Minnen från muren som föll: Andreas Liljeheden, Bryssel

Utrikeskrönika 11 november 2019.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Bryssel, måndag.

I helgen var det 30 år sedan Berlinmuren föll. Jag var nio år då och kunde inte riktigt ta in detta historiska ögonblick. Men i slutet på oktober året därpå, bara några veckor efter att Tyskland hade återförenats, åkte vi dit. Min familj, mina kusiner och några bekanta.

Det är främst två minnen som har etsats sig fast från den resan till Berlin för nästan 30 år sedan. Det ena är ett typiskt barnaminne. Att jag i den tidigare västtyska delen av staden köpte en slags gympapåse med Musse Pigg på i typisk 80-talsdesign med spräckliga ljusrosa och turkosa färger.

Och jag minns att jag blev hemskt ledsen när det första jag gjorde var att tappa den i en spya på torget utanför affären.

Det andra minnet gjorde också mig ledsen. Men medan sorgen över den nedsmutsade påsen gick över rätt snabbt gick den här andra upplevelsen mer på djupet.

Det var en pojke jag såg, en handikappad pojke, kanske lite äldre än jag själv, som tiggde om pengar utanför shoppingcentret KaDeWe. Han stödde sig på en krycka i trä. En sådan där krycka som jag hade sett från förr i tiden som går hela vägen upp till armhålan.

Det var där och då som jag såg fattigdom på nära håll för första gången. Och jag minns hur synd jag tyckte synd om pojken och hur jag särskilt förfasades över den där slitna gamla kryckan. Ända sedan dess har den typen av kryckor, för mig, symboliserat fattigdom. Och så fort jag ser dem kommer minnet från resan till Berlin efter murens fall tillbaka.

Som nio-tio-åring förstod jag som sagt inte alls den historiska storheten i att vara där och kunna gå fram och tillbaka genom det tidigare öst och väst utan gränser. Och att det var mer än bara en mur som hade rivits. Och knappast kunde jag, eller någon annan i sällskapet heller för den delen, föreställa sig hur det skulle påverka mitt eget liv långt senare.

Utan Berlinmurens fall hade jag troligtvis inte suttit här och pratat till er just nu.

Utan Berlinmurens fall och kalla krigets slut så hade det neutrala Sverige kanske inte gått med i EU. Då hade inte jag rapporterat om det europeiska samarbetet och min sambo och jag hade aldrig flyttat till Bryssel och bildat vår familj i en union där gränsen mellan öst och väst suddats ut.

Senast när jag var hemma hos mina föräldrar hittade jag den där tygpåsen med Musse Pigg på långt in i en garderob. Min sambo, som inte kände till dess historia, sa att det där, det är väl inget att spara på.

– Aldrig i livet att jag slänger den! sa jag.

För medan andra, som min äldre syster, tog med sig delar av Berlinmuren hem, var det enda jag fick med mig från den resan en nedkräkt tygpåse med Musse Pigg.

Det, och några starka minnen som sitter för livet.

Andreas Liljeheden, Bryssel
[email protected]