Vi satt där på tunnelbanan in mot stan. Jag beskrev hur jag som barn, kanske sex eller sju år gammal, låg i snön under vintern. Jag minns fortfarande känslan när kylan letade sig in genom min lilla vinteroverall, för att möta min rygg och liksom smyga sig genom mig medan jag vilade ögonen i en mörk vinter himmel , ett magiskt valv dekorerat med små stjärnor… långt där uppe. Leif lutade sig fram: "Vad kände du?" Jag svarade: "Det var skönt… som om jag skulle dö." Jag visste att han visste precis, den där känslan av total frid, en mörkt lugn bortom stjärnor, 80-tals vintrar och livet själv. Som vanligt minns jag inte hans exakta ord, men jag vet att han förstod det enkla i livet — men också det otroligt komplicerade. Lite som den stjärnklara himlen i december 1980, eller kanske -79… Cykler av liv, död, magi och konst.
Vilken ära att få prata med dig, fotografen och skådespelaren Leif "Dodo" Claesson. Tack för att jag fick dra ut dig ur din trädgård och komma till mig, MissLYX Podden, för att berätta och dela med dig av ditt liv och främst konst. Tack för att du svarade på mina mejl – från "hon från poesifestivalen, du vet" – och tack för att jag fick känna den där känslan av att vi verkligen var här, tillsammans. Det är inte ofta jag säger sånt här, men… förutom Nan Goldin är Leif Claesson en av mina absoluta favoritfotografer. Ni känner mig. Visst älskar jag nakna människor i naturen, men Leif har, med sin otroliga blick, lagt till ett lager som verkligen tål att bevittnas: humor och värme genomsyrar hans arbete.
Hoppa in på hans hemsida: - http://www.leifclaesson.com/about-me
Som vanligt, om detta berör dig, skriv till mig, kommentera, lajka eller gör va fan du vill. MissLYX Podden finns på Instagram också, vi kanske ses där https://www.instagram.com/misslyxpodden/
Foto Jannica Honey
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.