En liten blå Niveaburk: Marie-Louise Kristola, klimatkorrespondent

Utrikeskrönika 25 maj 2021.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ännu en dag i Stockholm, tisdag.

"Vi kan sakna mycket som är oss kärt under pandemin, men vi saknar inte bilarnas luftföroreningar, eller bullret från trafiken. När vi slår upp våra fönster kan vi andas renare luft och vi ser hur naturen reparerar sig själv."

Så sa sa EU-kommissionens ordförande Ursula Von der Leyen i ett tal för ganska precis ett år sedan och fortsatte: nu får vi inte falla tillbaka i gamla, förorenande vanor. Nu ska vi använda krisen till att bygga en bättre planet för våra barn."

Om alla miljarder euro i de olika stödpaketen satsas på fossilfria lösningar, elbilar, solenergi, grön vätgas och sånt, så kan vi slå flera flugor i en smäll. Stärka ekonomin, bygga bort det gamla fossila och fortsätta att andas frisk luft.
"Bounce back better" sa von der Leyen, som en grön, glad gummiboll. Det sa inte hon, men så tänkte jag.

Sedan dess har det kommit flera rapporter som visar att den där gummibollen verkar studsa litet hur som helst och inte alltid så grönt.
Världen verkar missa chansen att göra världsekonomin grönare konstaterade FN i mars då bara en knapp femtedel av coronastödpengarna dittills visat sig vara gröna. Ska det bli tal någon grön tillbakastuds då krävs helt andra prioriteringar i kommande krispaket, sa FN.

Nyligen presenterades de svenska utsläppssiffrorna för pandemiåret. Som väntat hade de gått ner ganska mycket, nästan 7 % då industri, transporter gått på lågvarv. Men ett undantag, de tunga vägtransporterna. Fler långtradare och lastbilar har tydligen susat land och rike runt då vi handlat på nätet som aldrig förr.

Jag scannade av året som gått i mitt minne sedan Ursula ville få oss att drömma om att kunna fortsätta slå upp fönstren mot friskare luft.

Jag tänkte på det tyska porslinet och matberedaren jag beställde när vi var fyra vuxna som jobbade hemma. Medicinerna och den lilla mätaren för att kolla syrehalten i blodet som skickades från apoteket, den snygga brödburken och trenchcoaten från Frankrike - jamen jag har ju faktiskt haft min gamla i femton år...

Men det hann också bli en livsfarlig locktång som ingen vågat använda hittills, och nu senast en blå Niveaburk, ja men den var ju slut på både Apoteket och Konsum. Och det här var ju familjestorleken.

Fast där nånstans gick nog min gräns. Nu kan jag inte bli kvitt den här bilden av en lastbil som snart kommer körande, i värsta fall väldigt tom, förutom en liten blå Niveaburk.

Marie-Louise Kristola, klimatkorrespondent
[email protected]