Innan du fastnar i frestarens garn: Daniel Alling, London

Utrikeskrönika 6 maj 2020.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

London, onsdag.

Det är lätt att göra fel i coronatider. Det vill säga, det är lätt att bli frestad att göra mer än man får i de hårda restriktionernas tidevarv.

När man till exempel har tagit sin tillåtna dagliga motionsrunda och gått ut och handlat det viktigaste så händer det inte sällan att frestaren några timmar senare knackar på ens axel och med ett lismande leende säger, ska du inte ta en promenad till?

Eller: ska du inte bjuda hem någon ändå? Det är ju ingen som märker.

Men man ska veta innan man fastnar i frestarens garn, som det står i psalmen, att om man upptäcks så blir det inte roligt.

Särskilt inte om man har en offentlig position.

Fråga Catherine Calderwood och Neil Ferguson, till exempel.

Den förstnämnda var tidigare chefsrådgivare i coronakrisen för den skotska regeringen och stod dag ut och dag in och uppmanade folk att stanna hemma och följa reglerna om att till exempel inte göra icke-nödvändiga resor, för att rädda liv.

Sen ertappades hon med att själv två helger i rad åka till sommarstugan och sen var det förstås bara att avgå.

Och Neil Ferguson är säkert bekant för många i Sverige vid det här laget.

Professorn på Imperial College i London som låg bakom den studie som i stor grad bidrog till att Boris Johnson till slut införde de hårda restriktionerna. Restriktioner som bland annat just innehåller förbud mot att ta emot gäster i hemmet som inte tillhör hushållet.

I går blev det känt att Ferguson hade gjort det ändå och det var förstås bara att lämna den vetenskapliga grupp som rådgör Boris Johnson och regeringen.

Ferguson säger att hans omdöme brast och han hoppas nu att det faktum att han lyssnade på den envetne frestaren inte ska underminera regeringens budskap om att följa reglerna.

Flera andra kändisar har också tvingats be om ursäkt efter att inte ha kunna stå emot sirenernas sång.

Själv valde jag att inte åka hem till Sverige häromveckan på en resa som jag säkert skulle kunna ha definierat som en nödvändig jobbresa, som frestaren sa med ett lockande leende. Men när jag såg de möjliga löpsedlarna framför mig om hur en “Swedish radiostar” – det är först när man gör något dumt man blir stjärna i radio – “flouted” (bröt mot) “the restricitions”, så tog jag det säkra före det osäkra och reste inte.

Jag behöver knappt säga att vi är många som ser fram emot när allt blir som vanligt igen, när frestarens röst har tystnat.

En annan sak på slutet, den städare som städar Sveriges Radios lokaler här i London har varit sjuk i flera veckor nu och jag har förstås tagit konsekvenserna och tagit fram dammsugaren själv emellanåt.

En intressant sak hände dock när jag efter flera veckors uteblivet dammande skulle damma och drog fingret på möbelytor och kikade i hörnen. Döm om min förvåning: signifikant mindre damm än vad som samlas hemma i Stockholm på bara några dagar och inte en dammråtta i hörnen.

Det måste helt enkelt damma mindre i London än hemmavid.

Ändå något positiv i dessa märkliga tider.

Daniel Alling, London
[email protected]