Je t‘aime, amour, quand j‘entends la voix

Ett morgondimmigt avsnitt av MAMMAKLAUSULEN där jag varit ensam på Gröna Lund och läst Aristoteles och mamma planerar sin Köpenhamnsresa för tjugoandra eller tjugoförsta året i rad, vi dividerar om huruvida jag hinner jobba med William Spetz eller inte och vilket papper jag ska skriva ut våra Jakob Hellman-biljetter på! Dessutom stort Så mycket bättre-special, är Peter Jöback ödmjuk eller oskön? Året vi minns är 2009 och jag drar åter igen upp historien om Emma Peters, man kan nästan tro att jag inte har förlåtit henne? Mamma minns när hon besökte coffee shops i Amsterdam och jag minns hur jag åkte fast i München! VILKA JÄVLA TIDER!