Mina funderingar stannar ofta vid språket: Caroline Salzinger, Berlin

Utrikeskrönikan 19 maj 2021.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Berlin, onsdag.

Känner du till Helene Fischer? Inte? Om jag ger lite ledtrådar då: schlagerartist, har sålt sisådär 16 miljoner skivor, hon har dragit in mer pengar än både Britney Spears och Celine Dion? Inte då heller?

Nej, det kanske inte är så konstigt. Utanför den tyskspråkiga världen är Helene Fischer så gott som okänd, trots att hennes mest framgångsrika album, “Farbenspiel”, sålt platina tolv gånger om.

Jag kom att tänka på den tyska schlagerdrottningen häromdagen, när jag bläddrade igenom mitt sociala medier-flöde och gladdes åt alla plåsterförsedda överarmar där. De bredaste leendena verkade tillhöra dem som fått vaccin från, som de skrev, Pfizer.

För nästan lika ovetande som om Helene Fischer verkar många svenskar vara, vad gäller varifrån det vanligast förekommande coronavaccinet kommer. Att det inte är den amerikanska läkemedelsjätten Pfizer som tagit fram det, utan ett bolag med säte betydligt närmare oss, i staden Mainz i västra Tyskland. Biontechs har utvecklat vaccinet, Pfizer, har hjälpt till med de kliniska studierna, logistik och marknadsföring. Ändå har vaccinet blivit Pfizer med hela svenska folket.

Innan vi fortsätter vill jag lova att det här inte är en gnällig betraktelse över Sveriges tilltagande anglifiering, och det finns så klart värre öden än att inta kunna tralla Helene Fischers schlagerdängor. Dessutom, vem är jag att anmärka på vad vi kallar coronavaccinet, när till och med Biontechs grundare Ugur Sahin sagt att han inte bryr sig nämnvärt.

Allt förändras, och lika självklart som att vi innan andra världskriget importerade många kulturella influenser söderifrån, från andra sidan Östersjön, lika självskrivet spanar vi idag mest västerut, över Nordsjön och Atlanten.

Ändå kan jag inte låta bli att fundera på varför vi så ofta missar den tyska kulturens influenser i vår vardag, också när det kommer till det som vi uppfattar som svenskast av allt.

Att julgranen och påskharen från början kommer från Tyskland, det vet nog många, men knappast att julmusten uppfanns i ett laboratorium här i Berlin, eller att midsommarstången tros ha invandrat från Tyskland under medeltiden.

Varför är det då så? Mina funderingar stannar ofta vid språket. Förstår vi varandra, känner vi automatiskt att vi har mer gemensamt. Och med tanke på att andelen niondeklassare som läser tyska mer än halverats på tjugo år, samtidigt som alla läser engelska, så är det inte konstigt att vi identifierar oss med de anglosaxiska länderna.

Många pekar på konkurrensfördelarna med att ändå lära sig EU:s största språk tyska, Tyskland är Sveriges största handelspartner och så vidare. Själv tänker jag, att vi förlorar en facett av oss själva när något som står oss så nära blir allt mer främmande.

Caroline Salzinger, Berlin
[email protected]