Vipeholms sjukhus i Lund var en institution dit personer fördes, som med tidens språkbruk kallades “sinnesslöa”. De fick diagnoser som “imbecill”, “debil” eller “idiot” och klassades som ”obildbara”.
Idag skulle vi säga att de människor som var intagna på Vipeholm hade en “intellektuell funktionsnedsättning” eller hade diagnoser som epilepsi och autism. Men då, på 1930- till 1960-talen, var samhällets syn en helt annan. De intagna skulle helt enkelt hindras från att vara en del samhället, och samhället skulle “skyddas” ifrån dem.
Institutionen Vipeholm öppnade 1935 och hit kom män, kvinnor och barn från hela Sverige som var instängda i könsuppdelade avdelningar. Tristessen var enorm och anläggningen blev snart överfull.
Som en del av verksamheten på Vipeholm bedrevs även vetenskapliga tandvårdsexperiment, där de intagna fick äta stora mängder godis för att läkarna skulle se vad socker gör med tänderna. På grund av undersökningen började människors tänder ramla ut. Lidandet var enormt.
I avsnittet berättar Kulturens intendent Mats Engström och verksamhetsansvarig Mattias Larsson, båda verksamma vid Livets museum i Lund om den utställning om Vipeholm som finns på museet.
I programmet medverkar även Lunds stadshistoriker Peter K Andersson och Kulturens kommunikatör Johan Romin.