Artikelförfattaren är anonym, om att vara journalist i Mexiko: Paloma Vangpreecha, Bogotá

Utrikeskrönika 21 augusti 2019. Bogotá.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Bogotá. Onsdag.

”Det finns en historia från Matamoros i Tamaulipas som jag tycker sätter fingret på situationen för många journalister här i Mexiko” säger Jan-Albert Hootsen. Jan-Albert arbetar på en amerikansk organisation vars mål är att skydda journalister runt om i världen. Vi träffades för några dagar sen i Mexiko City. Historien Jan-Albert berättar är vanlig och handlar om tre telefonsamtal som äger rum inom en halvtimme.

Samtal 1. En reporter på den lokala tidningen tar emot ett samtal från en av de regionala kartellerna. De berättar att man inom en timme kommer att dumpa en mördad person vid ett specifikt gatuhörn i Matamoros. Man ringer bara för att informera reportern om att man inte får skriva eller publicera bilder från gatuhörnet.

Samtal 2. Ett par minuter senare får reportern ett nytt samtal. Denna gång ifrån ett rivaliserande gäng som säger att man har hört att det första gänget kommer att dumpa en kropp. Man är tydlig med att reportern bör gå dit ta bilder och skriva en artikel om det.

Samtal 3. Lite senare får reportern ett tredje samtal. Det är ifrån militären. Man uppger att man känner till vad som ska hända. Det är mycket viktigt att reportern inte skriver något förrän militären själv publicerat ett pressmeddelande om händelsen.

”Tänk om du var den journalisten, vad gör du? Du flyr, du sticker därifrån fort som fan för vad du än gör så kan du bli dödad” säger Jan-Albert Hootsen. Han säger att det stora problemet i Mexiko är att det är svårt att se var den organiserade brottsligheten slutar och var staten tar vid och rättslösheten för dom som drabbas av våldet är stor.

Några dagar senare träffar jag journalisten Martin Duran från Culiacán i Sinaloa. Han flydde från sin hemstad för två år sen. Martin berättar att läget förvärrades när Sinaloakartellens ledare Joaquin ”Chapo” Guzman greps 2016. Det innebar en splittring i Sinaloa-kartellen mellan Chapos söner och deras falang som kallades ”Los Chapitos” och den andra falangen som styrdes av Chapos tidigare kompanjon Damaso.

Martin säger att det utbröt ett utrotningskrig mellan ”Chapitos” och ”Damasos” som drabbade alla. Vem som helst kunde bli dödad. Det räckte att man råkade känna någon som hade anknytning till de olika falangerna.

Martin har som journalist alltid strävat efter att kunna förklara kriget mellan kartellerna. Men en publicering han gjorde 2016 upprörde den ena falangen. En av hans kollegor mördades och Martin tvingades fly till Mexiko City.

I dag är han försiktig med vad han rapporterar om. När vi ses har det precis skett fem mord på unga killar i Sinaloa. Deras kroppar har hittats runt om i staden. På deras bröstkorgar har man placerat små leksaksbilar. ”Vi vet vilka som ligger bakom men det är inget som vi kommer publicera” säger Martin.

Några dagar senare läser jag en artikel där man identifierat de ihjälskjutna killarna med leksaksbilar på bröstet. Enligt artikelförfattaren är det personer som varit kända för att ha rånat folk genom att stoppa deras bilar.

I slutet av artikeln ställer man sig frågan vad som händer när den organiserade brottsligheten agerar domare och rättvisa inte längre skipas.

Artikelförfattaren är anonym.

Paloma Vangpreecha, Bogotá
[email protected]