Äventyr i Tintins fotspår: Ekots Andreas Liljeheden, Bryssel.

Utrikeskrönikan den 15 januari 2019. Bryssel.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Bryssel tisdag,

För några dagar sedan uppmärksammades 90-årsdagen för en av den här stadens största ikoner - seriefiguren Tintin.

Jag är själv uppvuxen med Tintin och som läsare är Bryssel en helt fantastiskt stad där man kan gå omkring och upptäcka alla platser som på ett eller annat sätt finns med i böckerna.

Som Tintins bostad i antikkvarteret Les Marolles som ligger nära marknadsplatsen Jeu de Balle där Tintin köper en båtmodell till kapten Haddock i ”Enhörningens hemlighet”. Eller kungliga palatset och parken utanför som båda är med i ”Kung Ottokars spira”.

Det är bara några exempel. För några år sedan kom en kompis som är stor Tintinfantast på besök.

Vi spenderade då flera dagar med att traska omkring i Bryssel med omnejd för att besöka olika Tintinplatser.

Jag hade förberett en utmaning. Kompisen skulle svara på frågor om Tintin och utföra olika uppdrag, som att köpa en båtmodell på loppmarknaden för max fem euro.

En uppgift var att rita av gerillaledaren general Alcazar som Tintin själv tecknar av när han försöker lämna tillbaka generalens plånbok på ett hotell i albumet ”Koks i lasten”.

Min kompis är grym på att teckna och kunde på frihand i stort sett rita en identisk bild av general Alcazar, precis likt den som Tintin själv ritade.

När vi en dag senare som av en händelse råkade gå förbi just Hotell Bristol, där generalen sagt att han bodde, fick min kompis verkligen gå i Tintins fotspår.

Uppgiften var att han skulle ta sin bild, där det framgick ganska tydligt att det var en tecknad figur, gå till hotellets reception och fråga efter personen på bilden. Och så klart: Utan att nämna att det var en tävling.

Kompisen tvekade. Men då han hade bud på full pott i utmaningen gick han till slut in.

Jag och sambon stod utanför och väntade, tänkte att han snabbt skulle komma ut igen efter lite pinsamma kommentarer och kanske ett vänligt skratt. De som jobbade där inne hade säkert koll på att deras hotellnamn figurerar i en Tintinbok.

Icke.

Det gick både en och två och fem minuter. Ingen kompis kom ut.

Tio minuter senare kom han till slut utrusande och sa: kom fort, vi måste dra, nu!

Receptionisten på hotell Bristol hade haft dålig koll på Tintin. Och verkade inte uppfatta att det var en tecknad figur på bilden.

– Bor han här? Varför vill du prata med den mannen? Har det hänt något?, frågade receptionisten.

– Jag vill bara prata med honom, jag tror han bor hör men jag vet inte vad han heter, försökte min kompis.

En andra receptionist tillkallades. Efter visst dividerande sa den ena till den andre:

– You know, maybe it's the Colombian.

Det fanns alltså en latinamerikan på Hotell Bristol just då. En man från Colombia som tydligen såg ut som en serietecknad gerillaledare från 70-talet.

När de frågade om de kunde ta en kopia på bilden och sätta upp i receptionen fick min kompis nog. Han ursäktade sig, tog bilden och skyndade ut.

Vad som hände med den colombianska generalliknande gästen vet jag tyvärr inte. Jag hoppas att han inte fick problem.

Men det jag vet är att 90-åringen Tintin fortfarande bjuder på skratt och äventyr.

Andreas Liljeheden, Bryssel.
[email protected]