Långt ifrån slutkrånglat med danska namn: David Rasmusson, Köpenhamn

Utrikeskrönika 13 november 2019.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Köpenhamn, onsdag.

Danmarks statsminister heter Mette Frederiksen och hon är annorlunda än många sina företrädare. Inte för att hon är kvinna, det har Danmark haft förr, men för att hon bara har ett efternamn.

Annars har det varit Lars Løkke Rasmussen, Helle Thorning Schmidt, Anders Fogh Rasmussen och Poul Nyrup Rasmussen som suttit på statsministerkontoret på Christiansborg. I den politiska toppsfären i Danmark hittar vi också namn som Jakob Ellemann-Jensen, Kristian Thulesen Dahl, Pia Olsen Dyhr och Pernille Rosenkrantz-Theil.

Har de valt båda sina föräldrars efternamn eller kanske tagit sin partners?

Nej, det här handlar om tradition, ekonomi och identifiering. I början av förra seklet hade 85-90 procent av alla danskar på landsbygden ett –sen-namn, och det ställde till problem. Det fanns helt enkelt för många Mads Jensens och Mette Nielsens. Det blev svårt att hålla reda på alla.

Problemet hade pågått länge och hamnade till sist på regeringens bord. Regeringen gjorde det som regeringar gör, de tillsatte en kommission. En kommission som i sin rapport från 1899 konstaterade att danska namn var enformiga, opraktiska och inte vackra.

Lösningen skulle bli 1904 års namnlag. En lag som gav dig möjligheten att byta ut ditt -sen-efternamn till ett nytt mer originellt namn. Regeringen upprättade därför en lista med 16 000 nya efternamn som du kunde välja mellan.

Men det fanns en hake, det kostade fyra kronor.

Däremot kunde du ändra ditt mellannamn helt gratis, det vill säga du kunde till exempel lägga till ett gårdsnamn till ditt -sen-namn. Traditionen med dubbelefternamn i Danmark har en längre historia, men nu blev de officiella för första gången.

För mig personligen ställer det här till en del problem. Ett nyhetsinslag i Ekot får vara mellan en och två minuter, men när bara namn och titel tar minst fem, och ibland närmare sju sekunder att säga och när du dessutom måste lägga tid på att översätta, tickar den tiden på väldigt snabbt.

Min möjlighet att faktiskt förklara något krymper.

Min mardröm var före detta ekonomi- och inrikesminister Simon Emil Ammitzbøll-Bille.

Bara att säga namn och titel är ju halva inslaget.

Jag blev faktiskt lite glad när han i somras hoppade av sitt parti, Liberal Alliance. Sista gången jag behöver krångla med det namnet, tänkte jag. Häromdagen kom nyheten att han startar ett helt nytt parti. Nu lär det dröja innan jag slipper Simon Emil Ammitzbøll-Bille.

David Rasmusson, Köpenhamn
[email protected]