och påbörjade de förhandlingar som föregick Mosskonventionen.

Mosskonventionen, undertecknad den 14 augusti 1814, avslutade formellt det militära engagemanget och ledde till att Norge tvingades in i en union med Sverige, men fick behålla sin konstitution och sina egna institutioner, inklusive Stortinget, med undantag för de delar som berörde utrikespolitiken.

Bild: Eidsvoll riksraad 1814 målad av Oscar Wergeland 1885

Musik: Passacaille Passacaglia Bwv 582 Abstract Orchestral Version av bzur, Storyblocks Audio.

Lyssna också på Napoleonkrigen I 1803-1809: Imperiebygget.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Frimurarna är det mest spridda hemliga ordenssällskapet med miljontals medlemmar över hela världen. Med sina hemliga ritualer och nätverk har det lockat inflytelserika människor, men också skrämt allmogen och makthavare sedan 1700-talet.

Frimurarna har sitt ursprung i de medeltida hantverksgillena bland murare som byggde katedraler. Senare utvecklades frimurarna till ett hemligt ordenssällskap med hemliga ritualer som år 1717 i London började accepterade medlemmar utanför murarnas skrå.

I denna nymixade repris av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Olle Larsson som är historiker som skrivit en rad historiska böcker. Bland annat om Gustav Vasa – Furste bland furstar.

Under 1700-talet fick frimurarna många inflytelserika medlemmar som Voltaire, George Washington samt Karl XIII och frimurarlogerna spreds över hela världen. Samtidigt ökade misstänksamheten mot det hemliga sällskapet. Påven bannlyste frimurarna första gången redan 1738 och på 1800-talet förbjöd både Ryssland och Österrike frimurarna. Och under 1900-talet förbjöds frimurarna i det fascistiska Italien, nazistiska Tyskland och bolsjevikiska Sovjetunionen.

Greve Axel Wrede-Sparre (1708–72), som blivit frimurare i Paris, höll den första logesammankomsten i Sverige år 1735. På 1750-talet bildades loger även i Göteborg och Helsingfors. I Sverige engagerade sig hertig Carl, senare Carl XIII, i frimurarna.

Lyssna gärna också på avsnittet Franska revolutionen – konspirationsteoretikernas urkälla.

Bild: Initiering av en lärling i frimurerarna omkring år 1800. Denna gravyr är baserad på Gabanons i samma ämne från 1745. Deltagarnas kostymer ändrades till engelskt mode i början av 1800-talet och gravyren är färgad, men annars är den från 1745. Okänd konstnär, Wikipedia, Public Domain.

Musik: Dark Ritual av Ladislav Weyrostek, Soundblock Audio.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den svenska kooperationen blev under 1900-talet ett av Sveriges största företag, men när samhället förändrades lyckades inte ledningen förena idealism med affärsmässiga beslut.

Dagens Coop är bara en spillra av 1950-talets industrikonglomerat. Kooperationens framgångsrika lanseringen av anti-varumärket Blåvitt år 1979, med enkla blåvita förpackningar, skulle snart vara i otakt med samtiden. Det som varit kritik mot reklam som lurar konsumenterna att köpa onödiga prylar blev en symbol för DDR-Sverige.

I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Sara Kristoffersson, professor i designhistoria på Konstfack. Hon är aktuell med boken Det förlorade paradiset – Berättelsen om Konsums uppgång och fall.

Kooperationen springer ur den utopistiska socialismen på det tidiga 1800-talet. I Sverige bildades Kooperativa Förbundet (KF) 1899. Konsums tidiga år präglades starkt av de idéer och modeller som utvecklats i England, Tyskland och Belgien. Medlemmarnas roll som både konsumenter och ägare betonades, och deras inflytande utövades genom deras inköp och deltagande i möten och beslut om hur överskottsfonder skulle användas.

KF blev den centrala organisationen för den svenska kooperativa rörelsen och etablerade snart sin egen partihandel. Målsättningen var inte mindre än ”en lyckligare människa”. KF blev också ett av Sveriges största företag i början av 1900-talet. År 1939 fanns det 5200 Konsum-butiker som erbjöd allt från livsmedel till hemleveranser, kläder och möbler.

KF:s införande av Sveriges första självbetjäningsshop på Odingatan i Stockholm den 25 april 1947 revolutionerade detaljhandeln. Detta nya butikskoncept, kallat snabbköp, tillät kunderna att välja sina varor själva utan att behöva bli betjänade av en försäljare. Även om självbetjäningsbutiker bidrog till lägre priser, uppmuntrade de också till impulsköp, vilket gick emot den ursprungliga etos för rationell konsumtion som kooperativa rörelsen förespråkade.

Stordriften på 1950-talet gjorde kooperationen allt mer centraliserad, vilket kom i konflikt med rörelsens demokratiska gräsrotsideal. Varuhuset Domus rullades ut med sina lådliknande byggnader samtidigt som gamla stadskärnor revs. Med tiden skulle konsummedlemmarnas trofasthet vittra och 1966 gick det privata ICA om Konsum. På 1970-talet var förbundet fortfarande ett industrikonglomerat med allt från kvartersbutiker till stora köpcentrum och fabriker och närmare 80 000 medarbetare.

När kooperationen 1979 lanserar anti-varumärket Blåvitt blir det en omedelbar succé. Vid denna tid är Blåvitts enkla förpackningar och indirekta kritik av reklamen i samklang med samtiden. Men snart ska Blåvitt stå för DDR-Sverige. Dagens kooperation, Coop, har idag bara 18 procent av marknaden.

Bild: Konsumbutik i Svedmyra 1934. Okänd - KF:s arkiv Konsum-butik i Svedmyra i Stockholm, Wikipedia, Public Domain.

Musik: Funny Days av New Library Sounds, Storyblocks Audio

Lyssna också på Folkhemmet – metaforen som tog 50 år att slå igenom.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Efter det svenska nederlaget vid Poltava tog Sveriges fiender initiativet. Tsar Peter erövrade 1710 resten av Sveriges baltiska provinser. August II återtog sitt polska välde. Och på hösten 1709 landsteg en dansk armé i Skåne. Samtidigt härjade pesten i Sverige.

Under denna svåra tid stannade Karl XII i det osmanska riket ända fram till 1714. Tillbaka i Sverige blev lösningen för Karl XII att invadera Norge vid två tillfällen. Vilket skulle bli det sista den enväldige monarken gjorde.

Detta är den fjärde och sista delen om karolinerna och det stora nordiska kriget. Programledaren Urban Lindstedt samtalar med historikern Olle Larsson som bland annat skrivit böckerna Stormaktens sista strid och Slaget vid Poltava.

Karl XII var bara femton år när han tillträdde som enväldig härskare över stormakten Sverige som hade många revanschlystna fiender. Kungen skulle sluta sig inom sig själv och många gånger hålla fast vid felaktiga beslut. Historien har dömt Karl XII hårt för hans besatthet att besegra August II, valet att gå mot Moskva och slutligen att han stannade i det osmanska riket i flera år efter nederlaget vid Poltava.

Under tiden kungen var i Turkiet, tog ryssarna vad som återstod av det svenska östersjöväldet. Åren 1713–14 sattes en stor rysk offensiv in mot Finland och hela landet intogs. Sverige led under denna tid av dubbelkommando. Rådet i Stockholm sökte ta sitt ansvar och fattade beslut, men ofta blev dessa beslut med mycket lång fördröjning desavouerade av kungen i Turkiet.

Karl XII återvände till Sverige 1714. Med nästan hälften av den totala svenska armén förgjord bestämde sig Karl sig för att attackera Norge som erbjöd oväntat starkt motstånd, medan den svenska armén hade problem med försörjningen. Under belägringen av fästningen Fredriksten vid Fredrikshald 1718 blev Karl skjuten till döds. Trots kungens död skulle kriget fortgå tre år till.

I freden i Nystad erhöll Ryssland 1721 delar av Viborgs och Kexholms län, Ingermanland, Estland med öarna Ösel och Dagö samt Livland. I freden med Danmark förlorade Sverige sin tullfrihet i Öresund. Preussen erhöll Pommern söder om Peene samt öarna Usedom och Wollin, och Hannover fick Bremen och Verden.

Bild: Karl XII:s likfärd (1878). Gustaf Cederström - Egen avfotografering, Mattias Blomgren, 2013-05-18 16:09:42, Public Domain.

Musik: Björneborgarnas marsch med Muntre musikanter, Internet Archive, Public Domain

Lyssna också på Nationalism under stora nordiska kriget – dödsdomen mot Fredrich Sahlgård.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Syn på framtiden har förändrats i takt med att samhället förändras. Från upplysningstidens rationella utopier till klimatförändringarnas postapokalyptiska dystopier. Framtidstanken föds på 1600-talet i den vetenskapliga revolutionens kölvatten, som också resulterar i olika utopier eller förställningar om framtida bättre samhällen.

Världskrigen och 1900-talets totalitära ideologier inspirerade författare att skriva outhärdliga dystopier. En trend som bara har förstärkts av klimatkrisen. Framtiden har vi nästan glömt.

I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Henrik Brissman, idéhistoriker vid Lunds universitet som är aktuell med boken Framtidens historia.

Ursprungligen såg människorna på samhällsutvecklingen som cyklisk där olika kulturer föds och dör. Verkligheten var religiös och kristendomen beskrev ett syndafall där utvecklingen i grunden var negativ.

Årtusendena före framtidstanken föddes på präglades människans syn på utvecklingen av bilden av ett förlorat paradis. Något som blir mycket tydligt under renässansen när de antika författarna och konstnärerna betraktades som ouppnåbara förebilder.

Thomas More skriver sin berömd Utopia redan år 1516 som visar på ett bättre rättvisare samhälle, men han kan inte tänka bort slaveriet. Framstegstanken växer fram under 1700-talet. Den vetenskapliga revolutionen och nya uppfinningar får oss att tro att allting alltid kommer att bli bättre.

De som hade tid och möjlighet att utforma idéer kring framtiden var länge personer ur de övre samhällsklasserna. Med 1800-talets folkrörelser och demokratisering får allt fler människor får råd och tid att tänka kring framtiden. Från att bara överleva dag till dag kunde människorna drömma om ett bättre liv för dem och sina barn.

När civilisationerna under 1900-talet nästan kollapsar under trycket från världskrig, totalitära ideologier och förintelsevapen blir dystopierna allt populära. Med skapandet av kärnvapen blir tanken på samhällets undergång en realitet. Denna strömning har bara förstärkts av de tilltagande klimatförändringarna.

Experterna ökade inflytande under 1900-talet har givit oss en hel kader av trendanalytiker inom ekonomi, mode och politik som ständigt ger oss nya prognoser. Detta har skett samtidig som vi blir allt mer pessimistiska om framtiden. Samtidigt har de litterära och filmiska dystopierna avlöst varandra som Fritz Langs arkitektoniskt storslagna stumfilm ”Metropolis” (1927); Aldous Huxleys ”Du sköna, nya värld” (1932), Karin Boyes ”Kallocain” (1940) och George Orwells ”1984” (1949).

Bild: Abraham Ortelius (1527–1598) karta över Utopia, Wikipedia, Public Domain

Musik: Dark Rain Ambience av Jabameister, Soundblock Audio.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den japanska samurajen representerade en unik krigarkultur som saknar en självklar europeisk motsvarighet, och har idag en stark närvaro i populärkulturen. Samurajerna var krigare som tjänade i det feodala Japan från 900-talet till 1800-talet.

Samuraj-klassen växte fram ur lantliga miliser och kom med tiden att få ärftlig adelsstatus. Under århundraden dominerade samurajerna det japanska samhället, fram till Meijirestaurationen 1868 när de förlorade sina privilegier.

I detta avsnitt av Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Ingemar Ottosson, docent i historia vid Lunds universitet som bland annat skrivit Japans historia.

Under 900-talet var samurajerna vasaller som svor lojalitet till kejsaren och tjänade honom. De tjänade ofta under en länsherre, känd som en daimyō. En herrelös samuraj kallades för en ronin. Deras betydelse och roll i samhället förändrades dock över tid.

Under den japanska senklassiska Heian-perioden (794–1185) var samurajens huvudsakliga vapen pilbågen, Yumi (弓), som de använde till häst. Vid närstrid användes naginata, ett svärdliknande vapen. Samurajen var också utrustade med föregångaren till det kända katana-svärdet, det så kallade tachi-svärdet, samt ett kortare, knivliknande svärd som kallades för tantō.

Det fanns även kvinnliga samurajer i det feodala Japan. Under åtta århundraden stred kvinnor i otaliga slag och belägringar. Utgrävningar från japanska slagfält bekräftar att närmare 30 procent av krigarna var kvinnor.

Efter de två mongoliska invasionsförsöken av Japan (1274 och 1281) blev det uppenbart att samurajernas traditionella krigföring var otillräcklig för att kunna försvara landet mot ytterligare invasioner från det asiatiska fastlandet. En större betoning började läggas på tätpackade formationer av uppbådade bönder, och samurajen började strida mer i formation, som en enhet, istället för som individ.

Under slutet av Ashikaga-perioden fram till början av Edoperioden befann landet sig i nästan konstant ofred. Den japanska överhögheten, i formen av den militära härskaren shogunen, hade förlorat all sin auktoritet och sitt inflytande; därmed också kontrollen över landet. Detta tillät mäktiga länsherrar, Daimyō, att utan konsekvenser föra krig mot sina grannar i hopp om att expandera sina domäner, och därmed sin makt och sitt inflytande.

Under 1600-talet, efter sengoku-jidai-perioden (bokstavligen "tiden då landet var i krig"), minskade samurajernas militära betydelse. Under Edoperioden (1603–1867) ägnade samurajerna sig allt mer åt byråkratiska sysslor. De blev igen en slags aristokrati, men nu runt shogunen istället för kejsaren. Hierarkin var mycket strikt och icke-samurajer var rättslösa gentemot samurajer.

Vid Meijirestaurationen 1868 avskaffades samurajernas privilegier, bland annat rätten att bära två svärd. Detta ledde till en rad samurajuppror, varav det största och sista var Satsumaupproret 1877. Under Meijiperioden omorganiserades ståndssamhället och samurajfamiljerna blev till den nya klassen shizoku.

Bild: Samurajer från Satsuma-klanen, under Boshinkrigsperioden (1868–1869), av Felice Beato, Wikipedia, Public Domain.

Musik: Japanese Hotchiku Flute av Psystein, Storyblock Audio.

Lyssna också på Meijirestauration – världens snabbaste modernisering.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Karl XII har beskrivits som en fältherre som vann slagen, men förlorade kriget. Kungens bristande strategiska tänkande slutade i den största militära katastrofen i svensk historia – Slaget vid Poltava. Men frågan är vilka alternativ Karl XII hade?

Efter att ha besegrat Sachsen vände sig Karl XII och hans armé mot Ryssland 1707. I stället för att försöka återta de svenska östersjöprovinserna från ryssarna, valde Karl att marschera mot Moskva. De hårda vintrarna i kombination med att ryssarna ödelade svenskarnas underhållsland tog ut oerhört högt pris. Vid avgörandets stund i Poltava i juni 1709 tvingades karolinerna att strida mot en tre gånger större rysk armé.

Detta är den tredje delen av en serie om fyra avsnitt om karolinerna och det stora nordiska kriget. Programledaren Urban Lindstedt samtalar med historikern Olle Larsson som bland annat skrivit böckerna Stormaktens sista strid och Slaget vid Poltava.

När Karl XII varit sysselsatt i Polen hade ryssarna erövrat svensk mark i Baltikum och i Ingermanland hade tsaren 1703 låtit anlägga hamnstaden Sankt Petersburg. Peter visade därmed sin avsikt att öppna ett fönster mot väster vid Östersjön.

Karl XII:s beslut att invadera Ryssland 1707 blev början på slutet för stormakten. Under denna tid hade Karl XII en total armé av cirka 50 000 män i Sachsen, Polen och Baltikum. De stränga ryska vintrarna, bristen på förnödenheter och ständiga mindre överfall ledde till svåra förluster för den svenska armén. I september 1708 mötte den svenska armén ett stort nederlag mot ryssarna vid Lesna. Efter nederlaget vid Lesna beslutade Karl XII att ändra riktning och marschera mot Ukraina. I Ukraina hoppades han hitta mat och förnödenheter för sina trupper. Han hoppades också på stöd från den ukrainska kosackhetmanen Ivan Mazepa, som planerade att göra uppror mot tsaren.

Den 28 juni 1709 utkämpades Slaget vid Poltava. Av de 20 000 svenska soldater som deltog i slaget dog eller allvarligt skadades omkring 8 000. Tre dagar senare, vid Perevolotjna, kapitulerade resten av den svenska armén och blev fångar till ryssarna. Karl XII, som var sårad, lyckades fly till turkiska Bender precis i tid.

Efter nederlaget vid Poltava kunde Sveriges fiender ta initiativet. Tsaren erövrade resten av Sveriges baltiska provinser medan August II återfick sitt polska rike. En dansk armé landade i Skåne, men besegrades av Magnus Stenbock vid Helsingborg 1710 och tvingades lämna landet. Ryssland hade nu blivit den dominerande makten i Östersjöområdet. Karl XII tillbringade de följande åren i exil i det Osmanska riket, innan han återvände till Sverige år 1715.

Bild: Ivan Mazepa uppmanar Karl XII att sätta sig i säkerhet på andra sidan av Dnepr. Målningen från 1880-talet föreställer målaren Gustaf Cederströms nationalromantiska tolkning av det historiska förloppet. Wikipedia, Public Domain.

Musik: Björneborgarnas marsch med Muntre musikanter, Internet Archive, Public Domain

Lyssna också på Slaget vid Poltava 1709 – Slutet på stormaktstiden

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Birger Furugård, även kallad Deje-Hitler, grundade tillsammans med sina bröder Sigurd och Gunnar Sveriges första nazistparti den 12 augusti år 1924. Svenska Nationalsocialistiska Frihetsförbundet (SNFF), som senare bytte senare namn till Svenska Nationalsocialistiska Bonde- och Arbetarpartiet (SNBAP).

Birger Furugård blev partiets ledare och kom att träffa både Hitler och Goebbels i Tyskland och brevväxlade flitigt på knackig tyska med Heinrich Himmler. Men Birger Furugårds partiverksamhet kom aldrig att locka särskilt många medlemmar eller röster i val och Birger Furugårds problematiska privatliv gjorde inte saken lättare. Vid en partisplittring 1933 blev Furugårds parti det minsta.

I denna nymixade repris av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med journalisten och författaren Anna-Lena Lodenius, aktuell med biografin En värmländsk Hitler - Birger Furugård och de första svenska nazisterna.

Det första svenska nazistpartiet bildades inte långt efter det tyska NSDP, och Furugårds parti var det första utanför den tyskspråkiga världen. Kontakterna med de tyska nazisterna var täta och omfattande. Även om de tyska observatörerna tvivlade på det svenska nazistiska ledarskapet

Svenska nazister hoppades på att även Sverige skulle ockuperas av Nazi-Tyskland precis som Norge och Danmark och såg Furugård som en tänkbar svensk Quisling.

Birger Furugård bytte aldrig uppfattning, trots att han hade vänner som avrättades i Tyskland och trots närheten till ett världskrig inpå knutarna i det ockuperade Norge. Inte ens när hans älskade dotter gifte sig med en norsk motståndsman.

Bild: Birger Furugård håller tal 1935, Foto: Gunnar Lundh, Nordiska museet, Public Domain

Musik: Horst Wessel-sången, wikipedia, Public Domain

Lyssna också på Ingvar Kamprads fascistiska vän

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Adeln i det svenska riket på 1700-talet omfattade bara några tusen personer, men de hade ett stort inflytande på samhället. Samtidigt var det stor skillnad mellan högadel och mindre bemärkta adelsfamiljer i fråga om inflytande och rikedom.

Den svenska adeln var ämbetsmän, godsförvaltare och militärer, där många levde under knappare omständigheter än vanliga människor gör idag. Bilden av en sysslolös adel som för en vegeterande tillvaro i gränslös rikedom stämmer dåligt på den svenska adeln på 1700-talet. Det är snarare en bild som 1800-talets borgerskap ville sprida i kampen om politiskt inflytande. Detta är ett betalt samarbete mellan Historia Nu och Svenska litteratursällskapet i Finland.

I detta avsnitt av podden Historia.nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Johanna Ilmakunnas, som är professor i nordisk historia vid Åbo Akademi. Hon är aktuell med boken Flitiga sysslolösa – Essäer om 1700-talets Europa. Och har medverkat i boken Adelns historia i Finland.

Dagböcker och journaler från denna tid ger oss en unik inblick i adelns dagliga sysslor och ansvarsområden. Johan Gabriel Oxenstiernas och Jacobina Charlotta Munsterhjelms dagböcker är två exempel på sådana källor som ger oss en detaljerad bild av adelns vardag och arbete på herrgårdarna.

Adelns dagliga liv och arbete på herrgårdarna under 1700-talets andra hälft och början av 1800-talet var mycket olika dagens vardagsliv. En stor del av deras tid tillbringades med att utföra olika sysslor och uppgifter som var nödvändiga för att upprätthålla herrgårdens drift. Dessa sysslor varierade kraftigt beroende på individens ålder, kön och status inom adeln. Till exempel, unga pojkar och flickor skulle ofta delta i olika typer av arbete för att förbereda dem för sina framtida roller som vuxna medlemmar av adeln.

Adelns livsstil och umgängeskultur var mycket annorlunda från dagens samhälle. Deras sociala liv var också mycket aktivt, med frekventa resor till städer och andra herrgårdar för sociala evenemang och festligheter.

På herrgårdarna var det en tydlig arbetsdelning mellan herrskapet och tjänstefolket. Herrskapet, som bestod av adelsmännen och deras familjer, hade ansvar för att leda och övervaka arbetet på herrgården. Tjänstefolket, å andra sidan, utförde det fysiska arbetet och tog hand om de dagliga sysslorna.

Adelns arbete var inte begränsat till förvaltningen av deras egendomar. Många adelsmän var också aktiva inom statsförvaltningen och militären. Deras arbetsuppgifter inkluderade bland annat övervakning och ledning av tjänstefolkets arbete, förvaltning av deras egendomar, och utförande av administrativa uppgifter.

Bild: Les Amusements de la vie privee av Jean-Simeon Chardin, Wikipedia, Public Domain

Musik: Little Piece Robert Schumann Op 68 5 med bzur, Storyblock Audio

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sverige hade fört en expansiv politik sedan 1560-talet på sina Östersjögrannars bekostnad. När Karl XI dog år 1697 och en blott 15-årig Karl XII tillträdde som enväldig härskare över stormakten Sverige såg fienderna möjligheter att göra upp räkningen.

Krigsutbrottet kom som en överraskning för Sverige. Men Karl XII lyckades snabbt besegra danskarna – som hotade kärnlandet. Nästa steg var att möta ryssarna vid Narva där segertåget fortsatte. Den taktiskt skickliga Karl XII med hjälp av karolinernas offensiva svenska manér verkade kunna besegra vem som helst.

Detta är den andra delen av en serie om fyra avsnitt om karolinerna och det stora nordiska kriget. Programledaren Urban Lindstedt samtalar med historikern Olle Larsson som bland annat skrivit böckerna Stormaktens sista strid och Slaget vid Poltava.

Under mitten av september 1700 hade ryska trupper marscherat över gränsen med avsikt att inta en av det svenska rikets östligaste utposter, staden Narva i Estland. Den befästa stadens kommendant, överste Henning Rudolf Horn, lyckades emellertid försvara staden mot ryssarna. Svenskarna lyckades föra över sina trupper utan större förluster och fördriva ryssarna.

Under krigets gång utspelades även flera inbördes stridigheter och politiska spel. I Polen kämpade svenska styrkor och rebeller mot kung August II och hans ryska allierade. I Sachsen inledde svenskarna en belägring av huvudstaden Dresden, som ledde till kung Augusts abdikation.

Svenskarna lyckades driva ut Danmark ur kriget och besegra den ryska armén i slaget vid Narva, men de kunde inte förhindra att Ryssland under Peter den Store återhämtade sig och började erövra mark i Sveriges Östersjöprovinser.

Bild: Slaget vid Narva av Gustaf Cederström, Nationalmuseet, Wikipedia, Public Domain.

Musik: Björneborgarnas marsch med Muntre musikanter, Internet Archive, Public Domain

Lyssna också på Den gåtfulle Karl XII:s största misstag.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Kung Karl IX (1550-1611) framstår i historiens ljus som en hänsynslös maktmänniska som gjorde uppror mot både sin bror Erik XIV och den laglige tronarvingen Sigismund, samt avrättade sina politiska motståndare i Linköpings blodbad. En bild som förstärks av Albert Edfelts målning från 1878 där hertig Karl skymfar den döde Clas Fleming genom att dra honom i skägget.

Men tittar man närmare på hertig Karl och senare Karl IX:s livsgärning framträder en målmedveten ledare som skapade välstånd genom att utveckla industri och jordbruk. Bakom den hårde maktmänniskan finns också en djupt religiös människa som hade en varm och nära relation till fruar och barn.

I denna nymixade repris av podden Historia Nu samtalar programledare Urban Lindstedt med historikern och författaren Erik Petersson om Karl IX. Han är aktuell med boken Karl IX – kampen om kronan.

Hertig Karl kom att utveckla näringslivet i sitt hertigdöme för att få en stabil maktbas. Det satsades på svavelbruket i Dylta och andra manufakturer. Flera nya städer grundades som Karlstad och Mariestad samtidigt, som Nyköping med dess slott blev hertigdömets centrum. Även nyodling uppmuntrades med skattelättnader svedjande och tjärbrännande finnar lockades till hertigdömets marginalbygder.

Hertig Karl var tillsammans med brodern Johan III ledande i upproret mot brodern Erik XIV. Efter Johan III:s död gjorde Karl upprors mot kronarvingen Sigismund. Karl krossades brorsonen Sigismunds strävan att krönas till svensk konung vid slaget vid Stångebro. Efter slaget följde avrättningar av adelsmän som stöttat den katolske Sigismund.

I sin kamp om makten lutade sig gärna Karl på bönderna som avskydde högadeln och för allt i världen inte ville bli katoliker. Han initierade Uppsala kyrkomöte 1593 där Sveriges religiösa trosbekännelse på Luthers grund slogs fast. Som kung bestämde han att Mose lag skulle tillämpas i svensk lagstiftning som uttryck för ”Guds klara ord”.

Lyssna också på Klubbekriget – det blodiga upproret när Finlands bönder fått nog och Sturemorden som stoppade ätten som hotade Vasaätten.

Bild: Hertig Karl, skymfande Klas Flemings lik, målning av Albert Edelfelt från 1878, Finlands nationalgalleri, public domain.

Musik: When Bats Fly av Neil Cross, Soundblock Audio

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

På svenska kallas det ”det glada 20-talet”, på engelska ”the roaring twenties”, på franska ”les années folles” och på tyska ”der goldener Zwanziger”. 1920-talet signalerar ett tygellöst, galet, skränigt decennium med jazz, dans och sexuell frigörelse.

1920-talet var ett decennium som präglades av ekonomisk, social, teknisk och kulturell dynamik. Tankar om demokrati och jämställdhet slår igenom, och samtidigt utmanas av starka motkrafter. Vår nutid går att se som en kontinuitet av 1920-talets betydande händelser. Trots att det var närmare hundra år sedan, har decenniets effekter fortsatt att påverka vår värld på många sätt.

I detta avsnitt samtalar programledaren Urban Lindstedt med Klas-Göran Karlsson, professor emeritus i historia vid Lunds universitet, samt Kim Salomon, professor emeritus i historia vid Lunds universitet. De är aktuella med boken 1920-talet – En spegel för vår tid.

1920-talets mode var djärvt och innovativt. Kvinnor bar korta kjolar och klippte sitt hår kort, vilket var en stor förändring från de mer konservativa klädstilarna från tidigare decennier. Stilen var ofta extravagant och färgstark, med en stark betoning på individualitet och självuttryck. Dessa modetrender har fortsatt att påverka modeindustrin till denna dag.

Kvinnlig rösträtt infördes i USA 1920 och i Sverige 1921. Årtiondet gav upphov till en ny generation av "moderna kvinnor" som utmanade traditionella sociala normer och kämpade för större jämställdhet. Kvinnor blev mer oberoende och mindre bundna till hemsysslorna.

1920-talet var även en tid av stora teknologiska innovationer. Massproduktionen av bilar började på allvar, vilket förändrade människors levnadsvanor samt associerades med frihet och modernitet. Dessutom blev flyget en symbol för framtiden, med Charles Lindberghs flygning över Atlanten 1927. Vi såg starten av radio i Sverige och Danmark 1925, och 1926 visades världens första TV i Storbritannien. Dessa framsteg bidrog till att forma en ny tids- och rumsuppfattning.

1920-talet är också känd som "jazzåldern". Jazzmusiken, med dess lekfulla och improviserade stil, blev mycket populär och hade en stor inverkan på kulturen. Det var en tid av fest och firande, och jazzmusiken blev en symbol för denna känsla av frihet och spontanitet. Jazzens inflytande sträckte sig över alla aspekter av kulturen, från musik och dans till mode och konst.

Trots all denna framsteg och förändring mötte 1920-talet också betydande motstånd och kritik. Många människor var oroliga för de snabba förändringarna i samhället och det ökande inflytandet av modern teknologi. Dessutom fanns det starka invändningar mot den ökande jämställdheten och kvinnors växande självständighet. Dessa invändningar ledde till en backlash mot modernismen och bidrog till att forma de sociala och politiska konflikterna under de kommande decennierna.

1920-talet var en period av ekonomisk tillväxt och välstånd. Massproduktion och ökad konsumtion bidrog till att stimulera ekonomin och skapa jobb. Denna period av ekonomisk tillväxt ledde dock till en börskrasch i USA 1929, vilket markerade slutet på det glada 20-talet och början på den stora depressionen.

Bild: Dans, Västergötalands museum, fotograf Per Adolf Larsson, Digitaltmuseum, Public Domain.

Musik: Wa-Da-Da (Ev'rybody's Doin' It Now) - Bix Beiderbecke and his Gang, 1927, Internet Archive, Public Domain.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Karolinerna, soldaterna med sina karaktäristiska blåa rockar som tjänade under Karl XI och Karl XII, har blivit symboler för Sveriges tid som europeisk stormakt. Deras offensiva stridstaktik, disciplin och moral gjorde armén till en av Europas bästa.

Karolinernas stridstaktik var mycket offensiva med hårda närstrider med blankvapen. Disciplinen var sträng och soldaterna förväntades att upprätt under elden följa sina officerare i striden utan att klaga. Men den höga stridsmoralen skulle i längden inte rädda karolinerna från undergången.

Detta är första delen av en serie om fyra avsnitt om karolinerna och det stora nordiska kriget. Programledaren Urban Lindstedt samtalar med historikern Olle Larsson som bland annat skrivit böckerna Stormaktens sista strid och Slaget vid Poltava.

Karolinerna, vars namn härstammar från det latiniserade formen av namnet Karl, bildades efter Karl XI:s reformation av den svenska armén och flottan med det yngre indelningsverket under 1682. Den enväldige Karl XI satsade på att förbättra Sveriges armé och flotta, dess utbildning och välstånd.

Indelningsverket innebar att meniga soldaterna fick ett torp med ett stort kök som också blev sov- och vardagsrum. Ju högre rang man hade, desto fler rum fick man – en löjtnant hade exempelvis 3 rum och kök. Med torpet kom en åker, och ett ängstycke.

I slutet av 1690-talet var indelningsverket infört i nästan alla de landskap i det svenska riket i vilket det skulle vara bas för rekryteringen. Vid krigsutbrottet 1700 kunde den svenska krigsmakten mobilisera 76 000 man, varav 14 000 man i Finland. Denna siffra var dubbelt så många i förhållande till folkmängden som något annat europeiskt land.

Under slutet av 1600-talet hade en allians bildats mellan Danmark, Polen och Ryssland med målet att återerövra de landområden som tidigare varit under deras kontroll. Danskarna ville återta de förlorade landskapen kring Skåne och Holstein-Gottorp. Polackerna hade som mål att erövra svenska Livland och ryssarna strävade efter att erövra provinser i Baltikum.

Kriget inleddes med en serie angrepp mot Sverige från olika håll. Sachsen invaderade Livland den 12 februari 1700 utan en krigsförklaring, följt av att danskarna i mars anföll hertigdömet Holstein-Gottorp, som var ett svenskt förbundet område styrt av Karl XII:s svåger Fredrik IV. Och den 20 augusti 1700 förklarade tsar Peter I av Ryssland krig mot Sverige. Ryssarna gick till anfall mot svenska Ingermanland.

Bild: Vivat Carolus av Gustaf Cederström, Public Domain

Musik: Björneborgarnas marsch med Muntre musikanter, Internet Archive, Public Domain

Lyssna också på Kriget som avgjorde Skånes framtid

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Terroristgruppen Röde Arméfraktionen kom att prägla 1970-talet i Västtyskland med mord, kidnappningar och bankrån. Med tiden kom gruppens aktioner mest handla om att få loss det fängslade ledarskapet från fängelset och mindre om världsrevolution.

Grupperingar kring Röda Arméfraktionen ockuperade den västtyska i ambassaden i Stockholm, samt att planerade också att kidnappa den svenska arbetsmarknadsministern Anna-Greta Leijon. Först i april 1998 avbröt Röda Arméfraktionen officiellt sina väpnade aktioner – fem år efter det senaste attentatet.

I denna nymixade repris av podden Historia Nu samtalar programledare Urban Lindstedt med journalisten och författaren Jens Nordqvist. Han är aktuell med boken Baader-Meinhof – Terrorismens årtionde.

Många västtyskar som växte upp på 50- och 60-talet brottades med föräldragenerationens ansvar för nazismen och andra världskriget. Unga radikaler som Ulrike Meinhof, Andreas Baader och Gudrun Ensslin såg att många ledande nazister fanns kvar inom armén och domarkåren och de fruktade nazismens återkomst. Amerikanernas krig i Vietnam fick dem att se nya folkmord och denna gång ville de inte stå passiva eller heja på som föräldragenerationen gjort under Hitler.

Polisens brutalitet vid demonstrationer och särskilt mordet på den pacifistiske kristne aktivisten Benno Ohnesorg kom att radikalisera delar av vänsterrörelsen till våldsamma terrorister som kom att prägla 1970-talet i Västtyskland. Den röda arméfraktionen kidnappade, mördade och rånades sig fram i något som till slut mest liknade en dödskult.

Terrorn spillde också över i Sverige när den västtyska ambassaden i Stockholm ockuperades i april 1975 med målet att få Röda arméfraktonens ledarskap frigivna. Senare greps och utvisades Norbert Kröcher, som planerade att kidnappa Sveriges tidigare arbetsmarknadsminister Anna-Greta Leijon.

.

Efter Berlinmurens fall och Östtysklands snabba uppgående i Västtyska förbundsrepubliken kunde flera medlemmar av de västtyska terroriströrelserna gripas i det kollapsade DDR. DDR hade fungerat som en fristat för terroristerna. I ett dokument från 1998 förklarade Baader–Meinhof att den militära kampen var över.

Musik: Slow and Dirty Funk av Bobby Cole, Storyblocks Audio

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den 12 mars 1610 tågade Jakob De la Gardie (1583-1652) in i Moskva som befälhavare för en brokig svensk expeditionsarmé. Han trädde fram inför den ryska tsaren med värjan kvar – vilket var ett stort avsteg från hovetiketten – inte som fiende utan allierad.

Men svikna ryska löften och den spirande svenska stormaktens ambition skulle snart leda till krig med Ryssland och den mycket förmånliga freden i Stolbova 1617.

I detta avsnitt av podden Historia.nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Peter Ullgren, docent i historia och aktuell med boken Moskvas erövrare – Jakob De la Gardie.

Familjen De la Gardies höga position i det svenska riket inleddes med att äventyraren Pontus De la Gardie bytte sida från den danska till den svenska efter ett danskt nederlag vid Varberg. Den forne munken från Pyrenéerna i södra Frankrike hade blivit en framgångsrik landsknekt som med duglighet svingade sig upp i den svenska eliten så att han fick gifta sig med kungen Johan III:s illegitima dotter.

Jakob Pontusson De la Gardie föddes den 20 juni 1583 i Reval (nuvarande Tallinn) i Estland, som son till Pontus De la Gardie och Sofia Johansdotter (Gyllenhielm). Hans mor avled i barnsäng när han föddes, och hans far drunknade när Jakob bara var två år gammal. Närheten till kungen gjorde att den föräldralöse Jakob och hans syskon togs väl om hand och fick växa upp på Åbo slott.

De la Gardie inledde sin militärkarriär redan som 18-åring i försvar av Wolmar i Livland mot polackerna. Det svenska nederlaget vid Wolmar ledde till en flera år lång polsk fångenskap. När han efter fyra år frigavs reste han till Nederländerna för att lära sig den senaste krigskonsten under Moritz av Oranien.

År 1609 återvände De la Gardie till Sverige och fick befälet över de trupper som Karl IX sände till stöd för tsar Vasilij IV av Ryssland, vilket blev känt som det De la Gardieska fälttåget. Trots svåra omständigheter lyckades han tillsammans med tsarens kusin Michail Skopin-Sjujskij att tränga ända till Moskva i mars 1610.

Jakob de la Gardie skulle som militär och förhandlare utöka Sveriges besittningar på Rysslands bekostnad under det ryska kriget och ingermaländska kriget så att Östersjön nästan blev ett svenskt innanhav.

De la Gardie hade totalt fjorton barn med sin fru Ebba Brahe varav sju nådde vuxen ålder. Hans mest kända barn är troligen Magnus Gabriel De la Gardie. De la Gardies arv levde vidare inte bara genom hans barn, utan även genom den stad som hans fru grundade efter hans död, Jakobstad.

Bild: Porträttet av fältherren och statsmannen Jakob De la Gardie är enligt påskriften utfört 1606, när han var 23 år. Då hade han påbörjat studier i militärstrategi i Nederländerna efter att ha suttit som polsk krigsfånge i fyra år. Målningen är förmodligen utförd av en holländsk konstnär. Nationalmuseeum, Wikipedia, Public Domain.

Musik: Claudio Monteverdi-Quel Augelin Che Cantaav, The Tudor Consort, CC BY 3.0, via Wikimedia Commons

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

När vi talar om vikingatiden tänker många på Oden, Freja, Idun, Tor och andra gudar och gudinnor. Men nordborna kom tidigt i kontakt med kristendomen vid resor till romarriket där kristendomen blev statsreligion redan i slutet på 300-talet.

Kyrkor byggs under hela vikingatiden. Munken Ansgar kom till Sverige på 800-talet och grundade en kristen församling i staden Birka. Kristnandet är en process som tar många hundra år men det finns få skriftliga källor som berättar om hur det gick till i Sverige. Det är på kyrkogårdarna vi får leta efter spåren av den nya religionen.

Historia Nu Dok är podden som går på djupet i historien. Detta är fjärde och sista delen av Historia Nu Dok – Vikingen i världen, som görs i samarbete med förlaget Historiska Media. Programledare är Kristina Ekero Eriksson, journalist och arkeolog som har skrivit böcker om vikingatiden och tiden före vikingatiden. I den här dokumentärserien i fyra delar undersöker hon tillsammans med journalisten Urban Lindstedt, vad som tog åt nordborna i slutet av 700-talet.

Vikingen uppstår i skuggan av det kristna Europa och försvinner på sätt och vis när kristendomen når norrut. Och det är för att kristendomen medförde helt nya sätt att organisera samhället, ersatte gamla kulturella riter med helt andra och skapade nya relationer till resten av Europa.

Under tusentals år hade nordborna begravt sina döda intill sina gårdar, och så fortsatte de nyfrälsta vikingarna att göra. Brandgravar och skelettgravar finns intill varandra på gårdsgravfälten. Men så småningom började man begrava de döda på kyrkogårdar.

Ett annat tecken på att vikingar är kristna är runstenarna, som började resas i massor under slutet av vikingatiden. Runstenar finns i de flesta landskap, men särskilt i Uppland där vi räknar 2500 runristningar och Södermanland där det finns 400 runstenar. Ofta är de prydda med kors eller försedda med en kristen bön, som kan avlutas med orden ”Gud hjälpe hans ande och själ”, eller ”Gud hjälpe hans ande och själ bättre än han förtjänade”.

Prästerskapet organiserades för att sprida och upprätthålla den kristna tron. Socknar och församlingar bildades runt om i landet och kyrkorna blev centrum för religiöst liv och sociala aktiviteter. Med kristendomen kom en europeisk medeltida kultur till Norden och vi blev en integrerad del av Europa. Då var vikingens tid över.

Bild hemsida: Lingbergs runsten, U240, Vallentuna 257:1 in the RAÄ Fornsök database. CC 2.5

Medverkade gjorde Alexandra Sanmark, Anne-Sofie Gräslund och Klas Wikholm af Edholm.

Programledare: Kristina Ekero Eriksson

Redaktör: Aron Schuurman

Producent: Urban Lindstedt

Ljuddesign och slutmix: Emanuel Lehtonen

Den här dokumentärserien gjordes av Urban Lindstedt och Kristina Ekero Eriksson.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Krypterad radiokommunikation var central för tyskarnas snabbrörliga krigsföring under andra världskriget. Därför vidareutvecklades den civila krypteringsmaskinen Enigma för militärt bruk med extra kodhjul och kopplingar för att mångdubbla möjliga kodnycklar.

För att forcera Enigma och andra kryptomaskiner rekryterade brittiska MI5 ”professorstyper” och tusentals medhjälpare till godset Bletchley Park. Ansträngningar som tillsammans med värdefullt förarbete av polackerna kröntes med framgång. De allierades möjlighet att läsa tyskarnas krypterade trafik förkortade kriget väsentligt, enligt flera bedömare.

I denna nymixade repris av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med historikern Andreas Marklund som bland annat undervisar i historia vid Köpenhamns universitet. Han var i flera år forskningschef vid ENIGMA – Museum for post, tele og kommunikation i Köpenhamn. Han är aktuell med boken Bletchley Park – Kodernas krig.

Med ett gäng briljanta matematiker som Alan Turing, schackmästare, korsordsmästare och språkexperter kunde britterna i Bletchley Park några mil nordväst om London ta sig ann uppgiften att dekryptera tyskarnas militära kommunikation. Med tiden kom över 9000 människor att arbeta vid Bletchley Park.

För att under tidspress lyckas med avkodningen designades och byggdes elektromekaniska kodknäckarmaskiner som kallades Bombes och senare under 1943 byggde man Colossus som räknas som den första programerbara elektroniska datorn. Den stod färdig i januari 1944 och började då användas i avkodningen.

Lyssna också på Från furstar brevövervakning till demokratisk massövervakning.

Bild: Datorn Mark 2 Colossus var bland de första programmerbara elektroniska datorerna. Den byggdes som hjälpmedel för att knäcka tyskarnas koder under andra världskriget.

Musik: Sad Dramatic Cinematic Vocal Trailer av Velimir Andreev, Soundblock Audio

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Terrorsekten Islamiska statens män kom svartklädda som en hägring i öknen. Islamiska staten växte fram ur kaoset efter USA:s invasionen av Irak år 2003, som en ohelig allians mellan jihadistkrigare och irakiska officerare som förlorat jobben när diktatorn Saddam Hussein störtades.

Den islamiska staten utnyttjade motsättningen mellan sunni- och shiamuslimer för att bygga ett medeltida slavsamhälle där skicklig digital kommunikation lockade till sig 10 000-tals att strida i Irak och Syrien.

I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren med Jens Nordqvist, journalist och författare som är aktuell med boken IS-krigarnas dröm – Terror i det nya kalifatet. Boken är den tredje och sista delen i en serie om den moderna islamistiska terrorismen.

Islamiska staten kontrollerade i slutet av 2014 områden från Aleppo i nordvästra Syrien, till några kilometer från Bagdad, mitt i Irak. Våldet spred sig sedan till Europas huvudstäder med spektakulära terroraktioner. Och fortfarande dödas oskyldiga av terrorister som inspirerats av Islamiska staten.

Islamiska Staten (IS), även känt som Daesh, är en militär organisation med rötter i sunni-islamismen, har varit aktiv i länder som Irak och Syrien. IS ser sig själv som ett kalifat - en muslimsk världsregering. Tanken är att återställa det som beskrivs som en förlorad islamsk storhetstid, en gyllene förfluten tid före västerländsk imperialism och korrupta ledare. Denna ideologi, tillsammans med gruppens brutala våldsmetoder, har gjort den till en stark kraft inom den globala jihadistiska rörelsen.

I amerikanska fångläger som Camp Bucca kunde tusentals jihadister bygga nätverk och planera för ett islamiskt kalifat. IS har rötter i det internationella terrornätverket al-Qaida, men skillnader i strategi och metodik ledde till att de två grupperna separerade. IS prioriterar etableringen av en islamsk stat, parallellt med kampen mot fienden. Gruppen ser en islamsk stat inte bara som ett mål, utan också som ett medel.

När Islamiska staten utsätts för allt kraftigare attacker från en internationell koalition hämnas gruppen genom att utföra terrorattacker i väst. I Paris, Bryssel, Stockholm, Berlin, Nice och andra städer mördades hundratals människor av IS-anhängare. Så sent som 2023 mördades svenska fotbollsfans i Bryssel av en självutnämnd IS-terrorist.

Trots att IS har förlorat kontrollen över många av de områden de en gång kontrollerade, utför de terrordåd runt om i världen. IS roll har försvagats i Mellanöstern, men har fått bättre fotfäste i andra konflikter, exempelvis i det afrikanska landet Mali.

Bild: Ar-Raqqa i Augusti 2017, Av: Mahmoud Bali (VOA) - US-backed Forces Press Deeper Into Southern Raqqa City, Wikipeda, Creative Commons.

Musik: Middle East Sojourn av Boris Skalsky, Storyblock Audio

Lyssna också på USA:s krig mot terrorismen.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Under vikingatiden kunde människor ägas som egendom. Vikingarna offrade ofria människor som man offrade dyra svärd och djur. Under en period av 5000 år har människooffer existerat i vårt land. Och vikingarna offrade människor för religiös vinning.

Krigsoffer ägde rum i krigarnas slutna krets, medan böndernas offerceremonier var stora folkfester. Bönderna passade på att ha marknad, skipa rättvisa och festa på samma gång. De träffades vid fullmåne, gärna när en ny årstid gjorde entré – därav namnet kalendariska offerfester.

Historia Nu Dok är podden som går historien på djupet. Detta är tredje delen av Historia Nu Dok – Vikingen i världen, som görs i samarbete med förlaget Historiska Media. Programledare är Kristina Ekero Eriksson, journalist och arkeolog som har skrivit böcker om vikingatiden och tiden före vikingatiden. I den här dokumentärserien i fyra delar undersöker hon tillsammans med journalisten Urban Lindstedt, vad som tog åt nordborna i slutet av 700-talet. Tillsammans med experter tar de reda på historien om vikingar i dagens Ryssland och Ukraina, våldsamma begravningsritualer, Odenkrigare och människooffer – men också kristnandet och slutet på vikingatiden.

Vid Orkneyöarna i slutet av 800-talet pågick ett sjöslag mellan två vikingar: norrmannen Einar, som är jarl över ögruppen, och Halfdan som vill ta ifrån honom makten. När Halfdan förstår att han inte kan vinna kampen, hoppar han överbord och försvinner bland vågorna. Dagen därpå seglar Einar och hans män ut till skär och holmar för att leta rätt på utmanaren. För han ska dö och offras till Oden! Till slut finner de Halfdan och Einar får ner honom på mage, tar fram sitt svärd och låter rista blodörn. Ett plågsamt sätt att offra någon till gudarna.

Medverkade gjorde Klas Wikström af Edholm och Robin Lucas  

Programledare: Kristina Ekero Eriksson

Redaktör: Aron Schuurman

Producent: Urban Lindstedt

Ljuddesign och slutmix: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den 17 april 1961 inleddes ett illa förberett invasionsförsök av Kuba. Planen var att 1400 exilkubaner, som tränats och utrustats av amerikanska säkerhetstjänsten CIA, skulle erövra delar av ön för tända ett allmänt uppror mot Fidel Castro på Kuba.

Den unge president John F Kennedy ärvde invasionsplanerna från president Eisenhower. Kennedy var tveksam till planerna, men ville inte framstå som vek mot kommunisthotet och Kennedys oerfarna administrationen klarade inte att kritiskt analysera planerna. CIA räknade sannolikt med att händelserna skulle tvinga fram en aktiv roll för amerikansk militär i invasionen.

I denna nymixade repris av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med historikern Bengt Liljegren som skrivit ett stort antal populära historiska biografier. Han är aktuell med biografin John F Kennedy.

Att 1400 militärt oerfarna exilkubaner skulle lyckas besegra Fidel Castros 200 000 män var helt orealistiskt. När sedan presidenten begränsade de inledande flygattackerna var chansen till framgång obefintlig. Dessutom visste Castro ett en invasion låg i korten.

Det mest gick sedan fel. Exil-kubanerna fick bara med sig en del av sin utrustning och de trodde att USA skulle gripa in militär. Att bara 118 av exil-kubanerna stupade i striderna är förvånande, men männen var mer värda för Fidel Castro levande än döda. Invasionen blev en pr-vinst för Castro och USA tvingades betala 46 miljoner dollar för att få hem de överlevande.

Lyssna också på Den gåtfulle Karl XII:s största misstag.

Bild: Motattack av kubanska revolutionära väpnade styrkor som stöds av T-34-stridsvagnar nära Playa Giron under invasionen av grisarna 19 april 1961.

Musik: Cuban Escape av Bobby Cole, Soundblock Audio

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Startpunkten för reformeringen av stormaktens skolor var ett brev till prästerskapet från Gustav II Adolf den 11 mars 1620 där kungen kritiserade hur skolan fungerade. Stormakten saknade både präster och ämbetsmän.

Kungens resolution skulle resultera i att det inrättades 13 gymnasier och två universitet under 29 år, men också en lokal dragkamp om inflytandet över utbildningsväsendet. Och år 1649 infördes en skolordning som stöddes av både prästerna och kungamakten – ett utbildningssystem var fött.

I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Pontus Folkesson som nyligen doktorerat i historia med avhandlingen Att skola en stormakt - Framväxten av 1600-talets skolsystem genom lokalsamhällets aktörer vid Stockholms universitet.

Den svenska skolan har sitt ursprung på 1200-talet, då utbildning bedrevs av tre instanser: domkapitlen, klostren, och städerna. Adeln skötte sin utbildning själva. Genom ett påvligt beslut 1215 förpliktades domkapitlen att ha domkyrkoskolor, där blivande präster skulle undervisas gratis.

Reformationen innebar att klostren stängdes, och därmed försvann möjligheten till högre utbildning för en tid. Gustav Vasa övertog driften av sju domkyrkoskolor och elva stadsskolor, och grundade nya.

Under början av 1600-talet fanns det olika typer av skolor parallellt vid varandra som katedralskolor i stiftsstäderna och provinsskolor i marknadsstäderna inom varje stift. Reformerna som initierades år 1620 gjorde att skolorna i köpstäder och stiftsstäder inordnades i ett gemensamt skolsystem för hela riket år 1649.

Biskop Johannes Rudbeckius grundade 1623 Sveriges första gymnasium i Västerås. Biskopar och domkapitel drev framgångsrikt införandet av gymnasieskolorna, vilket stärkte deras ekonomi och gjorde stiftsstäderna till utbildningscentra. Samtidigt ökade kronans inflytande på skolorna genom förmyndarregeringen och drottning Kristina.

Skolordningen från 1649 stadgade en kompetenshöjning av lärarna, ökad lärartäthet och en utvidgning av undervisningsämnena. Staten tog för första gången ett mer organiserat ekonomiskt ansvar för lärarlöner och skolunderhåll. Utbildningen indelades i olika kunskapsstadier, i trivialskola (fyra år), gymnasium (fyra år) samt akademier, och skolklasserna blev ettåriga. Trivialskolan hade en särskild parallellklass, räkneklassen (senare kallad "apologistklass"), för de borgarbarn som inte tänkte sig till högre studier, som är ursprunget till realläroverket.

Bild: Ett klassrum från 1600-talet från boken Orbis pictus. Wikimedia Common, Public Domain.

Musik: Claudio Monteverdi – Quel Augelin Che Canta av The Tudor Consort CC BY 3.0, via Wikimedia Common.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vikingarna for öster ut från Mälaren ända bort till Kaspiska havet och Bagdad. Handelsplatsen Birka på Björkön i Mälaren var en del i ett handelsnätverk som sträckte sig långt österut i det nutida Ryssland, Ukraina och ännu längre bort.

Handeln sätter spår. Boplatser runt Östersjön får en tydlig närvaro av skandinaver från den polska kusten till dagens Ryssland, Finland och Sverige.

Historia Nu Dok är podden som går på djupet i historien. Detta är andra delen av Historia Nu Dok – Vikingen i världen, som görs i samarbete med förlaget Historiska Media. Programledare är Kristina Ekero Eriksson, journalist och arkeolog som har skrivit böcker om vikingatiden och tiden före vikingatiden. I den här dokumentärserien i fyra delar undersöker hon tillsammans med journalisten Urban Lindstedt, vad som tog åt nordborna i slutet av 700-talet. Tillsammans med experter tar de reda på historien om vikingar i dagens Ryssland och Ukraina, våldsamma begravningsritualer, Odenkrigare och människooffer – men också kristnandet och slutet på vikingatiden.

Det var handeln som skapade rikedomar, att ha kontroll över handelsvaror, handelsrutter och handelsplatser. Det var där de stora förtjänsterna fanns. I de arkeologiska lagerna av Starja Ladoga i dagens Ryssland ser man att skandinaver varit på plats redan från början. Under vikingatid flyttade vikingarna ut egna positioner, skippa mellanhänder och gör resor hela vägen till Kaspiska havet och Bagdad.

Medverkade gjorde Charlotte Hedenstierna Jonsson 

Programledare: Kristina Ekero Eriksson

Redaktör: Aron Schuurman

Producent: Urban Lindstedt

Ljuddesign och slutmix: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den 20 november år 1662 skickar åtta svenskar en supplik till rikskanslern Magnus Gabriel De la Gardie och ber om hjälp att bli friköpta från slaveri i Alger i Nordafrika. De berättar att det finns över hundra svenska slavar som lider i staden.

I mitten på 1600-talet började svenskarna själva att importera det viktiga saltet från Medelhavsområdet. Priset för de pressade importpriserna betalades av hundratals svenska sjömän som blev förslavade efter att deras skepp överfallits av korsarer.

I denna nymixade repris av podden Historia Nu samtalar programledare Urban Lindstedt med historikern Joachim Östlund vid Lunds universitet. Han har bland annat skrivit boken Saltets pris – Svenska slavar i Nordafrika och handeln i Medelhavet 1650-1770.

Hundratals svenska sjömän hamnade i slaveri i Nordafrika från mitten av 1600-talet till slutet av 1700-talet. De föll offer för kapare på jakt efter kristna att sälja som slavar i Nordafrika. Korsarna hade sin bas i Medelhavet, men kunde röva bort människor så långt bort som från Island och Färöarna.

De svenskar om hade riktig otur blev de fastkedjade galärslavar på osmanernas krigsskepp eller levde i fängelser och arbetade med skeppsbyggeri. De som blev hushållslavar kunde få en något drägligare tillvaro. Vissa slavar kunde själva arbeta ihop pengar till friköpning.

För osmanerna var slavarna mer värda som friköpningsobjekt än som vanliga slavar. Och det kom att utvecklas system med friköpningsagenter för att köpa loss europeiska slavar i Nordafrika. Men de flesta levde och dog som slavar för resten av sina liv.

Det första historiska belägget att svenska staten lyckats friköpt svenska slavar är från 1682. Men på samma sätt som osmanerna värderade unga yrkesskickliga slavar högre än äldre med mindre yrkeskunskaper var den svenska staten mer intresserad av att friköpa unga yrkesskickliga män som kom från kärnlandet Sverige.

Lyssna också på Sultanens sändebuds resa till Sverige 1733.

Bild omslag. Osmaner med kristna slavar avbildade i en gravyr 1608 publicerad i Salomon Schweiggers redogörelse för en resa 1578, Wikipedia, Public Domain

Bild hemsida Slavmarknad i Algér 1684, Amsterdam historiska museum, Wikipedia, Public domain.

Musik: World Beat With Middle Eastern Vocals av Velimir Andreev, Soundblock Audio

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

När den etablerade skribenten Helga Johansson, senare Moa Martinson, mötte den 14 år yngre poeten Harry Martinson 1927 uppstod ett ömsesidigt intresse som utvecklades till ett stormigt äktenskap. De arbetade nära varandra och skulle skriva flera av den svenska litteraturens klassiker under äktenskapet.

De hade en gemensam historia präglad av fattigdom, lidande och konstnärlig strävan. Poeten Harry var skör och lungsiktig, men kom att utvecklas till en författare i den etablerade Moas närhet. Något som manliga författarkollegor och litteraturvetare senare förtigit eller förnekat.

I detta avsnitt av podden Historia.nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Ebba Witt-Brattström, professor i litteraturhistoria och aktuell med boken Vi drabbade samman med våra ödens hela bredd.

Moa och Harry Martinsons vägar korsades år 1927. De gifte sig kort därefter och började en gemensam resa, både som ett par och som författare. Under deras äktenskap, som varade från 1929 till 1941, skrev de totalt nitton böcker. De var bägge två komplexa personer som inte var lätta att leva med. Deras gemensamma verk speglar deras liv och erfarenheter, men också den djupa förståelse och respekt de hade för varandra.

Moa Martinson, född som Helga Maria Swartz, är känd för sin skarpa penna och sitt starka engagemang för kvinnors rättigheter. Hon föddes i en fattig familj och tillbringade största delen av sin barndom i fattigdom och osäkerhet. Trots detta lyckades hon bli en av de mest framstående proletärförfattarna under 1920- och 30-talen. Hennes verk, som "Mor gifter sig" och "Kungens rosor", ger en gripande skildring av arbetarklassens liv och kamp.

Harry Martinson förlorade båda sina föräldrar i unga år och tvingades till ett liv som sjöman och luffare. Hans erfarenheter från dessa år, liksom hans djupa kärlek till naturen och rymden, återspeglas i hans poesi och prosa. Han är mest känd för sina verk "Nässlorna blomma" och "Aniara", det senare är en dystopisk skildring av en resa genom rymden.

Efter deras skilsmässa fortsatte Moa och Harry att föra en litterär dialog med varandra. De refererade till varandra i sina verk och fortsatte att utveckla sina egna författarprofiler. Denna dialog fortsatte fram till deras död, vilket visar den djupa kopplingen mellan dem.

Trots deras gemensamma historia har de ofta behandlats separat i litteraturhistorien. Moa har blivit känd som en företrädare för folklitteraturen, medan Harry har hyllats som en mästare inom höglitteraturen.

Bild: Harry och Moa i sin trädgård 1934, Kungliga Biblioteket, Public Domain.

Lyssna också på Edith Södergran: modernitetens banbrytare i revolutionens skugga

Musik: Livet i Finnskogarna av Calle Jularbo med Ivar Lindberg och Oscar Lundin, Internet Archive, Public Domain.