I det här avsnittet pratar jag om hur lätt det är att tappa bort sig själv i jakten på att bli “den bästa versionen av sig själv”. Jag berättar om när självhjälp blev en prestation, om skammen som satt kvar trots all förståelse – och om den där stilla längtan efter att bara få vara människa.
Det är ett avsnitt om utmattning, insikter, och saknaden efter den man var innan allt skulle förklaras. Men också om att hitta en ny sorts närvaro – en där man inte längre behöver vara perfekt, bara ärlig.
Du som lyssnar: du är inte ett projekt. Du är en människa. Och du räcker
Senaste avsnitt
00:00
-00:00