Ingen kollar vad jag tar med mig över gränsen: Kajsa Boglind, Tijuana

Utrikeskrönika 3 december 2019.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Tijuana, tisdag.

Regnet vräker ned och skapar leriga sjöar på den gropiga vägen framför mig. Gränsområden är ofta dystra och den mexikanska sidan mot USA i miljonstaden Tijuana är definitivt inget undantag. Anonyma lagerlokaler, nedgångna bostäder och ett mentalsjukhus utgör bebyggelsen strax innanför muren. Den omtalade mur som är ett av USA:s mest omstridda projekt genom tiderna, består här av höga, rostbruna stålplattor.

Det har inte ens gått en timme sen jag befann mig i en av USA:s mest idylliska storstäder San Diego. Segelbåtar palmer och vackra gamla hotell skapar en ständig semesterkänsla i stan som grundats av spanska kolonisatörer på 1500-talet och i dag är USA:s femte rikaste.

Men den mexikanska systerstaden Tijuana är allt annat än en idyll. Förra året mördades över 2 500 människor. De flesta morden hänger ihop med narkotikahandeln, både lokal och internationell. På stadens kulturcentum träffar jag kvinnor som tillbringar dagarna med sina barn på barnavdelningen för att det är en av få platser som de känner sig trygga på.

Kontrasten mellan de båda städerna och i förlängningen mellan det rikare USA och fattigare Mexiko har skapat ett kraftfält som effektivt utnyttjas av mexikanska narkotikakarteller.

Det är inte enbart de som ligger bakom våldet i Tijuana – den senaste mordvågen verkar snarare hänga ihop med lokala gängstrider. Men den amerikanska drogmarknaden är en huvudkomponent i kartellernas verksamhet i stort och en majoritet av vapnen de använder kommer från USA. När Sinaloakartellen nyligen övermannade mexikansk polis och fritog sonen till dess fängslade ledare El Chapo kunde det ske med hjälp av amerikanska grovkalibriga höghastighetsvapen.

Och den exakta skärningsytan för både vapen och narkotikasmugglingen är de lagliga gränsövergångarna, som den jag nu passerar för andra gången på samma dag utan att någon kontrollerar vad jag har i bilen.

På väg in i Mexiko hade jag enkelt kunnat ha bakluckan full av vapen utan att det upptäckts. Och inte heller på väg tillbaka in i USA är det alltså någon som ser efter vad jag har med mig – trots att det är precis så som en majoritet av narkotikasmugglingen in i USA sker – i fordon genom lagliga gränsövergångar.

Samma sak gäller med några undantag för både de amerikanskregistererade och mexikanskregistrerade bilarna runt om mig i kön.

Medan debatten om en mur längs den i dag till stora delar obebyggda delen av gränsen lamslagit den politiska debatten i USA och ansträngt relationen mellan länderna kan flödet av vapen och narkotika där vid gränsstationen lugnt flyta på.

Kajsa Boglind, Tijuana
[email protected]