Coronatempen fredagen den trettonde: Johan-Mathias Sommarström, Istanbul

Utrikeskrönika 13 mars 2020.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Istanbul, fredag.

Kan det bli mer ödesmättat? Fredag den trettonde och corona.

Jag har likt en sovande zombie tagit det lugnt när hela världen runtomkring mig drabbats av viruspanik.

Jag var i Iran när de fick sina första fall, såg hur apoteken sålde slut på munskydd och handsprit, hur folk stannade hemma från sina arbeten, höll barnen hemma från skolan.

Jaha, tänkte jag. De överdriver.

När jag kom hem fick jag för säkerhets skull sitta i karantän.

Fortfarande visslandes obekymrad.

Men när paniken sprider sig i samhället och när man inte läser eller hör om annat än det elaka viruset, ja – då kryper den in där, osäkerheten.

Host, host. Var inte hosta ett av symptomen?

Jag hostar visserligen för att jag satt kaffet i halsen, men ändå. Bäst att ta tempen.

36,7 grader som vanligt.

Har jag inte lite svårt att andas. Det har jag visserligen jämt eftersom jag är allergisk men ändå. Bäst att ta tempen.

36,8 grader. Hjälp, den stiger.

Är det inte så att jag fryser lite? Är det frossa?

Visserligen står balkongdörren öppen och svala vindar från Bosporen blåser in men ändå, bäst att ta tempen.

36,7 grader igen.

Det är nog ändå bäst att skaffa andningsmasker och handsprit. Sådant finns fortfarande att få tag på här. Tar en promenad till apoteket.

Många branta uppförsbackar. Svettas. Kan det vara feber? Bäst att ta tempen.

36,7 grader.

Hm, kanske ska köpa en ny febertermometer också. Den här kanske visar för låg temperatur.

Mitt sunda förnuft säger att riskerna är få för sådana i min ålder, om jag nu ska tänka helt egoistiskt, men sedan vill man ju inte sprida eventuell smitta heller.

Men i paniken som råder får sunt förnuft stå tillbaka, det är fullt blås mot oro som gäller.

Oron utnyttjas också av listiga affärsmän som säljer munskydd och handsprit till ockerpriser. Varenda komiker har väl också lagt till något om corona i sina repertoarer – tråkigt för dem bara att de inte kan uppträda med sina nyskrivna skämt – åtminstone inte inför publik.

Sociala medier-flödet fylls också av coronaoro med undantag för några självutnämnda komiker som tvångsmässigt hittar putslustiga skämt om viruset, och här tackar jag högre makter för att skämten med paralleller till ett ölmärke tycks ha upphört. Det blev lite tjatigt.

Det råder kris, domedagsstämning och vi behöver muntras upp.

Två romska gatumusikanter i gränsstaden Edirne sjunger om hur de hoppas att deras rivaler drabbas av viruset, att karantän inte ska hjälpa och att munskydd inte står att finna.

Klippet som jag la upp på en sociala medier-kanal häromdagen har setts av tiotusentals människor och enligt min analys tyder det på att folk behöver den lilla uppmuntran som går att få i tider av kris.

Nej, nu måste jag ta tempen igen. Nu får ni oroar er själva.

Hm, 36,8. Är på gång nu

Johan-Mathias Sommarström, Istanbul
[email protected]