Naturpodden: Sofia Hagsand presenterar fem norrländska ängsväxter

Att restaurera äng har blivit populärt i hela Sverige, från Skåne till Norrbotten. Sofia Hagsand är naturvårdsbiolog och jobbar med våra nordliga ängsmarker. Här ger hon exempel på fem ängsväxter i norr.

I norra Sverige finns det goda förutsättningar för att få fina ängsmarker. Visserligen är växtsäsongen kort och artrikedomen lägre än i de södra delarna av landet, men marken är ofta näringsfattig och det finns några riktiga guldkorn till växter som är betydligt ovanligare i söder.

En som jobbar med ängar i norr är Sofia Hagsand. Hon är naturvårdsbiolog och har inventerat ängmarker och de märkliga små ormbunksväxter som kallas låsbräken i både Norrbotten och Västerbotten. Idag arbetar hon som naturvårdskonsult åt kommuner, länsstyrelsen och privatpersoner i norr. Därför frågar vi henne om hon kan ge exempel på fem växter som utmärker ängarna i övre Norrland.

1. Ormrot

Ormrot är en art som försvunnit från Skåne och som minskat i landskap som Västergötland, Sörmland och Uppland, men i de norra delarna av landet är den vanlig samtidigt som den fortfarande är en bra signalart för värdefulla ängsmarker. Sofia lyfter dessutom fram en viktig aspekt av den biologiska mångfalden, nämligen hur olika arter är beroende av varandra:

– Dessutom är ormrot värdväxt för violett guldvinge som är en superhotad fjäril. Honorna lägger bara ägg på just den här växten, förklarar hon. Fjärilsarten är rödlistad som starkt hotad (EN) på grund av att ängsmarkerna minskat, trots att ormrot alltså är en relativt vanlig art norröver.

2. Låsbräknar

När Sofia inventerar ängar för kommuner och privatpersoner så vill hon gärna kunna hitta rödlistade arter, men i Norrbotten finns det inte så många. Samtidigt så finns det ett viktigt undantag, en grupp ovanliga ormbunkar – låsbräknar. I ängar i norr kan man hitta höst-, nord– och månlåsbräken som är rödlistade som nära hotade (NT) samt topp– och rutlåsbräken som är rödlistade som sårbara (VU). I podden går Sofia igenom låsbräknar som hon hittat, och inte hittat, i Norrbotten och Västerbottens län.

– Vi har väldigt mycket låsbräken i norra Sverige, vi har fler arter och vissa är vanligare i norr. Samtidigt är de riktigt bra signalarter som bara finns där det är riktigt jäkla fint, säger Sofia.

3. Prästkrage

En art som blir ett viktigt redskap när Sofia jobbar mot personer som inte är biologer är prästkrage. Den är inte bara vacker, det är också en bra indikator på fina ängsmarker. Enstaka plantor kan dyka upp nästan var som helst, men är det mycket prästkragar är det ett tecken på att det är ängsmark med många andra intressanta arter.

– Alltså jag bara älskar prästkragar, de är ju så vackra och alla människor uppskattar dem.

4. Ängsgentiana

En växtfamilj vars arter bara finns i de finaste ängarna är gentianaväxer, men det finns bara en art som förekommer i ängar i Norrbotten. Finns det ängsgentiana så visar det att ett område varit äng eller betesmark under lång tid.

– För mig är en art som ängsgentiana ännu mer spännande ängsväxt än låsbräknar för den är så extremt sällsynt och fältgentiana har vi överhuvudtaget inte. Sedan är den ju jättefin också, säger Sofia.

5. Liten blåklocka

I hela Sverige, och alltså även i Norrbotten, är liten blåklocka en bra signalart för ängsmarker. Den har visserligen inte jättehårda krav på sin livsmiljö, men kan samtidigt stå kvar under en längre tid av igenväxning. Det gör att den kan visa vägen till ytor som lämpar sig att restaurera till ängsmark, precis som prästkrage och även gullviva i södra Sverige.

– Den är supervacker, alla älskar den och finns det gott om den så är det ett tydligt tecken på att det är en spännande miljö, berättar Sofia.