Vi människor är ofta snabba att fly undan våra känslor. Inte för att vi är lata eller rädda i största allmänhet – utan för att det finns goda skäl. De flesta av oss har tidigt fått lära oss att vissa känslor är farliga, fula eller oönskade. Ilska, skam, sorg, rädsla – alla de där känslorna som skaver i kroppen – har vi ofta fått höra att vi ska “tänka bort”, “rycka upp oss från” eller “släppa taget om”.
Men känslor försvinner inte bara för att vi ignorerar dem. De lagras i kroppen och letar efter en väg ut. När vi inte tillåter oss att känna, blir priset ofta högt: stress, oro, relationsproblem, sömnsvårigheter, smärta och en gnagande känsla av att vara frånkopplad från sig själv.
Att börja känna kan därför upplevas som både skrämmande och ovant. Men i själva verket är det en av de viktigaste nycklarna till läkning och inre trygghet. Om vi tillåter oss att känna så blir de en vägvisare till vårt genuina jag.
