Ett riktigt kamikaze-projekt: Andreas Liljeheden, Bryssel

Utrikeskrönikan 27 januari 2021.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Bryssel, onsdag.

”Det där låter som ett riktigt kamikaze-projekt”.´Det fick jag höra från en kollega förra veckan under ett av mina dagliga morgonsamtal med hemmaredaktionen i Stockholm. Projektet hon pratade om var inte EU-samarbetet. Utan en kurs, jag var på väg att skriva in mig på. Vad var det för kurs tänker ni kanske, som min kollega liknade vid ett japanskt självmordsuppdrag. Jo, det var det här: Achtentachtig prachtige grachten.

Så låter det när Joost Hermans, en vän till en vän, säger – 88 vackra kanaler på nederländska. Det är det språket som jag nu har planer på att lära mig. Det var det där speciella che-ljudet som kollegan tyckte var ett riktigt kamikaze-projekt att lära sig. Och ja, efter att tittat runt på nederländska tungvrickarfraser på nätet, är jag kanske lite benägen att hålla med henne. Ta bara det här ordet: Scheveningen. Scheveningen.

Ja, som ni hör har jag en del att jobba på. Men det där är också ett erkänt svårt ord. Det är namnet på ett samhälle vid den nederländska kusten utanför Haag. Det sägs att man spårade tyska spioner under andra världskriget genom att be dem säga det ortsnamnet, eftersom inga tyskar kunde säga det på rätt sätt. En annan, underbar fras som jag hittade på nätet var den här: Gooi geen groene groenten in de grote gracht – släng inte gröna grönsaker i den stora kanalen.

Det kanske inte är en mening som jag har jättestor användning av här i Bryssel, särskilt inte med tanke på att den stora centrala kanalen som fanns här en gång i tiden grävdes igen på 1800-talet då det var en sanitär smittohärd eftersom avfall dumpades rätt ut där. Och bortsett från det där jobbiga che-ljudet är det ändå med ganska gott mod jag snart börjar den kursen. Och det är på tiden. När jag flyttade hit tänkte jag, i ett infall av hybris, att jag ganska snabbt skulle lära mig franska och kanske efter ett eller två år, också lära mig nederländska, som ju trots allt är det andra stora officiella språket här i Belgien. Men det var som sagt hybris. Franskan tog mycket längre tid än väntat och jobb följt av familj kom emellan.
Men nu, typ 12 år senare, är tärningen äntligen kastad.

Och vem vet, när kursen är klar till sommaren, kanske jag kan, om Coronaläget tillåter, åka ut till det som kallas Brussels beach, sandplätten som de brukar bygga upp i stans industriområde och där det faktiskt fortfarande finns en kanal. Hittar jag bara någon som går omkring med en gurka i handen eller annan grön grönsak kanske jag rent av får användningen för den där frasen trots allt. Gooi geen groene groenten in de grote gracht.

Andreas Liljeheden, Bryssel
[email protected]