Långt ifrån fritt fram: Filip Kotsambouikidis, Kastanies

Utrikeskrönika 4 mars 2020.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Kastenies, onsdag.

Den ortodoxa fastan har inletts här i Grekland. Här i Kastanies, ett litet samhälle på gränsen till Turkiet, dukar folk upp för den måltid som inleder den 40 dagar långa fastan fram till påsk – inget kött, eller mjölkprodukter men i övrigt är rätt mycket tillåtet enligt traditionen.

Det är veganskt, säger ett sällskap som sitter ensamma på en uteservering på den lilla byns huvudgata när de lastar upp med calamari, musslor och räkor, fiskromsdipp och den gryniga desserten halva – allt ackompanjerat av en flaska av den hembrända spriten tsipouro.

En väldigt frikostig tolkning av vegansk kosthållning med andra ord.

Det är ganska kallt, männen sitter i jackor och betraktar de grekiska militärfordon som dundrar förbi mot gränsövergången som ligger bara några hundra meter bort. På andra sidan befinner sig tusentals flyktingar och migranter som hoppas kunna ta sig in i Grekland efter att Turkiet sagt att det är fritt fram – vilket det inte är, tvärtom faktiskt – aldrig förut har den här gränsövergången varit så svårpasserad.

Relationerna mellan de båda Natoländerna Grekland och Turkiet är på officiell nivå mer spända än på länge. Grekerna klagar på ständiga luftrumskränkningar av turkiska stridsflyg, man bråkar om rätten till gasfyndigheter man hittat i Medelhavet, och relationen har ju knappast blivit bättre efter att Turkiet nu släppt fram tusentals flyktingar till Greklands port.

Orden från politikerna är hårda – Turkiet anklagar Grekland för våld mot migranterna vid gränsen och Grekland säger att Turkiet utnyttjar utsatta människor i ett cyniskt storpolitiskt spel.

Men på lokal nivå är relationerna mycket goda, förklarar sällskapet. Flera av dem pratar lite turkiska och har turkiska vänner. Samma sak på andra sidan – att kunna kommunicera är ett viktigt verktyg för att kunna samverka i den här rätt eftersatta regionen, långt från storstadsekonomierna.

Turkar och greker som bor i gränstrakterna korsar i vanliga fall gränsen hela tiden, turkar kommer över hit och äter och dricker, kanske reser ner och hyr ett hus vid havet när det är sommar, medan grekerna reser över till områdets största stad Edirne, eller Adrianoupolis som grekerna säger, och handlar textilier, mat och keramik.

Nu är gränsen för första gången stängd även för de boende i regionen det skadar kommersen och försvårar vardagen för invånare på båda sidor, förklarar sällskapet. Och medan vi pratar får en kille i sällskapet som heter Valandis ett samtal, det är en turkisk vän som hade planerat att komma hit i dag – men han har insett att han inte kan ta sig över vanliga vägen.

Jag ska testa att ta mig över från Bulgarien, säger killen i högtalartelefonen.

Gör det, svarar Valandis, för kommer du den här vägen får du väl en tårgaspatron i huvudet.

Filip Kotsambouikidis
[email protected]