Nakba #65 - Selim Mohammad Abu Kheraibi

- När jag var tio år, 1948, såg jag tre flygplan som flög på rad. Sedan delade de på sig. Jag sprang hem och berättade för min mormor vad jag sett. Innan jag hade hunnit avsluta min mening började de bomba. Min mamma kom bort i kaoset, så mormor och jag flydde på egen hand över bergen till Libanon. - Jag gick med i fatah 1969 (skrattar). Jag tycker inte om krig, men jag tycker om mitt land. Motstånd är fortfarande nödvändigt, eftersom vi vill ha tillbaka vårt land. Ge oss vårt land, så ska vi sluta slåss. Vi vill återvända till Palestina. Om inte jag får uppleva det, så mina barn. Om inte mina barn, så mina barnbarn. - When I was ten years old, in 1948, I saw three airplanes flying in a row. Then they split up. I ran home and told my grandmother what I had seen. Before I could even finish my sentence, the bombing started. My mother got separated from us in the chaos, so my grandmother and I fled on our own across the mountains to Lebanon. - I joined Fatah in 1969 (laughs). I don’t like war, but I love my country. Resistance is still necessary because we want our country back. Give us our country, and we will stop fighting. We want to return to Palestine. If I don’t live to see it, then my children will. If not my children, then my grandchildren.