Jimmy Scott - mannen med en ängels röst, tvåfaldigt kastrerad. Moms Mabley - först med offentliga skämt om rasism och homosexualitet.

Little Jimmy Scott, mannen med kvinnorösten. Moms Mabley, lesbisk komedienne. Med Nour El Refai och Renée Baker. Del 5 av 5 av Birgitta Tollan.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Den afroamerikanske sångaren Jimmy Scott föds 1925 i Cleveland, Ohio och dör 2014 i Las Vegas, Nevada. Hans karriär spänner över 65 år med ett långt avbrott. Han ger ut ett stort antal skivor i flera genrer.

Scotts extraordinära frasering och romantiska sånguttryck gör honom till Billie Holidays, Ray Charles', Dinah Washingtons och Nancy Wilsons favoritsångare. Jimmy Scott samarbetar under sitt liv med stora jazzmusiker som Charlie Parker, Sarah Waughan, Lester Young, Charles Mingus, Quincy Jones och Wynton Marsalis.

Jimmy Scotts röst ligger i ett högt och androgynt läge. En ängels röst. Den överskrider genus- och åldersgränser och genomtränger lyssnaren med ren smärta. Men skönheten i Jimmy Scotts röst är en naturens nyck.

Vinden vänder första gången då Jimmy Scott och två av hans bröder får diagnosen Kallmanns syndrom, vilket leder till utebliven pubertet. ”Mina testiklar vandrade aldrig ner. Min penis förblev liten. Min röst kom aldrig i målbrottet. Jag fick varken skägg eller pubeshår.” Det berättar Jimmy Scott i biografin Faith in Time – The Life of Jimmy Scott av David Ritz.

Jimmy Scott föds in i en syskonskara på tio i Cleveland, Ohio, och när han är 13 år förolyckas hans mamma av en rattfull bilförare.

I december 1949 spelar Jimmy Scott, med Lionel Hamptons Band, in den stora hiten Everybody's Somebody's Fool. Det är Hampton som döper honom till Little Jimmy Scott eftersom han är kort och spenslig. Scott blir dock inte krediterad med sitt namn på inspelningarna med Lionel Hampton. Samma sak händer några år senare då hans sång på Charlie Parkers Embraceable You krediterades sångerskan Chubby Newsome. Detta är en personlig och professionell kränkning och en katastrof för Jimmy Scott. Vinden vänder igen. Han berättar i biografin: "Under mitt vuxna liv har jag kallats freak, queer, liten flicka, gammal kärring och homo. Som sångare har jag kritiserats för att låta feminin och för att inte falla in i någon av kategorierna manlig/kvinnlig eller pop/jazz. För mig tog det ett helt liv att utveckla modet att fortsätta."

1963, på toppen av Jimmy Scotts karriär, tar Ray Charles honom under sina vingar och låter honom spela in den legendariska LP’n Falling in Love is Wonderful på sitt bolag Tangerine Records. Denna platta anser många vara en av de bästa jazzskivor som spelats in med en sångare. En person på skivbolaget Savoy, som spelat in honom tidigare, hävdar att Scott skrivit ”livstidskontrakt” med honom. Hela upplagan av skivan Falling in Love is Wonderful dras tillbaka efter bara några dagar. Jimmy Scotts karriär kastreras och hans änglaröst tystnar. Först 40 år senare ges skivan ut igen.

Under 30 år i tystnad bor Jimmy Scott i födelsestaden Cleveland i Ohio och försörjer sig som vaktmästare på sjukhus, som kontorist och som hissoperatör på ett hotell. Hans fans tror att han är död.

Vinden vänder igen 1991 då Jimmie Scott sjunger på en väns begravning och hans karriär får en renässans. Lou Reed engagerar honom för bakgrundssång på en platta och David Lynch låter honom sjunga i TV-serien Twin Peaks. Under 1990- och 2000-talen spelar Jimmy Scott in flera album och får prestigefyllda priser. Han gör covers på Nothing Compares 2 U (Prince), Jealous Guy (John Lennon), Almost Blue (Elvis Costello), och Sorry Seems To Be The Hardest Word (Elton John & Bernie Taupin). Han samarbetar även med Anthony & The Johnsons.

Jimmie Scott sjunger samma sång vid både Dwight Eisenhowers och Bill Clintons presidentinstallationer, nämligen Why Was I Born?

Afroamerikanskan Moms Mabley föds som Loretta Mary Aiken 1894 i North Carolina och dör 1975 i New York. Hon har 15 syskon. Pappan dör när hon är 11 och mamman när hon är 14. Då har Loretta blivit våldtagen två gånger; av en äldre svart man och av en lokal vit polis. Hon adopterar bort de två barn som blivit följden av övergreppen. Hon föder ytterligare fyra barn då hon tvingas gifta sig med en gammal man som hon avskyr.

Som 14-åring rymmer Loretta Mary Aiken till Cleveland, Ohio, och ansluter sig till den s k Chitlin' circuit, som är en benämning på de scener som afroamerikaner får lov att uppträda på under den öppna ras-segregationens tidevarv i USA. Namnet kommer från soul food-rätten Chitterlings som består av stuvade grisinälvor, och som serveras på dessa ställen. Andra artister verksamma här är t ex Count Basie, Sam Cooke, Ray Charles, Sammy Davis, JR, Duke Ellington, Ella Fitzgerald, The Jackson 5, Aretha Franklin, Jimi Hendrix, Billie Holiday, Lohn Lee Hooker, Lena Horne, Etta James, B. B. King, Patti LaBelle, Marvin Gaye, Little Richard, The Four Tops, The Miracles, Ike & Tina Turner, The Supremes, The Temptations och Muddy Waters.

Loretta Mary Aiken tar namnet Mabley efter en f d pojkvän. Hon säger: "Han hade tagit så mycket från mig så det minsta jag kunde göra var att ta hans namn". Senare lägger hon till namnet Moms eftersom hon blir ”mamma” till många unga artister/komiker på Chitlin' circuit. Som 27-åring kommer hon ut som lesbisk och blir därmed trefaldigt X-märk - som inte lämplig att upplevas för barn!

Under 1920- och 30-talen uppträder Moms Mabley i manskläder. Fr a när hon gör sina lesbiska standup-akter. Senare blir hennes scenpersonlighet en tandlös sjavig hemmafru iklädd sladdrig hatt. Allt för att framstå som en ofarlig och blid tant. Hon tar ut sina löständer för att likna sin egen mormor som hade varit slav.

1931 samarbetar Moms Mabley med den erkända afroamerikanska författaren, dramatikern och antropologen Zora Neale Hurston i pjäsen Fast and Furious: A Colored Revue in 37 Scenes. Moms spelar huvudrollen.

Moms Mabley anses ha varit en av de främsta kvinnorna på standup-scenen och tjänar under en period 10 000 $ i veckan på Apollo Theatre i Harlem, New York. Hon spelar in mer än 20 album från sina föreställningar. Inte sällan sjunger hon också. Hon uppträder i TV och i filmer, t ex The Emperor Jones med operasångaren och människorättsaktivisten Paul Robeson. 1962 gör hon sin debut i Carnegie Hall för en vit publik. På TV-bolaget CBS är hon "The Funniest Woman in the World – Den roligaste kvinnan i världen” och tar upp vassare ämnen än sina komikerkollegor; nämligen rasism, kvinnors rättigheter och homosexualitet. De TV-bolag där hon medverkar blir utsatta för stark kritik från patriotiska och ärkekonservativa grupper på grund av de progressiva budskapen i Mableys texter och sånger.

Vid 75 års ålder blir Moms Mabley den äldsta personen någonsin att få en hit på USA Top 40-listan. Det är med låten Abraham, Martin and John som handlar om Lincoln, Luther King Jr och Kennedy. Även Bobby Kennedy nämner hon i texten.

Ståuppkomikern och skådespelerskan Nour EL-Refai och musikern Renée Baker från Chicago medverkar i programmet.

Manus, regi och produktion: Birgitta Tollan.