25 - Minnen

I avsnitt 25 fördjupar sig Ulf Rehnholm i minnenas natur. Hur de formas, förändras och ibland förskjuts över tid. Utgångspunkten är bildserien Tider att minnas, inspirerad av ett märkligt barndomsminne från Årby 1973, då Sivert Lindholms offentliga verk Skulpturmiljö placerades i lekparken mellan husen. Ett minne som visade sig vara lika gåtfullt som platsen själv.

Genom fotografi, experimentella framkallningstekniker och ett ständigt ifrågasättande av det egna minnet, undersöker Ulf hur våra inre bilder både kan vara sanna och samtidigt djupt opålitliga. Med hjälp av Lomo‑kamerans särpräglade uttryck och oväntade kemiska processer skapar han bilder som speglar minnets oskärpa, dess kornighet och dess förmåga att förändras varje gång vi återkallar det.

Avsnittet rör sig mellan personliga berättelser och filosofiska perspektiv. John Locke, Daniel Schacter och Nietzsche vävs in i resonemang om identitet, perception och hur våra erfarenheter färgar allt vi minns. Vad är egentligen ett minne? Vilka spår lämnar vi efter oss? Och vad händer när våra minnen inte längre stämmer överens med verkligheten?

Ulf reflekterar också över barndomens särskilda kraft. Hur tidiga upplevelser formar vår självbild och hur avståndet i tid gör det möjligt att se samband som tidigare varit dolda. Genom konsten försöker han inte återskapa det förflutna, utan snarare förstå det, dela det och bjuda in fler röster till det kollektiva berättandet.

Tider att minnas blir därmed inte bara ett konstprojekt, utan en påminnelse om att våra historier blir rikare ju fler som berättar dem. Ett samhälle behöver många betraktare för att bli begripligt.