De papperslösa ställer inte krav: Alice Petrén, migrationskorrespondent

Utrikeskrönika 1 oktober 2020.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Stockholm, torsdag morgon

De ligger utspillda på gräsmattan i en park, de två männen från Senegal. Den yngre i blå mjukisbyxor och grå T-shirt, den andra i träningskläder med fotbollslaget Paris Saint Germains loga på.
De heter Ahmet och Abdulai.

Det var för en dryg vecka sedan, som vi möttes i den lilla badorten Ventimiglia på Italienska rivieran alldeles på gränsen till Frankrike. Solen sken och folk satt i värmen på uteserveringarna. Ahmet och Abdulai vilade sig kanske inför kvällen. De skulle göra ett nytt försök att ta sig över till den franska sidan.

Coronapandemin har helt klart satt stopp för turisternas reslust. Att flyga genom Europa är verkligen att umgås med sig själv. Men flyktingar och migranter, som av olika skäl har bråttom med att förbättra sina liv, hejdas inte.

Ahmets och Abdulais ägodelar rymdes i var sin plastkasse bredvid på gräsmattan.
De berättade att de varit i Italien i fyra veckor och kom från Libyen, där det jobbat i flera år. Strider, utpressning och slavhandel gjorde att de inte stod ut längre utan betalade tusentals kronor för att komma därifrån. Från hela Nordafrika rör sig många just nu.

Ahmet och Abdulai är just precis de som EU-kommissionen och Ylva Johansson vill snabb-avvisa från Europa. Förmodligen har de inte behov av skydd i den andemening som flyktingkonventionen anger. De är inte förföljda. De är utsatta, men inte förföljda. Lyckas de däremot ta sig vidare är det fullt möjligt att de hittar jobb i Frankrike. De talar franska, något som förenklar starten.

I EU-kommissionär Ylva Johanssons tänkta modell för EU så skulle Ahmet och Abdulai ha lämnat fingeravtryck i något läger i Italien, hälsotestats, identifierats och säkerhetstestat inom fem dagar. Och sedan sannolikt skickats hem.
Men de kom i en liten båt till en strand. Där stod ingen polis. Italiensk polis vill inte prata med oss, påstår de.

Italien har i årtionden låtit icke-européer passera utan registrering.
För de finns något som glappar i modellerna – småindustri mellan Milano och Venedig och jordbruken i södra Italien har många hundratusen papperslösa som dagsverkare eller säsongsarbetare.

Europaparlamentet skriver i en rapport att européer är en krympande del av världens befolkning. Idag utgör vi 6,9 procent att jämföra med det dubbla år 1960, 13,5 procent. I slutet av 2000-talet är vi bara drygt 4 procent av hela världens befolkning på grund av låga födslotal. Och det handlar om ett åldrande gäng tack vare medicinska framgångar.

Verkligheten är att arbetsgivare runt om i EU vill ha billig och foglig arbetskraft. De papperslösa ställer inte krav. Detta krockar med väljarnas önskan att stoppa invandringen. Smugglarna vet att utnyttja situationen effektivt. De kan säga till icke-européer att arbeten väntar på er. De finns inte bara kring Medelhavet utan också runt om i Europa. Så oavsett taggtråd vid gränsen och patrullerande kustbevakning kommer hela tiden nya människor.

Det var helt tydligt i Ventimiglia.

Alice Petrén, migrationskorrespondent
[email protected]