Georgiska drömmar och ballonger: Lubna El-Shanti, Tbilisi

Utrikeskrönikan den 25 juni 2019. Tbilisi.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Tbilisi tisdag.

Det går inte att undvika att prata om drömmar i Georgien. De genomsyrar samhällets alla skikt.

Landets regeringsparti heter till och med Georgisk dröm. De har länge pratat om att de vill gå med i EU, Nato, vara fria, demokratiska och självständiga. Men under de senaste tiden har de mötts av protester och av oppositionen kallats för drömmare utan förankring i verkligheten.

Lustigt nog drömmer den georgiska oppositionen om samma sak, om EU, om Nato, om självständighet och ryskt oberoende. En skillnad är bara att oppositionen också drömmer om makt och inflytande.

Men vilken verklighet drömmer georgierna då? En georgisk taxichaufför jag åkte med i Ukraina för en månad sen, berättade att han efter tjugo år i landet drömde om att få återvända hem till Tbilisi och öppna en liten familjerestaurang. Här skulle han servera gästerna traditionella georgiska rätter och viner, helst till traditionell georgisk musik. Men först skulle han spara ihop lite pengar.

En annan georgisk dröm fick jag höra om första gången jag besökte Tbilisi för fem år sen. Jag stötte ihop med en farbror i turistkvarteren. Han hade inte många tänder men ett hundratal ballonger, ballonger i alla dess former och färger. Ibland lyckades han sälja en och annan till ett barn eller en vindrucken turist men oftast gick han där ensam med sina hundratals snören.

En sen kväll på en uteservering dök han upp igen. Den här gången var ballongerna utbytta till några röda och hjärtformade. Jag tror att jag köpte en, mest för att jag ville prata med honom. Å på en knagglig ryskgeorgiska berättade han om sitt liv, från att han föddes i den sovjetiska republiken Georgien – till självständigheten och livet i dag.

Jag minns inte exakt vad vi pratade om men i min anteckning i mobilen från den kvällen står det bara: ”Han drömmer om ett normalt liv”.

Just drömmar verkar det inte vara direkt brist på i Georgien och det måste väl ändå vara ett sundhetstecken. Att ihärdigt, trots flera bakslag, fortsätta tro på medlemskap i EU och Nato. Att köra taxi i tjugo år och ändå hoppas, drömma om något annat, något större och bättre.

I dag väntas protesterna att fortsätta i Georgien. Många av demonstranterna är unga, fått växa upp i ett självständigt Georgien, tillåtits att drömma stort och inte bara om ett normalt liv.

Lubna El-Shanti, Tbilisi
[email protected]