Förbjudet oftast roligast: Filip Kotsambouikidis, Sofia

Utrikeskrönika 5 februari 2021.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Sofia, fredag.

Hotellrestaurangen var helt tom, så när som på ett sällskap. Men att den överhuvudtaget var öppen var en positiv överraskning, eftersom alla krogar här i Bulgarien egentligen måste hålla stängt på grund av pandemin.

Det andra sällskapet, bestående av åtta personer, var betydligt mer välklätt än jag, noterade jag direkt. De hade klänning eller kostym, medan jag hade min rutinmässiga, eh, korrekostym, det vill säga grön fleecetröja och sneakers. Det visade jag snart att jag var nionde hjulet på ett litet bröllopsfirande.

Många hade kanske uppfattat det som lite deppigt med en så liten bröllopsmiddag på en så tom restaurang mitt i en pandemi men det tycktes inte störa det här sällskapet i alla fall, de skrattade, åt och drack, höll tal, och samlades till slut runt pianot i baren för allsång.

Om hotellet hade nåt slags undantag att hålla öppet, eller om man tänjde lite på reglementet vet jag inte. Jag frågade inte och mig gjorde det detsamma, jag var bara glad att ha nånstans att sitta och äta bakom de vita gardinerna som hindrade insyn från gatan.

Frustrationen är stor bland krogägare i Bulgarien, och i alla länder egentligen, över uteblivna inkomster och avsaknaden av ersättningar från regeringarna som beslutat om restriktionerna. Och vissa kan inte låta bli att fuska lite. Här i Sofia märkte jag snabbt att det inte bara var den där hotellrestaurangen som eventuellt tänjde lite på reglerna.

När en kollega föreslog att vi skulle mötas på hans stammishak ställde jag mig lite frågande, eftersom vi egentligen behövde sitta ner och jobba lite. Skulle vi stå utomhus på någon minusgradig uteservering och knappa? När jag kom dit och frågade tjejen i baren om någon väntade på mig bara skakade hon på huvudet – ingen var där, bedyrade hon. Men det var det visst visade det sig, hon hade bara tagit höjd för att jag var nåt slags kontrollant.

På krogens ovanvåning hade kollegan tagit ett bord. Eftersom han kände ägaren han han fått lov, vi blev till och med serverade kaffe och köttbullar i buljong. Sen kom det dit någon mer som också kände ägaren och beställde en stor pint.

Den här typen av undantag för vänner och bekanta sägs många bulgariska krogar göra under pandemin. Vem kan klandra dom, sa en krogägare till mig, de försöker ju bara överleva.

Och att göra saker som är förbjudna är ju oftast roligare, det är sen gammalt. Kanske var det därför som de där bröllopsgästerna hade så kul, trots det ringa antalet, den tomma hotellrestaurangen och den kalla vinternatten.

Filip Kotsambouikidis, Sofia
[email protected]