När jag jobbar med projekt under längre perioder, och vissa av dom pågår i flera år, så tappar jag ibland gnistan och behöver göra något helt annat en stund, för att sen kunna hitta tillbaka och komma in i ett nytt flow.
Det är ofta vid dessa svackor som jag börjar experimentera och testar att blanda olika tekniker för att se vart gränserna går, för den fotografiska bilden och dess visningsrum.
I början av 2000-talet läste jag mycket manga, det är en japansk seriestil som jag blev mycket inspirerad av. Det var särskilt tecknarnas användande av raster som fick mig att själv vilja testa att lägga raster på mina analoga svartvita fotografier.
Jag valde därför ut en serie med porträtt som jag kopierade på barytpapper. Valet av papper gjorde att jag lätt kunde gnugga fast raster på dem, men jag kunde även teckna direkt på fotografiet med vitt och svart bläck för att lägga konturer och högdagrar på motivet.
För mig är det viktigt att inte fastna i en stil, utan att istället utveckla mitt bildspråk i takt med att jag själv och världen förändras. På så sätt kan jag bibehålla ett öppet förhållningssätt till världen.