“Jag är mer rädd för det som kommer”: Caroline Kernen, Stockholm

Utrikeskrönika 24 april 2020.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Stockholm, fredag.

– Jag är mer rädd för det som händer sen, säger tjejen jag pratar med i telefon. Hon är 28 år och bor i Milano i norra Italien.

Hon har suttit instängd i sin lägenhet tillsammans med sin kille i flera veckor nu.
Jag ringer henne ibland. Hennes tonläge har ändrats, det har gått upp och ner.

Först var hon rastlös, gick ut för att jogga någon gång och skickade bilder från matbutiken och på tejpen i marken som höll avståndet mellan folk.
Sen blev hon nedstämd, bestämde sig för att inte lämna hemmet alls, utan beställa hem allt. Hon slutade kolla på nyheterna och började yoga.

Nu börjar man prata om lättnader i hennes land.

– Kanske kan samhället sakta börja återgå till det normala i maj?

– Kanske. Förut var det jobbigt att vara instängd men nu vet jag inte, nu är jag mer rädd för det som kan hända när alla släpps ut igen. Folk kommer att trängas på bussar och tåg igen. Det känns tryggare när vi alla är hemma, säger hon.

Jag frågar om hon tror att det här har påverkat henne, om hon tror att coronaepidemin kommer göra henne mer rädd än innan?

– Absolut! Och inte bara mig. Jag ser hur barnen har tvingats tänka på ett annat sätt. Min chefs barn tvättar händerna varje gång han har rört någonting, något han aldrig behövt tänka på förut. Jag tvättar av mina skor bara jag har gått för att hämta posten, säger hon och försöker skratta lite.

Jag börjar tänka på vänner omkring mig som även innan det här varit väl medvetna om bakterier och virus existens.

Folk som ofta har haft väldigt torra händer av allt tvättande, även innan 2020.

En kompis visade sina sms där hon förtvivlat försöker få sin flickvän att inte gå till shoppingcentret en helg.

– Kan någon säga åt henne, hon lyssnar inte på mig, det är så när man är en sån som har ropat vargen för många gånger tidigare, suckar hon.

En annan har lärt mig allt om att lyckas öppna toa-dörrar och ta sig genom livet utan att röra något smutsigt.

Hon har jobbat bort den där oron och verkade nästan lugnast av alla när Coronan drog igång. Det var liksom bara normal-läge för henne.

– Nu ser jag inte galen ut längre när jag slår in kort-koden med knogen skrattade hon.

Men även hon har börjat få tillbaka ångest i blicken när handspriten tar slut.

– Jag undrar om den här perioden gör många långa terapi-timmar ogjorda för folk med tvångstankar.

Det tror tjejen i Italien.

– Vi kommer vara rädda för andra människor. Här är den fysiska grejen allt, säger hon. Vi pussas och kramas, jag tror att någonting kommer ändras där, och jag vet inte hur länge. Vi kommer inte vilja ha folk så nära inpå den närmsta tiden efter det här. Jag vet inte om det kommer ta månader eller år, men det kommer vara svårt i början.

Caroline Kernen, korrespondent med fokus på unga
caroline.kernen@sverigesradio,se