Jag tänkte på Taras: Maria Persson Löfgren, Stockholm

Utrikeskrönikan fredag 17 juli.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Stockholm fredag

Han hade samma förnamn, som Ukrainas nationalskald Taras Sjevtjenko.
Pigga bruna ögon, där ögonbrynen nästan växt samman över näsroten, med ett beslutsamt och nyfiket uttryck.

Taras Matvijev ung journalist från en liten stad i västra Ukraina. Men 2014 tog han sig som många andra till Kiev för att delta i Majdanrevolten och sen vidare som frivillig i kriget i östra Ukraina.

Han deltog i försvaret av flygplatsen i Donetsk, en av få överlevande soldater från belägringen där. De som höll flygplatsen i månader kallades cyborgs, för att de lyckades hålla sig kvar i månader av beskjutning. Slutet blev fruktansvärt, bara några få lyckades retirera, de som inte dödades togs till fånga.

När Taras återvände hem till sin stad Zjidavitj i Lviv oblast blev han lokalpolitiker, invald i kommunstyrelsen.

Men kriget malde på och precis som många andra av de första krigsvolontärerna återvände Taras till den så kallade stilleståndslinjen i öst. Där det ständigt bryts mot vapenvilorna och där det ständigt pågår ett krig – om än lågintensivt. Lågintensivt låter inte så farligt, men även om det inte rullar stridsvagnar så används granatkastare och automatvapen av otillåten kaliber. Framförallt dödas soldater.

Denna beskjutning över stilleståndslinjen eller demarkationslinjen ger inga rubriker längre. Kriget bara fortsätter – presidentens löften till trots. Han lovade för mer än ett år sedan att stoppa kriget.

Än har det inte skett.

För Taras tog allt slut i Troitske i Luhansk oblast. Som plutonchef försökte han undsätta två soldater, som beskjutits i en underjordisk bunker Den började brinna och Taras lyckades dra ut dem när de blev beskjutna igen. Taras dog på väg till sjukhus. Han blev 31 år.

Hans kista insvept i en gulblå ukrainsk fana fördes till Majdan i Kiev. Vid en högtidlig ceremoni hyllades Taras mod, hans pappa fick ta emot den postuma gyllne stjärnmedaljen som Ukrainas hjälte.

"Tack vare sådana som Matvijev kan Ukraina klara kriget. Han är en symbol för den unga generationens värderingar, som skapar Ukraina. Vi får inte glömma hjältarna", var budskapet från presidenten till Taras familj.

Jag tänkte på Taras och hans alltför korta liv när jag en kväll simmade i Mälaren. Vad som fick honom och alla andra unga jag mött i östra Ukraina att välja kriget, då började två kvinnor hojta till mig från stranden. Tog mig upp precis när Mälarens version av Hajen smidigt simmade i mitt spår. En bäver – två bävrar, som bits. Det farligaste man kan uppleva här i Stockholm.

Maria Persson Löfgren
[email protected]