Hon hette Mindla Mandel: Maria Persson Löfgren, Berlin

Utrikeskrönikan 10 juli 2019.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Berlin, onsdag.

Hon hette Mindla Mandel och blev inte ens sju år gammal.

Det är det enda jag vet och att hon dog i koncentrationslägret Auschwitz, dit hon fördes 1943 tillsammans med sina föräldrar. Att försöka föreställa sig det är oerhört plågsamt. Det går inte att förstå lika lite som det går att förstå dem som idag förnekar Mindla Mandels historia, att hon existerade och att någon tog sig rätten att ända hennes liv.

De som hävdar att förintelsen aldrig inträffat. Har de inte varit i Berlin, tänker jag. En av de städer med tusentals liknande snubbelstenar - Stoperstein på tyska, en enkel gatsten med en mässingplatta på med namn på förintelsens offer, födelse, död och var de dödades. Men också minnesstenar över dem som mot alla odds överlevde förintelsen.

Stenarna finns sedan 1995 i Berlin och har sedan spridits till hela Europa. I juni lades de första i Stockholm.

Här i Berlin finns också en sten till minne av journalisten och författaren Cordelia Edvardsson. Hon överlevde koncentrationslägren Theresienstadt och Auschwitz och kom till Sverige som 16-åring med de vita bussarna. I Sverige blev hon framgångsrik journalist och fick fyra barn. Det var hennes dotter, som såg till att det blev en snubbelsten på Cordelias barndomsgata i Berlin.

Allra mest uppskattad blev Cordelia Edvardson sedan hon flyttat till Israel på 70-talet och blev Svenska Dagbladets korrespondent. En bitsk, rolig och intelligent penna, som höll prenumerationstalen uppe för Svenskan på 70 och 80 talen.

Med sitt tatuerade lägernummer på armen var hon det levande beviset för det som idag somliga vill förneka och som i och med att tiden går och allt fler levande vittnen dör lättare sprids i de falska associala mediernas brus.

För en tid sedan var jag i Israel, jag körde runt i Jerusalem, flera gånger passerade jag huset där Cordelia bodde och tänkte vad saknad hon är. Hon och hennes klarsyn skulle behövts.

Sen åkte jag till en kibbutz och träffade några israeliska vänner. Vi talade om Tyskland och Berlin. Här i Berlin lever många israeler idag, judar som valt att flytta till staden där deras anfäder fanns.

På gatan hör jag lika ofta hebreiska, ryska och engelska som tyska här. Men vännerna på kibbutzen, som tycker om att resa har aldrig varit i Berlin eller i Tyskland. Orly förmår inte, vetskapen om vad Tredje riket - Hitler-Tyskland gjort mot hälften av hennes familj gör det alltför smärtsamt. Hon känner alltför många "Mindla Mandel", som förvägrades rätten att växa upp.

Maria Persson Löfgren
[email protected]