Ett fint kravallstaket i Haparanda/Torneå: Lubna El-Shanti, Östersjökorrespondent

Utrikeskrönika 15 december 2020.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Jag står på gränsen mellan Finland och Sverige, nästan längst ut på Viktoriatorget i Torneå. På andra sidan syns Systembolag, Coop och Ikea, bakom mig i Torneå, finns köpcentret Rajalla, som betyder just på gränsen.

Igår installerade två montörer från Haparanda kommun en sittbänk med en hjärtformad järnkrans runt sig och hundratals små lampor.

"Här kan man två sitta två på varsin sida av gränsen”, sa montörerna.

Fast gränsen är mer av symbolisk betydelse. De som bor här är vana att röra sig fritt mellan städerna. Några Haparandabor jag pratade med berättade att de ofta kommer hit för att köpa finskt bröd, finsk korv, ibland billigare fisk, en del kommer över för att tanka sin dieselbil billigare, hälsa på släkt och vänner och sen åka tillbaka.

Torneåborna å sin sida besöker Haparanda för att handla snus i gränsbutikerna, köpa billigare öl, låna svenska böcker på biblioteket.

Det är två tvillingstäder, sammanvuxna, som delar på allt från räddningstjänst, fjärrvärme, reningsverk, museum.

Det finns till och med en golfbana med 18 hål, där 11 av hålen finns i Sverige, medan 7 i Finland.

På golfbanans hemsida står det att man tack vare tidsskillnaden på en timme mellan Sverige och Finland kan slå världens längsta Hole in One.

Men bredvid gränshjärtat, sittbänken, står det ett kravallstaket. Det har stått här sedan mitten på mars.

När Finland stängde sina gränser då, fick svenskar inte komma hit. Då stod vänner och släktingar på varsin sida av staketet och jag har även hört några gränsbor kasta över saker till varandra, bullar, små presenter.

Så småningom anpassades regelverket, svenskar som hade skäl, jobb, fastighet eller familj i Finland fick komma till Torneå. I september fick alla i regionen röra sig någorlunda fritt över gränsen.

Men staketet är kvar. Haparandabor måste fortfarande visa legitimation och försäkra gränsvakterna om att de verkligen bor i området.

En del är upprörda över det, över att de särbehandlas, eller över att de som bor utanför gränskommunerna inte får komma över. En tyckte det var märkligt att gränsvakterna kollade leg men inte om man var smittade med coronaviruset.

Men montörerna som gjorde i ordning den där sittbänken hjärtat, vid gränsen, sa att de inte brydde sig så mycket längre.

– Det är ju inget vi kan göra åt men kanske blir staketet nu lite finare sa en av dem medan han tände de små lamporna runt.

Lubna El-Shanti, Haparanda/Torneå
[email protected]