Livet händer – och jag hänger med

I det här avsnittet släpper jag kontrollen (litegrann) och pratar om hur livet inte blev som jag tänkt mig – men ändå blev ganska fint.

Om att våga ta emot istället för att alltid vara den som ger, om skratt framför kylskåp, oförklarlig glädje och att sjunga “Like a prayer” med skräckfilmsröst.
Det handlar om att växa upp, växa in i sig själv, och hitta trygghet i det oväntade.
För ibland räcker det inte att bara överleva – man måste få leva också.