Med bil längs obefintliga vägar i Eswatini: Samuel Larsson, Mbabane

Utrikeskrönika 19 februari 2020.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Mbabane, onsdag.

Sportlov och bilsemester i Eswatini – eller Swaziland som landet hette fram till nyligen. Ett fantastiskt vackert land om man gillar mjukt böljande gröna kullar, dramatiska berg och fantastisk mat.

Och precis som vi brukar göra när vi bilsemestrar så använde vi Google Maps för att hitta rätt igår. Kör in här, tyckte appen, och pekade med ett förtroendeingivande blått streck in på en väg som bara skulle vara hälften så lång som den vi i vår uppenbara okunnighet hade tänkt oss.

Vi svängde. Det skulle vi inte ha gjort. Eller – såhär i efterhand var det ju rätt kul, men det var nog mest tur. Vägen blev efter hand sämre och sämre, smalare och smalare och efter att bokstavligen ha kört över både stock och sten och passerat över några vattendrag så visade appen att vi skulle svänga av.

Ah, äntligen en lite större väg, tänkte vi. Men inte. I stället stod vi plötsligt med bilen ute på en gräsbevuxen bergssluttning som lutade trivsamt nedåt dalen.

Utsikten var bedårande. Vägen var frånvarande.

Men det hindrade inte det blå strecket i appen att insistera på ytterligare några kilometer rakt fram. Och visst, där gick en kreatursstig tvärs över landskapet i rätt riktning, men inte mer.

Och jag kom att tänka på den där tyska konstnären Simon Weckert som nyligen lurade just Google Maps att det var trafikstockning i centrala Berlin genom att gå och dra en vagn med 99 gamla mobiler på.

För vem skapar egentligen informationen i den här nya tidens gratis digitala tjänster? Jo, vi allihop. 99 mobiler som rör sig långsamt längs en gata tolkar Google som en trafikstockning och trafiken leds om. Smartare är tjänsten inte.

Och exakt hur Google skapar sin idé om hur Eswatinis vägnät ser ut vet jag inte men jag tvivlar på att det finns något statligt vägregister de tankat av. Snarare antar jag att de försöker tolka satellitbilder och dra slutsatser utifrån hur uppkopplade mobiler rör sig över landskapet. Annars begriper jag inte hur en stig över en grönskande bergsäng blivit en farbar väg i Googles värld.

Men vi har en rätt bra bil så vi fortsatte genom det allt högre gräset, kanske mot bättre vetande, kanske på grund av en övertro till moderna digitala tjänster. Kanske var det dumt, jag vet inte, men några lerpölar längre nedåt stigen, och några farligt lutande klipphällar senare så spottades vi faktiskt ut på en asfalterad väg. Dessutom på rätt ställe.

Jag vill inte påstå att de här moderna digitala hjälpmedlen inte går att lita på. Det gör de, för det mesta. Men även om jag har enormt mycket hjälp av dem i vardagen så är min erfarenhet är att man ska ta dem med en nypa salt. Åtminstone där jag oftast rör mig.

För det är ju inget annat än kvalificerade gissningar. Om det finns lite streck på en satellitbild kan det vara en väg. Om det rör sig mobiler längs med strecken, jo kanske ännu troligare en väg. Låt oss säga att det är en väg, tänker Google Maps. Men om strecken egentligen är en kostig, verkar Google Maps inte ha koll på. Och heller verkar de inte veta, eller låtsas de inte veta, om mobilerna som rör sig där tillhör lokala herdepojkar på en häst, om de dras på en vagn av en tysk konstnär eller om de tillhör en svensk familj på villovägar.

Samuel Larsson, Mbabane
[email protected]