En längtan efter ljudet av vatten i rören: Björn Djurberg, Peking

Utrikeskrönika 6 november 2020

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Peking, fredag.

Det blir allt kallare på mitt kontor.

När jag skriver manuset till den här krönikan har jag långkalsonger, dubbla fliströjor och avklippta fingervantar på mig.

För även om temperaturen sjunker utomhus så har vintern inte officiellt börjat ännu.

I alla fall inte enligt Pekings myndigheter, som varje år slår på inomhusvärmen först i mitten av november.

Så det är bara att bita ihop, även om jag de senaste dagarna hört ljudet av min räddning.

Vatten som rinner genom rören på mina element.

Det är det lokala vaktmästeriet testar maskineriet. Ett tecken på att snart kommer värmen.

Och så här är läget i hela norra Kina. En väntan på att vintern officiellt ska börja.

Men alternativet, att bo i södra Kina, är värre.

Där finns ingen central inomhusvärme.

Den absolut kallaste vintern jag genomlevt var för några år sedan i staden Kunming i den sydliga Yunnanprovinsen.

Kunming ligger på två tusen meters höjd och kallas ofta för ”den eviga vårens stad” för sin stabila temperatur omkring 20 grader.

Men, en köldknäpp i februari förde med sig minusgrader och ovanligt snöfall och om nätterna gjorde vi vad vi kunde med ett bärbart litet el-element och en värmemadrass.

På dagarna var det bästa man kunde göra att gå utomhus. Kinesiska lägenheter är ofta enkla betongboxar som fullkomligt suger värme och tunna englasfönster gör inte saken bättre.

En natt frös vattenledningarna och sprack, för arkitekten hade dragit ledningarna utanpå byggnaden.

Om det finns centralvärme inomhus eller inte beror på om du bor norr eller söder om Huaifloden och Qingling-bergen. Den uråldriga gränsen mellan södra och norra Kina.

Beslutet togs på 1950-talet i planekonomins anda.

I framtiden däremot kommer gränsen antagligen snarare gå mellan fattig och rik.

Bostadsområden som byggs idag kan välja att själv installera till exempel golvvärme oavsett var i Kina lägenheten byggs.

Och som så mycket annat har coronapandemin även påverkat inomhusvärmen.

I våras förlängde myndigheterna i flera städer, däribland Peking, värmen inomhus för att folk skulle vara lite varmare och kanske bli lite friskare.

Och nu i höst har grannstäder till Peking knäppt på elementen i förtid av samma anledning.

Men här i Peking är det fortfarande 15 november som gäller.

Så, jag väntar tålmodigt, inbäddad som jag är i dubbla fliströjor, och lyssnar med längtan efter ljudet av vatten i rören.

Björn Djurberg, Peking
[email protected]