20 - Hundra kameror

I detta avsnitt av I huvudet på en konstnär handlar det om relationen till kameror och om varför samlingen har vuxit sig så omfattande genom åren. Resan börjar med Ulf Rehnholms allra första kameran, en enkel Agfamatic från slutet av 1970-talet och fortsätter vidare genom barndomens familjealbum, amatörfotografin och upptäckten av fotografiets förmåga att frysa tiden.

Avsnittet rör sig vidare genom kamerans historia; från camera obscura och hålkameror till de tidigaste fotografiska processerna, Daguerres experiment och rullfilmens genombrott. Teknikens utveckling sätts i relation till det egna bildskapandet och hur olika kameratyper öppnat för nya sätt att se, arbeta och förstå fotografi.

Lyssnaren får följa hur mötet med systemkameran, mörkrumsarbete och undervisning i fotografi så småningom ledde till en kreativ stagnation och hur lomografin och den ryska LOMO-kameran blev en vändpunkt. Genom att släppa kontrollen och omfamna slump, rörelseoskärpa och enkla regler återvände nyfikenheten och leklusten till fotograferandet.

Avsnittet avslutas med reflektioner kring kameran som verktyg snarare än teknikpryl och om hur olika kamerors begränsningar och egenheter kan fungera som ingångar till nya perspektiv på världen. Ett personligt och historiskt förankrat avsnitt om seende, bildskapande och varför det ibland krävs många kameror för att fortsätta se klart.