En söndagscyklist i Paris: Margareta Svensson, Paris

Utrikeskrönika den 9 september 2019. Paris.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Paris måndag.

Igår blev det äntligen av – jag debuterade som cyklist i Paris. Det var på tiden; cykeln har stått i förrådet i tre år nu, men tack vare en svensk vän på besök så blev cykeln pumpad och därför finns det inte längre några ursäkter.

Att cykla i Paris en söndag är att föredra för då är det bara hälften så mycket bilar på gatorna som under en vardag. Och även om jag visste att det finns cykelvägar i centrala stan så visste jag inte att det numera finns sju kilometer cykelvägar, delvis i buss- och taxifilerna vilket tvingar de fordonen att ta hänsyn. Min oro för Paristrafiken var överdriven. Åtminstone på en söndag.

Sa jag att jag cyklade påklädd förresten?
Det behövs kanske ett förtydligande eftersom min cykeldebut skedde samma dag som den franska nudiststiftelsen ordnade en nakenmanifestation på cykel för klimatet.

Jag cyklade åt motsatt håll och mötte demonstranterna, de var bara ett tjugotal och i varierande stadier av nakenhet, vissa fullt påklädda, andra helt nakna.

”Det är för varmt” ropade de, vilket var lite ironiskt, eftersom det var småkyligt i luften och jag var glad för mina jeans och min långärmade tröja. Men det handlade förstås om den större bilden och numera talar nästan alla talar om klimatet, även här.
Det gör även Paris borgmästare Anne Hidalgo, hon har enträget fortsatt att se till att alltfler cykelbanor ställs i ordning. Föroreningarna är ett verkligt problem här – särskilt under de allra varmaste dagarna - då lägger sig växthusgaserna som ett lock över stan.

Idag är det bara fem procent av Parisborna som cyklar regelbundet. Borgmästarens förebild är Köpenhamn – där är siffran 23 procent. Många kör bil korta sträckor och om fler kan förmås att cykla istället, så skulle luften förbättras avsevärt. Därför kan Parisborna ansöka från kommunen om subventioner för att köpa elcykel.

Min cykeltur gick bland annat längs med Seine där jag fick kryssa mellan söndagslediga flanörer och barn på vingliga cyklar. Då hann jag lägga märke till den mix av människor som bor här. Som mannen som gick långsamt emot strömmen, helt klädd i vitt med turban och halsband av vita kulor eller mannen iklädd bara shorts och med hår överallt utom på huvudet som tränade styrketräning på kajen, som starke Adolf.

Att se staden från en cykel var trevligare än väntat och avstånden är faktiskt inte är så stora.
Ja ni hör, jag är en nyfrälst söndagscyklist.

Margareta Svensson, Paris
[email protected]