Gåvor, svett och hemliga fabriker: Johan-Mathias Sommarström, Muscat

Utrikeskrönikan tisdag 3 september

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Muscat tisdag.

Jag är katten bland hermelinerna, den udda fågeln eller kusinen från landet om ni så vill. Jag är han med det röda passet bland alla blåa diplomatpass.

Just nu i ett varmt och fuktigt Muscat i Oman efter att de senaste dagarna besökt Riyad och Jedda i Saudiarabien och Amman i Jordanien, snart bär det vidare till Abu Dhabi. Jag bevakar utrikesminister Margot Wallströms resa där hon försöker få fredsprocessen i Jemen att gå framåt.

Det är långa dagar, hårt arbete och lite sömn.

Jag följer delegationen med toppdiplomater på nära håll, jag är den enda journalisten.

Mina reskamrater är belevade, välartikulerade, artiga, är klanderfritt klädda- de är kunniga men det som imponerar mest på mig är att de aldrig tycks skrynkla sina skjortor eller svettas, inte ens i 40 gradig rejält fuktig värme. Min skjorta skrynkas så snart jag tagit på mig den, rätt snabbt stiger också en mindre behaglig disktrasekliknande odör från trakten av armhålorna. Tur att jag för en gångs skull har på mig kavaj så andra slipper känna, hoppas jag.

Undrar vad diplomater använder för deodorant, kanske har de en hemligstämplad liten anti-perspirantfabrik på UD med arbetsnamnet ”diplomat deodorant, like if you just came out of the shower”.

Nåja det är värt stanken, när Sverige försöker få fredsprocessen i Jemen på banan igen vill man vara med.

Men det här är ingen Jemenanalys, vilket ni kanske redan listat ut, det är en annan typ av betraktelse.

En obligatorisk del när olika länders ministrar möter varandra är presenterna. Här i arabvärlden är det i många fall oförskämt att inte ha med sig en gåva när man kommer på besök.

Sverige ger ofta brickor, skålar, tennfat och liknande, ganska typiskt svenskt, inte alltför dyrt, inte alltför fint- inte heller alltid alltför användbart. Lagom.

Ett ord som ju som bekant inte finns i den här delen av världen.

Gåvorna till Sverige har sett olika ut genom åren. Ibland har någon regent eller minister stolt gett bort en gigantisk oljemålning. Motivet? Han själv så klart.

Det sägs att Carl Bildt en gång fick ett levande lamm i gåva när han besökte landsbygden i Afghanistan eller om det var Pakistan. Enligt berättelsen tackade Bildt artigt men avsåg inte ta med lammet på den redan trånga helikopter han färdades med. Men lantbrukaren ska ha blivit så besviken över att lammet avsågs att lämnas kvar att hans hjärta nästan brast av sorg- och upprördhet. Tja, det fanns inget annat val än att knö in lammet med den svenska delegationen på helikoptern och ta med det, åtminstone till nästa stad.

Gåvorna förvaras i ett särskilt gåvorum i Stockholm, ja om det inte är lamm förstås och där kan man botanisera bland en mängd skatter och rariteter men också rätt många både obskyra, märkliga och mer eller mindre användbara gåvor till svenska ministrar, gåvor som ju tillfaller staten.

Kanske borde man ge mer användbara gåvor, som en exitplan till Storbritannien, en stabil regering till Italien, en mur till USA och en murbräcka till Mexiko. Danmark kan få en hemlig gäst i form av Donald Trump. Japan, Island och Norge kan få hjälp att hålla val så slipper de leta, de är ju ständigt på valjakt.

Johan-Mathias Sommarström, för P1 morgon i Muscat, Oman.
[email protected]