Utrikeskrönikan 8 november 2023
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Östersund, onsdag.
Häromveckan dog den tidigare kinesiska premiärministern Li Keqiang.
Ni vet, han som varje år de senaste tio åren stått i Folkets stora sal i Peking och läst upp Kinas ekonomiska mål.
Enligt kinesiska statliga medier dog Li Keqiang av en hjärtattack.
Han blev 68 år.
Dödsbeskedet kom plötsligt, Li hade nyligen pensionerat sig och försvunnit ur det politiska rampljuset.
Och hans död har, inte oväntat, lett till en uppsjö spekulationer, analyser och konspirationsteorier.
Det brukar bli så i kinesisk elitpolitik. Det slutna systemet och bristen på information göder ryktesspridning.
Och Li Keqiang har under sina år som premiärminister också varit en person som ofta fått bära manteln som någon typ av anti-Xi Jinping.
Absolut inte någon rebell, men en relativt pragmatisk, reformintresserad politiker. Marknadsvänlig, Västinspirerad. Både folklig och välutbildad.
Långt ifrån den dogmatiska parti- och maktvarelse som Xi Jinping ofta beskrivs som.
Så, när han nu gått bort är det inte konstigt att reaktionerna blivit starka och att vissa automatiskt ser hans död som en del i ett politiskt spel.
Och vem kan klandra skeptikerna.
Den kinesiska politiska historien saknar knappast brutala uppgörelser i den styrande eliten.
Mao Zedong själv, på 1970-talet, sägs ju ha undanhållit läkarnas cancerbesked till dåvarande premiärministern Zhou Enlai.
Men skepsisen i Kina är dubbeleggad.
Genom sig själv, känner man andra.
Och under mina i år i Peking har jag inte sällan märkt hur denna, ja, kalla det i viss mån cyniska världsbild, inte är begränsad till hur man ser på Kina.
Tron, till exempel, bland vissa, på att USA och CIA har ett finger med i nästan allt som pågår runtom i världen.
Övertygelsen hos somliga att västerländska medier såklart har en agenda, precis som de statliga kinesiska medierna har det.
Vi är alla lika goda kålsupare, är sensmoralen.
Från Kommunistpartiets sida brukar man ibland säga, som svar på kritik, att Väst minsann inte förstår Kina.
Men med tanke på det slutna politiska system de lever i, så undrar jag ofta hur väl Kommunistpartiet egentligen förstår det så kallade ”Väst”.
Och som trenden ser ut nu med växande konfliktytor mellan Kina och många av världens demokratier, så tror jag att möjligheterna för ömsesidig förståelse blir allt mindre.
Björn Djurberg, Kinakorrespondent
bjorn.djurberg@sverigesradio.se
Senaste avsnitt
En liten tjänst av I'm With Friends. Finns även på engelska.