Begravda av brun lera i Brumadinho: Johan Bergendorff, Brasilien

Utrikeskrönikan 12 april. Brasilien.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Brumadinho, fredag.

Här i Brasiliens motsvarighet till Bergslagen inträffade för tre månader sedan den värsta gruvdammskatastrofen i världen. 61-åriga Luiz de Castro minns det som igår, för han återupplever skräcken om och om igen. De byggde en stålkonstruktion åt Vale, världens näst största gruvföretag intill en 85 meter hög damm full med slamrester från järnmalmsgruvan intill.

Luiz hörde ett muller som från en av de jättelika schaktmaskinerna med tremetershjul och så började marken skaka. Den 40 år gamla dammväggen av torkat slamm hade lösts upp av regn och brast. En gigantisk rödbrun lervåg krossade allt i sin väg, en bro, vägar, hus och dränkte alla som inte hann undan. Sannolikt mer än 300 människor, men många har ännu inte kunnat grävas fram.

Det var som i en skräckfilm berättar Luiz. Han såg hur hans kollega svaldes av leran, själv sprang han upp för trätrappor det fortaste han kunde och så snart han nått sista trappsteget rasade den ihop. Stenar föll överallt omkring honom och krossade hans glasögon. Men en röst ropade, Luiz hitåt och på så sätt lyckades han ta sig i säkerhet innan han föll ihop av utmattning.

Han har mardrömmar varje natt och äter både sömntabletter och ångestdämpande medicin. Han har försökt att få psykologhjälp via Vale, men de har vägrat.

I Brasiliansk media har det framkommit att gruvbolaget visste att dammen riskerade att rämna. De hade till och med räknat på vad det skulle kosta i interna hemliga dokument, men då bara kalkylerat med hundra döda, inte tre gånger så många. Floden intill är förgiftad. Lokalbefolkningen kan inte längre odla sina åkrar eller fiska. På vårdcentralerna varnas för att komma nära slam eller dricka vatten i området. Många husdjur har dött oförklarligt, folk klagar på klåda och mystiska sår. I katastrofens kölvatten mår många väldigt illa psykiskt.

Det finns runt hundra liknande gruvdammar i Brasilien utan starka betongväggar, bara byggda av lera. Enligt regeringen måste de stängas eller byggas om inom tre år. Flera har nu klassats till varningsnivå tre, att de kan brista när som helst. Intill en av dem bor Luiz de Castros äldste son.

Det blir lätt nattsvart att möta så många som sörjer sina döda begravda under tonvis med slam. Men medan Luiz tårar rinner så smyger sonen Davi upp i sin pappas knä och lägger ömt en arm om hans nacke.

Efteråt när vi fikar frågar jag vad Davi drömmer om när han blir stor. Att bli fotbollsproffs som Messi svarar han som så många andra nioåringar. Själv tänker jag att med en sådan förmåga att se exakt vad någon i nöd behöver just då, så kanske han skulle satsa på ett vårdyrke istället?

Johan Bergendorff, global hälsokorrespondent.
[email protected]