Att hitta ett hem: Caroline Salzinger, Berlin

Utrikeskrönikan torsdag 5 september

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Berlin, torsdag

Och vi har äntligen landat, familjen och jag, bara fem flyttkartonger är ouppackade, de står lite här och där i lägenheten, vi kryssar runt dem som vore de blindskär. Efter 42 uppackade lådor har ingen riktig tork att ta sig an dem. Nu när vi väl är här i vår fina lägenhet, och allt har löst sig, börjar vägen hit falla i glömska, tack och lov.

För livet för en bostadssökande i Berlin är så radikalt annorlunda jämfört med när familjen var här sist, för nio år sedan. Jag kanske förhärligar läget då, så här i efterhand, men det känns som att "uthyres"-vepor hängde lika tätt i innerstadslägenheternas fönster som gardiner. Man kom till Berlin, valde en billig lägenhet och flyttade in, just det där som i årtionden lockade konstnärer, författare och musiker till staden.

Sedan dess har hyrorna fördubblats, utan att berlinbornas löner har hängt med och den höga inflyttningen har lett till bostadsbrist. Så den här gången kändes lägenhetsletandet mest av allt som, ja det kändes som en skönhetstävling. För i brist på ett kösystem kan hyresvärdarna välja och vraka fritt och vi märkte snart att kreditprövning, inkomstintyg och referenser inte räcker, flera hyresvärdar frågade om de där tre barnen, hur gamla var de egentligen och spelade de något instrument.

En undrade om vi hade husdjur, och efter att vi erkänt hamstern existens hörde vi inget mer från dem. Allt det här var bara för att få komma på ett första besök och titta, och då hade vi ändå ett stort företag som Sveriges Radio i ryggen. De som inte har den lyxen har det förstås ännu tuffare.

Jag har hört om folk som förpliktigar sig att gå ut med hyresvärdens hund eller har som har dolt en pågående graviditet för att få en lägenhet, värst hittills är paret som fick nej på en lägenhet för att kvinnan tjänade mer än mannen, ägaren till huset tyckte att det var alldeles för okonventionellt att inte följa traditionella könsroller.

Då känns det ändå som ett sundhetstecken att det slogs upp som en nyhet i tidningarna när två kvinnor försökte hyra ut en tältplats på sin balkong för 2700 kronor i månaden.

Fyra av fem berlinare bor i hyresrätter, så det allt tuffare klimatet på hyresmarknaden har politisk sprängkraft. I april demonstrerade 10.000-tals berlinbor mot bostadssituationen, lagstiftning för att införa ett hyreshöjningstak är på gång och de mest radikala vill att staden tvångsinslöser hyreshus från storkoncerner, med hänvisning till grundlagens formulering om rätt till överkomligt boende.

Men på sikt kanske det också är en fråga om Berlins själ, vilken sorts stad Berlin ska vara och om det som gjort staden olik alla andra västeuropeiska huvudstäder riskerar att försvinna när hyresvärdar kan välja, vraka och förkasta hyresgäster för till och med om de inte följer traditionella inkomstmönster.

Caroline Salzinger, för P1-morgon i Berlin.
[email protected]