17. Alma och det stora hittegodset

Alma är åtta år, och i morgon ska hon sjunga ensam på skolavslutningen i aulan, framför trehundra personer, med en mikrofon som väntar på henne som en lång blank fråga.

Modet har alltid suttit som en varm liten sten bakom bröstbenet. Men på vägen hem, mitt emellan cykelstället och stationen, skramlar det till inuti henne. Och sedan är stenen borta.

Alma har tappat modet.

Under den gamla järnvägsstationen står en mässingslucka på glänt, och innanför den väntar herr Fyndel, hittegodsmästaren med ögon som två gråa måndagsmorgnar.

Hit hittar allt som tappas förr eller senare: udda vantar, tappade humör, ord som lyft precis när någon skulle säga dem.

Men mod är det märkvärdigaste han hanterar, och det ligger sällan kvar.

För att hitta sitt eget måste Alma ge sig in i Glömskan, som äter minnen framifrån, och leta efter något som herr Fyndel själv tappade för femtio år sedan.

Men den som letar där inne glömmer lätt varför hon kom.

En saga om mod, om att det inte tar bort rädslan utan bara ställer sig bredvid och om att det största av allt inte går att bära i fickan.

Följ för nya sagor! 🥰

För lyssnare i alla åldrar.

Pappas Sagor: sagor för läggdags, en lugn stund eller långa bilresor.

Även detta avsnitt är inläst av min röstklon.

Vad tycks?