Att förstå det obegripliga: Cecilia Khavar, El Paso

Utrikeskrönikan 7 augusti 2019. USA.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

El Paso, Texas, onsdag morgon.

Jag ville verkligen inte skriva en krönika om det här. Jag ville verkligen inte bevaka en händelse som den här över huvud taget. Men jag visste förstås att det fanns en risk att jag skulle tvingas rapportera om en masskjutning under min sommar i USA, de här tragedierna som nästan blivit.. vardagliga. Så när det i slutet på juli kom rapporter om skottlossning på en matfestival som lockar barnfamiljer utanför San Jose i Kalifornien tänkte jag: okej. Nu hände det. En sexårig pojke, en 13-årig flicka bland de döda.

Jag visste inte då att jag bara någon vecka senare skulle stå vid ett hav av blommor, röda hjärtballonger, handskrivna lappar och 22 vita kors utanför en Walmart i El Paso, Texas. Och i Dayton, Ohio, nio dödade bara 13 timmar efter dådet här i El Paso.

Jag ville verkligen inte bevaka ännu en masskjutning, självklart för att jag inte ville att det skulle hända alls, men också – och här är man kanske lite cynisk som journalist – för att mönstret är så välbekant. Vi i media kommer till platsen, vi pratar med berörda, politikerna debatterar vapenlagar och som nu även det rasistiska hatmotivet man tror ligger bakom dådet här.

Man står vid ett blomhav och ska försöka hjälpa lyssnarna förstå, man ska själv försöka förstå. Man ska få publiken där hemma att se den här händelsen för allt den är i sin egen unika hemskhet. Men hur förstår man? Hur förstår man en två-månaders bebis som förlorar båda sina unga föräldrar när de försöker skydda sitt barn? Hur tar man in 22 vita kors med namnen skrivna i sirliga bokstäver?

Jag går runt och pratar med de som bor här, flera av dem säger att de går till den där mataffären varje dag, att det kunde varit de. De säger att de inte förstår varför gärningsmannen kom till deras lugna stad med sånt hat mot dem, mot deras sätt att leva, deras sätt att vara här i stan där 80 procent har latinamerikansk bakgrund. De förstår inte. Jag förstår inte hur man ska kunna förstå.

Mannen som misstänks för brotten utreds för terrorism och hatbrott, och nu utreds även skytten på matfestivalen i Kalifornien för terrorism. El Paso-gärningsmannen hade valt ut Walmart, ett stenkast från mexikanska gränsen, hade rest tio timmar för att döda. Hur förstår man det?

Men så möter jag en ung man med bred rygg, stort skägg, baseballkeps och tatueringar i ansiktet som står för sig själv vid minnesplatsen och gråter. Jag går fram till honom och frågar hur han mår och han berättar att hans kompis är död och pekar på ett av korsen. Det är så fucked up säger han och fortsätter gråta medan jag tafatt klappar honom lite på axeln.

Och så träffar jag tillsammans med några andra journalister, Christoffer Grant på intensivvårdsavdelningen på ett sjukhus här. Han blev skjuten i ryggen men överlevde och såg hur en äldre kvinna bad för sitt liv med pepsiflaskor som skydd när gärningsmannen sköt henne.

Och jag inser att jag kanske inte behöver förstå, jag behöver bara lyssna.

Cecilia Khavar, El Paso, Texas
[email protected]