Din eller min frihet? Marie Nilsson Boij, Paris

Utrikeskrönikan 24 maj 2021.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Paris, måndag.

– Nej, från och med nu är det mamma som bestämmer. JAG bestämmer.

Med min strängaste röst försökte jag återställa ordningen. Jag hade läst för mycket dansk ”lyssna på barnen”- pedagogik och tappat greppet. Min tvååring gick bärsärkagång hemma och jag kom aldrig längre än till altanen.

Effekten av min tvärvändning var emellertid noll. Det enda som hände var att tvååringen nu kunde verbalisera sitt maktutövande: ”Ja, tämmer.”

Hans frihet att få upptäcka livets alla nöjen – som att rita med gul spritpenna på alla köksluckorna – stod i bjärt kontrast till mitt vuxna behov av att hinna tvätta håret ibland och hitta alla sakerna.

Och nu vill jag tacka statsvetenskapliga institutionen vid Lunds universitet för den mest matnyttiga kursen av alla under min väldigt långa studieperiod: Den i politisk filosofi om människans fri- och rättigheter, som visat sig tillämplig i livets alla skeenden, på i stort sett varje konflikt jag stött på.

Framförallt minns jag avsnittet om positiv och negativ frihet. Frihet att kontra frihet från något. Fritt tolkat och översatt till vardagen handlar det alltså om, min frihet att köra min snabba motorbåt vart och hur jag vill i skärgården så att håret fladdrar så där härligt i vinden kontra din frihet från oljud, svallvågor och avgaser när du glider fram i din kajak på ett spegelblankt hav i solnedgången, i samma skärgård. Du fattar.

Allt handlar om detta.

Här i Frankrike bottnar snart sagt varje större samhällsdebatt just nu i olika typer av frihetskonflikter.

Ofta handlar det om den svåra avvägningen mellan att minska svängrummet för kriminella, eller grogrunden för terrorism och samtidigt värna de individuella fri- och rättigheterna för gemene man.

Nyligen stoppade till exempel Frankrikes motsvarighet till lagrådet ett mycket omdiskuterat lagförslag som vill öka tryggheten för poliser, genom att göra det olagligt att lägga ut namn och bild på poliser på nätet.

Två friheter står där mot varandra, kan man säga. Demonstrantens frihet att berätta om eventuellt polisvåld. Polismannens frihet från att bli uthängda på nätet.

Ett annat exempel är debatten om förbud av slöja på minderåriga. Senaten vill införa det för att bland annat skydda unga kvinnor från religiöst tvång. Men regeringen och nationalförsamlingen säger nej, med hänvisning till att sådant ska man vara fri att bestämma själv.

En annan fråga som återkommande diskuteras i det här landet är rätten/friheten att demonstrera. Vad är friheten att få uttrycka sina åsikter egentligen värd, när den missbrukas och medför stor skadegörelse, och enorma kostnader för skattebetalarna?

Var går den perfekta gränsen mellan din och min frihet när de krockar?

Det gäller verkligen att utmana sig själv och sina principer, om man ska komma någon vart här. Som i ett perfekt imperfekt äktenskap, ungefär. Eller som i en mor- barn relation. Där kärleken tvingar en att skärpa sig och göra sitt allra bästa för att förstå den andres perspektiv.

Men idag är det min födelsedag.

Då tämmer jag.

Marie Nilsson Boij, Paris
[email protected]