42 km med Jesus, smurfarna & öl: Andreas Liljeheden, Bryssel

Utrikeskrönikan 20 juni. Bryssel.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Bryssel, torsdag.

Så här låter det när man i Belgien kombinerar en relativt ny trend med en tusenårig gammal tradition.

Att springa. Långt. Och dricka öl.

Löpartrenden har, sent omsider, kommit till Belgien. Några år efter Sverige som det är med de flesta trender.

För några år sedan kunde jag ibland vara ganska ensam ute i spåret men numera spelar det ingen roll vilken tid på dygnet jag ger mig ut på den vanliga rundan på det nedlagda tågspåret. Eller om det är rykande hetta eller spöregn. Det är alltid någon som är ute och springer.

Nya hypermoderna löparbutiker har också poppat upp runt om i Bryssel - ett tydligt tecken på att löpartrenden är här med besked.

Lika levande är den urgamla traditionen att dricka öl.

Belgiska munkar började brygga här för nästan 1000 år sedan och klosterölen är fortfarande några av de bästa och mest kända ölen. Det finns idag flera hundra bryggerier och över 1500 sorter. Så även om du skulle dricka en ny öl varje dag skulle det ta uppåt fyra år att testa alla.

2016 blev den belgiska ölkulturen klassad som kulturarv av Unesco.

Och samma år förenades den här urgamla öltraditionen med den nya löpartrenden. I Liège Beer Lovers Marathon.

Och häromdagen var det dags för nytt lopp, det fjärde i ordningen.

42 km löpning, i Liege med omnejd, där varje vätskestation serverade öl.

Och det var ingen vanlig svag lager skulle det visa sig, utan klassiska sorter, som nioprocentig trappist.

Varje ölmaraton har haft sitt specifika tema där deltagarna uppmanas klä ut sig. Det här året var det superhjältar. Där fanns så klart de klassiska stålmännen, Kapten Amerika och Batman. Men också smurfarna, Obelix med fullskalig bautasten liksom Jesus med törnekrona och kors. Alla har sina egna hjältar.

Själv sprang jag som min barndoms journalist-hjälte Tintin. Jag lånade ungarnas Milou som var vid min sida hela loppet runt. Även han blev lite på sniskan.

Det var en närmast unik upplevelse. Det är trots allt ganska ovanligt att polisen stoppar trafiken för att låta berusade människor med mantel raggla över vägen till nästa ölstation.

Och ölen, ja den slank ner. Lättare än jag hade trott. Men jag hoppade boudin noir, den belgiska motsvarigheten till svensk blodpudding i korvformat. Det är inte det du är mest sugen på efter att ha sprungit två mil samtidigt som du vet att du har två mil kvar. Likaså hoppade jag över pommes fritesen och köttbullen vid 40 km. Jag må ha bott i Belgien i tio år men där gick fortfarande min gräns.

Så det var på mat-tom men öl-fylld mage som Tintin tog sig i mål. På den överlägset sämsta tiden någonsin. Men med det största leendet på läpparna.

Andreas Liljeheden, EU-korrespondent
[email protected]