År 2019 är det dags för Finland att blicka framåt: Erika Gabrielsson, Helsingfors.

Utrikeskrönikan 8 januari 2019.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Helsingfors, tisdag.

År 2017 var året då Finland med pompa och ståt firade 100 år av självständighet. Det är knappast en överdrift att säga att man firade i dagarna 365.

Så slog klockan tolv på nyårsnatten och den 1.1.2018 inleddes året då det gått 100 år sedan inbördeskriget i Finland. Under 2018 uppmärksammades året 1918 på många tänkbara sätt. Festyran från 2017 förbyttes till ja, vadå? Hur ska man uppmärksamma ett krig som fortfarande inte har bearbetats helt och hållet, som man först nu börjar tala allt mer öppet om? Skammen och tystnaden har så länge dominerat.

Krig är fruktansvärt och att som ett land gå vidare efter ett inbördeskrig är svårt på ett alldeles speciellt sätt: de som nyss stridit mot varandra förväntas plötsligt leva vidare sida vid sida, i samma samhälle, men inte nödvändigtvis med samma rätt att framhålla sin version av det som hänt i under kriget.

I kriget 1918 i Finland stred finländare mot finländare, de så kallade vita mot de röda – de vita gick segrande ur kriget.

Föga överraskande var det länge, länge de vitas version av kriget som dominerade i Finland. Det är först nyligen som man på allvar, öppet har börjat tala om och bearbeta exempelvis de fruktansvärda fångläger där massor och åter massor av personer som sades ha stått på de rödas sida, dog – framför allt efter krigets slut.

Många menar att det är först nu som Finland är redo att öppet tala om den här skamfläcken i finländsk historia. Historieskrivningen har kritiserats för den ensidiga bild som har målats upp i skolorna till exempel. Därför var det välkommet att år 2018 uppmärksamma hur mycket som inte har uppmärksammats.

Många finländare har vuxit upp med historier som berör den egna släkten under inbördeskriget; ofta är historierna grymma och hemska och vittnar om exakt vilken sida släkten stod på. Fast ja, det fanns också släkter där man stod på olika sidor. Det har funnits knappt med utrymme för gråzoner; för förståelse för den andra sidan. Det har varit antingen eller. Och i alltför många familjer har tystnaden legat kompakt, det kan ha gått en generation eller två utan att man klarat av att bearbeta den egna släktens historia från 1918.

Kanske den generation som nu växer upp kommer att erbjudas ett annat perspektiv; en mer nyanserad bild som visar hur komplext ett krig är och hur farligt det är med ensidiga sanningar.

Så nu skriver vi 2019 - vad ska detta år föra med sig för Finlands del? I mitten av april hålls det riksdagsval. Lite senare under våren blir det Europaval och sen kommer det att bli dags för Finland att fatta ordförandeklubban för EU. Mycket står på agendan alltså. Det gemensamma för det som är aktuellt i Finland år 2019, är att det är frågor som för blickarna framåt och utåt. Det är det definitivt dags för, om ni frågar mig.

Erika Gabrielsson, Östersjökorrespondent
[email protected]